Berätta allt

Om jag älskade Berätta tre saker så är jag helt gaga för fortsättningen Berätta allt. Jag läste båda i ett svep och när jag lade ner Berätta tre saker undrade jag över hur det kunde komma en fortsättning alls, i alla fall en som inte gjorde en Bridget Jones-grej med typ tio år senare när Mr. Darcy har dött. För har man förälskat sig i en kärlekshistoria vill man inte läsa om hur samma personer ska ut och dejta igen. Det är något som skär sig, trots att det verkliga livet ofta är just så.

Callum Bloodworth har fattat detta och väljer snyggt att fokusera handlingen kring Matteo – den i gänget som nog syntes minst i Berätta tre saker där Elle tog mycket större plats när alla de alla fyra träffades, medan fokus självklart var på Dag och Liv (alltså bara namnvalen är ju helt underbara och så perfekta! Både i första boken och här igen i uppföljaren).

Matteo vet inte hur han ska gå vidare med sitt liv. Covidrestriktionerna har lyfts, gymnasiet är över, Dag är död, och Liv och Elle verkar ha gått vidare med sina liv – enligt Matteo – medan han själv sitter fast. Han vet inte hur han ska våga gå efter sin dröm om att bli designer när drömmar mest verkar finnas för att kunna krossas, och han vågar inte älska igen, för tänk om nästa person han förälskar sig i också går och dör?

Allt detta och mycket mer skriver han om i sms till Dag. Dag som är död och inte kan svara. Men som är den enda som lyssnar. Som alltid lyssnade.

Så en dag får Matteo svar. Från en främling. Corey. En kille som inte är Dag men som visar sig vara både snygg, snäll och bra på alla sätt.

Förutom det där med hans hjärta. För självklart är det något med hans hjärta. Han heter ju egentligen Corazon.

Bloodworth lyckas med konststycket att ännu en gång vrida om läsarens hjärta och tårkanaler, samtidigt som han får mig att skratta högt och le om och om igen med sina kvicka dialoger och chattar, Elles underfundiga humor, och värmen mellan karaktärerna. I Berätta tre saker skrev han från en gymnasietjejs perspektiv, en som fortfarande väntade på sin första – riktiga – kyss. I Berätta allt skriver han ur perspektivet av en homosexuell kille som absolut inte väntar på sin första kyss, men som väntar på Kyssen med stort K, och på livet i stort. Och det är både trovärdigt och engagerande och så … så … underbart.

Jag tror absolut att jag är kär.


Berätta allt
Författare: Callum Bloodworth
Serie: Berätta tre saker (del 2)
Förlag: Bonnier Carlsen (2025)
ISBN: 9789179798925
Antal sidor: 275
Kan köpas hos Adlibris, Bokus med flera.

Mitt medelroliga liv & Min superkaosiga vår

Algot Algotsson går i åttan och har i den första boken om honom, Mitt medelroliga liv, mer eller mindre blivit tvingad av sin lärare Kerstin att börja blogga. Han berättar (i en lösenordsskyddad blogg) om sitt liv som enligt honom är ganska så medelmåttigt. Han har tre nära vänner: Melvin som mest tänker på Kristian Tyrann, Filip som mest tänker på Bella som han är kär i och Inez som mest tänker på att hon vill ha en fest. När det är dags att praoa så ser Algot till att hamna hos den optikern där hans drömtjej Armina jobbar. För att imponera på Armina så bestämmer han sig för att ha fest i sin grannes hus som han vattnar blommor i för tillfället. Inez blir överlycklig och råkar berätta det för alldeles för många.

I uppföljaren, Min superkaosiga vår, leder kärleken in Algot i trubbel än en gång. Denna gång råkar han ljuga ihop en historia om att han spelat fiol sen han var fem år. Plötsligt har han lovat att ha fiolkonsert på sin gamla släktings ålderdomshem. Bara det att han aldrig ens har hållit i en fiol. Samtidigt har Melvin snöat in på Bockstensmannen, Filip blir dumpad av Bella och lägger upp pinsamma ordspråk på sin Tiktok och Inez försöker få ihop pengar till en moped genom att arrangera slagsmål på skolan.

Författaren Moa De Bruin har tidigare skrivit böckerna om Vera Svanson, som riktar sig till mellanstadieåldern. Den rappa tonen känns igen i böckerna om Algot Algotsson så de gamla Vera-läsarna som blivit tonåringar lär inte bli besvikna. Det blir gång på gång jobbigt och pinsamt för Algot och fantastiskt roligt för läsaren. Personerna runt omkring Algot målas skickligt upp och ger upphov till många fniss, till exempel den tandtrådsälskande tandläkarmamman och de störiga klasskompisarna DubbelFuck.

Sammanfattningsvis, perfekta böcker att trycka i händerna på tonåringar i höst. Jag hoppas verkligen på att det blir fler böcker om Algot och hans vardagsbekymmer.


Titel: Mitt medelroliga liv
Författare: Moa De Bruin
Serie: Algot Algotsson (del 1)
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2024
ISBN: 9789129745719
Antal sidor: 216
Läsålder: 12-15 år

Titel: Min superkaosiga vår
Författare: Moa De Bruin
Serie: Algot Algotsson (del 2)
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2025
ISBN: 9789129750300
Antal sidor: 191
Läsålder: 12-15 år

Grått hav

Katastrofen är ett faktum redan i den första meningen i boken. Emma och hennes kompisgäng har övertalat sina föräldrar att få göra en lång seglats på egen hand för att fira att de snart tar studenten. Men … såklart går inget som de tänkt sig. Stormen sveper över vännerna på mer än ett sätt. Boken hoppar i tidsperspektiven. I det ena spåret kastas man längre tillbaka i tiden, hur fyra av vännerna lärde känna varandra när de var yngre och hur den femte så småningom kom in i bilden. I det andra spåret är det nutid med katastrofen som ska hanteras.

Att man redan från början får veta att någonting hemskt har hänt gör inte att boken blir mindre spännande utan tvärtom. Som läsare drivs man av att få veta hur det kunde bli så och, förstås, hur det kommer att gå. Vad händer när en grupps ledare försvinner? Kommer ungdomarna att klara sig? Det är komplicerade och mörka saker som reds ut, samtidigt som boken är väldigt enkel att svepas in i. Författaren drar skickligt ut på upplösningen och jag kunde inte andas ut ordentligt förrän efter att den sista sidan var läst.

Marion Brunet är från Frankrike och vinnare av Astrid Lindgren Memorial Award 2025. Grått hav är den första av hennes böcker som är utgiven på svenska. Jag hoppas innerligt att fler av hennes böcker blir översatta och att många tar del av detta författarskap.


Grått hav
Författare: Marion Brunet
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: 2025
ISBN: 978-91-7813-643-8
Antal sidor: 208
Läsålder: Unga vuxna
Köp: tex hos Adlibris eller Bokus

Pardalita

2025 års Peter Pan-pris tilldelades den portugisiska författaren och illustratören Joana Estrelas grafiska roman Pardalita. Enligt förlaget vänder sig boken till 12–15 åringar och i Peter Pan-juryns motivering står det bland annat att ”[d]enna ungdomsroman berättas genom en blandning av grafiska illustrationer och poesi och skildrar vänskapsrelationer, identitetskris, klimatångest, vilsenhet och ungdomskärlek i en vanlig vardag.”

I Pardalita får vi lära känna Raquel som är 16 år och går på gymnasiet i en portugisisk småstad. Där lever hon ett stillsamt liv. Hon umgås med sin mamma, hänger med sina vänner och funderar över tillvaron. I skolan kommer hon på sig själv med att klottra Pardalitas namn på bordet. Efter att länge ha betraktat den intresseväckande Pardalita på håll hamnar Raquel småningom i hennes teatergrupp. Raquel dras alltmer till Pardalita och i takt med att de lär känna varandra blir hennes ungdomliga identitetssökande alltmer intensivt. Vem är hon själv egentligen? Och vem är Pardalita? Och vad vill hon?

Raquels mamma engagerar sig i aktivistgrupper på sociala medier och genom henne skymtar glimtar av den större världen utanför den stillastående småstaden. En osäker värld full av miljöproblem och sociala orättvisor finns där ute och blir en slags vag men oroande fond till berättelsen och vittnar om den samtid i vilken Raquel och dagens unga genomlever sina formativa tonår.

Formmässigt varvas serieformat med text av olika slag och helsidesillustrationer. Det är en bok som går ganska lätt att läsa då de många illustrationerna och formatets ständiga variation ger en känsla av framåtrörelse. I boken finns också flera genomgående såväl visuella som textuella uttryck och spår som på ett mycket snyggt sätt ger boken en känsla av sammanhållen enhetlighet.

Pardalita är en lågmäld och väldigt fin berättelse om att var ung och allt vad det kan innebära av stora och starka känslor under en till synes stilla yta. Här gestaltas kompisgängets dynamik, skolans och vardagens tristess, ovisshet om framtiden, spirande kärlek och upptäckten av att en kanske inte riktigt är som alla andra. Boken är helt klart en värdig vinnare av Peter Pan-priset som fängslar såväl innehållsligt som formmässigt och därtill garanterat kommer att beröra!


Pardalita
Författare: Joana Estrela
Illustratör: Joana Estrela
Förlag: Berghs (2024)
ISBN: 9789150225211
Antal sidor: 210
Ålder: 12-15 år
Låna: Libris 
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus

Det känns så fake

Elektras mamma har precis blivit nominerad till årtiondets no filter-mami på en kommande mammagala. Hon är influencer och Elektra bryr sig inte jättemycket om det längre. På mellanstadiet blev hon och den före detta bästisen Nicki osams efter att Elektra var med på bloggen i ett samarbete istället för att Nicki fick vara det. Sen dess använder hon inte mammas blogg som skryt längre utan låter det vara mammas grej.  Och visst, det är lite tröttsamt när mamma försöker få henne att använda menskoppen som hon skriver om på sin blogg, men vilka föräldrar är inte tröttsamma?

Men så dyker det upp en ny kille i klassen, Ossian. I samma veva sprider någon ett flera år gammalt inlägg från Elektras mammas blogg i klasschatten. I inlägget berättar hon om när Elektra hade panikångest. Katastrofen är ett faktum, helt enkelt. Vem är det som vill jävlas med Elektra? Kan det vara Nicki? Eller är det Ossian? Elektra och den bästa vännen Py, som går i samma klass, försöker gå till botten med det. När de är på promenad med Pys hund upptäcker de att Elektras mamma är hemma hos en okänd man – vem är han? Och framför allt: varför berättar inte mamma om att hon träffat honom? Kan det vara så att han är Elektras okända pappa? Plötsligt är det många saker som gör att det gungar under fötterna på henne.

Det känns nästan som att man läser Elektras dagbok – eller blogg? NEJ NEJ NEJ, Elektra skulle självklart aldrig blogga! Språket är rappt och handlingen går framåt snabbt. Det enda jag vill anmärka på är att Elektra är lite väl snäll mot sin mamma på slutet när hon gör upp med hennes gränslösa sharenting. Blir lite besviken (och förvånad) över att det inte blixtrar mer från hennes håll.

Sammanfattningsvis: en extremt läsvärd och kul ungdomsbok!


Det känns så fake
Författare: Johanna Gustafsson-Ahlzén
Förlag: Rabén & Sjögren (2025)
ISBN: 9789129748147
Antal sidor: 206
Ålder: 12-15 år
Köp: t.ex. hos Adlibris eller Bokus
Recensionsexemplar från förlaget