2011 – Sida 59 – Barnboksprat

Rädda Joppe – död eller levande!

Du kanske minns TV-serien Rädda Joppe – död eller levande! Jag kan inte direkt säga att jag var överförtjust i serien som barn. Men nu fick jag tag i Rädda Joppe – död eller levande! i bokform och fick en helt annan känsla kring berättelsen.

Boken är från 1985 och handlar om Ola, som är 5 år och bor med sin mamma, och om Olas mjukismullvad Joppe. Ola vill ha med sig Joppe överallt, men det slutar alltid med att Joppe lyckas försvinna. I jakten på Joppe uppstår en extra dimension i berättelsen. Ola får nämligen hjälp av Olsson, som är deras granne, vilket gör att Olsson och hans mamma lär känna varandra och i slutet blir det bröllop.

Handlingen är ju lite gammaldags i och med att det är så naturligt att en man som kommer in som en räddande ängel självklart är någon som mamman vill gifta sig med. Men som tur är det inte denna del som är central för barnen som hör berättelsen. För det är trots allt en väldigt spännande berättelse för lite yngre barn. Boken tar upp vardagliga händelser och lägger in en del dramatik. Eftersom det är ett gosedjur som riskerar att råka illa ut blir det inte så jättefarligt, men ändå ganska spännande.

Vid räddningarna av Joppe får vi även veta mer om hur till exempel sopor och post hanteras och vad man kan göra med en grävmaskin. Varje kapitel i boken utspelas på ett liknande sätt. Ola leker en lek, tappar bort Joppe och får hjälp av Olsson för att rädda honom. Upprepningen av händelseförlopp gör att det blir lätt att hänga med i handlingen och jag ser det här som en bok som kan användas som högläsningsbok för yngre barn. Däremot fungerar den nog inte så bra för lite äldre barn, eftersom Ola kan upplevas som lite väl naiv. Så jag tänker mig att målgruppen för Rädda Joppe – död eller levande! är barn i åldern 3 till 6 år.

Mina barn blev helförtjusta i boken från första stund. Den är skriven som ur ett barns perspektiv, men i TV-serien tror jag inte att centreringen kring Olas tankar är lika tydlig. När jag var barn tyckte jag att TV-seriens Ola var lite irriterande. Men när vi, i boken, möter Olas desperation då han upptäcker att Joppe är borta förstår vi precis hur viktigt det är att hitta den lilla mjukismullvaden.

Rädda Joppe – död eller levande!
Författare: Gunnel Linde
Illustratör: Tord Nygren
Förlag: Bonnier Junior-förlag
Antal sidor: 96
ISBN:9148511951
Köp: Begagnad eller låna på bibliotek

Var slutar himlen?

”Pipkin var en mycket liten pingvin som alltid ställde väldigt stora frågor”, så börjar den här gulliga boken. För att få svar på sin fråga ger sig Pipkin ut på en UPPtäcktsfärd som inte går av för hackor. Den börjar med att han får lifta med en albatross (efter att albatrossen fått reda på att pingviner inte kan flyga) som tar honom så högt upp i luften som han kan. Men, där slutar ju inte himlen konstaterar Pipkin som därefter har turen att få åka vidare uppåt i en luftballong som har en apa som förare! Apan tar honom med upp bland molnen som Pipkin försöker fånga med lasso (dock helt utan framgång). Efter ett tag når även luftballongen gränsen för hur högt den kan nå.

Pipkins sista skjuts kommer i form av en raket som styrs av en astronautkanin. Nu går färden långt ut i den svarta rymden ända till månen. Medan Pipkin och astronauten går på månpromenad och skådar stjärnor inser Pipkin att han fortfarande inte vet var himlen slutar, fastän han har åkt så långt att han inte längre kan se sin mamma, igloon eller Sydpolen längre. När Pipkin står på månen och ser ner mot jorden drabbas han av hemlängtan tror jag, för färden går hemåt efter det. Så, svaret på frågan om var himlen slutar, fick Pipkin det? Läs den fina boken så får du veta! I slutet av boken finns även ett kuvert som innehåller en faktaplansch om Pipkins resa, hur högt upp i luften fåglar flyger, var det börjar bli riktigt kallt och hur högt flygplan färdas.

Jag tyckte jättemycket om den här boken, den har vackra illustrationer och ett enkelt språk som funkade bra när jag läste för min 4-åring. Karaktärerna är charmiga, jag gillade särskilt luftballongsapan som ser otroligt snäll ut och har med sig skojiga saker i sin ballongkorg. Om jag ska klaga på något så tycker jag att boken var för kort, historien kunde gärna ha fått utvecklas lite till – det fanns det absolut rum för. Författaren Anna Milbourne har skrivit ca 30 barnböcker, och det här är den andra som kommer ut på svenska. Jag tror bestämt att jag måste leta reda på den första, och det tänker jag göra precis just nu!

Var slutar himlen?
Författare: Anna Milbourne
Illustratör: Serena Riglietti
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129673883
Köp: jämför priser

Natthimmel

Natthimmel är skriven av Sofia Nordin som också skrivit Det händer nu som vi lottade ut här på Barnboksprat för ett tag sedan. Boken handlar om Tilda som saknar sin kompis Adina som har flyttat. Men en dag blir hon kompis med en ny kille i klassen, lajvaren Jesper. Tilda blir indragen i lajvandets underbara värld och får träffa en ny typ av människor som inte bryr sig lika mycket om vad andra tycker.

Berättelsen handlar även om en familj som inte kommunicerar med varandra. I Tildas hus är alla dörrar alltid stängda. Lillasyster Linnea sitter ibland i trädet och gråter. Men Tilda finner ny styrka i och med Jesper och sin nya hobby och gör ett försök att närma sig sina familjemedlemmar.

Boken tar även upp problematiken med om man vara bara kompis med en person av motsatta könet? Jesper och Tilda stöter på många fördomar men författaren håller fast vid att de bara är kompisar, vilket jag tycker är bra.

Eftersom jag själv är gammal lajvare tycker jag att det var extra spännande att läsa Natthimmel. Författaren vet verkligen vad hon pratar om och ger en lysande beskrivning av hur det känns att ikläda sig en annan roll och bege sig in i fantasins värld. Tilda får prova både fantasylajv samt ett nutida klassfestslajv. Hon knåpar ringbrynja och tränar strid.

Jag tycker att berättelsen är en träffande skildring av hur det är att vara tonåring idag. Hur ska man förhålla sig till kompisar, klasskamrater, småsyskon och saknaden efter sin forna bästis? Det finns många nivåer i boken och den håller samma höga klass som Det händer nu. Boken är djup, allvarlig och hoppingivande.

Natthimmel blev Augustnominerad 2009.

Natthimmel
Författare: Sofia Nordin
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 288
ISBN: 9789129670806
Köp: Jämför priser
Läs: Smakprov

Manusbearbetningsdag

Nu har jag läst igenom mitt senaste utkast till barnbok, som jag tidigare skrivit om här och här och här. Det har vilat sedan november och idag när resten av familjen är ute på utflykt tyckte jag att det kunde vara dags att ta itu med det.

Det här är tredje gången jag läser igenom ett eget kapitelboksmanus och reagerar på ungefär samma, oväntade sätt: jag tycker det är bättre än jag trodde att jag skulle. Varje gång har jag tänkt att manuset kräver enormt stora omstruktureringar och haft åtminstone en ungefärlig bild av hur, men så läser jag och tänker att det funkar rätt bra som det är. Det känns som att jag lurar mig själv på något vis. Kanske känner jag omedvetet att alla de där omstruktureringarna är för jobbiga och intalar mig själv att de inte behövs? (Det allra första manuset jag skrev började jag strukturera om till slut i alla fall. Jag fastnade någonstans halvvägs…)

Eftersom jag ville omstrukturera å det grövsta passade jag på att anteckna scener på gula lappar när jag läste. Dem har jag satt upp på en garderob:

Tanken var alltså en visuell planering över berättelsen där scener kan ändras, strykas och flyttas om. Jag använde små gröna lappar för att visa var jag gjort en särskilt viktig ”plantering” av något som bör återkomma längre fram och små rosa lappar för att visa där jag återkopplar till de gröna.

Det känns lite snopet att jag nu tycker att lapparna i stort sett kan sitta som de gör. Jag menar förstås inte att manuset är färdigt, men i stora drag kan det se ut ungefär som det gör. Jag har dock en hel del kvar att både ta bort och lägga till. Några saker vet jag hur jag vill lösa, när det gäller andra saker velar jag mellan två alternativ och för ett par extra jobbiga punkter har jag ingen aning.

Nu drar jag tänkarmössan långt ner över öronen och kliar mig på hakan…

Wilda Wilma pruttar

Man kan lugnt säga att det är en himla tur att det här inte är en luktbok, för här pruttas det hej vilt! Det hade däremot varit rätt kul om det hade varit en ljudbok, åtminstone för de barn som lyssnar på den! Det börjar redan på morgonen innan Wilma ska till förskolan; när hon gör sitt morgonbesök på toan låter det ”smatter, smatter, prutt och smatter”.

När pappa och Wilma sen sitter på bussen på väg till förskolan känner hon att det bubblar i magen av prutt som måste ut. Wilma tar i lite extra, hon skäms inte ett dugg över att hon sitter och släpper sig på bussen, nej hon är faktiskt riktigt stolt och hoppas att hela bussen hör hennes häftiga pruttar! Illustrationerna i boken är helfestliga, särskilt minerna hos alla karaktärer. När Wilma sitter på bussen och pruttar ser man verkligen hur lycklig hon känner sig, hur pappan tycker det är pinsamt (svettdroppar och röda kinder) och hur en annan förälder på bussen gör en min som ser ut att vara en blandning av förfäran och fniss.

På förskolan fortsätter Wilmas pruttiga dag, till och med vid matbordet (dagen till ära serveras dessutom ärtsoppa!) fiser hon så det blir ett riktigt stinkmoln. Wilmas fröken Anneli kliver rakt in i det (rolig illustration där frökens ögon är små kryss), och sen följer en pratstund om vad pruttar egentligen är för något. Fröken Anneli berättar om gaserna i magen, om ”pruttmat”, om bakterier i tarmarna och vad som händer om man inte pruttar eller rapar. När barngruppen sen går ut för att leka blir det ett riktigt pruttkalas bland alla barnen eftersom ärtsoppa ju hör till kategorin ”pruttmat” som fröken Anneli pratat om.

Det här är en charmig bok om pruttar, mycket tack vare de färgglada och roliga illustrationerna. Det pratas ingenstans i boken om när det inte passar sig att prutta (t.ex. vid matbordet kan jag personligen tycka) och det kanske i och för sig är rätt att inte tabubelägga pruttandet för små barn. Men vid vilken ålder ska man egentligen lära barn var det är ok att prutta och var det är mindre lämpligt? Vad tycker du?

Wilda Wilma pruttar
Författare: Cecilia Svensson
Illustratör: Cecilia Svensson
Förlag: Lullaby förlag
Antal sidor: 32
ISBN: 9789197886710
Köp: jämför priser