Gillar du spökhistorier i brittisk miljö under slutet av 1800-talet? Kryddad med mord och svart humor? Ja, då borde Constables & Toops Kistor och Kransar vara något för dig.
Man kan säga att handlingen styrs främst av två levande karaktärer. Sam Toop som bor ovanpå en begravningsbyrå där hans far arbetar. En dyster och melankolisk miljö för en tonåring men Sam är en speciell pojke. Han ser nämligen spöken och kan prata med dem. Sedan finns den jämnåriga vackra Clara, som är dotter i en välbärgad familj, och som drömmer om att bli journalist och intresserar sig för vålnader.
Bland de döda är de starkaste karaktärerna Lapsewood, som arbetar på ämbetet, ett kontor där man bokför alla vålnader som inte gått in genom dörren utan stannat kvar som spöken på jorden. Ett annat spöke är Halvshillingen, en laglös utan ett hus att spöka i och som driver omkring med sin spökhund på Londons gator.
Dessa fyra kommer att korsa sina vägar då en svartröta bryter ut i London och infekterar hus. Lapsewood skickas ut på uppdrag för att finna orsaken till varför hemsöktas hus förlorar sina andar. Och vad är det för demonhund som stryker omkring på Londons gator och sliter vålnaders själar i stycken? Har det något samband med Sams kriminella farbrors leverne eller den mördade flickan som hittats i Claras hem?
Jag gillar Gareth P. Jones böcker och har tidigare läst både Tvillingarna Thornthwaites testamente och Familjen Considines förbannelse. Jones skriver i en mörk ton där allt kan ske och med en viss absurd och svart humor. I den sistnämnda boken var det också många karaktärer att hålla reda på men det var intressant och skrivet på ett så välgjort sätt så att jag aldrig tappade tråden.
Men i den nya boken finner jag vissa scener väldigt tråkiga emellanåt och stämningen dyster. Språket är tillkrånglat, vilket såklart passar den historiska tiden och miljön, men jag undrar om inte åldern 9-12 år borde vara högre. Jag sätter den här under kategorin ungdomsböcker. Den har även ett brokigt persongalleri. Men efter halva boken, för jag finner handlingen intressant, så börjar jag fästa mig vid flickan Clara just för hennes klarsynta sätt att försöka lösa en gåta. Jag tycker också om den harmlösa Lansewood, som vågar gå emot hela det byråkratiska spöksystemet och aldrig ge upp hoppet om kärlek trots att han är död.
En bra slutknorr är författarens slutord. Där berättar Jones hur han byggde upp sin berättelse, och han ber även om förlåtelse för att hans historia innehåller väldigt många personer. Jag finner det ödmjukt och charmigt. Och ja, Gareth P. Jones fortsätter nog vara en favoritförfattare för mig och jag längtar redan efter att få se vad han hittar på till nästa bok.
Constables & Toops kistor och kransar
Författare: Gareth P. Jones
Översättare: Carla Wiberg
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 201308
Antal sidor: 448
ISBN: 978-91-638-7512-0
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Här fortsätter Norrlandsäventyren med Nore och Levi. Den första boken, 
Den vindlande vägen och lilla grodan har en nyans av nonsenslitteratur över sig. Man följer en groda på en vindlande väg och möts av en del ologiska sammanhang;
 
Jag gillar verkligen unika utstickare och den här boken har en speciell illustrationsstil som jag föll för och dessutom en söt historia. Den är skriven på rim, vilket jag brukar ha lite svårt för, men här passar det utmärkt och är bara roligt. Texten blir inte bara en läsupplevelse den blir också ett konstverk. Layouten på textsnittet hänger ihop med kaoset och det oväntade som finns i detta monsters värld. Här sattes mina egna förutfattade meningar på prov också för jag hade redan föreställt mig hur ett monster skulle vara. Därför blev slutet en rolig överraskning.
