Sagor från Mumindalen

I den här samlingsvolymen finns tre berättelsen från Mumindalen. Alex Haridi och Cecilia Davidsson har bearbetat texten från tre av Tove Janssons berättelse och satt ihop det med illustrationer av Cecilia Heikkilä. Vi möter Mumintrollet och hans vänner i Vägen till Mumindalen, Mumintrollen och den magiska hatten och Mumintrollen på hattifnattarnas ö.

Jag har inte läst så mycket av Tove Jansson och kan därför inte jämföra de här bearbetade berättelserna med deras original. Det vore dock intressant att göra. I den här volymen är texterna lätt att läsa och ta till sig. Illustrationerna är mest färglagda men det förekommer även svartvita tuschteckningar. De färglagda är otroligt fina med en tilltalande färgskala; jag kan tänka mig flera av bilderna som tavlor i ett barnrum.

I den första berättelsen möter vi Mumintrollet och Muminmamman i jakt på någonstans att bo. Det är översvämning och svårt att hitta någon bra plats att sova på, men längsmed vägen möter de nya vänner som dela sökandet med dem eller hjälpa dem rätt.

I den andra berättelsen hittar Mumintrollet och hans vänner en hatt som spolats iland efter den senaste stormen. Snusmumriken anar trubbel men de andra bestämmer sig för att spara den. Plötsligt börjar magiska saker hända, hur ska det sluta?

Den tredje berättelserna utspelar sig en het sommardag. Vännerna från Mumindalen bestämmer sig för att ge sig iväg med båten ut mot en ö i havet. När de är där blåser det upp till storm och de måste snabbt ta skydd.

Gemensam för berättelserna är den lilla muminfamiljen och deras vänner. Det är en fin vänskap som visar på individernas egenskaper och hur olikheter är bra. Något annat gemensamt är vatten, främst havet och längtan efter äventyr. Det finns alltid något spännande som väntar om en bara söker efter det. Eftersom texterna är omarbetade (dock oklart för mig hur mycket) blev jag besviken på den tråkiga kvinnosynen. Ett exempel: när vännerna ska ut på utflykt springer Muminmamman runt och fixar och grejar och packar ned mat och badkläder till alla. De andra gör ingenting. När de väl kommer ombord på båten somnar Muminmamman utmattad (medan Muminpappan fixar med båten), för att börja fixa så fort de kommer iland. Då plockar hon fram alla grejer och maten och först när hon är färdig frågar Mumintrollet om hon behöver hjälp. De andra bryr sig inte. Tråkigt.

Jag läste inte så mycket om Mumindalen som barn men har minnen av de ovanstående berättelserna som film. Jag blev positivt överraskad av den här samlingsvolymen. Berättelserna är lagom långa för att läsas i en sittning var, illustrationerna är fantastiskt fina och jag skulle gärna läsa mer av Haridis och Davidssons tolkningar. Och kanske även Janssons original.


Sagor från Mumindalen : efter 3 berättelser av Tove Jansson
Författare: Alex Haridi och Cecilia Davidsson
Illustratör: Cecilia Heikkilä
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789163897498
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mac mästerpion

Här har vi Mac Barnetts självbiografi eftersom vi i Mac mästerspion får, enligt författaren, lära känna Mac Barnett själv som barn på åttiotalet. Han beskriver fantasirikt och roligt en händelse som enligt baksidestexten är helt och hållet sann när han som barn var en spion som blev kontaktad av Englands drottning för att lösa ett brott. Någon hade stulit delar av kronjuvelerna. Drottningen misstänker att det är Frankrikes president som har stulit kronjuvelerna som hämnd eftersom hon sträckte ut tungan mot honom på en middag.

Han reser till England för att lösa det topphemliga och farliga uppdraget och får sällskap på äventyret av Freddie, en av drottningens hundar. Tillsammans råkar de ut för än det ena och än det andra. De träffar bland annat på Frankrikes president och en mystisk KGB-agent med fallenhet för att klä ut sig.

Boken är väldigt rolig. Den är skriven på ett pratigt sätt som om den verkligen berättas direkt för barnet som läser eller direkt genom högläsaren för barnet och den är skriven med ett väldigt pratigt språk som gör att det blir roligt. Många frågetecken som kan komma upp när det är en bok som är skriven om åttiotalet beskrivs på ett roligt och förenklat sätt så det behövs inte så mycket följdfrågor. Det blir även nostalgiskt för mig som är född samma år som författaren att läsa om Gameboy och fasta telefoner med sladd.

Ett annat roligt exempel på det är hans förmåga att snöa in sig på vad saker och ting kallas. Konstverk till exempel. Vid en bild av Mona Lisa finns följande beskrivning: … porträtt av en kvinna vid namn Lisa som kan vara världens mest kända tavla. Den heter Mona Lisa. (Bra namn.) Hans ton när han beskriver saker och kommenterar dem gör texten rolig och snabb och lättläst.

Mike Lowery har också illustrerat på ett väldigt enkelt och fint sätt som verkligen för tankarna till åttiotalet med sitt färgval. Hela boken är illustrerad i gult, blått och svart. Jag trodde att det skulle vara begränsande och tråkigt men det har jag inte alls känt när jag läst den och min sjuåring har inte heller påtalat bristen på färg i bilderna. Den här boken kan vi verkligen rekommendera eftersom den är lättsam och rolig. Sonen tyckte det var roligast när han fick resa hem utan byxor för KGB-agenten snott hans jeans, jag tyckte det var riktigt kul när Drottningen erkände att hon hade sträckt ut tungan åt Frankrikes president.

Titel: Mac mästerspion
Författare: Mac Barnett
Illustratör: Mike Lowery
Översättare: Caroline Bruce
Förlag: Lilla Piratförlaget
ISBN: 978-91-7813-057-3
Kan köpas hos Adlibris eller Bokus
Tack till förlaget för recensionsexemplar.

Vara med

Cornelis har skoskav. Han och pappa är bjudna på en fest på slottet. I den stora matsalen på slottet finns ett särskilt bord för barnen. Där sitter det stora barn, tycker Cornelis, så han sitter med pappa vid de vuxnas bord. Seden kommer en tant och vill ta med Cornelis till bordet där det sitter många stora barn. Han går dit med pappa och sätter sig en stund. Han sitter med de mindre barnen vid bordet och äter kall mat. När de ätit klart vill de stora barnen leka Sardinburken. Cornelis vet inte vad det är. Barnen springer iväg och Cornelis går sakta efter … han har ju skoskav.

 

Det är inte fint på övervåningen, bara stort och mörkt.

 

Till en början är Cornelis med i leken lite vid sidan om, men förstår sedan hur den går till. Det finns en stor tjej som har hajörhängen, som heter Katja. Hon börjar prata med Cornelis. Då glömmer han till och med att han nog var kissnödig.

När någon ropar från trappan att det ska skjutas fyrverkerier springer alla iväg, den här gången springer Cornelis tillsammans med de andra barnen. Plötsligt kommer han på att det var Katja som skulle gömma sig och att hon inte är med när de springer för att gå ner till festen och fyrverkerierna. Han tar ett djupt andetag och vänder om.

Han går försiktigt fram genom de stora mörka rummen och ropar efter Katja. Cornelis letar på gömställena de använde och ropar att hon ska komma fram. Han får inget svar. Det står någon i rummet och denna någon rör sig. Cornelis skriker till.

Men det var Katja som gömt sig vid en gammal rustning! Nu hör de smällar och Katja tar Cornelis i handen när de springer för att komma ned och titta på fyrverkerierna. Cornelis har inte skoskav och det känns inte så mörkt på övervåningen längre.

De hinner ner för att titta. Sedan är det dags för tårta. Cornelis hinner inte riktigt prata med pappa för han ska sätta sig på stolen bredvid Katja … mitt bland de stora. Och tänker att sådana här fester kan han tänka sig att gå på mycket oftare.

 

Det är lätt att känna med Cornelis. Och att känna igen sig i att det ibland känns obekvämt, kanske till och med väldigt obekvämt, i situationer där man förväntas leka med barn man inte känner. Särskilt om barnen är stora barn, som man inte brukar leka med.

Bilderna kompletterar och broderar ut texten som är relativt återhållsamt formulerad. Berättaren använder inga stora åthävor, men känslouttryckens växlingar känns ändå omvälvande om än på ett stillsamt vis. Det finns spänning, lek och allvar och slottsmiljön som inramning bidrar med sagokänsla. Vi som läser och lyssnar tycker det är en fint beskriven historia om att vara med.


Vara med
Författare: Minette Lidberg
Illustrationer: Jesper Jenemark
Förlag: Idus förlag
ISBN: 9789175779690
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tack till förlaget för recensionsexemplar!

Titta, hitta och räkna med oss

 

Titta, hitta och räkna med oss_framsidaHäng med och räkna från ett till tolv med små filurer, drakar, häxor, dykargrisar, gröngölingar, giraffer, duvor och en och annan dansk korv. Denna korta men rikt illustrerade bok innehåller både rim och gåtor som gör att varje uppslag blir till en fantasifull konversation med barnen.

”Krokodiler, och ballonger
och hus som går i kalsonger.
Sjötanten vinkar med sin stjärt
och trädet släpper en fjärt.”

Barnen kan peka, räkna och diskutera vad och hur många de ser av varje sak eller figur. Och när det verkar som om alla filurer, äppelskrutt, dyngbaggar och örondjur är räknade så dyker det upp nya figurer, kalsonghus och småtroll. Förstahandsvalet i bokhyllan här hemma som mina systerdöttrar fortfarande pratar om och plockar fram när de kommer över.

Näbbmusen är en klar favorit, den är så gullig! Vi kiknar av skratt så fort vi tittar på den.

Detta är en rolig godnattsaga och favorit som ofta går i repris. Rekommenderas varmt!

Titel: Titta, hitta och räkna med oss
Författare och illustratör: Carina Jansson 
Utgiven: 2018-12 
Förlag: Idus Förlag 
ISBN: 9789175779133 

Den finns att låna på bibliotek och köpa på bland annat: Adlibris, Bokus, Cdon 

Dela med dig Sickan

Det är jobbigt att dela med sig. Framförallt om man är runt tre Ã¥r gammal. Att heta Sickan och fÃ¥ besök av Ester hade kunnat vara riktigt roligt om hon inte hade petat pÃ¥ alla Sickans saker och tagit dem. Sickan vill inte det utan han tar tillbaka dem. Sickans pappa tjatar om att Sickan mÃ¥ste dela med sig. Ester hittar Sickans pappas dator och börjar trycka pÃ¥ alla knappar och Sickan vill inte vara sämre utan skriver pÃ¥ pappas lappar… Pappan blir arg och vill inte dela med sig.

Sofia Rådström har skrivit och illustrerat en fantastisk bokserie om Sickan. I dag finns det två och jag hoppas att det kommer bli många fler. Det känns som blivande klassiker. Som förälder kan man känna igen både frustrationen hos barnet som måste dela med sig, barnet som måste röra på allt och föräldern vars saker det mixtras med.

Jag lyssnade på Sofia när hon talade om sin bok och hon berättade att när man läser för sina barn får man ganska ofta läsa samma bok om och om igen vilket ibland är dötrist. Böckerna är skrivna för barnet och kanske inte så mycket för den vuxne som läser. Sofia har försökt att skriva en bok som ska passa både barnet och den som läser för barnet och hon har lyckats.  Jag kan garantera dig att du inte kommer tröttna på charmige Sickan och hans vardag.

Författare: Sofia Rådström
Illustratör: Sofia Rådström
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 9789178032785
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris