Ungdomsböcker – Sida 40

Ingen annan är som du

I februari förra året publicerade jag ett inlägg om samisk ungdomslitteratur i samband med Samernas nationaldag den 6 februari. Då skrev jag bland annat om Ann-Helen Laestadius bok ”SMS från Soppero” som handlar om tonåringen Agnes från Solna som börjar intressera sig för sina samiska rötter (som hennes mamma sedan länge förnekar). Den andra boken om Agnes, ”Hej vacker”, har jag tyvärr inte läst men enligt förlaget skildrar den ”den första kärleken och jakten på identitet. Men det handlar också om den känsliga frågan – vad händer när man inte accepteras av sina egna?”

Nu har jag läst den tredje boken om Agnes, som även den handlar mycket om den samiska identiteten. Den handlar också om hjärtesorg (pojkvännen Henrik har gjort slut utan förklaring), den fina vänskapen med den gamla samekvinnan Ella, om Jåke som dyker upp och ska läsa samiska tillsammans med Agnes i skolan och om en stor händelse i 14-åriga Agnes liv; konfirmationslägret för samiska ungdomar i Nikkaluokta.

Det mesta i boken kretsar kring det stundande konfirmationslägret, men också kring några sedan länge försvunna silverknappar som gjort att det blivit en konflikt i Agnes släkt. Det visar sig att Jåke också är inblandad när han på konfalägret avslöjar att han faktiskt är släkt med Agnes och hennes kusin Kristin. På lägret dyker också Henrik upp som ungdomsledare! Känslorna är många och stora för Agnes, som har mycket att fundera över och ta ställning till under sin tid i lägret.

Det är lätt att tycka om Agnes och känna med henne. Att vara tonåring är inte alltid enkelt och många av hennes funderingar kan man själv relatera till. Det här med att vara same är ju något som är speciellt med Agnes och som jag inte har någon erfarenhet av men som jag tycker är mycket intressant att läsa om. Att läsa om Agnes får mig att vilja lära mig mer om den samiska världen, och jag blir nyfiken på om det kommer fler böcker om henne. Jag hoppas det, för jag tycker mycket om att läsa om Agnes!

Ingen annan är som du
Författare: Ann-Helén Laestadius
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 316
ISBN: 9789129676518
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Jag vill bara att du gillar mig

I den här boken får vi träffa Katja, Pär, Andreas, Nellie, Sofi, Filip, Lena, Joanna, Hannes och Stella som alla sitter och väntar på att deras svensklärare ska dyka upp till lektionen. Boken utspelar sig under en kort tid, där de olika gymnasieungdomarna sitter och funderar på allt mellan himmel och jord.

Katja tycker att hon själv är ytlig, vidrig och falsk som tänker på sitt utseende när så många djur far illa. Hon är kompis med Lena, djurrättskämpen som alla älskar och som är ”gå-rakt-ut-ur-duschen-snygg” jämt och som är så god att man nästan vill göra henne illa. Så tänker Katja.

Pär sitter och funderar på vad det är som händer, varför kan han inte sluta tänka på Sofie? Med tanke på vad han berättar om sig själv; att han älskar siffror, han måste ha ordning och att han har svårt att förstå vad människor egentligen menar så misstänker jag att det här kan vara en kille med Aspergers syndrom. Sofie i sin tur berättar om hur hon alltid varit ensam och inte velat leka med andra barn…kanske är Pär och Sofie mer lika än de tror?

Filip är killen som bekymrar sig mycket över att 18-årsdagen närmar sig med stormsteg, och det faktum att han fortfarande är oskuld. Han tycker att de flesta i klassen är tråkmånsar och att saker och ting funkar bäst ”när jag bara kör”. Han har dock en lösning på hur oskuldsproblemet ska bli löst…

Författaren presenterar ett gäng påhittade ungdomar i en vanlig gymnasieklass någonstans i Sverige, men de skulle helt klart kunna finnas på riktigt. Hon knyter ihop deras liv på lite olika sätt och det går som en röd tråd genom boken. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken, för mig blir det lite irriterande att bara få de här korta inblickarna i ungdomarnas liv. Jag skulle vilja veta mer om hur det kommer att gå för dem, och läraren i mig vill veta hur det funkar i klassen för de med funktionshinder. Skriv en bok om Pär och Sofie snälla Ingrid Olsson!

Jag vill bara att du gillar mig
Författare: Ingrid Olsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 224
ISBN: 9789129676563
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Iron Fey-serien av Julie Kagawa

Meghan Chase har ett hemligt öde – ett som hon aldrig kunnat föreställa sig…
Det har känts som att något varit lite udda med Meghan ända sedan hennes pappa mystiskt försvann tio år tidigare. Hon har aldrig riktigt passat i skolan – eller i hemmet. När en mörk främling börjar betrakta henne på avstånd, och hennes bäste vän blir märkligt överbeskyddande, inser Meghan att något är på väg att hända.

När jag fick reda på Iron Fey serien av Julia Kagawa så blev jag genast intresserad eftersom hennes böcker är så populära i USA. Jag visste inte heller att bokförlaget Harlequin hade en ungdomsavdelning där denna bokserie ingår under paranormal romance. Med stor nyfikenhet tog jag mig an läsningen av de tre tjocka böckerna om 16 åriga Meghan Chase som är till hälften människa och till hälften alv.
I den första boken Järnkonungen får vi alltså följa Meghan när hon får veta att hon egentligen är halvblod och dotter till sommarkungen i landet Aldrig. Det blir riktigt otäckt när hennes 4 åriga lillebror en dag försvinner och hon får ge sig in i det okända för att kämpa för att få honom tillbaka.
I den andra boken Järnprinsessan är Meghan fången hos vinterdrottningen och den här är min favorit eftersom den innehåller mycket kärlek – ni vet, ungdomlig orörd kärlek med mycket känslor. Meghans alvkraft är fråntagen och hon måste använda all sin list för att överleva då sommarhovet och vinterhovet drar ihop sig till krig.
I den tredje boken Järndrottningen utspelar sig kriget. Här kan man känna Meghans förvandling – från en vanlig skolflicka till en krigare. Hon blir verkligen tuffare ju mer kraft hon får. Jag fullkomligt älskar katten Grimalkin som dyker upp varstans och med ett evigt slickande av sina tassar och päls medan han nonchalant häver ur sig gåtfulla och ironiska kommentarer. Ljuvligt pirrigt är det att läsa om lockelsen till alven Puck samtidigt som Meghan blir hett förälskad i den kylige vinterprinsen. Det här är en magisk och skrämmande värld med massor av märkliga varelser. Välskrivet och spännande – inte bara för kärlekstörstande tonåringar utan också för oss barnsligt vuxna som gillar kampen mellan det goda och det onda och krångliga kärlekshistorier.

Våren 2013 kommer fjärde boken i serien. Jag längtar!

Författare: Julie Kagawa

Förlag: Harlequin

Bok nr 1: Järnkonungen

Utgiven 201111

ISBS: 9164068749

Bok nr 2 Järnprinsessan

Utgiven 201112

ISBN: 9164068749

Bok nr 3 Järndrottningen

Utgiven 201202

ISBN: 9164073351

Böcker går att köpa på Adlibris och Bokus

Jellicoe Road

Sverige har en mycket bra ungdomsbok att se fram emot. I maj kommer nämligen den svenska utgåvan av Melina Marchettas underbara Jellicoe Road på förlaget X-publishing. Katarina Kuick arbetar just nu med översättningen och bloggar om det, vilket är intressant läsning.

Taylor Markham är 17 år och bor på en internatskola på Jellicoe Road. För 6 år sedan blev hon dumpad i trakten av sin struliga mamma, som hon inte sett till sedan dess. Nu är hon en högst motvillig ledare av sitt elevhem, som är mitt uppe i ett territoriekrig mellan internatskoleelever, ungdomarna i staden och de unga kadetterna som härbärgerar i området – helt enligt traditionerna. Den enda människa Taylor riktigt bryr sig om är Hannah, som bor i ett hus vid floden och hjälper eleverna med lite av varje. När Hannah plötsligt är spårlöst försvunnen inser Taylor att hennes liv omgärdas av frågetecken. Långsamt börjar frågetecknen rätas ut och det visar sig så småningom att Taylor inte är lika ensam i världen som hon tror att hon är.

Jellicoe Road är medryckande läsning och ett riktigt bra exempel på en bok med hemligheter som avslöjas lite i taget. Det är spännande och mysigt, sorgligt och vackert och alldeles, alldeles underbart. Språket lyckas vara både vackert och rappt och karaktärerna vältecknade. Jag tänkte mycket på Hungerspelen i början eftersom Taylor Markham påminner en del om Katniss Everdeen. Båda är riktigt skärpta personer som motvilligt tar på sig en roll, coolt och beräknande, och båda befinner sig i någon sorts krig. Lyckligtvis för Taylor Markham är hennes krig ändå förhållandevis fredligt jämfört med Katniss Everdeens.

Så här börjar boken:

    My father took one hundred and thirty-two minutes to die.
    I counted.
    It happened on the Jellicoe Road. The prettiest road I’d ever seen, where trees made breezy canopies like a tunnel to Shangri-la. We were going to the ocean, hundreds of miles away, because I wanted to see the ocean and my father said that it was about the four of us made that journey. I remember asking, ”What’s the difference between a trip and a journey?”, and my father said, ”Narnie, my love, when we get there, you’ll understand,” and that was the last thing he ever said.
    We heard her almost straightaway. In the other car, wedged into ours so deep that you couldn’t tell where one began and the other ended. She told us her name was Tate and then she squeezed through the glass and the steel and climbed over her own dead – just to be with Webb and me; to give us her hand so we could clutch it with all our might. And then a kid called Fitz came riding by on a stolen bike and saved our lives.
    Someone asked us later, ”Didn’t you wonder why no one came across you sooner?”
    Did I wonder?
    When you see your parents zipped up in black body bags on the Jellicoe Road like they’re some kind of garbage, don’t you know?
    Wonder dies.

Början kan vara lite förvirrande, faktiskt. När jag läste försökte jag koppla ihop personen i de vanliga kapitlen (som skulle visa sig vara Taylor) med någon i de kursiverade styckena. Det var ett väldans huvudbry som inte ledde någonvart. Det är helt olika personer, okej?

Jellicoe Road
Författare: Melina Marchetta
ISBN: 9780061431852 (på engelska)
Förlag: kommer på svenska X-publishing i maj 2012
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris (på engelska)

Hungerspelen

Det känns som att jag är sist i bloggvärlden med att konstatera att jo, Hungerspelen är verkligen precis sådär bra, välskriven och galet spännande som alla säger. Saken är den att jag var inte ett dugg sugen på att läsa den. ”Dokusåpa, vinnaren är den som överlever” tyckte jag väl lät… sådär. Lite hjärndött, meningslöst, liksom. Men det här är så mycket mer och genomförandet är så bra att… ja, man bara wow! Så det är bara att rikta ett stort, fett tack till Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo för att de ”tvingade” mig att läsa den inför skrivarkursen jag deltog i för ett par månader sedan.

Sedan dess har jag även hunnit ge boken till min mor i julklapp. Hon såg ut att vara ungefär lika skeptisk som jag var, men jag blev inte ett dugg förvånad när hon nyligen ringde mig och sa att den var väääldigt spännande.

Vet ni vad det bästa är? Att det är en trilogi! Jag har mer kvar att läsa om Katniss Everdeen!

Jag ger mig inte in på några detaljerade handlingsbeskrivningar nu, det funkade ju ändå inte på mig. Läs den, helt enkelt. Däremot måste jag bara få ta upp det här med Peeta. Jag förstod först efter att jag läst färdigt att det är meningen att man ska hålla på honom. Att man ska tycka att han är så fin, eller nåt. Jag tänkte inte alls så. Jag hade hela tiden intrycket av att Katniss inte riktigt gillade honom och därför höll jag aldrig några tummar för att de skulle bli ihop.

Ja, ni hör ju. Det handlar definitivt om en massa mer saker än om att dokusåpadeltagare i en dystopisk framtid ska försöka överleva själva och ha ihjäl de övriga ute i ödemarken. Kärlek och sånt. Bland annat.

Hungerspelen
Författare: Suzanne Collins
Förlag: Bonnier Carlsen (2008) / Månpocket (2009)
ISBN: 9789170016981
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris