Jag blev överväldigad av denna bok. Den gjorde mig lyrisk och glad.
Ingegerd är inte som andra tanter. Hon kan varken laga mat, baka bullar eller sy. Istället gillar hon att åka skateboard och andra äventyrliga saker. Men Ingegerd är gammal och alla hennes vänner har dött. Hon har ingen kvar att umgås med. En dag ledsnar hon på ensamheten och ger sig ut för att leta efter nya vänner.
Historien är rolig! Författaren Lotta Eriksson skriver på ett berättande, livligt sätt som gör att högläsningen blir extra rolig att läsa. Det är många komiska knorrar och bara själva idén att ge en gammal tant huvudrollen i en fartfylld handling tycker jag var väldigt underhållande.
Jenny Lindqvist heter illustratören och hennes bilder är fyllda med liv. Jag får nästan en känsla av att titta på en film. Bilderna är underbara – skildringen av småstadsmiljön, inredningen i lägenheten med alla dessa detaljer. Här blandas den äldre generationens möbler och prydnader med dagens teknik (ser spelkontroller till tvspel nedslängd i en byrålåda) och en massa andra saker som tyder på en pensionär som gillar idrott och äventyr. Jag blir totalt förälskad i illustrationerna och kan inte se mig mätt på bilderna. Sista bilden är så fin och stämningsfull.
Ingegerd är verkligen karikatyren för en rar, gammal dam. Hon vet om det också med en ljuvlig självdistans och humor.
Hon sätter på sig kappan. Samma kappa som mamma Märta hade när hon levde och innan dess mormor Emma.
– Jag ser verkligen ut som en tvättäkta tant, flinar hon.
Hon tycker att kläderna fungerar alldeles utmärkt, trots att de inte är nya. Det finns ingen anledning att göra något så tråkigt som att gå in i en klädaffär och lägga pengar på något så onödigt som nya kläder.
– Nej, då syr jag hellre en kappa. Men då hinner jag nog dö innan den blir klar, skrockar Ingegärd glatt.
Hon tar sin bräda under armen och går ut.
Nu kan man ju tro att boken är en aning sorglig. Ingegerds vänner är ju döda och hon tycker de äldre människorna i hennes närhet är tråkiga. För många äldre ser verkligheten ut såhär. Att bli gammal och skröplig kan innebära att man blir ensam men det finns en ljus känsla i handlingen som jag faller för. En förhoppning om en bra ålderdom. Budskapet verkar vara att ett gemensamt intresse kan skapa vänskap mellan olika generationer.
Just detta, att boken lämnar mig småleende och med en harmonisk och glad känsla, gör att jag tycker väldigt mycket om Tant Skateboard. Ingegerd blir en förebild för mig, för just sådär vill jag också bli som gammal – en cool och rar gammal dam som gärna umgås med yngre och vågar sticka ut i mängden med udda intressen. Jag hoppas få se mer böcker av dessa barnboksskapare framöver.
Tant skateboard
Författare: Lotta Eriksson
Illustratör: Jenny Lindqvist
Förlag: Idus
Utgiven: 201308
ISBN: 9789187001826 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris