Selma har fjärilar i magen

Selma har fjärilar i magenSelma gör allt hon kan för att dra ut på den korta stunden hemma på morgonen. Hon står på huvudet i trädgården och busar med katten medan hennes föräldrar stressar för att komma iväg i tid. Selma undrar varför föräldrar alltid har så bråttom och hennes mamma och pappa undrar varför hon inte skyndar sig mer just idag när hon ska sjunga solo på en föreställning i skolan. De drar slutsatsen att hon kanske har fjärilar i magen och det ger Selma lite huvudbry. Kan man ha fjärilar i magen?

Det här är en charmig berättelse om en vardaglig situation som vi alla kan känna igen oss i. Barn som är uppslukade av nuet utan tidsuppfattning och föräldrar som alltid är på väg någonstans. Barn som fördröjer ett händelseförlopp när de är nervösa och nervositet som tar sig uttryck på olika sätt hos små och stora. För nog är det så att även mamma och pappa har fjärilar i magen på Selmas stora dag och att det är därför som de far runt som skållade troll i farstun innan de kommer iväg? Och visst är det sunt att vara lite pirrig när man ska göra något nytt och spännande så länge som man kan sätta fingret på varför det känns som det gör? Självklart går allt bra för Selma till slut!

Illustrationerna går i behagliga färger och avspeglar en miljö som för många säkerligen är lika igenkännande som berättelsen är. Kanske är det just det som är bokens styrka – att allt är vardagligt och igenkännande? Kanske är det just det som gör att jag tänker att det här en bok jag gärna har i mitt barns bokhylla och som är en fin gåva till någon annans barn just för att den har en bred målgrupp och kan tyckas om av många!

Läs gärna även recensionen om Selma har myror i brallan av Malin Molinder.


Selma har fjärilar i magen
Författare: Mikael Rosengren
Förlag: Idus (2015)
ISBN: 9789175771908
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Regnvardag med snigelinslag

mallanTre-till-sex-år, hör till det första jag tänker när jag har läst de första sidorna i Mallan – Den tråkigaste dagen. Text och bild är så på pricken igenkännerliga! Resonemang, aktivitet, intressen, dialog och förlopp följer mönstret. Kanske skildrar handlingen barns sommar-hemma-vardag allt för väl.

Regn, sommar, tråkigt, ingen att leka med. Mallans pappa, som diskar, kommer dragande med det klassiska: ”Men det är nyttigt att ha tråkigt ibland”. Mallan refererar till ordet ”nyttigt” – ”som kikärter, eller?” Sen håller hon för öronen för hon vill inte höra en massa dumheter. Lillebror håller också för öronen, medan han babblar på. I Mallans rum ligger lillebrors rymdskepp, som hon provsvischar och kraschar in i väggen. Pappa säger oreflekterat att hon ska plocka upp på rummet, sedan tycker han att hon kan ta på sig och gå ut. Mallan protesterar vagt, hon har inte någon att leka med, måste hon ha galonisar – regnmössan tänker hon i alla fall inte ha, kapuschongen är okej – och så får hon bara vara på gården, säger pappa. Precis som i verkligheten.

Klassiska regngöromål gås igenom, som att välta ut vattenansamlingar och hoppa i vattenpölar. En boll ligger i vägen och måste sparkas på, in i busken med omogna vinbär hamnar den. Men det är inga inaktiva tråksignaler hon sänder; det är stamp i vattenklampen och svung i sparken – dessutom ser hon glad ut! Mallan låter inte heller bollen ligga kvar bland buskarna och går vidare – nej, hon kryper efter, rakt in bland det våta och jordiga. Själv känner jag doften av svarta vinbärsblad, känner det blöta runt hela kroppen – trots regnkläderna – och hur den blöta lerjorden känns mot handflatorna… Men Mallan backar inte, på ett blad framför näsan sitter en snigel (snäcka), med antenner och allt, och en till, och en till; deras olikheter framgår i text och bild. Och där sitter Olov från dagis, han som gillar krigslekar.

Trots sina olika intressen och personligheter förenas de i snigel-fascinationen, den ena samlande, vårdande och med försiktighet, den andre mer mordisk, tävlingsinriktad och med häftiga rörelser. De väljer ut varsin snigel och namnger dem, en löp- och hinderbana byggs – men även sniglar är självständiga individer, de har ingen lust att tävla. Barnens lek och dialog fortsätter, de har roligt, först med sniglarna sedan bara tillsammans i fantasi och rörelse – tills Olovs storebror säger att han ska komma in.

mallan1

Det hela kan tyckas allt för alldagligt och vardagsnära för oss vuxna, men när jag tänker efter så gör barn dessa saker gång på gång, år efter år och generation efter generation. I åldern tre-till-sex lyssnar man dessutom gärna på samma saga många gånger. Repetition hör till livet och igenkänning är viktig för tryggheten. Det här är en fin och trygg bok utan stora överraskningar – sådana böcker behövs ibland!

 

 


Mallan – den tråkigaste dagen
Författare: Jonas Lindén
Bild: Mia Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2015)
ISBN: 9789129695533
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sayonara september-serien

sayonara-septemberfrimärkeOm man kan dyrka en illustratör och serieskapare så är det precis vad jag gör när det gäller Åsa Ekström. Jag tycker hon är fantastisk helt enkelt och nu är det så att jag läser inte ens manga, utom den här serien då. Som illustratör har Ekström bland annat tecknat till Salmsons serier Drakriddare och Maros resa, fantasy/hästserien Stall Norrsken och den spännande Namnsdagsflickan. Hon har dessutom designat tyg för IKEA och ett frimärke.

Som serieskapare har hon nu i år slagit igenom på stort i Japan, där hon är bosatt, med en bok om en skandinavisk tjejs märkliga betraktelser av Japan vilket har lett till att hon också fått ge ut Sayonara september på japanska.

I Sayonara september möter vi Alex som vill bli mangatecknare. Hon flyttar till en ny stad och börjar på en serieskola. Hon delar lägenhet tillsammans med två studiekamrater; snälle Janne och festprissen Christoffer. På skolan finns också Lillian som de andra undviker och skvallrar om men Alex söker hennes vänskap. Livet på skolan är inte så enkelt som Alex tänkt sig, hon blir osams med folk och får tecknarkramp. Dessutom verkar det vara något konstigt med hennes förflutna?

Detta var som sagt min första mangaserie (utom någon Yu-Gi-Oh jag läst för barnen en gång) och jag slukade den. Storyn suger snabbt in mig och det är en fröjd att låta ögonen glida över de vackert tecknade sidorna. Åsa själv menar att den här boken inte håller japansk kvalitet men då jag är lyckligt ovetande om vad det egentligen innebär så kan jag inte jämföra. Det är otroligt mycket känslor som förmedlas, såväl glada som ledsna och skrämmande och jag som egentligen är en riktig textmänniska läser med nöje de innehållsrika bilderna. Om du liksom jag är nyfiken på manga så kan jag absolut rekommendera denna serie som en fin ingång!

 sayonara bild 1sayonara bild 2sayonara bild 3

 

 

 

 

 


Sayonara september
Författare & illustratör: Åsa Ekström
Förlag: Kartago förlag (2009)
ISBN: 9789186003340
Antal sidor: 210
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sayonara september 2
Författare & illustratör: Åsa Ekström
Förlag: Kartago förlag (2011)
ISBN: 9789186003715
Antal sidor: 216
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sayonara september 3
Författare & illustratör: Åsa Ekström
Förlag: Kartago förlag (2013)
ISBN: 9789175150178
Antal sidor: 286
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tant Skateboard och spökslottet

tant-skateboard3d_400-500x500Jag var lyrisk då jag läste första boken om Tant Skateboard och gav den strålande recensioner här på Barnboksprat. Läs gärna genom att klicka HÄR. Nu har den andra boken kommit, Tant Skateboard och spökslottet, och jag är inte lika lyrisk tyvärr.

Här hamnar tant skateboard i en spökfamilj med familjeproblem och där hennes bräda verkar vara den avgörande faktorn för att allt ska bli bra. Jag tycker författaren inte riktigt hittar formen för sin berättelse. Spökpappan säger;

”Dagens ungdom lyssnar inte, de har ingen respekt för de äldre. Tänk när min pappa sa till oss att ta med kedjorna och ut och rassla, då la vi benen på ryggen minsann.”

Temat känns igen. Datorer och andra materiella saker som upptar barn och ungdomars tid nuförtiden. Det är inte som förr. Inte ens för oss vuxna. Tydligen inte ens för spökena. En spökpappa är besviken på sina barn och ensam i sin föräldraroll. Barnen lyssnar inte på honom. Men så gör barnen som spökpappan önskar helt plötsligt och han blir lycklig igen. Jag fastnade inte för detta. Men om vi bortser från storyn – bilderna är spännande och mörkt blåtonade. Och småroligt är det säkert för den unga läsaren med tant Skateboard som inte är vidare rädd för spökena.

Det går inte att förklara läsupplevelser ibland. Första boken fann verkligen raka vägen in i mitt hjärta. Denna gjorde det inte.


Tant Skateboard och spökslottet
Författare: Lotta Eriksson
Illustratör: Jenny Lindqvist
Bokförlag: Idus
Utgiven:201508
ISBN: 9789175772066 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ett hemligt uppdrag

Bokverket lilla hemligheten framsida 150702
En liten flicka vandrar genom dagen och alla dess möten med stängd mun. Vad är det som inte stämmer? Små flickor brukar inte leva sina dagar utan att prata, sjunga, låta, svara, ropa, skratta och göra miner – men de kan vara väldigt målmedvetna när det gäller att bevara hemligheter! Som bild- och textläsare har vi redan i första mötet förstått att flickan bär på en hemlighet. Vem är det hon skyddar?

Inledningsvis, innan själva berättelsen ens har presenterats, förmedlar den lilla flickan ett budskap som alla förstår: genom sitt fönster hon ber hon oss att inte avslöja… Den lilla hemligheten.

I parken leker barnen och de vuxna pratar; att luften är fylld av ljud som prat, rop och tjoande framgår så tydligt av munnar på vid gavel och tillhörande kroppsspråk. Bara en sitter still och tyst med stängd mun. Ingen frågar, men lite konstigt är det. Hela dagen omges flickan av människor i alla åldrar och muntlig kommunikation, hon lyssnar på musik, fylls med tankar, upplever känslor och tar emot sinnesintryck. Men hon öppnar inte munnen. Själv tycks hon inte tycka att hon är ett dugg konstig eller annorlunda med sin stängda mun, för henne är det bara en sak som är viktig – det enda hon tänker på är att bevara sin hemlighet och inte låta den komma ut. Så koncentrerad, så målmedveten.

Hemligheten sid 4-5

När hon äntligen kommer hem har hon bråttom in genom dörren och fram till bordet där skålen står. Utanför fönstret hänger katterna som tycks ha följt henne hela dagen och dykt upp här och var efter vägen, de ser snopna ut när hon äntligen öppnar munnen… Men jag har ju lovat att inte berätta hennes hemlighet!
Däremot kan jag berätta om helhetens dramaturgiska effekt. Först vill jag nämna bildspråket med och omkring flickan och hennes stängda mun i relation till dagens upplevelser i olika situationer och miljöer, i samspel med andra levande varelser – människor och katter. Vidare är layoutens berättelse suverän, exempelvis upplägget på ett uppslag där flickans rörelse genom dagen uttrycks genom flera bilder i och efter varandra, som en animation, och där stora tankar och upplevelser uttrycks i bild – dels kan hon inte öppna munnen för att själv tala, dels går det helt enkelt inte att sätta ord på allt.

Jordgloben och paraplyet

Bildsekvenser återkommer i flera varianter, på ett uppslag uppmärksammas relationen mellan flickans person och vår reaktion och förståelse – tre bilder på flickans ansikte i tre aningen olika positioner förstärkta av tre olika bakgrundsfärger med text i samma färg – berättelsen där vi ingår förs framåt. ”Själv förstår hon inte alls varför alla tycker att hon är så konstig.” ”Kanske är hon helt enkelt van vid det.” ”Kanske tycker hon att det är helt normalt att hålla munnen stängd,…” På ett av de sista uppslagen förstår man att nu börjar det bli riktigt bråttom: inte ett ord, däremot fyra bilder som bildar en serie, varje bild är, i flera bemärkelser, ett steg närmare dramats upplösning. Dessutom: bokstäver i rörelse, meningar formade kring bilder, ord och meningar lyfts fram i avvikande färg.

För sin hemlighets skull går den målmedvetna flickan miste om sådant som barnen omkring henne kan göra, säkert gör det inget – det finns flera dagar! Hemlighetsmakeriet förstärks av omslaget där flickan sitter i ett träd och river bladen ur boken och sprider dem i vinden, ändå tycks katterna få tag på ett av bladen (omslagets baksida). Många frågor förblir obesvarade och slutet är början på något nytt – kanske en ny hemlighet… en spännande och ovanlig bok som triggar fantasi och tanke, bildrikedom, stor text, korta innehållstäta meningar lämnar utrymme för eget tänkande – intressant att använda på många nivåer och i olika grupper!

Fakta
Barnbokskaparen Yara Bamieh är en av dem som bjudits in av Internationella biblioteket att delta på Bok & Bibliotek 2015 under rubriken: ”Arabisk barn- och ungdomslitteratur i dagens Mellanöstern”. Hon bor i Ramallah är arkitekt och tecknare, Den lilla hemligheten är hennes första egna bok.
Översättaren Elisabet Risberg är bibliotekarie och ansvarig för den arabiska litteraturen på Internationella Biblioteket i Stockholm. Hon har besökt Israel och Västbanken, följt utvecklingen på den arabiska barnboksmarknaden och träffat palestinska författare på Tamerinstitutet i Ramallah, vilket utnämndes till ALMA-pristagare 2009. I en intervju för Sveriges Radio Studio Ett våren 2015 berättar hon att det bara finns fyra barnböcker översatta från arabiska till svenska men att väldigt många av våra svenska barnböcker finns översatta till arabiska. Hon berättar också om när hon första gången läste Yara Bamiehs Den lilla hemligheten, som handlar om en liten flicka som inte säger ett enda ord, inte öppnar munnen, att hon förutsatte att flickan bar på ett trauma. Och visst finns det barnböcker som handlar om ockupationen, soldater och fängslade föräldrar, säger hon, men framför allt vill hon lyfta fram att barnen i den moderna etablerade arabiska litteraturen är som ’våra’ barn.


Den lilla hemligheten
Författare: Yara Bamieh
Förlag: Bokverket AB (2015)
ISBN: 9789186413118
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Översättning: Elisabet Risberg
Förlag: Bokverket (2015), boken ingår i serien Barnkultur från Palestina
Originalets titel: al-Sirr al-saghir, utgiven i Palestina på Tamerinstitutet i Ramallah