En lärare i femman försvinner spårlöst och det enda livstecknet är ett märkligt sms. Lusia och hennes klasskamrater saknar sin lärare. Tillsammans med vännerna Love, Charlie och Melker börjar de lägga pusslet av spöklika änglar, livs levande zombies och försöka få ur Morgan Morrhår vad han vet. Men han säger ingenting…
Jag gillar omslaget till den här boken, den har något skirt och mystiskt över sig och även titeln kittlade min nerv för spänning. Den här boken ville jag läsa. I början tar berättandet mycket över innan det blir mer dialoger och en närhet till barnen. Men karaktärerna är fint uppdiktade och jag gillar författarens språk så det kändes helt okej. Det är lättläst och spännande. På sina håll otäckt också. Blöta fotspår på golvet i Lusias sovrum gav mig gåshud. Vem är det som besöker Lusia om nätterna när hon sover? Ibland känns det dock som att berättelsen stretar åt sidoberättelser och det tyckte jag var synd, för den röda tråden och att lägga mysteriepusslet kunde ha fått ta mera plats. Men jag rekommenderar boken till unga läsare som gillar att lösa mystikgåtor och samtidigt få en dos lagom dos med skrämsel.
I nästa bok, som heter Skuggan i fönstret, så måste gänget lösa mysteriet med en döv pojke som dog för hundra år sedan och hur det hänger ihop med en blodig handduk och en försvunnen gammal dam. Och det är bråttom, för annars händer något fruktansvärt Lusias klasskamrat Melker.
SMS från graven
Författare: Annika W.Mattson
Illustratör/omslag: Sophie Ekman
Bokförlag: Kikkuli
Läsålder: 9-12 år
Antal sidor: 90
Utgiven: 201411
ISBN: 9789189610972 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Som en välbehaglig mild vind sveper denna bok över mig. Inom mig.
Den här gillade både jag och min 7 åring. Omslaget är rörigt och titeln rolig. Påminner mig om programmet ”Familjen Annorlunda” som gick på teven under några säsonger och var ett stort samtalsämne i både min familj och i vår omgivning. I en familj med många barn kan mycket hända. Här har författarna slagit till rejält och föräldrarna Albert och Flavia har tjugofyra barn. Ni kan ju tänka er vilket kaos och vilka köer det ställer till med om någon barrikerar sig i lägenhetens enda toalett. Nu har barnen också fått kiss och bajs prat på hjärnan och föräldrarna kämpar för att bota dem.
Jag såg filmen först och blev intresserad av att läsa boken. Gillar den suggestiva omslagsbilden. Man undrar ju verkligen vad det är för ställe och vilka de där människorna är som är på väg in i labyrinten. Egentligen tycker jag att man alltid ska läsa boken, innan man ser filmatiseringen, just för att inte förstöra läsningen och de egna intrycken och inre bilderna. Nu blev det tvärtom men ändå kunde jag bli överraskad av läsningen. Böcker är alltid bättre.