Nelly Rapp och det hemliga biblioteket


Ett ”klassiskt äventyr” som ingår i en lång tradition av berättelser, historia, myter, legender i samma genre med snarlikt innehåll. Detta är ingen negativ kritik, snarare tvärt om, här möts en mängd ingredienser från litteratur och historia i en modern och lättläst bok. Kanske den unge läsaren i framtiden stöter på en eller annan ursprungligare variant och tvärt emot vad jag gör i stället relaterar till Nelly Rapp och Monsterakademin.

 

Själv kände jag inte till vare sig Nelly Rapp eller att det fanns mosteragenter förrän jag läste denna bok, men jag förstår att många av dagens unga gör det eftersom den första Monster-akademin kom redan 2003 med ny titel Nelly Rapp och Monsterakademin 2016, redan här finns historia. Efter det har Nelly figurerat i många böcker, alla med titlar som andas historia, men framför allt är befolkade av mer eller mindre övernaturliga väsen och individer med tradition.

Nelly och hennes kompis Valle är på Monsterakademin, som är en sorts skola med ett stort bibliotek med gamla böcker om monster och spöken som mosteragenter då och då behöver läsa i för att kunna bekämpa dessa. Här finns också farbror Hannibal och fröken LENA-SLEVA (varför hennes namn skrivs med stora bokstäver framgår inte, men det vet säkert alla utom jag).  Till biblioteket kommer samtidigt en adlig man i en limousine, en greve, för att forska om sin släkt och sitt adelsvapen. På greve Hattenrööks släkts vapensköld finns en hatt avbildad som det ryker ur, det finns också två korsade guldspiror – men, kanske någon säger, spiror, det är det ju bara kungar som har… Ja, just det! Här måste släktforskas, kan det vara så att något gömmer sig i historisk tid? Gveven är lite speciell, han kan nämligen inte säga R eftersom han har en stor glugg mellan tänderna, istället låter det som V: Hattenvöök.

För att komma in i bibliotekets innersta trycker LENA-SLEVA på vissa böcker och bokhyllorna öppnar sig och skjuts åt sidan, här inne finns två ”skådekulor” en svart och en vit genom den ena kommer man till framtiden och genom den andra till historisk tid. Valle råkar komma åt den svarta och så befinner sig barnen plötsligt i riddartiden och mitt i en ’statskupp’, där den gamle snälle kungen är slängd i fängelse – Nelly och Valle har hamnat mitt i ett äventyr, hur ska de ta sig därifrån och kan de lösa mysteriet utan att förändra historian?

I berättelsen finns referenser till exempelvis Harry Potter, kung Rickard Lejonhjärta och andra kungar som har snuvats på makten, riddartiden och allt som hör till den, Pomperipossas hovmarskalk med sitt nasala talfel liksom kung Erik den läspe och halte, tidsmaskiner i alla tider och så mycket mer. Och egentligen är det ju så med de flesta historier och sagor att de för en dialog med tidigare berättelser och sagor – inget är nytt under solen, som man brukar säga. Det finns detaljer som jag som äldre inte riktigt är överens med i Nelly Rapp och Monsterakademin, exempelvis kan jag inte se gamla släktingar som monster, jag kan inte heller ta till mig bilden av munk-klädseln som tecknas. Men i det stora hela gillar jag storyn och en mängd berättargrepp och småfinesser – och som sagt: säkert kommer den unge läsaren att känna igen både det ena och det andra i sitt fortsatta läs-, bild-, spel- och filmliv.


Nelly Rapp och det hemliga biblioteket
Författare: Martin Widmark
Illustrationer: Christina Alvner
Förlag: (Bonnier Carlsen, 2019)
ISBN: 9789178033225
Köp: t.ex. hos
Bokus eller Adlibris

Författare: Marit Jonsson

Jag heter Marit Jonsson, är mamma och farmor, och har jobbat med barn i många år. Det är något alldeles speciellt med att läsa barn- och ungdomslitteratur, så jag fortsätter med det och berättar gärna om mina upplevelser när jag har läst klart. För mig är helheten viktig, en bok är både pärm och innehåll, har både text och bild, är skriven av någon och för någon, har tillkommit i en viss tid och i en kultur. Kanske tycker jag att detta är viktigt för att jag är både litteratur- och konstvetare, har fördjupat mig extra i barn- och ungdomslitteratur och i förhållandet mellan text och bild – och för att jag har läst många sagor och berättelser för många barn. När jag inte skriver om böcker skriver jag om något annat; som museer och utställningar, eller reportage om människor som är spännande, eller på min hemsida, eller korrekturläser, eller något annat som har med bilder, bokstäver och människor att göra…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *