Jag heter Helena Ferry och gillar att läsa, skriva och dricka te. Medan barnen var små läste jag mycket med dem och skrev ofta om böckerna här på Barnboksprat. Jag läser fortfarande gärna barn- och ungdomsböcker för min egen skull, något jag tycker att fler borde göra. Det händer att jag lobbar för det lite diskret genom att ge bort ungdomsböcker i present.
Till vardags jobbar jag med att bygga webbplatser. Det praktiska arbetet med bloggen bakom kulisserna faller därför på min lott, faktiskt är jag mer administratör än skribent numera.
Mer om mig finns att läsa på min vardagslivsblogg Helenas dagar.
Min skönaste stund på bokmässan var när jag, utmattad efter en lång dag, sjönk ner i en stol vid Nallescenen och lyssnade när gänget bakom Landgörst läste, visade bilder, spelade och sjöng om den säregna figur som namngivit en stämningsfull allåldersberättelse på blankvers.
Jag har inte läst Landgörst, men Emma Lindström har skrivit om den här. Att höra berättelsens början gav viss mersmak, men helst av allt skulle jag ha velat sitta kvar där och höra hela boken som ton- och bildsatt uppläsning… ja, jag hade kunnat sitta där och softa hur länge som helst.
Långt ut på stora havet i en båt
Där sitter gubben Landgörst och är våt
För skrovet det har fyra hundra hål
Och allt han har att laga med är tvål
Ingvor Karlsson berättar om Barnboksbildens vänner
Jag satt i publiken när Ingvor Karlsson från Barnboksbildens vänner berättade för bokmässeåhörare om föreningens verksamhet. Barnboksbildens vänner arbetar för att öka kunskapen om barnböckers illustrationer. De köper in originalillustrationer, företrädelsevis i hela sviter, och donerar dem till Göteborgs Konstmuseum. Där blir de tillgängliga för forskning och pedagogiskt arbete, samt förstås utställda och även utlånade till andra utställningar.
Den första boken vars illustrationer köptes av föreningen var den vackra Linnea i målarens trädgård. Nu finns över 2000 bilder i samlingen och föreningen har 300 medlemmar, varav ungefär 100 brukar vara med på varje medlemsmöte.
När jag bläddrade i den här boken i väntan pÃ¥ bussen sa damen som satt bredvid mig plötsligt att hon hade läst den för sina barnbarn. ”Jag fick läsa den mÃ¥nga gÃ¥nger!”, sa hon. Och det kan jag förstÃ¥, Tesslas mamma vill inte! är nämligen bÃ¥de rolig och mysig.
Tesslas mamma vill inte gå hem från parken, inte klä av sig, inte äta och absolut inte gå och lägga sig. Tessla får vara påhittig och göra allting roligt för sin bångstyriga mamma. Kanske hon vill tvätta händerna om de tar blomsprutan? Ja, det vill hon! Kanske vill hon tvätta håret om hon får blåsa såpbubblor samtidigt? Ja, det vill hon! Kanske vill hon borsta tänderna om hon får använda många borstar? Ja, det vill hon!
Om det vore pÃ¥ riktigt vore det en ganska hemsk historia, men i boken blir det komiskt och det är lätt att tänka att det är en lek med ombytta roller. Kanske handlar det egentligen om en väldigt bra mamma, som brukar hitta fantasifulla sätt att göra allt det vardagsgrÃ¥ lite mer färgsprakande för sitt barn – just den här gÃ¥ngen genom att leka att de bytt kropp. Det är verkligen härligt att fÃ¥ se en sÃ¥ livfull och sprudlande mamma i en barnbok!
Tesslas mamma vill inte gå hem från parken.
Tessla är en unikaraktär, alltsÃ¥ en karaktär som inte könsbestäms pÃ¥ nÃ¥got vis i boken. Unikaraktärer är ett intressant koncept, men en stor risk är att läsaren utgÃ¥r frÃ¥n att karaktären är en pojke, eftersom det är normen. Kanske är det här första gÃ¥ngen jag varit med om att i stället missta en unikaraktär för en tjej. AlltsÃ¥, det är sÃ¥klart inte fel att läsa Tessla som en tjej, men jag utgick frÃ¥n att hen var uttalat tjej. Det beror kanske mest pÃ¥ att namnets slutbokstav är det klassiskt feminina A:et – hur mÃ¥nga mansnamn slutar pÃ¥ A? Gösta, Ola, Loa, Noa och smeknamn som Kenta och Berra, men inte sÃ¥ mÃ¥nga fler.
Det är roligt att härma ljud! Det har man tagit fasta på i många barnböcker, bland annat den nya boken Det låter bra. Här är det vardagsljuden som fångats i text och vi följer Lova en alldeles vanlig morgon när hon och pappa vaknar, äter frukost och tar bussen till dagis. Det är en väldigt trevlig bok, även om jag har svårt att få till vissa av ljuden så att jag blir nöjd.
Så här börjar Det låter bra:
Jag tycker det är roligt att se ljud i text och känna efter om man håller med eller inte. Är det rätt sätt att textifiera ljudet? Det finns förstås inget rätt och fel, men jag brukar ändå ha starka åsikter om vad som känns rätt. Och oavsett vad jag kommer fram till brukar det vara väldigt roligt att härma ljud tillsammans med Ava!
Jag vill passa på att skriva om några andra böcker med rolig ljudhärmning som finns i vårt hushåll. För inte länge sedan skrev jag om tre böcker om Dojo, varav en till stor del bygger på ljudhärmning. Dojo har kalas heter boken och vännerna fiskar upp instrument ur fiskdammen. Sen blir det musikkalas! Tjicki tjicki tjicki, låter Dojos maraccas (se bild till vänster här nedan).
En riktigt härlig ljudhärmande och klassisk bok vi har är Lilla spöket Laban får en lillasyster. Det är inte vilken lillasyster som helst Laban har fått. Labolina kan härma alla ljud! Och läsaren får förstås göra det också. Det är roliga ljud från djur och fordon som textifierats på ett sätt som åtminstone jag tycker känns väldigt rätt och lätthärmat (se mittenbilden ovan). Man får också veta hur en baby låter:
DÃ¥ sa Labolina:
”Guggeliguggeligugg” och ”Bubbelibubbeliblupp”, som en vanlig baby.
”Ã…h, sÃ¥ skönt”, sa pappa, ”nu kan jag äntligen fÃ¥ sova.”
(men det fick han förstås inte)
Göra musik är en av böckerna om familjen Poof. Jag kan inte pÃ¥stÃ¥ att jag fallit för familjen Poof, eftersom varken sprÃ¥ket eller bilderna tilltalar mig. Jag tycker att sprÃ¥ket är förenklat pÃ¥ fel sätt och att mÃ¥nga av orden är riktigt märkliga (”Knut strÃ¥kar. Spela fiol.”). Bilderna ser väldigt datorgjorda ut pÃ¥ ett ganska ocharmigt sätt. Men för att säga nÃ¥got bra ocksÃ¥ är de fria frÃ¥n trista normer kring kön och i Göra musik fÃ¥r man Ã¥tminstone härma ljud.
Idag offentliggjordes vilka böcker som är nominerade till årets Augustpris. I kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok är de möjliga vinnarna:
Min skönaste stund på bokmässan var när jag, utmattad efter en lång dag, sjönk ner i en stol vid Nallescenen och lyssnade när gänget bakom Landgörst läste, visade bilder, spelade och sjöng om den säregna figur som namngivit en stämningsfull allåldersberättelse på blankvers.
När jag bläddrade i den här boken i väntan pÃ¥ bussen sa damen som satt bredvid mig plötsligt att hon hade läst den för sina barnbarn. ”Jag fick läsa den mÃ¥nga gÃ¥nger!”, sa hon. Och det kan jag förstÃ¥, Tesslas mamma vill inte! är nämligen bÃ¥de rolig och mysig.
Det låter bra
Lilla spöket Laban får en lillasyster
Göra musik
