Här har vi den andra boken av Alshammer om hennes karaktär Aysa. Aysa har nu fått en lillebror och de åker till simhallen för första gången och Aysa visar lillebror hur man ska göra.
Boken handlar om Aysa som är fyra år. Hon följer med sin mamma till simhallen och lillebror Lillis följer också med. Först är de i den varma lilla poolen som är för bebisar. Där är det så grunt att Aysa kan inte ens doppa huvudet men hon håller ner ansiktet undervattnet och visar Lillis hur man kan göra bubblor. Sen är det dags att gå över i mellanstora bassängen där Aysa vill dyka efter stjärnan som de har med sig. Mamma gör sig redo och anropar Aysa som blir en rymdpilot. Aysa svarar genast och ger sig ut på uppdrag för att hitta stjärnan.
Aysa rymdpilot rör sig vant genom vattnet och simmar rymdsim och bubblar. Till slut hittar hon stjärnan och uppdraget är slutfört. Då är det dags att gå till duschrummet där det är viktig träning i mod – att duscha utan att torka bort vattnet som rinner ner för ögonen när man blundar. Aysa och Lillis kämpar på bra men sen måste Lillis äta och Aysa passar på att basta tills mamma och Lillis måste vänta på henne. Det blir deras träning.
Boken är fantastiskt illustrerad och har bilder som verkligen kompletterar texten som bjuder in till samtal om både simning, äventyr, rymden och kroppspositivism.
I slutet av boken finns det trevliga övningar för både stora och små barn att testa på i simhallen för att få vattenvara och utvecklas som framtida simmande personer.
Det här är en mycket trevlig bok och jag kan varmt rekommendera den.
Titel: Aysa och lillebror simmar
Författare: Therese Alshammer
Illustratör: Jonas Burman
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 978-91-7803-874-9
Kan köpas hos Adlibris och Bokus med flera.
Tack till förlaget för recensionsexemplar.
Den här boken läste jag tillsammans med båda mina barn; Nils (snart) 5 år och Elin 1 år. Båda tyckte om den! Nils tyckte det var roligt att bebisen byggde med klossar och att tornet rasade. Här hemma är det just nu Nils som bygger saker och Elin som ser till att de rasar! Jag tycker mycket om illustrationerna. Det är enkelt tecknade bilder, men ändå lyckas illustratören verkligen få fram bebisens känslor tycker jag. Bebisen försöker bygga ett torn av klossar flera gånger men det går inget vidare. Efter en stund letar h*n på sin pappa och får lite god mat i magen: ”God god mat. Nu går det bra igen!” Här finns det hög igenkänningsfaktor även för mig – jag blir också sur, trött och fungerar dåligt om jag inte får mat när jag är hungrig! Jag frågade Nils när vi läste boken om han trodde att bebisen var en pojke eller en flicka (det nämns inte i boken huruvida det är en han eller hon), och han sa att ”Det går ju inte att se!” Han tyckte heller inte att det hade någon betydelse. Bokens sista bild får en verkligen att dra på smilbanden – nybörjarätaren i ett nötskal!