Hjälten Hjalmar klär på sig

Alla känner väl igen en hjälte när de möter en… hjälten Hjalmar är i alla fall lätt att känna igen, han finns lite här och var – jag skulle säga att han finns i varje hem där det finns en 4-5 åring. För det är ju sådana de är: superbra på allt, mänskliga, ärliga och med äkta känslor.

Han är lätt att identifiera sig med Hjälten Hjalmar, och på första uppslaget får vi bekräftat vem som har huvudrollen i boken – för där står han, säker och charmig som aldrig det, i superhjältemundering. Tröja med märke, mantel och mask. På motstående sida finns hans familj, de framställs också som hjältar i liknande mundering, men lite mindre till storleken och som grupp, de är ju torts allt av samma familj och han är stolt över dem. Hjalmar i sitt familjesammanhang.

Men vad är det nu som gör Hjalmar till hjälte? Jo, han är så supersnabb på att klä på sig och han har en magisk ramsa för att riktigt övertyga sig själv om sanningen om sig själv: ’ ”Jag är snabb, jag är dundersnabb, jag är superdundersnabb”’, och som han säger själv så är det viktigt att säga snälla saker till sig själv. Och tänk så praktiskt det är att kunna klä på sig alldeles själv, och dessutom så snabbt som Hjalmar: ingen behöver tjata, ingen behöver vänta – utom möjligen Hjalmar, och då på de andra som inte är så snabba… (Inom parentes ska sägas att mamma också är väldigt snabb och att det tycks ha gått i arv, och Hjalmar är inte sämre än att han berättar detta.)

Men det händer att saker och ting går fel, trots rutiner och strategier – en dag hittar han inte manteln, men då kan läsaren få hjälpa till och leta och faktiskt finns det flera tillfällen som läsaren kan hjälpa hjälten, tillexempel när han ska räkna (en strategi för att ilskan ska gå över).

Handlingen berättar inte bara om Hjalmar och hans klä-på-sig-hjältedåd, den innefattar flera små berättelser: om att förstå sig själv, hitta sina styrkor och svagheter, om att alla dagar inte är lika, om att alla kan bli trötta – även hjältar, och om att ingå i ett större sammanhang än familjen. Som slutkläm får läsaren i alla fall receptet på en god rimmad påklädning. Tyvärr har här smugit sig in en utomstående moraltant som påpekar att pojkar kan ha klänning och att flickor har trosor, något som känns väldigt onödigt i sammanhanget.

Som högläsare känner jag flyt i texten och rytm som harmonierar med innehållet. Formatet då; boken är så alldeles lagom att bre ut över två, eller tre, när man sitter tillsammans och läser. Här finns lagom mycket bilddetaljer att kika på plus mjuka färger och matta sidor som inte blänker av lampans sken.

Boken om Hjalmar ingår i en serie om barn och vardagsbestyr; som att borsta tänder och tvätta händer.


Hjälten Hjalmar klär på sig
Författare: Amanda Thörn
Bild: Tinna Ahlander
Förlag: Ehrlin Publishing, 2019
ISBN: 9789188375452
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Författare: Marit Jonsson

Jag heter Marit Jonsson, är mamma och farmor, och har jobbat med barn i många år. Det är något alldeles speciellt med att läsa barn- och ungdomslitteratur, så jag fortsätter med det och berättar gärna om mina upplevelser när jag har läst klart. För mig är helheten viktig, en bok är både pärm och innehåll, har både text och bild, är skriven av någon och för någon, har tillkommit i en viss tid och i en kultur. Kanske tycker jag att detta är viktigt för att jag är både litteratur- och konstvetare, har fördjupat mig extra i barn- och ungdomslitteratur och i förhållandet mellan text och bild – och för att jag har läst många sagor och berättelser för många barn. När jag inte skriver om böcker skriver jag om något annat; som museer och utställningar, eller reportage om människor som är spännande, eller på min hemsida, eller korrekturläser, eller något annat som har med bilder, bokstäver och människor att göra…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *