Det här är en himla trevlig bok som passar för hela familjen tycker jag, den skulle ocksÃ¥ fungera utmärkt som ”ge-bort-bok” till bÃ¥de smÃ¥ och större barn (och deras föräldrar). InnehÃ¥llet i boken är indelat i olika kategorier sÃ¥som t.ex. nässeldjur, tagghudingar, grod- och kräldjur, alger, gräs, blommor och smÃ¥kryp. Det finns ocksÃ¥ en liten förteckning som talar om var man kan hitta alla dessa; antingen i saltvatten eller sötvatten eller i bÃ¥da.
Jag gillar både formatet på boken (alldeles lagom att ta med sig), urvalet och alla fina fotografier. En del fakta kan jag redan, men mycket är nytt och jag gillar att lära mig om djur och natur. Ett barndomsminne kommer då jag slår upp sidan med blomman Kabbeleka: när jag var barn sades det att om man tar i sådana blommor får man vårtor på händerna. I den här boken är det inte riktigt så illa, men där står att de faktiskt är giftiga och kan ge hudutslag (och att de förr kallades klådblomster). Det där med vårtor kanske var ett påhitt för att man verkligen inte skulle vilja plocka de frestande gula blommorna och därmed riskera att trilla i vattnet de växte vid.
Det är ju tyvärr inte alla barn förunnat att få åka till havet, men de flesta djur och växter kan man träffa på vid sötvatten, och en del behöver man inte ens vara vid vatten för att se. Fjärilar och trollsländor har jag sett i vår egen trädgård många gånger. Vi får väl se hur många av bokens 40 rutor vi hinner kryssa i under året!
Tidigare har Barnboksprat recenserat ”Min första stjärnbok”, läs den recensionen här.
Min första strandkantsbok
Författare: Anja Baklien
Illustratör: Evelina Thörnberg
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 94
ISBN: 9789132158278
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag har läst Söta pojkar är bara pÃ¥ lÃ¥tsas under helgen och mja…jag vet inte om det är för att jag är trött pÃ¥ att läsa om tonÃ¥rstjejer och deras kärleksbekymmer eller om det är nÃ¥got annat…Det är här Moa Eriksson Sandbergs debutbok och bygger pÃ¥ hennes dagboksanteckningar frÃ¥n slutet av nittiotalet. SÃ¥ visst, man känner igen sig i mycket, det gör man absolut. I ett litet förord av författaren i boken stÃ¥r det: ”[…] nästan allting har hänt, men kanske inte just sÃ¥här”.
I den här boken var det inte själva storyn som främst fångade mig, utan illustrationerna. Jag är en stor beundrare av Sven Nordqvist, jag älskar alla små finurliga figurer och detaljer i hans bilder. Det är nog därför jag också blev så förtjust i de underbara och fantasifulla illustrationerna i Manne gräver ett hål. Jag försökte Googla mig fram till lite mer information om de båda illustratörerna Mats Eriksson och My Engström Renman men hittade tyvärr inget vettigt. Manne gräver ett hål verkar vara den första bok de illustrerar i alla fall, och eftersom den enligt nätbokhandlarna ser ut att vara den första boken i en serie kan vi ju hoppas på fler härliga bilder från dem. Nog tjatat om detta.
Det här är den andra boken i serien om den roliga tjejen Hilda. När jag läst den tog jag reda på vad den första hette och lite vad som hände i den. Det visade sig att Hilda var nyinflyttad i boken