Jag var lyrisk då jag läste första boken om Tant Skateboard och gav den strålande recensioner här på Barnboksprat. Läs gärna genom att klicka HÄR. Nu har den andra boken kommit, Tant Skateboard och spökslottet, och jag är inte lika lyrisk tyvärr.
Här hamnar tant skateboard i en spökfamilj med familjeproblem och där hennes bräda verkar vara den avgörande faktorn för att allt ska bli bra. Jag tycker författaren inte riktigt hittar formen för sin berättelse. Spökpappan säger;
”Dagens ungdom lyssnar inte, de har ingen respekt för de äldre. Tänk när min pappa sa till oss att ta med kedjorna och ut och rassla, då la vi benen på ryggen minsann.”
Temat känns igen. Datorer och andra materiella saker som upptar barn och ungdomars tid nuförtiden. Det är inte som förr. Inte ens för oss vuxna. Tydligen inte ens för spökena. En spökpappa är besviken på sina barn och ensam i sin föräldraroll. Barnen lyssnar inte på honom. Men så gör barnen som spökpappan önskar helt plötsligt och han blir lycklig igen. Jag fastnade inte för detta. Men om vi bortser från storyn – bilderna är spännande och mörkt blåtonade. Och småroligt är det säkert för den unga läsaren med tant Skateboard som inte är vidare rädd för spökena.
Det går inte att förklara läsupplevelser ibland. Första boken fann verkligen raka vägen in i mitt hjärta. Denna gjorde det inte.
Tant Skateboard och spökslottet
Författare: Lotta Eriksson
Illustratör: Jenny Lindqvist
Bokförlag: Idus
Utgiven:201508
ISBN: 9789175772066 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris