
Erik är en klurig liten kille som löser problem på ett kreativt vaket sätt, trots att han efter en lång dag vaknar mitt i natten av förnimmelser som gör honom riktigt rädd.
Berättelsen om rädsla i mörker känns klassisk, liksom monstret under sängen. Kanske händelser och iakttagelser under dagen påverkar drömmar och upplevelser av de nattliga ljud som får Erik att vakna. Men ljuden är verkliga liksom rädslan och varelsen under sängen.
I Eriks kluriga handlande finns, liksom i upplösningen, antydningar om trådar som nästintill leder till deckargenren, även om det hela visar sig ha en naturlig förklaring utan inslag av brott – det gäller att läsaren har hängt med från början i text och bild och samlat fakta!
Berättelsen är lättläst med korta meningar och stor text, och handlingen är lätt att känna igen sig i. Ändå bjuder den på dramatik, och med en särskild charmfullhet även på det lilla extra.
Bildberättelsen och Eriks uttrycksfulla ansikte tillför mycket till helheten, pojkens trötthet och den fridfulla sömnen förbyts i skräck och rädsla, lika tydligt kontrasteras monstrets grin och senare den keliga kattens sorti ut genom det öppna fönstret.
Ett litet extra plus får boken för förankringen hos författare och illustratör, där dessa svarar på frågor omkring sitt skapande och om berättelsens Erik. Författarens utsaga att han är världsbäst på att ljuga känns däremot mindre lyckad i sammanhanget – vad är det för fel på ordet fantasi? Vidare känns svaren inte specifika för den berättelse jag har läst – kanske gäller de mer generellt för den serie som böckerna om Erik ingår i.
Boken vänder sig till barn i åk F-3.
Erik blir rädd
Författare: Torsten Bengtsson
Illustratör: Jonas Andersson
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 19
ISBN: 9789186447243
Köp: Jämför priser eller förlaget
Provläs





I förra veckan skrev jag om 
Tonåringen Junia bor med sin mamma (som alltid verkar trött och håglös) och sin pappa som är arbetslös och spenderar nästan all sin vakna tid framför datorn. Man får rätt tidigt ett intryck av att allt inte är som det ska därhemma. Junia har i alla fall en bra mormor och morfar som hon kan ”fly” till när hon behöver, och i den här berättelsen växer det fram en fin vänskap mellan Junia och hennes morfar. Junias morfar är jägare och tar med sig henne ut i skogen tidigt en morgon. När de precis är på väg påminner Junia honom om att han glömt bössan, men morfar säger att det är inte alltid den behövs. Junia fattar ingenting…men de åker ut i skogen och där får Junia uppleva djuren och naturen på nära håll.