Att läsa den sista (visserligen) fristående delen i en serie när jag inte har läst de två första känns lite knasigt, men nu blev det som det blev. Skuggvandrare heter den avslutande uppföljaren till Skuggvarelser och Blodets röst. Jag har läst och gillat andra böcker av Magnus Nordin så jag blev nyfiken på Skuggvandrare när den kom i höstas. När jag börjat läsa den kom jag på att jag faktiskt var med mina elever på en författarträff med Magnus Nordin för ett par år sedan. Han berättade då om Blodets röst som stod på tur att publiceras. Den första boken i trilogin skrev han faktiskt redan 2002!
Jag gillar böcker som har inslag av det övernaturliga. I den här boken är det inte vampyrer utan varulvar (eller lykantroper som är den term som används i boken) det handlar om. Det är tre parallella handlingar man får följa i boken: 3-åriga Alea och hennes pappa Daniel som bor på Gotland och (Alea är hälften människa och hälften varulv, hennes varulvsmamma heter Kira) som bevakas av några som kallas Alfagruppen, en by i Ångerfallet där ett par tonårspojkar (bröder) tar sig in på ”Grannarnas” revir (= varulvarnas revir) och den ena pojken skjuter en varulv varpå varulvarna tillfångatar brodern, och slutligen flera grupper varulvar som enligt en karta i boken har sina revir i Kosovo (bland dem finns Aleas mamma Kira).
Alea är en så kallad skuggvandrare, så kallas de barn som en människa och en varulv får tillsammans. Varför hennes mamma Kira har lämnat henne och Daniel vet jag inte riktigt eftersom jag inte läst de två föregående böckerna. Alea börjar uppvisa alltmer udda beteenden, som att t.ex. balansera på förskolans tak. Daniel blir kontaktad av en journalist som har filmat Alea, och som under många år samlat information om lykantroperna och Alfagruppen. Men kan Daniel lita på honom? Vad är han ute efter?
Till Ångerfallet kallas Alfagruppens operatörer Paul Sterner och Kim Jäger för att försöka frita pojken som lykantroperna tillfångatog när hans bror sköt en av dem. Men är deras uppdrag egentligen bara det, eller är det en täckmantel för något annat?
I ett lykantroprevir långt borta finns Kira. Allt hon vill är att veta om Alea och Daniel är vid liv, för det har skickats iväg några vars uppdrag var att döda dem…Ska hon få reda på vad som hänt dem, och kommer hon någonsin att få se sin dotter igen?
Det är spännande, det är intressant och jag till och med gråter en liten skvätt i slutet av boken. Men jag önskar verkligen att jag hade läst de andra två böckerna innan jag läste den tredje. Så blir ni lockade att läsa böckerna, läs dem i ordning!
Skuggvandrare
Författare: Magnus Nordin
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 336
ISBN: 9789163869303
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus
Åh vilken fin, fin bok! När berättelsen börjar kommer lillkillen Sam springande i kvällssolen med en hund hack i häl. Han ropar till sin storasyster Stella att himlen brinner! ”Nej det gör den inte”, svarar Stella. ”Det är bara solen som ska gå och lägga sig.” Då undrar lillebror varför den är så röd och Stella berättar att det är för att den har en röd pyjamas. Sen fortsätter den frågvisa Sam att fundera och kommer med många kluriga frågor till Stella som hon har så fina och underfundiga svar på.
Egentligen vill jag skriva läs inte den här boken. Du kommer att känna dig ledsen, bedrövad, arg, maktlös, illa till mods…bland annat. Det här är en bok som berör.