Gruffarna och drakägget

gruffarna

Tavas och Falder är två gruffar. En gruff är en varelse inte alls olik människan. Det finns stadsgruffar och skogsgruffar. Det som känntecknar en gruff är dock örontofsarna som skiljer sig åt från stadsgruffen, som har tofsar i alla möjliga och omöjliga färger och skogsgruffen, vars örontofsar har antagit en mer dämpad nyans för att smälta in. Gruffarna är lite kortare än människor och är överlag mycket trevliga varelser som gillar lugn och mys. Tilläggas kan också att gruffar älskar rabarberte.

En dag får gruffen Falder besök av ett troll som fejar runt på hans vind och förstör diverse saker och kastar stolar och andra prylar omkring sig. Dessutom luktar trollet vidrigt.
När han, med hjälp av sin gode vän, den föräldralöse Tavas, efter mycket möda lyckas fÃ¥ bort trollet (med hjälp av en trollskrämmare, sÃ¥klart) upptäcker de inte bara att det fortfarande stinker pÃ¥ vinden, de finner dessutom ett stort prickigt ägg, som ger ifrÃ¥n sig ljudliga nysningar dÃ¥ och dÃ¥…
Nu mÃ¥ste de ju ta reda pÃ¥ vad det här är för ett ägg. De beger sig till RÃ¥dhuset och avdelningen för abnorma livsmedel, där de fÃ¥r reda pÃ¥ att det är ett alldeles ypperligt exemplar av ett…drakägg!

De får veta att de måste återlämna ägget till dess rätta ägare, nämligen drakhonan. Utan att hon märker det. Annars kommer hon att förstöra hela Gruffköping! Kläcks ägget kommer hon, oskadd unge eller ej, att vilja hämnas. Platsen de måste föra ägget till heter dessutom Dödsklippan, vilket inte gör saken det minsta roligare.
Tavas ser det här som ett äventyr och en chans att försöka klura ut vad som hände med hans föräldrar…
Det blir ett hisnande äventyr fullt av wannabe-pirater, varulvar, häxor, otäcka varelser och skratt och gråt.

Det är mycket som händer i den här boken, av Daniel Edfeldt. Detaljerade beskrivningar av miljöer såväl som händelser varvas med finurlig humor. Språket är bra, dock tänkte jag när jag läste att det kanske är lite för invecklat ibland. Det är en ganska avancerad bok ändå.
Utformningen av boken lämnar lite att önska. Jag tycker det är lite tråkig layout, dessvärre. Framsidan är fin men boken innehåller tyvärr inte några illustrationer, vilket jag själv tycker är mycket synd. Det finns många, många tillfällen i boken man hade velat se på bild. Även om boken är för åldern 10+ tycker jag illustrationer hade passat. Åtminstone en liten vinjett inför varje kapitel, hade varit roligt! Jag är ju en bildmänniska.

Jag skulle säga att det är en mix av Pirates of the Caribbean, Sagan om ringen och spelet World of Warcraft. Fast ändå inte riktigt. Men nästan. Berättelsen växer verkligen ju längre man läser! Hörru, Daniel Edfeldt, är det dags att göra film av boken nu?

En bra debutbok för alla åldrar!

Gruffarna och drakägget
Författare: Daniel Edfeldt
Förlag: JBT Nordic License
Antal sidor: 202
ISBN: 9789197785907
Köp: Kanske här

Simma lugnt mörten Maud

Simma lugnt mörten Maud - framsida

Har du nÃ¥gonsin tänkt pÃ¥ hur det skulle vara att leva djupt ner pÃ¥ botten av en sjö? I ”Simma lugnt mörten Maud” fÃ¥r vi dyka ner direkt och utforska livet pÃ¥ botten i form av en spännande berättelse. I vanliga fall brukar undervattensmiljöer avbildas med kristallklart vatten, tydliga konturer och klara färger. Staffan Gnosspelius bilder av mörten Mauds värld är däremot nÃ¥got helt annat. Vi fÃ¥r istället möjlighet att lära känna Maud i en miljö som verkligen känns som en svensk sjöbotten. Färger, ljus, kontraster och detaljer är väldigt träffsäkra. Vattnet är lite dyigt, men det är ändÃ¥ väldigt hemtrevligt därnere hos Maud och hennes mamma.

Men Maud är inte riktigt nöjd med den där hemtrevliga känslan och vill ut pÃ¥ äventyr! Istället för att lyssna pÃ¥ mamma Margareta och läraren Anna-Löja ger sig mörten Maud ut pÃ¥ en simtur för att hitta ”NÃ¥got annat”. Och visst fÃ¥r hon ett riktigt äventyr och till pÃ¥ köpet möter hon nÃ¥gra spännande vänner.

Texten är skriven på ett sätt som känns väldigt tilltalande för barn och text och bild visar upp Maud som en högst personlig liten fisk.

Eftersom böcker om fiskar inte är sÃ¥ vanliga är det lätt att dra en parallell mellan ”Simma lugnt mörten Maud” och Elsa Beskows klassiker ”Den nyfikna abborren”. BÃ¥da böckerna handlar om smÃ¥ modiga och äventyrliga fiskar som vägrar lyda de vuxna. Men ”Simma lugnt mörten Maud” har inte samma didaktiska budskap. Maud lär sig inte en läxa utan fÃ¥r istället vara med om ett otroligt äventyr. En annan sak som är väldigt trevlig med ”Simma lugnt mörten Maud” är att nästan alla karaktärer är tjejer, vilket känns ganska uppfriskande dÃ¥ klassiska djurböcker oftast har pojkdjur som huvudkaraktärer.


Simma lugnt mörten Maud

Författare: Stefan Casta
Illustratör: Staffan Gnosspelius
Förlag: Opal
Antal sidor: 32
ISBN13: 9789172993419
Köp: Jämför priser

Rundis och Randis äter middag

Dodd, E - Rundis och Randis äter middag - 29670448

Blääää! Det säger Randis om nästan allt han äter. Han vill bara ha rosa glass men innan dess måste han äta massor av annat som han inte tycker om. Han säger bläää till allt.
Men till slut…
…sallad, spaghetti och mjölk – allt slinker ner! För vem vill inte ha lite rosa glass till efterrätt?

En supersöt liten pekbok med knappar att trycka på för bläljudet som Randis gör till alla maträtter han blir erbjuden. Fast på slutet säger han faktiskt mmmm, för då fick han den rosa glassen till slut.

Jag kan tycka att det kanske är lite dumt att fresta med efterrätt för att barn ska lära sig äta mat…sÃ¥ det störde jag mig litegrann pÃ¥ med den här boken. Annars är den väldigt gullig med fina bilder och roligt med knapparna med ljuden!

rundis&randis äter middag-inuti

Helena har skrivit om två andra böcker om Rundis och Randis här och här. Rundis och Randis leker hela dagen har vi provat här hemma och Wilma är faktiskt ganska förtjust i den trots att hon är så liten än (7 månader idag). Hon vill gärna dra i sidorna, känner med handen och fingrarna över dem och biter gärna lite också!

Rundis och Randis äter middag
Författare: Emma Dodd
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 8
ISBN: 978-91-29-67044-8
Köp: Jämför priser

Harry Potter-böckerna

Apropå mitt tidigare inlägg om Harry Potter tänkte jag sammanfatta mina intryck av bokserien om den unge trollkarlen. Så här skrev jag om böckerna när jag läste/lyssnade på dem:

Olivia och dockan som kom bort

Olivia framsidaDet är något speciellt med böcker om grisar. Grisar är ett slags djur som ofta lever undanskymda och inte får vara med om så mycket roligt i sina liv. Det kanske är därför det är så kul att läsa om att glada grisar i alla fall finns i böckernas fantasivärldar. Olivia och dockan som kom bort är en bok som tar plats på flera olika sätt. Inte bara för att den handlar om en tuff gris, som dessutom är tjej, utan även för allt det där andra som man kan hitta i såväl text som bild och mellan raderna.

Olivia och dockan som kom bort handlar om den fantastiskt kaxiga lilla grisflickan Olivia. Olivia ska på fotbollsträning, men är inte nöjd med den gröna lagtröjan. Hon ser ju ut som alla andra när hon har den på sig och hon vill minsann ha en röd tröja istället. När hon kommer hem från träningen sitter hennes mamma och syr på just en sådan röd tröja som hon önskat sig. Men precis när mamman visar upp tröjan märker Olivia att hennes älsklingsdocka är försvunnen! Hon frågar sina bröder och hon letar överallt utan att hitta dockan. Dagen blir till kväll utan att dockan har kommit fram. Det är mörkt och stormigt ute. Det enda som lyser upp rummet som Olivia sitter i är en ljusstake och blixten ute i ovädret. Den här mörka kvällen hör Olivia ett läskigt ljud och eftersom hon inte är så rädd av sig beger hon sig mot ljudet. Vad är det som låter och vad har egentligen hänt med Olivias älsklingsdocka?

Olivia insida

Olivia är förstås mer som ett människobarn än ett grisbarn, men frågan är om böckerna om Olivia hade varit lika fängslande om Olivia gestaltats som människa. Å ena sidan skapar djurkaraktärer en viss distans just eftersom de är djur och inte människor. Å andra sidan blir de känslor som Olivia visar upp väldigt tydliga, vilket beror på att ansiktsuttryck kan karaktäriseras på ett helt annat sätt när det inte är en människa som avbildas.

Texten är relativt kortfattad och händelser beskrivs även med bilderna. En ganska stor del består av dialoger som kopplas samman med en bild. Bilderna är enkla och har få färger och tydliga konturer, vilket kanske bidrar till att göra boken populär bland yngre barn. Sidorna är väldigt uttrycksfulla och även stämningsfulla i all sin enkelhet. Vid flera av bilderna bidrar dessutom texten till att göra uttrycken tydligare, som när texten blir större då Olivia blir arg.

Som vuxen, och mamma, måste jag säga att jag känner lite med Olivias mamma också. Det gjorde att jag inte riktigt kunde låta bli att titta på boken med mina genusglasögon. Olivias mamma kämpar för att göra alla i familjen nöjda och det är hon som får sköta allt hushållsarbete (vilket visas enbart med bilderna). Berättelsen om Olivias mamma blir som en vuxenberättelse inne i huvudhandlingen. Men jag ser inte den här sidohandlingen som företrädare för ett ojämlikt förhållande mellan könen, utan snarare tvärtom. Det är precis så här det ser ut i många familjer, men med hjälp av den här grisfamiljen får vi en distans till vårt eget handlande. Så som jag tolkar bilderna i boken parodierar de också till viss del könsrollsmönstren genom att göra dem lite väl tydliga.


Olivia och dockan som kom bort

Författare & illustratör: Ian Falconer
Svensk text: Thomas Tidholm
Förlag: Natur och kultur
Originalets titel: Olivia and the Missing Toy
Antal sidor: 32
ISBN13: 9789127104860
Köp: Jämför priser