Författare: Helena Ferry

Jag heter Helena Ferry och gillar att läsa, skriva och dricka te. Medan barnen var små läste jag mycket med dem och skrev ofta om böckerna här på Barnboksprat. Jag läser fortfarande gärna barn- och ungdomsböcker för min egen skull, något jag tycker att fler borde göra. Det händer att jag lobbar för det lite diskret genom att ge bort ungdomsböcker i present. Till vardags jobbar jag med att bygga webbplatser. Det praktiska arbetet med bloggen bakom kulisserna faller därför på min lott, faktiskt är jag mer administratör än skribent numera. Mer om mig finns att läsa på min vardagslivsblogg Helenas dagar.

En skön stund med Landgörst

Min skönaste stund på bokmässan var när jag, utmattad efter en lång dag, sjönk ner i en stol vid Nallescenen och lyssnade när gänget bakom Landgörst läste, visade bilder, spelade och sjöng om den säregna figur som namngivit en stämningsfull allåldersberättelse på blankvers.

Jag har inte läst Landgörst, men Emma Lindström har skrivit om den här. Att höra berättelsens början gav viss mersmak, men helst av allt skulle jag ha velat sitta kvar där och höra hela boken som ton- och bildsatt uppläsning… ja, jag hade kunnat sitta där och softa hur länge som helst.

Långt ut på stora havet i en båt
Där sitter gubben Landgörst och är våt
För skrovet det har fyra hundra hål
Och allt han har att laga med är tvål

» Mer om Landgörst

Barnboksbildens vänner

Jag satt i publiken när Ingvor Karlsson från Barnboksbildens vänner berättade för bokmässeåhörare om föreningens verksamhet. Barnboksbildens vänner arbetar för att öka kunskapen om barnböckers illustrationer. De köper in originalillustrationer, företrädelsevis i hela sviter, och donerar dem till Göteborgs Konstmuseum. Där blir de tillgängliga för forskning och pedagogiskt arbete, samt förstås utställda och även utlånade till andra utställningar.

Den första boken vars illustrationer köptes av föreningen var den vackra Linnea i målarens trädgård. Nu finns över 2000 bilder i samlingen och föreningen har 300 medlemmar, varav ungefär 100 brukar vara med på varje medlemsmöte.

Vill du stödja verksamheten, se information om medlemskap.

Att jag fått upp ögonen för föreningen beror på att de har en blogg som uppdateras flitigt Jag kan rekommendera en titt:

» Barnboksbildens vänners blogg

Malin Skals här på Barnboksprat har också skrivit om föreningens jubileumsbok Färgkludd eller näckrosor? i ett tidigare inlägg.

Tesslas mamma vill inte

När jag bläddrade i den här boken i väntan på bussen sa damen som satt bredvid mig plötsligt att hon hade läst den för sina barnbarn. ”Jag fick läsa den många gånger!”, sa hon. Och det kan jag förstå, Tesslas mamma vill inte! är nämligen både rolig och mysig.

Tesslas mamma vill inte gå hem från parken, inte klä av sig, inte äta och absolut inte gå och lägga sig. Tessla får vara påhittig och göra allting roligt för sin bångstyriga mamma. Kanske hon vill tvätta händerna om de tar blomsprutan? Ja, det vill hon! Kanske vill hon tvätta håret om hon får blåsa såpbubblor samtidigt? Ja, det vill hon! Kanske vill hon borsta tänderna om hon får använda många borstar? Ja, det vill hon!

Om det vore på riktigt vore det en ganska hemsk historia, men i boken blir det komiskt och det är lätt att tänka att det är en lek med ombytta roller. Kanske handlar det egentligen om en väldigt bra mamma, som brukar hitta fantasifulla sätt att göra allt det vardagsgrå lite mer färgsprakande för sitt barn – just den här gången genom att leka att de bytt kropp. Det är verkligen härligt att få se en så livfull och sprudlande mamma i en barnbok!

Tessla är en unikaraktär, alltså en karaktär som inte könsbestäms på något vis i boken. Unikaraktärer är ett intressant koncept, men en stor risk är att läsaren utgår från att karaktären är en pojke, eftersom det är normen. Kanske är det här första gången jag varit med om att i stället missta en unikaraktär för en tjej. Alltså, det är såklart inte fel att läsa Tessla som en tjej, men jag utgick från att hen var uttalat tjej. Det beror kanske mest på att namnets slutbokstav är det klassiskt feminina A:et – hur många mansnamn slutar på A? Gösta, Ola, Loa, Noa och smeknamn som Kenta och Berra, men inte så många fler.

Hur som helst, det här är en härlig bok! Som bonus får man en massa bra tips på hur man kan hantera bångstyriga barn (eller mammor…) som inte vill göra ditten och datten – knepet med många tandborstar har vi provat tidigare, men jag fick några nya idéer också.

Ava, snart 2 år gillar också boken. Hon brukar komma med den och säga ”mamma nej, mamma nej”.

Tesslas mamma vill inte!
Författare: Åsa Mendel-Hartvig
Illustratör: Caroline Röstlund
Förlag: OLIKA förlag
Antal sidor: 28
ISBN: 9789185845231
Köp: jämför priser

Snaar puh, tjicki tjicki, vrönnrönnvrömmmrönnn

Det är roligt att härma ljud! Det har man tagit fasta på i många barnböcker, bland annat den nya boken Det låter bra. Här är det vardagsljuden som fångats i text och vi följer Lova en alldeles vanlig morgon när hon och pappa vaknar, äter frukost och tar bussen till dagis. Det är en väldigt trevlig bok, även om jag har svårt att få till vissa av ljuden så att jag blir nöjd.

Så här börjar Det låter bra:

Jag tycker det är roligt att se ljud i text och känna efter om man håller med eller inte. Är det rätt sätt att textifiera ljudet? Det finns förstås inget rätt och fel, men jag brukar ändå ha starka åsikter om vad som känns rätt. Och oavsett vad jag kommer fram till brukar det vara väldigt roligt att härma ljud tillsammans med Ava!

Jag vill passa på att skriva om några andra böcker med rolig ljudhärmning som finns i vårt hushåll. För inte länge sedan skrev jag om tre böcker om Dojo, varav en till stor del bygger på ljudhärmning. Dojo har kalas heter boken och vännerna fiskar upp instrument ur fiskdammen. Sen blir det musikkalas! Tjicki tjicki tjicki, låter Dojos maraccas (se bild till vänster här nedan).

En riktigt härlig ljudhärmande och klassisk bok vi har är Lilla spöket Laban får en lillasyster. Det är inte vilken lillasyster som helst Laban har fått. Labolina kan härma alla ljud! Och läsaren får förstås göra det också. Det är roliga ljud från djur och fordon som textifierats på ett sätt som åtminstone jag tycker känns väldigt rätt och lätthärmat (se mittenbilden ovan). Man får också veta hur en baby låter:

Då sa Labolina:
”Guggeliguggeligugg” och ”Bubbelibubbeliblupp”, som en vanlig baby.
”Åh, så skönt”, sa pappa, ”nu kan jag äntligen få sova.”

(men det fick han förstås inte)

Göra musik är en av böckerna om familjen Poof. Jag kan inte påstå att jag fallit för familjen Poof, eftersom varken språket eller bilderna tilltalar mig. Jag tycker att språket är förenklat på fel sätt och att många av orden är riktigt märkliga (”Knut stråkar. Spela fiol.”). Bilderna ser väldigt datorgjorda ut på ett ganska ocharmigt sätt. Men för att säga något bra också är de fria från trista normer kring kön och i Göra musik får man åtminstone härma ljud.

Andra bra ljudhärmande böcker vi skrivit om är Vad säger fågeln?.

Tipsa gärna om fler ljudhärmande böcker!

Böcker i detta inlägg:

Det låter bra
Författare: Pernilla Gesén
Illustratör: Sara Gimbergsson
Förlag: B. Wahlströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789132158261¨
Smakprov: hos smakprov.se
Köp: jämför priser