Bilderböcker – Sida 150

Gå inte fel kamel

Jag är inte så förtjust i barnböcker på rim. Jag vet att rim är bra för barns språkförståelse, men ofta blir det här pedagogiska greppet något som känns påklistrat och inte alls berikar berättelsen.

Den bok som jag ska skriva om nu är en bok på rim, men det är däremot inte en klassisk sagobok. Här får istället den rimmade versen plats för att skapa en speciell stämning. Den poesi som byggs upp av orden finns inte där för att bygga upp en hel handling utan för att väcka känslor. Och faktiskt, det är jättelyckat! Detta är en bok full med stämning, som byggs upp både av bild och text.

Vid första anblick är Gå inte fel kamel en vacker bok om olika djur och det var så jag läste den första gången för mina barn. Efter att jag hade läst boken satte sig min äldsta son och tittade i boken själv. Han satt länge och tittade på varje bild. ”Den är lite sorglig” sa han sen och tittade upp på mig.

Gå inte fel kamel har vunnit silver i Kollas grafiska tävling, i kategorin illustrerade böcker. Men det här är en bok som är vacker på flera sätt eftersom den även beskriver ensamhet på ett spännande sätt. När jag läser boken talar illustrationerna och texten till det lite mörka rum som rymmer ensamheten och kanske är det här en bok lika mycket för vuxna som för barn. En del bilder är riktigt läskiga och samtidigt lite mysiga.

När applåderna ebbat ut,
kom ett lejon ut till slut.
Ingen visste hur,
han borde suttit i en bur.
Paniken hos publiken
gjorde lejonet besviken.
När alla flydde fältet
stod lejonet kvar
på scenen i tältet.
Tårarna trillade stilla
som pärlor i manen.
Vem skulle nu trösta lejonhanen?

Så jag hänger alltså på Malins spår (se Månen blev rädd) och vill lyfta en poetisk lite mörk och mycket viktig barnbok. Gå inte fel kamel är inte en bok som pådyvlar tankar, men som, i all sin enkelhet, kan hjälpa såväl barn som vuxna att se annorlunda på saker och ting.

Något som är sorgligt kan också bli fint. Kanske är det så att även ensamhet kan vara något värdefullt?

Gå inte fel kamel
Författare: Mikael Cavallin
Illustratör: Magdalena Cavallin
Förlag: Bladslottet
Antal sidor: 30
ISBN: 9789197689946
Köp: jämför priser

Månen blev rädd

En poetisk barnbok, kan det verkligen vara nåt. En melankolisk, fundersam, stillsam betraktelse.
Om en måne som tappat gnistan, som inte längre tycker det är någon mening med att lysa. Varför ska man lysa för? Mörkret blir allt tydligare för månen. Det är någonting som saknas inom honom. Ingenting är roligt längre…inte ens att springa genom molnen är roligt och det brukar vara en av de roligaste saker månen vet om. Månen behöver hjälp med att må bättre, att kunna lysa igen.
Han behöver gråta, men kan inte. Det gör ont i månen. Han ber solen om hjälp.

Solen säger att det finns en plats dit man kan gå, där man kan få hjälp med att gråta. Där finns stjärnor som kan gråta och som kan lära andra. Det ligger i ett moln med två vikar, där ska stjärnorna finnas.
Månen beger sig iväg för att söka denna plats, dessa stjärnor som kan hjälpa honom att hantera mörkret han bär inom sig. Framme vid molnet med de två vikarna, träffar han stjärnorna, som sitter där i en ring tillsammans. Alla ser de olika ut. En har ett stort ärr på kinden, en annan har bara ett öga, en stjärna har en trasig näsa.
Månen ber dem om hjälp, han vill lära sig att gråta.
Stjärnorna svarar att de kan försöka, men att månen måste vilja själv.

Månen vill.
Han ser en mörk plats, en plats han känner att han inte skulle klara av att lysa upp.
Stjärnorna förklarar för månen att det är okej att vara rädd och att man kan gå dit trots att man inte förmår lysa upp där. De går tillsammans ner i mörkret och det är alldeles svart. Och månen gråter. Det blir varmt och tungt inuti honom och alla är tillsammans. Stjärnorna med månen.

Det här är bra! Jag tycker att en sådan här barnbok ska få ta plats.
Det är okej att känna sig ledsen, det är okej att gråta. Det är okej att inte alltid vara glad och på topp. Man måste få vara båda delarna. Alla människor har lite mörker inom sig, alla behöver vi lyfta fram det för att kunna känna ljuset. Joar Tibergs fina, poetiska text tillsammans med Anna Höglunds vackra illustrationer blir en mysig, melankolisk stämningsfull bok. Ja, faktiskt mysig, trots mörkret. Men det finns ett ljus i mörkret och det är viktigt. Och mörkret finns hos alla och vi måste se att det inte är farligt.

Jag var fundersam över den här boken eftersom den inte känns så typiskt ”barnboksaktig” med tanke på ämnet. Men vilket bra ämne för barn också! Allt måste inte vara puttinuttigt, det är viktigt för barn också att få bearbeta saker. Varför inte genom en fin bok?

Läs också Barnboksprats recensioner av Amos och Soma och Min syster är en ängel, illustrerade av Anna Höglund samt Vad säger fågeln, av Joar Tiberg.

Månen blev rädd
Författare: Joar Tiberg
Illustratör: Anna Höglund
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 28
ISBN: 978-91-29-67346-3
Köp: Jämför priser

Massa Mumin

Mumintrollen har alltid varit lite okända för mig. Jag fastnade aldrig riktigt för de vita, runda, figurerna från Finland när jag var liten och det har väl hängt kvar även när jag blivit äldre. Så jag har faktiskt inte vetat vad alla figurer heter, något jag fått lite konstiga blickar för ibland.
Nu, när jag inte är något barn, har jag fått upp ögonen för Mumintrollen och deras värld. Jag är hemskt nyfiken på en del gamla böcker av Tove Jansson, bland annat en del som vi har ärvt; Det osynliga barnet, Sent i November samt Trollvinter. Jag tror jag ska gilla att läsa dem, vilket jag ska när tid finns. Tills jag finner den tiden, kan jag nämna några andra böcker om Mumintrollen, nämligen några helt nya, sprillans böcker. Jag har kikat i en flikbok, där Mumintrollet och Lilla My leker kurragömma och en bok om Mumintrollets födelsedag.
Var är Lilla My, handlar, som man kan gissa, om att vi ska hjälpa Mumintrollet att leta efter Lilla My, som gömmer sig. Han räknar. Ett, två, tre, fyra…och så ända till tio. Sedan letar han efter Lilla My, överallt. Är hon i tältet? Eller under parasollet? Kanske bakom tidningen? Ja, vi får leta och leta, men till slut finner vi henne såklart, på ett väldigt fiffigt ställe!
När jag först slängde en blick på den här boken, kändes den litet tråkig. Kanske lite enkel. När jag läste den tillsammans med min dotter, nu ett år gammal, blev den genast mycket roligare.
Hon älskar att lyfta på flikarna och bläddrar snabbt i boken. Hon pekar ofta på boken och vill titta i den. Då blev det genast lite roligare för mig också!

Ibland kan det enkla vara det som man gillar bäst. Vi tittar ofta i den här boken nu.

I Mumintrollet fyller år är det, som titeln avslöjar, dags för Mumintrollets födelsedag. Han är så glad så glad, för det är ju hans stora dag. Han är så glad att han hoppar i sängen av förväntan inför dagen! Den börjar bra, med presenter och frukost av Muminmamman och Muminpappan. Bara mys alltså. Tills han beger sig ut för att visa den fina presenten, en guldknapp, för sina vänner. Men en efter en, säger de att de inte har tid att prata med Mumintrollet. Snusmumriken sitter och täljer på något, Snorkfröken samlar snäckor på stranden tillsammans med Lilla My, Sniff samlar fina stenar…och inte en endaste av vännerna säger ens ett litet grattis till Mumintrollet.
Ledsen går han hem och snörvlande ser han på när Muminmamman gör en fin födelsedagstårta. Men mitt i allt det ledsna hör han hur några ropar på honom! Vilka är det som ropar på honom nu?
Jag tyckte lite samma sak om den här som om Var är Lilla My, men den tog sig den här också. Jag vet inte vad det var som gjorde det. Kanske färgerna. Det är lite pastelligt, blekt kanske. Jag är ju en färgälskare och kontraster är något jag verkligen gillar. Men som sagt, den tog sig och Wilma gillar att titta i den här boken också. Hon bläddrar för fullt och om och om igen!

Snorkfröken och Lilla My har inte tid med Mumintrollet…

Det finns för övrigt två nya pysselböcker med Mumintrollet och hans vänner, en målarbok där man färglägger färdiga bilder, samt en bok med klistermärken som ska placeras på rätt ställen runt om i boken. De verkar roliga båda två, tycker jag!

För att sammanfatta lite, tycker jag dock att originalets Mumintroll verkar mycket mer intressanta, även om detta format kanske passar de mindre barnen bättre. Det känns lite som när Pippi Långstrump blev tecknad; lite fel och lite konstigt för mig men kanske jättebra för andra. Det beror på hur man ser det.

Var är Lilla My?
Fritt efter Tove Janssons idéer
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 24
ISBN: 9789150112405
Köp: Jämför priser

Mumintrollet fyller år
Fritt efter Tove Janssons idéer
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150112399
Köp: Jämför priser

Sus och Dus gör en utflykt

De bästa vännerna Sus och Dus beger sig ut på utflykt ut i skogen. På utflykten måste de ha matsäck, så innan de ger sig av packar Dus en stor sådan, full med mumsig ost! Redan en bit ut i skogen blir han sugen på matsäcken.

Sus säger att hon ska samla stenar men Dus förstår inte alls varför hon vill göra det. Stenar är hårda och tråkiga. Gamla. Sus säger att det finns mjuka stenar också så då bestämmer sig Dus för att det är mjuka stenar som han ska samla på under utflykten. Han letar överallt efter mjuka stenar, men ingenstans finns det några sådana…eller?

Plötsligt klättrar Sus på en stor stor sten och upptäcker att den stora stenen är ju mjuk! Men…den är ju för stor för att stoppa i fickan, tänker Dus. Så dumt. Då rör sig stenen plötsligt och fram sticker ett sött ansikte.
Stenen är en säl!

Stenen är en säl, som heter Sten!

Utflykten visar sig bli ett riktigt äventyr för de båda vännerna och sälen Sten (som han faktiskt heter) tar dem med på simtur, ner under vattenytan. Runt, runt simmar de. Mysigt har de tillsammans, men Dus blir väldigt hungrig. Tur då att han packade med sig så mycket god ost i sin ryggsäck!

Tänk att man kan hitta vänner där man minst anar. Att vänner inte måste se ut som en själv. Man kan vara vän med en stor, stor säl som heter Sten, trots att man själv är en liten, liten mus. Tänj på gränserna!
Söt bok om vänskap och äventyr, med gulliga bilder av Ylva Hällen, som de flesta kanske känner igen från Bolibompa, där hon varit/är programledare.

Sus och Dus gör en utflykt
Författare: Anna Wennergren
Illustrationer: Ylva Hällen
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 26
ISBN: 978-91-29-66544-4
Köp: Jämför priser

Vi älskar er lika mycket

En dag sa min son, som då var knappt två år och snart skulle bli storebror, att han var ledsen. Han satt bara mitt på golvet och sa det, så jag blev lite orolig. När jag frågade honom sa han att det var för att jag hade en bebis i magen. Och det kan man väl förstå, att man kan känna sig lite ledsen när en bebis ska komma och dela uppmärksamheten. Efter den här händelsen köpte jag en bok till min son, nämligen Vi älskar er lika mycket.

Det är bok om tre björnsyskon, mamma- och pappabjörn och om kärlek. Björnungarna funderar kring om föräldrarna älskar dem och hur de kan veta det. Dessutom undrar var och en för sig om mamman och pappan verkligen tycker om dem lika mycket som syskonen eftersom de har saker som är annorlunda. De bestämmer sig för att fråga vem mamman och pappan tycker allra mest om. Vad svaret blir kan du gissa av bokens titel.

Vi älskar er lika mycket är en helt igenom väldigt gullig bok. Texten är söt och lite charmig. Det är Sam McBratney som står för originaltexten och Lennart Hellsing för den svenska texten. Bilderna är gjorda av Anita Jeram och är även de väldigt söta. Det här är en bok som jag rekommenderar varmt till alla blivande storasyskon.

Vi älskar er lika mycket

Författare: Sam McBratney
Illustratör: Anita Jeram
Svensk text: Lennart Hellsing
Förlag: Eriksson & Lindgren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789185199099
Köp: Jämför priser