Ibland fastnar jag för böcker just bara för deras omslag och titel innan jag ens läst handlingen. Författaren Gareth P. Jones bok Tvillingarna Thornthwaites testamente läste jag förra året just för det morbida omslaget av två svartklädda barn som höll på att mörda varandra.
Nu kommer Familjen Considines förbannelse och även den har ett omslag, titel och en handling som lockar mitt läsintresse.
Mariel har precis fått veta att mamman under alla år har hemlighållit att hon har fem morbröder, sju kusiner och en mormor. Nu när mormodern har dött så åker Mariel med sin mamma till begravningen och möter en märklig skara kusiner som inte alls vill ha henne där. De tvekar inte ens till att döda den som kommer nära sanningen. Under tio dagar kommer Mariel få bo hos alla sina morbröder och deras barn och allteftersom avslöjas fasanfulla sanningar om släktens förbannelse.
Det här var en riktig bladvändarbok och otäckt ruggig ibland. Trots så många inblandade människor så är karaktärerna så intressanta att det inte alls är svårt att hålla reda på dem. Författaren väver ihop historien så bra och jag hade gärna velat ge den högt betyg men i slutet vänder den på ett sådant oväntat sätt att jag blev lite besviken. Men den är väl värd att läsas och jag rekommenderar den till barn- och ungdomar som gillar att bli lagom skrämda. En sån där bok som jag gärna hade velat se filmatiserad. Mer kan jag inte avslöja.
Familjen Considines förbannelse
Författare: Gareth P. Jones
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:272
Utgiven: 201206
ISBN:9789163871115
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Det här tredje boken i serien minimysterierna med Kevin och Dina som är kompisar och gillar att leka detektiver. Deras mammor är också kompisar med varandra.
Jag rekommenderar varmt de här lätt-att-läsa böckerna till barn som kommit lite längre i läsningen och vill börja läsa bra och spännande böcker med inte alltför svår handling. För extra-lätt-att-läsa texter med VERSALER så finns ju andra Helena Bross böcker som Axel och Omar som recenserats här tidigare av både 
Jag har läst en del av Helena Bross böcker, men det här är den första boken i hennes serie om Klass 1b som jag läser. Det är en lättläst bok som handlar om något som de allra flesta småbarnsföräldrar känner igen, nämligen huvudlöss (som vi här hemma *peppar, peppar* hittills varit förskonade från)!
Den här boken kändes svår att motstå då jag såg vem som skrivit och vem som illustrerat. Kunde det vara ännu en finstämd berättelse av Sanna Töringe med illustrationer av Kristina Digman? Det såg onekligen så ut. Det är en bok om vänskap med vissa förhinder. Om ett gult hus med barn i och ett grönt hus, också med barn i. Och aldrig möttes de, eller? Huvudspåret är att två barn blir vänner, trots att deras större syskon som varit vänner nu är ovänner. De två barnen som heter Edvin (Idde kallad) och Julia, känner varandra från dagis, men de har aldrig lekt. En dag blir det som så att de leker hemma hos Idde. Han bor i det gula huset och Julia i det gröna. De får, jag skulle vilja säga, omgående en fin vänskap, sådan som barn kan ha i 6-årsåldern med mycket lek i naturen och i det där fantastiska fantasilandskapet som bara existerar en begränsad tid. Deras lek störs stundtals av Iddes storasyster Anna, som är i tonåren, och hon är för det mesta arg, mest på Julias storebror Jim. Anna och Jim var en gång vänner, men när de började skolan så valde han killarna i klassen framför Anna. Ett klassiskt dilemma. Pojkar och flickor kan leka glatt i lekskoleåldern, men så kan sociala förändringar ske vid skolstart. Anna kan förresten vara snäll också, på kvällarna när hon ska lägga Idde är hon snäll, även om hon kan berätta konstiga saker så Idde blir rädd, men då tröstar hon efteråt när hans tankar har satts igång.
Ni som har läst Brian Selznicks En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret (vilket jag själv inte gjort, men jag har bläddrat i den) kommer att känna igen stilen i den här boken. Innan jag började läsa Underverk (Wonderstruck heter den på engelska) kollade jag av ren nyfikenhet upp om det fanns någon boktrailer för den, och hittade ett klipp där Selznick själv berättar om hur han arbetade med boken och hur han tänkte när han skrev och illustrerade den. Intressant tyckte jag! Om du också vill veta så finns klippet här nedanför recensionen.