Jag har sedan tidigare läst böcker av författaren Åsa Öhnell och då har det varit mysdeckare till äldre barn. I denna nya barnbok, som tydligen ska bli en serie med fler kommande böcker, så är det 6-9 år som gäller.
Märta ska börja i tvåan och redan första dagen går allt galet. Till hennes räddning kommer en hjälte. En något ovanlig hjälte, som också ställer till det, men tycker att det viktigaste med goda gärningar är att försöka ställa allt till rätta. Kanske även göra sura gubbar glada.
En underhållande och lättläst bok. Åsa lägger fram texten på ett sätt så att det blir små cliffhangers där man anar att något ska hända men man måste läsa vidare för att få veta resten. Det är kvickt och rappt på sina håll. Jag gillar den där Supernovan. Illustratören Erika Dobbertin har en mjuk och gullig stil som passar så bra till den här typen av böcker. Bilderna är många i färgskala grå-svart. Det finns också en slags livsfilosofi inbakad i texten som jag tycker om, lite av en feelgood känsla. Jag läste ur boken under en kväll för min 7 åring innan nattningen och fick klart godkänt från honom.
Supernova – Kaninjakten och en fullständigt livsfarlig farbror
Författare: Åsa Öhnell
Illustratör: Erika Dobbertin
Bokförlag: Idus
Antal sidor: 65
Utgiven: 2014 november
ISBN: 978-91-7577-119-9
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Stor igenkänningsfaktor och en träffsäker ton i denna franska succéserie som berättar om två systrars vardag. Omotståndligt roligt!
Det här är en ovanlig barnbok. Enkla illustrationer med humoristisk mimik och dialoger. För här kan du som förälder verkligen leva ut och föreställa de båda rösterna så det blir lite som en teaterscen. Jag tyckte boken var väldigt rolig. Båda mina barn, flicka på 11 år och pojke på 7 år, skrattade åt texten och de enkla illustrationerna. Boken vänder sig till barn mellan 2-6 år, men den passar alla åldrar. Jag gillade verkligen att läsa texten och det tror jag är pricken över i:et då man axlar rollen som uppläsare.
I bok nr 2, Jag älskar saft, så vill Kalkonis hämnas på Lilla Bä genom att bjuda på ett glas saft. Men är det verkligen saft i glaset? En ny invecklad, men otroligt rolig konversation tar sin början. Ni kan ju gissa vem som slutligen dricker upp saften…
Det här är den andra fristående delen i Hugoserien, med några hänvisningar från första boken, men inget som stör och man kan läsa boken obehindrat utan att ha läst den första. Även om boken är uppkallad efter Hugo så tycker jag att flickan Amanda och deras farmor tar lika stor plats i handlingen. Mitt under farmors sagoberättande för sina barnbarn så börjar märkliga saker att hända. Med hjälp av farmors magiska ur så öppnas en passage i tiden och alla tre dras in i ett äventyr med både skogsväsen och farliga troll. Ett uppdrag måste utföras, annars kommer både djur och människor att komma till skada.
Även bilderna har en gammaldags ton i sig som passar sagans form väl. Jag blir som alltid nyfiken på illustratören. Tecknar hon bara såhär? Har hon ett bredare register? Och ja, 
Cadence Sinclair Eastman kommer från en välbärgad familj. Hon är sjutton år gammal och lider av sviterna från en posttraumatisk händelse som drabbade henne vid den femtonde sommaren. Något hon inte minns men som ger henne fruktansvärda migränattacker.