Nelly Rapp och det hemliga biblioteket


Ett ”klassiskt äventyr” som ingår i en lång tradition av berättelser, historia, myter, legender i samma genre med snarlikt innehåll. Detta är ingen negativ kritik, snarare tvärt om, här möts en mängd ingredienser från litteratur och historia i en modern och lättläst bok. Kanske den unge läsaren i framtiden stöter på en eller annan ursprungligare variant och tvärt emot vad jag gör i stället relaterar till Nelly Rapp och Monsterakademin.

 

Själv kände jag inte till vare sig Nelly Rapp eller att det fanns mosteragenter förrän jag läste denna bok, men jag förstår att många av dagens unga gör det eftersom den första Monster-akademin kom redan 2003 med ny titel Nelly Rapp och Monsterakademin 2016, redan här finns historia. Efter det har Nelly figurerat i många böcker, alla med titlar som andas historia, men framför allt är befolkade av mer eller mindre övernaturliga väsen och individer med tradition.

Nelly och hennes kompis Valle är på Monsterakademin, som är en sorts skola med ett stort bibliotek med gamla böcker om monster och spöken som mosteragenter då och då behöver läsa i för att kunna bekämpa dessa. Här finns också farbror Hannibal och fröken LENA-SLEVA (varför hennes namn skrivs med stora bokstäver framgår inte, men det vet säkert alla utom jag).  Till biblioteket kommer samtidigt en adlig man i en limousine, en greve, för att forska om sin släkt och sitt adelsvapen. På greve Hattenrööks släkts vapensköld finns en hatt avbildad som det ryker ur, det finns också två korsade guldspiror – men, kanske någon säger, spiror, det är det ju bara kungar som har… Ja, just det! Här måste släktforskas, kan det vara så att något gömmer sig i historisk tid? Gveven är lite speciell, han kan nämligen inte säga R eftersom han har en stor glugg mellan tänderna, istället låter det som V: Hattenvöök.

För att komma in i bibliotekets innersta trycker LENA-SLEVA på vissa böcker och bokhyllorna öppnar sig och skjuts åt sidan, här inne finns två ”skådekulor” en svart och en vit genom den ena kommer man till framtiden och genom den andra till historisk tid. Valle råkar komma åt den svarta och så befinner sig barnen plötsligt i riddartiden och mitt i en ’statskupp’, där den gamle snälle kungen är slängd i fängelse – Nelly och Valle har hamnat mitt i ett äventyr, hur ska de ta sig därifrån och kan de lösa mysteriet utan att förändra historian?

I berättelsen finns referenser till exempelvis Harry Potter, kung Rickard Lejonhjärta och andra kungar som har snuvats på makten, riddartiden och allt som hör till den, Pomperipossas hovmarskalk med sitt nasala talfel liksom kung Erik den läspe och halte, tidsmaskiner i alla tider och så mycket mer. Och egentligen är det ju så med de flesta historier och sagor att de för en dialog med tidigare berättelser och sagor – inget är nytt under solen, som man brukar säga. Det finns detaljer som jag som äldre inte riktigt är överens med i Nelly Rapp och Monsterakademin, exempelvis kan jag inte se gamla släktingar som monster, jag kan inte heller ta till mig bilden av munk-klädseln som tecknas. Men i det stora hela gillar jag storyn och en mängd berättargrepp och småfinesser – och som sagt: säkert kommer den unge läsaren att känna igen både det ena och det andra i sitt fortsatta läs-, bild-, spel- och filmliv.


Nelly Rapp och det hemliga biblioteket
Författare: Martin Widmark
Illustrationer: Christina Alvner
Förlag: (Bonnier Carlsen, 2019)
ISBN: 9789178033225
Köp: t.ex. hos
Bokus eller Adlibris

Jag odlar

Är en ambitiös bok om allt från att läsa av fröpåsen till att tillaga/äta och pyssla med odlandet som utgångspunkt. Nyttigt, enkelt, roligt, lärorikt och så det nya modeordet: klimatsmart!

Ett glatt gäng barn i mellanåldern entusiasmerar tillsammans med plantor, matnyttigheter, doftljuvligheter och lite annorlunda skapande genom fina bilder. Man blir vekligen sugen på att ’sätta fingrarna i jorden’ för att få resultat av olika slag – bara att se att ens frön har börjat rota sig och något grönt kan anas på jordens yta ger mersmak! Det är inte svårt att odla, det kan alla göra oavsett ålder, det gäller bara att välja rätt frö, och skapa de rätta förutsättningarna – och gror det inte vid första försöket så kan man prova på nytt. Det är bara jord och frö som behövs – men faktiskt behöver man inte alltid ens jord, det kan räcka med lite papper eller bomull. Eller varför inte sätta sin egen potatis i en hink med jord.

Men här finns inte bara odlingsråd och steg- för-steg instruktioner utan också historik och personligt berättande. När det man har sått eller planterat har växt till sig så är det dags att skörda: blommor, örter, grönsaker och rotsaker. Dags att äta/tillaga; vad sägs om rödbetschips eller cupcakes med ringblommor, recept på det och mer därtill hittar du i boken.

Bokens tips på skapande överraskar med fräscht nytänkande, som egna tepåsar och tvålar – varför inte göra en lavendeltvål!? Jag odlar; inomhus, på balkongen och i trädgården bjuder generöst på så mycket mer än vad titeln utlovar.

Detta är en bok som jag vill ge till mina barnbarn med förhoppningen att de blir nästa odlargeneration!


Jag odlar : inomhus, på balkongen och i trädgården
Författare: Elin Ek
Förlag: (Bonnier Carlsen, 2019)
ISBN: 9789178031740
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Gula båten

Släpp dagens alla måsten, bråttom, snöglopp och gråhet, ge dig ut på äventyr. Förlora dig in i en annan värld, ta med dig någon och ge dig av, ut genom dörren, ner för kullen och ut på den gröna bryggan. Det magiska kvällsljuset speglar sig gyllenrosa i vattnet – och där ligger den och guppar, sagans huvudperson: Gula båten. Hoppa ombord, två resenärer har redan tagit plats.

Den gula lilla roddbåten är berättelsens huvudperson den tar sina resenärer, ett barn och en giraff, ut på en alldeles underbar resa. Båten färdas genom höga vågor, stormar och regn, en sol som stiger ner i havet och en måne som går upp, och det kluckar stilla. Under oss gömmer sig en undervattensvärld full av de vackraste växter som slingrar sig fram i harmoni med bläckfiskarmar och lekfulla fiskar.

Vi har hamnat i vattnets och luftens värd där naturkrafterna härskar, men vi är aldrig rädda, tänker inte ens tanken, Gula båten vaggar oss i fullkomlig trygghet, det är bara att njuta och flyta med i text- och bildspelet. Det är som i en dröm…

Kanske är det en dröm. Det är i alla fall en underbar godnattsaga där man vaggas av bildslingor, vågor och poetiska rim: ”Natten skyddar. Somna tungt. Skvalpar, kluckar. Drömma lugnt.”

Eftersom det finns så många utmärkta barnboksförfattare och illustratörer i vårt land med text- och bildspråk som ’vi känner igen’ så väljer jag sällan något annat. I Gula båten upplever jag trots amerikanskt ursprung ett släktskap som länkar till en tradition som jag känner igen, bild- och text associationer till 60 års sagoläsande. En extra eloge till översättaren Lotta Olsson som så på pricken har fångat de rätta orden.


Gula båten
Författare: Nina Laden
Illustrationer: Melissa Castrillon
Översättning: Lotta Olsson
Förlag: (Rabén&Sjögren, 2018)
ISBN: 9789129715972
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Hjälten Hjalmar klär på sig

Alla känner väl igen en hjälte när de möter en… hjälten Hjalmar är i alla fall lätt att känna igen, han finns lite här och var – jag skulle säga att han finns i varje hem där det finns en 4-5 åring. För det är ju sådana de är: superbra på allt, mänskliga, ärliga och med äkta känslor.

Han är lätt att identifiera sig med Hjälten Hjalmar, och på första uppslaget får vi bekräftat vem som har huvudrollen i boken – för där står han, säker och charmig som aldrig det, i superhjältemundering. Tröja med märke, mantel och mask. På motstående sida finns hans familj, de framställs också som hjältar i liknande mundering, men lite mindre till storleken och som grupp, de är ju torts allt av samma familj och han är stolt över dem. Hjalmar i sitt familjesammanhang.

Men vad är det nu som gör Hjalmar till hjälte? Jo, han är så supersnabb på att klä på sig och han har en magisk ramsa för att riktigt övertyga sig själv om sanningen om sig själv: ’ ”Jag är snabb, jag är dundersnabb, jag är superdundersnabb”’, och som han säger själv så är det viktigt att säga snälla saker till sig själv. Och tänk så praktiskt det är att kunna klä på sig alldeles själv, och dessutom så snabbt som Hjalmar: ingen behöver tjata, ingen behöver vänta – utom möjligen Hjalmar, och då på de andra som inte är så snabba… (Inom parentes ska sägas att mamma också är väldigt snabb och att det tycks ha gått i arv, och Hjalmar är inte sämre än att han berättar detta.)

Men det händer att saker och ting går fel, trots rutiner och strategier – en dag hittar han inte manteln, men då kan läsaren få hjälpa till och leta och faktiskt finns det flera tillfällen som läsaren kan hjälpa hjälten, tillexempel när han ska räkna (en strategi för att ilskan ska gå över).

Handlingen berättar inte bara om Hjalmar och hans klä-på-sig-hjältedåd, den innefattar flera små berättelser: om att förstå sig själv, hitta sina styrkor och svagheter, om att alla dagar inte är lika, om att alla kan bli trötta – även hjältar, och om att ingå i ett större sammanhang än familjen. Som slutkläm får läsaren i alla fall receptet på en god rimmad påklädning. Tyvärr har här smugit sig in en utomstående moraltant som påpekar att pojkar kan ha klänning och att flickor har trosor, något som känns väldigt onödigt i sammanhanget.

Som högläsare känner jag flyt i texten och rytm som harmonierar med innehållet. Formatet då; boken är så alldeles lagom att bre ut över två, eller tre, när man sitter tillsammans och läser. Här finns lagom mycket bilddetaljer att kika på plus mjuka färger och matta sidor som inte blänker av lampans sken.

Boken om Hjalmar ingår i en serie om barn och vardagsbestyr; som att borsta tänder och tvätta händer.


Hjälten Hjalmar klär på sig
Författare: Amanda Thörn
Bild: Tinna Ahlander
Förlag: Ehrlin Publishing, 2019
ISBN: 9789188375452
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Miffy: Ordbok och räknebok i pekboksformat, engelska – svenska

Barnbarnet på 3 år berättade att han hade sett tre ambulanser dagen före vi träffades… Vad är det för speciellt med det, kanske du undrar! Jag tyckte inte heller att det var särskilt märkvärdigt, redan när han var 2 år kunde han räkna till tio både på svenska och på engelska, en repetitiv ramsa från någon app, dessutom har han en särskild fascination för just utryckningsfordon.

När jag fick Dick Brunas Miffy räknar; engelska – svenska i min hand förstod jag att upplysningen om de tre ambulanserna handlade om något helt annat, nämligen att med hjälp av minne och erfarenhet förstå och kunna relatera till mängden och ett egenupplevt urval som han förmedlade. Samma dag fick jag klart för mig att både det aktuella barnet och hans halvåret äldre kusin båda kände igen en del av ”sina egna bokstäver”.

Miffy räknar och Miffys ordbok, även den senare på både engelska och svenska, är en märklig blandning av pekböcker i kartonage, något man tycker att en 3-4 åring har växt ifrån, och stimulerande igenkänning och förståelse av begrepp i ett större sammanhang i den flerspråkiga multimediavärlden. Sammantaget ger det klassiska Miffy-formspråket, bokformatet och den nya kunskapsförståelsen ett alldeles utmärkt tillskott till den litterära barngenren och de vuxna behöver inte begränsa blädder- och upplevelsetiden – här kan man tala om ’hållbar utveckling’ i flera aspekter.

(Möjligen kan man invända att ’skolkunskaper’ kommer in väl tidigt i barnens värld, men barn är ju som alla vet nyfikna och vill lära sig, dessutom kan man se det som en EU-anpassning till andra europeiska länder där barnen börjar skolan tidigare än i Sverige…)


Miffy räknar : engelska-svenska
Författare: Dick Bruna
Förlag: Ordalaget bokförlag
ISBN: 9789174692327
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


Miffys ordbok : engelska-svenska
Författare: Dick Bruna
Förlag: Ordalaget bokförlag
ISBN: 9789174692334
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris