Direkt efter studenten händer fyra saker som gör att Novas sommar verkar bli den tråkigaste någonsin: hon blir dumpad av sin pojkvän, bästisen åker till London, caféet hon skulle jobba på stänger och så kan hon inte släppa den sista uppgiften de fick i skolan: att skriva om vilka de är. Vem är Nova? Hon lägger ut en annons där hon önskar byta ett par svarta strumpor mot något färgglatt. Tillsammans med en karta, några uppdrag och en plastpåse med stjärnor ska hon försöka överleva en sommar på Sveriges tråkigaste plats.
”Jag ska drabbas av världen. Tillåtas explodera i tusen olika färger samtidigt.”
Det spelar ingen roll hur modern vår tid blivit, hur smart teknik vi har eller kanske ens hur vi rustar oss: plötsligt kommer det dagar då vi funderar kring vilka vi är och vad vi vill göra. Nova är en av dem som vacklar, söker, funderar. Vi möter henne mitt i det där, när hon kliver ut i vuxenlivet och tror att alla svar ska fall på plats. Istället för att falla på plats verkar allt dock falla i oordning. Som läsare har jag ett annat perspektiv och ser en sommar som verkar väldigt härlig med spontana utflykter, oväntade vänskaper och människor att prata med kring sitt sökande. Men jag vet ju själv: det är lätt att gå vilse i ovissheten och livets stora frågor.
Den som svarar på Novas annons är mackkillen Leo. Deras första konversation går genast förbi det formella ett första möte brukar upptas av och de märker något särskilt hos varandra. Han får en stor roll under Novas sommar. Samtidigt behandlas ämnen som distansvänskap, omenat hemlighetshållande och självkänsla. Det är både fint och tragiskt att se att sökandet kanske aldrig tar slut, oavsett hur gammal en blir.
Det här är Callum Bloodworths andra roman för unga vuxna. Jag tycker tyvärr inte denna når upp till ”Berätta tre saker” som drabbade mig mer. Dessutom finns allt för många halvredigerade meningar med för många ord. Jag tror dock ”Supernova” kan tala till många unga (och lite äldre) sökande. Men jag gillar den ändå. Bloodworth är Sveriges version av John Green. Gemensamt har de en rapp dialog med både humor och svärta. De beskriver härliga karaktärer jag gärna vill bli vän med. De tar med läsaren på ett äventyr med många destinationer både fysiskt och mentalt. En härlig miljö att vistas i, platser att flyt till en stund när världen runt omkring känns för tung. Och någonstans där kanske en del av svaret ligger: gemenskap med andra och samtal kring livets frågor kan hjälpa oss på vägen. Särskilt genom att se att vi inte är ensamma.
Callum Bloodworth ungdomsbokdebuterade med ”Berätta tre saker”. Han skriver i härlig John Green-anda. Rapp dialog som en bara vill sjunka in i och ryckas med i och en handling som är både sorglig och rolig. Liv råkar kyssa en kille som sedan visar sig ha covid. Hon blir isolerad, mer än vad hon vanligtvis själv väljer, och plötsligt dyker Dag upp utanför dörren. En vänskap växer fram, en särskild vänskap eftersom de inte kan träffas. En riktigt fin berättelse om vänskap, ensamhet, att våga stå upp för sig själv och att drömma (även i vardagen) och att uppfylla sina drömmar.
I ”Vem har sagt något om kärlek?” berättar Elaf Ali om hur hon växte upp under hedersförtryck. Minnen blandas med fakta och intervjuer. En riktigt läsvärd bok för unga och vuxna. En viktig bok för de som möter unga och/eller hedersförtryck.
I ”Yani” möter vi ett kompisgäng där bland annat Amir ingår. Det visar sig att han inte får uppehållstillstånd utan ska utvisas. Kompisarna bestämmer sig för att försöka hjälpa honom. En vardagsnära berättelse från förorten med rapp dialog och slang som förstärker trovärdigheten. Rekommenderar ljudboken för extra känsla.
Berätta tre saker av är en gripande ungdomsroman som är svår att släppa. Boken handlar om Liv som tänker på döden. Hennes mamma har dött och hennes pappa kunde lika gärna vara död.