Söta pojkar är bara på låtsas

Jag har läst Söta pojkar är bara på låtsas under helgen och mja…jag vet inte om det är för att jag är trött på att läsa om tonårstjejer och deras kärleksbekymmer eller om det är något annat…Det är här Moa Eriksson Sandbergs debutbok och bygger på hennes dagboksanteckningar från slutet av nittiotalet. Så visst, man känner igen sig i mycket, det gör man absolut. I ett litet förord av författaren i boken står det: ”[…] nästan allting har hänt, men kanske inte just såhär”.

Bokens huvudperson Ella går teaterprogrammet på gymnasiet. Hennes stora dröm är att bli skådespelerska och drömmer om att stöta på Jonas Malmsjö på Dramaten. Han ska självklart bli förälskad i henne och de ska leva lyckliga i alla sina dagar och han kommer inte alls att tänka på åldersskillnaden.

I verkligheten verkar inte Ella trivas sådär jättebra i skolan, hon har flera kompisar men hamnar ganska ofta i konflikter med dem, när hon väl har gjort sexdebut blir det en hel del killar som passerar revy men ingen av dem verkar bry sig speciellt mycket om henne. Jag blir lite ledsen när hon hela tiden söker bekräftelse och gillande men inte får vare sig kärlek eller respekt tillbaka. Jag blir arg på både henne och killarna i boken! Hon hamnar i en hel del situationer där hon utmanar och har kul, men där det kunde ha gått väldigt väldigt illa om hon hade haft otur. Jag nästan väntar mig att något otäckt ska hända.

Handlingen snurrar mest kring kompisar hon är osams med, killar hon träffar, fester och uteställen hon går på (fastän hon inte har åldern inne). Det är inte tillräckligt intressant för att jag ska tycka att det är underhållande läsning. Men jag tillhör ju inte målgruppen, och kanske hade jag uppskattat boken om jag inte läst en hel del liknande böcker på kort tid. Är du tonåring tycker jag i alla fall att du ska ge den en chans, för en tant på 38 år kan mycket väl ha fel om den här boken.

Författare: Helena Eriksson

Jag heter Helena Eriksson och i juli 2019 kom jag tillbaka som skribent för Barnboksprat efter en tids frånvaro. Jag längtade tillbaka och togs emot med öppna armar! Mina barn börjar bli ganska stora nu (födda 2006 och 2010), så kommande recensioner blir nog till större delen av ungdomsböcker. Det gynnar ju även mig i mitt yrke som lärare i svenska och engelska på högstadiet. För övrigt så tycker jag om jordnötsringar, choklad, att baka och att skriva brev (på de gamla hederliga viset, med papper och penna)! Visa alla inlägg av Helena Eriksson