Ibland behöver man inte vinna på riktigt

Ikväll är det sista dagen på NaNoWriMo. Jag åstadkom inte precis några 50000 ord, men vet ni vad? Jag har precis blivit färdig med mitt första utkast och det tycker jag är gott nog. Det är trots allt en ganska enkel kapitelbok för barn jag skriver och den behöver inte vara längre.

Precis som jag anade innan jag satte igång blev det svårt att hitta skrivtid. Kanske var det extra svårt just den här månaden eftersom tre av fyra helger gått bort helt och hållet pga besök och resor. Dessutom var jag rejält förkylningsdäckad i en vecka och skrev ingenting då heller. Sammanlagt lyckades jag faktiskt bara skriva 12 av 30 dagar.

50000 ord kändes nog aldrig särskilt realistiskt för mig att åstadkomma under nuvarande förhållanden, men å andra sidan kändes det knappt realistiskt att lyckas få till ett komplett första utkast heller med tanke på att jag skrivit ganska exakt NADA under de senaste månaderna. Men jag lyckades! NaNoWriMo är en fantastisk peppning!

Jag får erkänna att jag trasslade till slutet på berättelsen en del och inte blev nöjd med det. Men jag skrev mig ändå igenom det och det känns bra. Ett första utkast kan ju vara väldigt olikt slutresultatet. Nu måste jag dock ta mig en rejäl funderare på hur jag egentligen vill att berättelsen ska se ut. För att bli sporrad till det kanske det är NaNoEdMo i mars som gäller?

Kanske gillar du också:

Författare: Helena Ferry

Jag heter Helena Ferry och gillar att läsa, skriva och dricka te. Barnböcker läser jag med mina barn Ava och Sander (födda 2008 och 2012), ungdomsböcker läser jag helt och hållet för min egen skull. Jag tycker att vuxna borde läsa mer ungdomsböcker! Det händer att jag lobbar för det lite diskret genom att ge bort ungdomsböcker i present. Till vardags arbetar jag som systemutvecklare på ett konsultbolag. Jag tycker det är roligt med webbutveckling och det praktiska arbetet med bloggen bakom kulisserna faller därför på min lott. Mer om mig finns att läsa på min vardagslivsblogg Helenas dagar.

6 reaktioner till “Ibland behöver man inte vinna på riktigt”

  1. Jag vann faktiskt. Det var första gången jag deltog och jag hörde talas om det första gången så sent som 31 oktober. Var en perfekt push för att verkligen sätta igång med den där barnboken jag har tänkt skriva ett tag. Jag hade också lite tröst i att min barnbok inte behövde vara 50 000 ord. Nu när jag fick ihop det (och har ca 2 kapitel kvar att skriva) känns det skönt att veta att man har mycket utrymme att ta bort det som inte är bra i nästa fas. Det var väldigt kul att läsa dina inlägg här om NanoWrimo medan jag själv var mitt uppe i det :) Grattis till att du har ett första utkast!

  2. Stort grattis Sandra! Låter toppen att ha fått mycket material som sen går att skära i, det var även min ursprungliga förhoppning… Visst är NaNoWriMo en perfekt push! Synd att det inte är oftare…

  3. Jag har skrivit på min kapitelbok i ett år nu och har bara fått ihop 16 581 ord, så jag tycker att du gjort ett bra jobb :)

    Jag hade som mål att mina barn skulle få boken i julklapp, men det lär väl dröja till nästa jul innan den är färdig ;)

  4. Heja Helena! 12 dagar låter inte illa alls. Och man kan vara säker på en sak, och det är att om man inte skriver blir det inget! Men om man skriver …! Lycka till med resten av jobbet med boken!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *