vänskap – Sida 13 – Barnboksprat

Jag händer jämt

Jag händer jämt är Emma Rävås debutroman och hon levererar verkligen direkt. Hon skriver på ett väldigt målande sätt och det är lätt att läsa och vilja läsa vidare. I Jag händer jämt gestaltar Rävås en ung dysfunktionell relation där huvudkaraktären Andrea dras in i en relation av den några år äldre Hedvig som misshandlar henne psykiskt såväl som fysiskt och lämnar henne i en spillra efteråt.

Boken vänder sig till ungdomar över 15 år. Den följer den deprimerade Andrea som bor hemma hos sin pappa. Hon spenderar den mesta av sin tid med att sova och inte göra nåt. Hon umgås med sin kompis Simon, de brukar gå ut och dricka öl ihop och utöver det umgås Andrea med sin lillasyster Isabelle och Isabelles kompisar.

I ett stundvis långsamt men aldrig tråkigt tempo bygger Rävås upp en bild av bakgrunden till att Andrea inte mår bra. Hon har tidigare varit i en relation där hennes flickvän inte var snäll mot henne. Det har satt sina spår och Andrea får ångest och tvångstankar i vissa lägen som får henne att minnas hur det var innan. Då, tidigare när hon mådde så dåligt men var så kär. Sakta men säkert börjar Andrea få in lite mer ljus i hennes liv och med det ljuset blir det allt tydligare hur mörkt det tidigare varit och vad hon har gått miste om när hon befann sig i den dysfunktionella relationen.

Det här är en välskriven och intressant bok med mycket substans och djup bakom. Jag rekommenderar den till ungdomar såväl som vuxna.

Titel: Jag händer jämt
Författare: Emma Rävås
Förlag: Rabén & Sjögren
ISBN: 9789129726756
Tack till förlaget för recensionsexemplar.

Berit ljuger

Jag älskar Mona. Titta på henne bara. Jag blir helt varm i magen.
Mona älskar bara marsvin. Hon ritar dem hela tiden.
-Jag ska få ett sånt (det är jag som säger det, jag blir själv förvånad).
– Är det SANT? När då? säger Mona.
-Jag tror kanske i dag faktiskt, säger jag.

Så börjar den fina boken om Berit som älskar Mona och bara råkar säga att hon ska få ett marsvin fast hon inte alls ska få det då mamma är allergisk.
Hur ska hon lösa detta?! Mona vill komma med Berit hem och leka och titta på marsvinet. Berit får ont i magen. Mona letar och letar efter marsvinet hemma hos Berit men inte finns det något marsvin. Först blir Mona besviken men sedan löser det sig ändå och de leker vidare som vänner.

Det är stor igenkänning i denna bok och den inspirerar till fina samtal.
Illustrationerna skapade av Per Gustavssson och texten av Annica Hedin gifter sig fint och vi kan både se allt framför oss och känna det Berit och Mona känner. Boken tar upp viktiga ämnen som kärlek, vänskap och ljug som bara kommer av sig självt.

Vi njuter när vi läser boken om samtalar om stora små saker i livet.

Titel: Berit ljuger
Författare: Annica Hedin
Illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Raben & Sjögren
ISBN: 9789198444056
Kan köpas på Adlibris och Bokus med flera
Tack till förlaget för recensionsexemplar.

Bästisar ibland

Anna-Klara och Herman är bästisar. Oftast i alla fall. Men ibland gör Herman saker som de andra i klassen tycker är konstiga och skrattar åt honom. Då tycker Anna-Klarar det är svårt att stå upp för sin bästis, för om hon gör det kanske de andra inte gillar henne heller. Men egentligen är ju Herman jättebra och rolig och smart och Anna-Klara skulle vilja hjälpa Herman att bli lite mer som de andra så att de kan förstå det.

Det här är den andra, fristående boken om Anna-Klara och Herman. Den första heter Ensamma hemma och finns recenserad här. Det här med vänskap är inte alltid särskilt lätt, särskilt inte när det är många personer, åsikter, viljor och känslor inblandade. Samtidigt finns det en mängd böcker på temat men jag tycker Bästisar ibland har något särskilt, även om jag har svårt att sätta fingret på vad.

Anna-Klara slits mellan att vara sig själv, vilket hon verkar trivas rätt bra med, och att passa in i klasskompisarnas inbillade mall. Det är sannerligen inte lätt och här är det lätt att känna igen sig. Herman däremot är säkrare i sig själv på ett skönt och inspirerande sätt och trivs definitivt med det. Han älskar insekter och smådjur och kan massor av dem och bryr sig inte när andra tycker han är konstigt – tänk om han är den första som lyckas få en månhornsbagge att överleva på platsen där de bor!

Anna-Klara och Herman är på ett sätt ganska lika och leker bra ihop liksom vi såg i första boken. Samtidigt har de andra sidor som är ganska olika och därför tror jag boken passar till fler eftersom fler kan känna igen sig. Språket är trovärdigt och välanpassat och illustrationerna härligt uttrycksfulla som vanligt när Matilda Salmén sitter vid pennan. Jag gillar den här bokskapartrion som skapat ännu en finstämd bok med viktiga händelser kring vänskap, dynamik i klassrum och det där med att bjud eller inte bjuda alla på kalas. Viktiga frågor och funderingar för en viktig grupp människor i samhället.

Bästisar ibland
Författare: Kajsa Gordan och Sofia Nordin
Illustratör: Matilda Salmén
Förlag: Rabén & Sjögren (2020)
ISBN: 9789129723076
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vi är lajon

Lillebror och storebror har världens bästa lek ihop. De är farliga lajon på savannen. En dag blir storebror sjuk och orkar bara ryta lite svagt när lillebror vill leka. Men lajon vill inte sitta fast i några slangar och på sjukhuset finns det gott om byten. Gubbflodhästar i pyjamas och tantzebror med rullator lever farligt när bröderna går på jakt igen.

Detta är en fin historia som träffar en rakt i hjärtat. Det är svårt att inte fälla tårar medan man läser och det är tur att boken har en öppen tolkning och ett öppet slut. Man får inte veta vad pojken har för sjukdom eller om han finns med oss i slutet eller inte och jag väljer att pojken kämpar vidare även fast jag ser på de välgjorda illustrationerna att läget nog är annorlunda…

Boken handlar om ett svårt ämne men också det fantastiskt fina som hopp, lek, fantasi, vänskap och kärlek. I detta fall mellan två bröder och dess mamma och pappa.

Lajon kan inte gråta. Men de kan känna sig små och ensamma och sakna sin flock.

Jag får klättra över gallret och ligga bredvid. Mamma och pappa håller varsin tass. Jag gör klor med fingrarna mot min brors arm och morrar. Vi är lajon, viskar han. Jag nickar. Snart ska vi gå på jakt igen…

Titel: Vi är lajon
Författare: Jens Mattsson
Illustratör: Jenny Lucander
Förlag: Natur och Kultur
ISBN: 9789127149281
Kan köpas hos Adlibris och Bokus med flera.

Min tur nu

Genom rapen kan Bri utmana fördomar och försöka ge en sann bild av det område hon bor i. Mot rasismen, fördomarna och orättvisorna. Men de som lyssnar på henne hör något helt annat och låten som var så briljant får en helt annan betydelse. Bri framställs som en arg, beväpnad, svart tjej från ghettot, någon hennes pappas manager gärna vill att hon ska spela. Men vad vill Bri själv? Hur långt är hon beredd att gå för att rädda familjen?

Så fort jag såg författarens namn visste jag att det här var en läsvärd bok. Efter debuten The Hate U Give (som finns så svenska med samma titel) ville jag läsa mer av Angie Thomas och hon gjorde mig inte besviken! Språket är vasst och genomtänkt. Det skruvas till lite extra eftersom det här är en ”hommage till hip hop”, en kärleksförklaring till ordet och vad det kan göra och betyda för olika människor. Jag gillar det! Dessutom fick Thomas mig att känna något jag inte känt förut – lust att rappa. Eller i alla fall gå in i en text och vässa orden tills de säger precis det jag vill.

Persongalleriet är en annan styrka med Thomas bok. Mamma Jay och brorsan Trey, moster Pooh och de som tillsammans med Bri bildar ”den oheliga treenigheten”: Malik och Sonny. Det finns fler personer som är intressanta och jag njuter av att lära känna dem. De är komplexa med intressanta karaktärsdrag blandat med fel och brister. Trovärdigt och intressant.

Min tur nu utspelar sig strax efter The Hate U Give men kan ändå läsas fristående. Vi är tillbaka i samma kvarter, de två gängen är närvarande och Bri funderar kring en del av det som hände i första boken, men huvudpersonen Starr nämns aldrig vid namn. Det känns som en helt tillräcklig, men samtidigt intressant, koppling mellan böckerna. Det intressanta ligger i samhället och verkligheten som ligger så långt i från mitt. Bri möter en totalt ogrundad rasism som är så frustrerande att jag ville kasta boken ifrån mig ibland. Orättvisan, ensamheten, skräcken, frustrationen. Det är nyttigt att läsa, att ta del av berättelser från människor som inte lever i ett skyddande, vitt skal som jag. En av Thomas styrkor är att hon delar detta på ett trovärdigt sätt vilket öppnar ögonen för samhällsproblem som finns även i Sverige.

Något jag fascinerades över är att författaren vågar göra det riktigt svårt för sina karaktärer. Det hände att jag tänkte ”sådär taskig kan hon inte vara mot karaktärerna, nu kan det inte bli värre”, men det kunde det. I efterhand är jag tacksam för att Thomas vred det ett varv extra, visade ännu djupare på karaktärers totala fokus på en del av problemet med konsekvenstänket långt ned i ryggsäcken.

Om ni inte läst The Hate U Give rekommenderar jag er att läsa den först eftersom det ändå finns kopplingar mellan böckerna och om du vill läsa båda är det lika bra att läsa dem i rätt ordning. Angie Thomas har skrivit två riktigt bra böcker som verkligen bundit mig till sig, gjort mig till en av karaktärerna och vägrat släppa mig när jag pausat boken. Jag har verkligen levt i Min tur nu. Thomas är riktigt skicklig och med en sådan här bra andrabok hoppas jag hon skriver mer!

Min tur nu
Författare: Angie Thomas
Förlag: Natur & kultur 2019
ISBN: 9789127163065
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris