En liten figur med namnet Pom har en vän i gosedjursform som heter Pim. Här är det fullständigt fokus på känslor i ett litet barns värld. När turen infinner sig lurar oturen runt hörnet. Så är det. Men det är hur vi tacklar livets stundtals mödosamma erfarenheter som är avgörande. Pom är en kämpe! Företrädesvis läses boken långsamt och med viss tid för eftertanke för små barn, som jag tror direkt kan känna igenkänning i huvudpersonen, en liten Pom som rätt och slätt framställs som ett barn (i en urmysig kofta). För riktigt små barn är sådana bokfigurer ofta så enkla att ta till sig. Här kan vi lämna eventuellt könsrollstänkande bakom oss och titta på bilder och gå in i historien: lilla figuren Pom går ut, solen skiner, Pom snubblar, hittar peng, köper glass, glassen god, får ont i magen, vilar, hittar ballong, går ut, ballong trasig, en idé, pysslar en regnjacka till Pim, regnet kommer. Där har ni historiens grundinnehåll och varvat med orden tur/otur så föds en berättelse fram, signerat Lena Landström. Det är i sin enkelhet genialiskt vill jag påstå. Och så bilderna: stramt, rent med stor humorglimt som alltid av Olof Landström. En liten bok med stora känslostämningar i variation. Precis som för en liten en. Och precis så är det; tur kan ge otur som kan ge tur – igen!
Pom och Pim
Författare: Lena Landström
Illustratör: Olof Landström
Förlag: Lilla Piratförlaget (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789187027260
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
En liten pek- och rimbok för de riktigt små i tålig kartong. Testade den på mitt barn 2,5 år, som nog är lite för gammal för denna enkla bok kan jag tänka, men han sa ”Igen” om och om igen. Han ville gärna peka på de små detaljerna som t.ex. klossar, en bil, en bok, en boll. Kläder ska på och det är inte alltid så himla enkelt. Det kan ta ett tag att bli färdig och att få komma ut, något säkert alla småttingar kan känna igen sig i. Bokens lilla barn och ett ”levande” gosedjur är i centrum. Deras innerlighet får sitt fina uttryck i Charlotte Ramels bilder. Blicken, ett ansikte som vänds förtroligt mot kamraten, lite rörande tycker jag. Texten, Lotta Olssons verk, blir till något rytmiskt sångliknande:
Jag vet människor som avskyr Elsa Beskow. Speciellt en som anser att hon är vansinnigt tråkig och tillrättalagd och så gillar inte den personen idén att alla ska tycka det är bra bara för att verken anses som klassiker. Det var kanske bra för länge sedan, med tanke på dåtidens utbud, men vi har väl utvecklats? Så förlegad syn på det mesta. Detta anser denne person med eftertryck och det står hen fritt, för lite uppfriskande är det allt när ikoner ifrågasätts.
Ännu en ABC-bok, men en ytterst originell sådan. Anna Höglunds bildspråk överraskade mig med uppslag där det i bakgrunderna är nedlagt en tydlig flirt med den vuxne läsaren. Det finns exempel på exotiska platser, stadsmiljöer med reklam à la old style, ledsna förorter, landsbygd och moderna hemmiljöer med designtapeter. En ödslig ton smyger sig ofta in och bilderna är utformade i någon slags kollageteknik. Spex och en djupare mening blandas på ett fritt och lite respektlöst sätt. Bokstäverna består av en stor och en liten, som sig bör. Flertalet gånger tolkar jag in att det är ett barn som symboliserar den minsta bokstaven, ibland kan den lille vara en kompis eller en fru. Den stora bokstaven kan uppföra sig uppenbart otrevligt, för att i annan form vara antingen ordentlig eller utsvävande.
Syskonen Levi och Lo upplever vardagsdramatik och får komma närmare sitt stora intresse: djur. En ny granne är nämligen i antågande. Spännande bara det. Vem eller vilka är det? Finns det barn som ska flytta in? Jag kommer att tänka på Tommy och Annika, som hoppas så på en ny lekkamrat i boken om Pippi. De får ju verkligen en ny granne som är så mycket barn någon bara kan önska sig. Men bredvid Levi och Lo flyttar inget barn in, det verkar ändå vara en intressant person med flera vänner från djurriket boende hos sig. Levi och Lo börjar smyga på sin nya granne och funderar och tänker om han har en riktig tiger som han matar? Eller var det Tiger han hette? Keramiker är han i alla fall med en mycket god hand med djur.
