Att fånga en tandfé

När mitt barn Elis tappat sin första tand ville han ha en peng av tandfén. Han la ner tanden i ett glas med vatten och ställde det på diskbänken. Han och jag hade precis satt oss vid datorn för att skriva ett brev till tandfén, men Elis ville gå och hämta sin tand. Då fann han ett tomt glas i köket! Hans pappa hade råkat hälla ut tanden i vasken. Med gråten i halsen kom Elis tillbaka och berättade att han var tvungen att skriva brevet till tand-turtles istället, för nu fanns tanden i kloakerna.

I samband med att Elis nu har sin tredje lösa tand kom det hem en trevlig bok till oss: Att fånga en tandfé. Den handlar om Majalie och hennes kompis Nadja.   När de är ute och leker märker Majalie att hon har en lös tand. Hon gör allt för att tappa den för Nadja berättar att tandfén kommer med pengar till alla som tappat en tand.

Pengen lockar förstås, men efterhand kommer barnen på något som lockar ännu mer: att fånga tandfén. Barnen kommer på att det hade varit perfekt om tandfén kunde bo i Majalies dockhus. De bestämmer sig för att ligga på lur för att kunna fånga tandfén så fort hon dyker upp. Men de stöter på en del problem på vägen där Majalies busiga lillasyster står för lite bus.  Och varför sitter Nadja och mumsar så länge på kvällssmörgåsarna som mamma ställt fram när Majalie är jätteivrig att få komma igång med fångandet? De måste ju snabba sig att låtsassova så tandfén vill komma fram någon gång.

Det här är en bok med en något nostalgisk känsla. Bilderna är förvisso gjorda i modern stil med ett gedigen bearbetning med hjälp av datorn. De har mycket dekoration kring sig och det är en väldigt vacker och tilltalande bok. Det jag menade med det nostalgiska är föräldrarnas förhållande till barnen. Då barnen är ute och leker sitter mammorna med och pratar med varandra. Idag har jag fått känslan av att barn antingen går ensamma till lekplatsen eller att en förälder följer med, men sällan tillsammans med en annan förälder. Det har väl förstås att göra med att alla föräldrar jobbar mer idag än när jag var liten. Förr arbetade mammorna deltid i större utsträckning och de skötte ännu mer av hushållsarbetet och det är den känslan man får i Att fånga en tandfé. Å ena sidan känns det lite märkligt att läsa en bok där pappan nästan inte märks alls, men mamman sköter hela hemmet, å andra sidan får vi en fin bild av bandet mellan en mamma och ett barn. Det här är en bok om vänskapen mellan Majalie och hennes kompis Nadja, men också om vänskapen mellan mamma och barn. Och förstås är det också en bok om spänningen kring att tappa sin första tand!



Att fånga en tandfé
Författare: Sanna Juhlin
Illustratör: Åsa Lundgren
Förlag: Texicon
Antal sidor: 42
ISBN: 9789197774512
Köp: Jämför priser

Landgörst

Så mycket vatten finns det på vår jord
att om man tappar något överbord
rätt ner i havet när man åker båt
så är det sällan nåt att göra åt.
Att hitta det man tappat, ja det går,
men bara om man letar tusen år,
om alla som man känner hjälper till,
om man har tur och om man riktigt vill.
Men letar Landgörst, vad han vet,
gör ingen, inte ens i hemlighet.

Den här berättelsen, som är skriven helt på blankvers, handlar om Gubben Landgörst. Han åker i en liten båt och precis i början av boken kommer en stor våg och välter hela båten. Landgörst sjunker till botten och dör…eller vad händer egentligen? Båten sjunker på den åttonde boksidan och det nästan 100 sidor kvar av berättelsen. Så inte kan Landgörst dö, istället får vi följa med honom på en resa mellan liv och död, dröm och verklighet och mellan land och havets botten.

Med Jesper Lundqvists text och Lisa Rydbergs bilder tas vi med ut på en riktigt märklig resa där vi träffar på en hel del underliga typer. Bland annat en nonchalant sjöstjärna, en burdus gammelrosa val, den barska madammen Li och den mytiska K. Vi bjuds också på en hel del filosofiska tankar och resonemang om vad som ger mening till livet. I slutet sätts vi in i ett riktigt existentiellt dilemma.

Och så tänker du dig den här berättelsen med Sven Wollters röst. Ja, det är så bra att Landgörst finns som CD-saga med Sven Wollter som inläsare. Som bonus på skivan får man dessutom med låten Tappad överbord av Hector Projector.

Berättelsen om Landgörst är kanske inte helt enkel att förstå sig på för ett barn. Men å andra sidan är det inte så lätt att förstå sig på den som vuxen heller och det är faktiskt ganska härligt med berättelser som går så långt utanför ramarna som Landgörst.

Det går bra att läsa lite ur Landgörst, titta på bilder eller läsa om hur Landgörst kom till här:

Landgörst


Landgörst

Författare: Jesper Lundqvist
Illustratör: Lisa Rydberg
Förlag: Understund förlag
Antal sidor: 109
ISBN: 9789197844901
Köp: jämför priser

Tesslas mamma vill inte

När jag bläddrade i den här boken i väntan på bussen sa damen som satt bredvid mig plötsligt att hon hade läst den för sina barnbarn. ”Jag fick läsa den många gånger!”, sa hon. Och det kan jag förstå, Tesslas mamma vill inte! är nämligen både rolig och mysig.

Tesslas mamma vill inte gå hem från parken, inte klä av sig, inte äta och absolut inte gå och lägga sig. Tessla får vara påhittig och göra allting roligt för sin bångstyriga mamma. Kanske hon vill tvätta händerna om de tar blomsprutan? Ja, det vill hon! Kanske vill hon tvätta håret om hon får blåsa såpbubblor samtidigt? Ja, det vill hon! Kanske vill hon borsta tänderna om hon får använda många borstar? Ja, det vill hon!

Om det vore på riktigt vore det en ganska hemsk historia, men i boken blir det komiskt och det är lätt att tänka att det är en lek med ombytta roller. Kanske handlar det egentligen om en väldigt bra mamma, som brukar hitta fantasifulla sätt att göra allt det vardagsgrå lite mer färgsprakande för sitt barn – just den här gången genom att leka att de bytt kropp. Det är verkligen härligt att få se en så livfull och sprudlande mamma i en barnbok!

Tesslas mamma vill inte gå hem från parken.

Tessla är en unikaraktär, alltså en karaktär som inte könsbestäms på något vis i boken. Unikaraktärer är ett intressant koncept, men en stor risk är att läsaren utgår från att karaktären är en pojke, eftersom det är normen. Kanske är det här första gången jag varit med om att i stället missta en unikaraktär för en tjej. Alltså, det är såklart inte fel att läsa Tessla som en tjej, men jag utgick från att hen var uttalat tjej. Det beror kanske mest på att namnets slutbokstav är det klassiskt feminina A:et – hur många mansnamn slutar på A? Gösta, Ola, Loa, Noa och smeknamn som Kenta och Berra, men inte så många fler.

Hur som helst, det här är en härlig bok! Som bonus får man en massa bra tips på hur man kan hantera bångstyriga barn (eller mammor…) som inte vill göra ditten och datten – knepet med många tandborstar har vi provat tidigare, men jag fick några nya idéer också.

Ava, snart 2 år gillar också boken. Hon brukar komma med den och säga ”mamma nej, mamma nej”.


Tesslas mamma vill inte!
Författare: Åsa Mendel-Hartvig
Illustratör: Caroline Röstlund
Förlag: OLIKA förlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185845231
Köp: jämför priser

En som du inte känner

Thomas och Anna-Clara Tidholm har kommit med en ny bok. Här får vi träffa en pojke som plötsligt träffar en flicka. Flickan ropar till pojken att följa med henne. De går in i en skog, en djungel kanske, och hamnar sedan i ett litet äventyr tillsammans. De blir blöta om kläderna efter att ha hoppat från en klippa, de simmar över farliga vattendjur, de träffar en ödla som inte pratar.
Hela tiden försöker pojken få reda på vad flickan heter, vem hon är. Men hela tiden får han svaret:

– Jag är En Som Du Inte Känner.

Hela tiden balanserar de på fantasins gränser och undersöker varandra. De pratar på ett lite hemligt sätt och särskilt flickan är mycket restriktiv med personlig information. Ändå är det henne man till slut får veta mest om.
Ett exempel på den lite poetiska (jo, jag tycker det) jargong som jag finner flickan och pojken emellan:

Och solen kom och vi blev torra
Har jag träffat dig förut? sa jag. Vi kanske är kusiner?
Nähädu! sa hon
Men vad heter du? sa jag
Jag heter En Som Du Inte Känner, sa hon
Jag heter…Äsch Ingenting, sa jag
Kom Äsch Ingenting! sa hon

Långt borta såg man små människor
som satt i stolar i sanden i solen
och höll fram sina ansikten
Har du en cykel? sa jag
Nej jag springer bara, sa hon. Kom!

En fin, drömlik bok om en vänskap som nästan bara kan uppstå mellan två barn. För mig känns den här sortens vänskap nästan helt omöjlig mellan två vuxna människor. Hur många vuxna kan säga att de plötsligt träffade en kompis ute på gatan? Som de genast begav sig iväg på (fantasi)äventyr med?
Det är kanske den här sortens vänskap mellan barn som istället leder vidare till en djup vänskap ända i vuxen ålder. Man kan ju hoppas! För fint är det!

En som du inte känner
Författare: Thomas Tidholm
Illustratör: Anna-Clara Tidholm
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 28
ISBN: 9789150112474
Köp: Jämför priser

Kompisen längtar

Olivia ska åka bort och kompisen får inte följa med. Kompisen gråter floder och Olivia kommer inte ens ihåg att vinka till honom genom fönstret. Kompisen kan inte äta, inte leka, bara längta. Tiden går så långsamt när man längtar. Även fast Olivia bara ska vara borta i en dag, så känns saknaden outhärdlig för Kompisen.

Kompisen längtar är närapå en poetisk skildring. Kompisens starka känslor känns ända in i själen. Per Gustavsson (som också skrivit och illustrerat böckerna Så gör prinsessor) lyckas genom Kompisens kroppspråk fånga den starka känslan av saknad. Kompisen längtar är en vemodig men fin berättelse som lämnar spår.

Äntligen är Olivia hemma igen!
Nu är det inte tyst längre.
Nu tickar tiden igen.
Och skratten skrattas.

Jag tror att boken kan vara bra för barn att ta del av. Små barn i 2-5-årsåldern kan inte alltid kan sätta ord på sina egna känslor av saknad och längtan, men genom Moni Nilssons bok kan de känna igen sig. Barnen ser att trots att det är jobbigt att längta, så finns alltid ett slut. Olivia kommer hem igen och så gör även barnets egen mamma när hon varit på konferens.

Boken skildrar även hur Olivias mamma saknar sin dotter. Hon sitter med Kompisen i knät när de tittar på TV på kvällen.

Till skillnaden från Moni Nilssons tidigare bok Kompisen är för liten är Kompisen längtar inte lika galen och overklig. Istället upplever jag Kompisen längtar som nedtonad – på ett positivt sätt. Jag och min 3-åriga dotter gillar den starkt och kommer att plocka fram den många gånger.


Kompisen längtar
Författare: Moni Nilsson
Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129672770
Köp: jämför priser