Bebisboken – från retropyssel till bebisfest

bebisbokenNär ett litet barn är på väg, så är inte bara ett nytt fantastiskt liv skapat, utan det väcks också ofta en skaparkraft. Att göra det så fint och mysigt och bra för den lilla blir plötsligt något det finns energi till. Jag minns hur jag i väntan på mina barn, sydde bl.a. djur och täcken och det var verkligen inget jag sysslade med innan dess. Den glöden som kan födas när barn ska komma eller finns omkring en, den kan tas tillvara på och göra tillvaron lite mer mysig och magisk. Eget skapat är guld värt, det bara är så.

Den kreativa journalisten och författaren Ulrika Hjorth har fyra barn och en gedigen erfarenhet från sin tid på bl.a. Föräldrar och barn. Pysseltips och kalasidéer blandas med omtänksamma råd och tydliga fakta om bebisens första utveckling, där en spädbarnsforskare och en BVC-sköterska bidrar med kunskap. Boken tar alltså ett större grepp om den kreativa utvecklingen och handlar inte endast om pysslande.

Liksom i författarens bok, Barnens bästa pyssel, som recenserats här, är metoden att ta vara på redan befintligt material mycket stark. Bra att inneha är en släng fantasi förstås. Återbruk, loppis och den där lyckan när fina retrosaker hittas och går att använda, är vi många som känt. Det är en bok för dem som vill känna sig rika på omvårdande tillvaratagande. Och få en skjuts att trolla fram en myspysig bebisvrå med lite tyg och fyndat fint från förr.

Vintagekul

Det perfekta är inte ett mått på en lyckad tillvaro, t.ex. en del pyssel ser charmigt handgjorda ut och det känns befriande avslappnat att det visas fram. Hellre glädjefylld bebistid, än en pedantisk och perfekt låtsaslycka. Bebis vill ha: ”mat, kärlek och mys”, läser jag. Vilken sympatisk bok att ge speciellt till alla nyblivna som en inspiration eller kanske tröst, då första tiden kan vara ett inferno av känslor och ny ordning i både sinnet och det konkreta hemmet. Det handlar om en helhetskänsla att få till en mysig, ombonad och fin miljö för det lilla barnet och därmed för hela familjen.

NamnkalasDop- eller namngivningskalaset har en avdelning och där framvisas konkreta recept. Fixa till barnkläder med egentillverkade applikationer och göra mjuka leksaker, kan låta sig göras i en handvändning när bokens önskan om att inspirera har börjat verka i tanke och fingrar.

Läsaren möter barn och föräldrar i en avslappnad konstnärlig ton. Jag upplever en skön vinkel på barn, som här framställs som glada barn helt enkelt och där finns ett medvetet genustänk då det undviks betoning på barnets kön och ofta nämns bara ordet förälder kort och gott.

Författaren har en önskan om att det ska vara billigt och enkelt och mysigt att pyssla eller göra vackert och fint i vardag och högtid. För dem som bara orkar slappa med bebisen hemma i soffan, ja det går lika bra det. Men det kan verkligen bli svårt när boken börjar bläddras i.

En given bok för bebisföräldrar förstås, men också en kul bok för pyssliga storasyskon. Glädje, i vardag och vid lite festliga tillfällen med liten gosig bebis, genomsyrar text och bild.


Bebisboken – från retropyssel till bebisfest
Författare: Ulrika Hjorth
Fotograf: Maria Rosenlöf
Förlag: Idus Förlag (2014)
Antal sidor: 132 sidor
ISBN: 9789175770246
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Barnens roliga pysselbok

barnens roliga pysselbokDet finns otroligt många barn där ute som älskar att pyssla och så några ganska många färre föräldrar som gör detsamma. Nu kan det bli ännu fler föräldrar! Jag är med på ett hörn vid pysselbordet! Boken bara strålar glädje och en känsla av ”Kom igen!”. Författaren Ulrika Hjorth har låtit sina egna barn och sitt eget närområde vara till inspiration och det gör boken ömsint personlig och vardagsverklig. Fantastiskt levande bilder på tre glada barn som pysslar och därtill snygga bilder på själva pysslet och allt detta fördjupar intresset för att förhoppningsvis komma igång själv. Det är inte svårt att pyssla! Det är härligt! Och kan göras lite då och då. Av barnen själva eller tillsammans med vuxna. Ett budskap som framkommer är att det inte måste dras igång en stor apparat för att låta barn få uppleva en stunds glädje och kreativitet.

För mig känns det ovärderligt att författaren återkommande vurmar för loppisfynd, dels att förvandla dem till något fint och användbart och dels att ha dem som de är. Med denna idé med loppis som en grund, är det viktiga miljötänket i fokus och att det kan bli möjligt att pyssla för allas plånböcker.

IslekLoppissommar

Som en pedagogisk snilleblixt är pysseltipsen uppdelade i våra 12 månader med blick på några högtider, vilket gör det överskådligt och mer strukturerat, speciellt för den ovane pysslaren. Rubriker som finns med under varje månads pysseltips är:

Loppislek
Skapa med barnen
Bebispyssel

Läsaren får också fin vägledning genom de olika pysslen med orden:

Det här behövs
Gör så här
Tips
Hitta på loppis


Barnens roliga pysselbok – fint med loppisfynd!
Författare: Ulrika Hjorth
Fotograf: Maria Rosenlöf
Förlag: Semic (2102)
Antal sidor: 112
ISBN: 9789155257699
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Julpyssla tillsammans

Julpyssla tillsammans är en bok som utlovar ”roliga idéer och bra instruktioner till pyssel som både små och stora klarar av”. Boken är indelad i följande kategorier:

– Inför julen
– Utklädning
– Utomhuspynt
– Inomhuspynt
– Pynt och lek
– Julklappar att ge bort
– Granpynt
– After jul

Jag bläddrade igenom den tillsammans med mina barn igår, och både jag, Elin 2½ år och Nils 6½ år blev lite sugna på att prova några pyssel. Det var dock inte samma pyssel vi ville göra; Nils ville göra en jultermometer och en snömätare, Elin en pepparkakskrona och en tröja med tryck och jag tyckte det såg kul att att bygga ett pepparkakshus av kartong. Pepparkakshuset såg nog ganska verkligt ut i boken för barnaögon, för dottern låtsades att hon tog loss godisbitarna från taket på det och matade mig med dem.

Längst bak i boken finns ett par sidor där författaren beskriver utrustningen man behöver för att pyssla. Det ska vara enkelt och billigt (gärna gratis). Färg (som är lätt att tvätta bort), limstift och hobbylim, sax, kartong och diverse prylar är bra att ha hemma. Piprensare, knäckformar, pärlor, garn, filt, toalettpapper, glitter…det är bara att använda fantasin.

Boken är uppbyggd på ett bra sätt, det finns en tydlig färgad ruta vid varje pyssel med en checklista där man prickar av det man behöver. Instruktionerna är stegvis, numrerade och bildillustrerade. Något som jag gillar med boken är också att allting som tillverkas inte ser så himla perfekt ut, det är ju barn som ska pyssla och då ska det ju se ut som det gör när barn pysslar. Vi kommer nog att testa att göra flera saker, och vi börjar nog med snömätaren så den är klar innan snön (förhoppningsvis) kommer!


Julpyssla tillsammans
Författare: Ingela Jonasson
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 61
ISBN: 9789129682274
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Poppis Barnbox från OLIKA förlag


+ +

Vi fick hem en pysselbox i brevlådan och Ava (3½ år) blev väldigt nyfiken. Jag lovade att vi skulle titta i den efter maten och det blev ett väldans tjat medan jag dukade av och sopade upp ris från golvet. Inte minst för att boxen var så svår att öppna att Ava inte klarade det själv, så hon hade ingen möjlighet att tjuvkika.

Vi började med att läsa boken. Jag har sett böckerna om UppfinnarJohanna förut, men aldrig läst dem. Uppfinnar-Johanna och skrämselmaskinen gavs ut redan 2010, men för vår del gjorde det ju ingenting eftersom vi inte hade den sedan innan. UppfinnarJohanna är en kreativ och påhittig tjej som i den här boken råkar ut för en dumming som säger att hon är för liten för att vara med. Johanna bestämmer sig för att hämnas genom att bygga en otäck skrämselmaskin. Bröderna Sten och Stanley är nyfikna på hennes projekt, men hon vill inte ge dem mardrömmar så hon säger åt dem att inte gå in i hennes rum och att inte trycka på knappen på maskinen. Men det hjälper förstås inte…

Boken om UppfinnarJohanna är i Poppis Pocket-format, det vill säga ett häfte med en snodd som går att hänga boken i (den syns på bilden ovan). Jag funderar på att hänga den någonstans i badrummet som toalettlektyr till Ava.

Ava lyssnade på hela boken trots att pysselboken och regnbågspennan låg på bordet och såg lockande ut. Det måste innebära godkänt betyg. Jag tyckte det var roligt med Johannas kreativitet och hur hon kombinerade många konstiga saker till sin uppfinning.

Sen var det dags för höjdpunkten: pyssel!

Pysselboken är mestadels helt fri, det vill säga utan instruktioner. Man förstår ändå vad man ska göra, därmed inte sagt att det är samma för alla. På första sidan ser man en massa glasögon och Ava kompletterade dem till huvuden. Notera att hon lämnade monokeln, jag antar att den inte riktigt finns i hennes begreppsvärld…

Vi pysslade igenom halva boken denna första pysselstund och det var riktigt mysigt och uppskattat. Regnbågspennan är en rolig idé, men den är ganska svår att rita med och det blir inte särskilt mycket färg på pappret av den.

Så här skriver OLIKA förlag om sin barnbox: Har du, som vi, saknat underhållning med sjysta värderingar? I affärerna har vi haft svårt att hitta pyssel som riktar sig till barn; inte antingen till flickor – eller pojkar. Jag förstår vad de syftar på för mainstreampyssel, men jag får lov att säga att jag är nöjd med de pysselböcker vi köpt med till exempel Bamse och Pippi. Fast det är förstås trevligt med alternativ och jag tycker verkligen om friheten i pysselboken. Nackdelen är att det känns lite… futtigt. Pysselboken är väldigt tunn. Boxen, alltså själva lådan, är så rejäl och lyxig att det känns lite snopet att den inte innehåller mer. Visst är det kul med ett boxkoncept, men jag hade hellre sett enbart en rejäl pysselbok i samma fina stil.


Poppis Barnbox: bilderbok (i Poppis Pocket-format) + pysselbok + regnbågspenna
ISBN: 978-91-85845-84-2
Förlag: OLIKA förlag

UppfinnarJohanna & skrämselmaskinen
Författare: Ann-Christine Magnusson
Illustratör: Lovisa Lesse

Rita & klura
Text och bild: Anna Tim

Jonas Anderson – en minernas mästare


Första gången jag lade märke till Jonas illustrationer var när jag skulle recensera en bok under temat ”Lättlästa böcker”. På en julmarknad mötte jag illustratören i egen hög person och fick vidare upp ögonen för hans varierade utbud. Men det var först vid besöket i hans ateljé som jag – åtminstone till en del – insåg vidden av hans produktion och lätt gapande höjde på ögonbrynen för en minernas mästare.

Efter ett tryck på klockan för ”Jonas Bok & Bild” blir mötet ansikte mot ansikte med Jonas Anderson och hans karaktärer i Uppsala-ateljén ett faktum. Mötet mellan hans mångskiftande uttryck, i olika bemärkelser och skepnader, och mina intryck, resulterar i en givande och böljande dialog – eller kanske trialog, där karaktärerna utgör en egen, tredje och på annat sätt talande, part. Men fler och fler har en tendens att bli inblandade – eller blanda sig i.

Men stopp nu, en sak i taget – låt oss ta det hela från början: Redan som liten fångades Jonas, eller snarare hans intresse, av klassiska monster som Frankenstein, Mumien och Dracula; och lite duktig på att rita var han faktiskt i lågstadiet.

– På mellanstadiet kom jag av mig, men när det var dags för gymnasiet valde jag sam med estetiskt tillval. Eftersom jag alltid har gillat att läsa tänkte jag bli bibliotekarie eller kanske journalist men tecknandet tog över allt mer.

Sedan följde konstutbildningar i Falkenberg och Göteborg, olika tekniker och material prövades, den grafiska utbildningen genomfördes före datorns intåg på området. Självklart använder sig Jonas i dag av datorns möjligheter i vissa moment men tecknar gör han med blyerts och sedan utvecklas karaktärer, detaljer och miljöer vidare med bland annat pensel och flytande tusch. Ljusbordet är centralt. På väggar och hyllor trängs skisser att distansera sig från eller att ta ställning till.

– Digitalbräda, att rita på skärmen, känns nästan som att jobba på det gamla sättet, säger Jonas och berättar vidare om arbetsprocess, samarbetspartners, produktion och karaktärer.

På ljusbordet ligger skisser och layoutsidor till ytterligare en bok i ”Lättläst” serien om Erik, som ges ut av Nypon förlag, Torsten Bengtsson skriver texterna och Jonas har frihet att färdigställa samspelet mellan text och bild – han skissar direkt på textsidan och skickar till förlaget för godkännande. De korta textradernas berättelse ska kompletteras av bildernas berättelse, kroppsspråk och mimik hos karaktärerna är av yttersta vikt. Ingen behöver egentligen läsa sig till hur Erik känner sig – det syns, och man känner det i sin egen kropp med hjälp av egna erfarenheter. I Erik blir rädd möter jag också prov på Jonas monsteruttryck för första gången. (Denna finns recenserad under temt Lättläst här på Barnboksprat.)

Oftast kommer texten först: ”Vi har fått in ett manus som kan passa dig”, och graden av samarbete mellan förlag, författare och illustratör varierar.
– Mitt första uppdrag fick jag på stående fot på en bokmässa; jag skulle köpa en bok och nämnde att jag var illustratör. Även kontakten för nästa jobb skedde på en bokmässa och för ett mindre förlag; när Jonas däremot bokade möte med ett större förlags redaktionschef gick det sämre. Kreativa marknadsföringsidéer gav så ett monsterjobb:

– Jag hade gjort vykort som giveaways – typ gamla filmisar men med klassiska filmmonster som Frankenstein och Dracula, som jag lade upp på bordet, förlaget nappade på exempelbilderna och ville att jag skulle jobba med en egen text till just de bilderna. Jag tog kontakt med en filmvetare och gjorde research – texten växte fram med bilderna som utgångspunkt.
Resultatet Monster på vita duken (Eriksson & Lindgren, 2003) presenterar de personligt tolkade och avbildade monstren tillsammans med korta dramatiserade berättelser samt faktarutor om film, skådespelare, författare och samtid. Jonas Anderson bevisar att han behärskar att uttrycka sig i helheten bild, text och layout – och för en bred åldersgrupp i ett gemensamt intresse.

Monsterminer och häxuppsyner grinar mig rakt i ansiktet när jag läser seriehäftet Vera En riktig häxa, och här får man även en glimt av det Jonas säger att han vill jobba mera med; kluriga pysselsidor, givetvis med inblandning av magi och monsterinsikt. Karaktären Vera, hon som köper trollstav på eBay och söker trollformler på internet, finns som egen bok, även den i lättlästformat, textberättelsen är i bägge fallen författad av Mårten Melin.

Inblandningen i Uppsalas kulturliv gör Jonas till något av en uppsala-profil. Dels finns hans figurer och kreativa idéer representerade på några av stadens museer/deras hemsidor och dels figurerar hans karaktärer i seriesammanhang med anknytning till stadens kulturliv. Plötsligt handlar vårt samtal mest om serier, ett annat av Jonas stora intressen.

Anna & Blomsterkungen består av 47 seriestrippar, ursprungligen gjorda i samband med Linnéjubileet, texten är skriven av Anders Björkelid, vän sedan gymnasietiden. Resultatet av samarbete och ämne ligger på en ’akademisk nivå’ av realism/skröna, student- och vuxenhumor mot uppsalahistorisk bakgrund. Och karaktärernas miner och minkommunikation är karaktäristiska för Jonas – om man nu kan uttrycka sig så.

– Man vet hur bra det kan bli – du kan göra allt i en serie som du kan göra i andra medier, säger han som har deltagit i seriemässan Uppsala Comix som SerieZonen arrangerade. I samarbete med dem gav Jonas och Daniel Tholin ut serietidningen 1000 ögon: Tupilak första gången på Kulturnatten i Uppsala 2010, 2011 kom uppföljaren och cliffhangern förutsätter en fortsättning…

I alla böcker och serier som jag har sett där Jonas har varit inblandad lämnar han personliga avtryck, han berättar på olika sätt om sig själv och sitt arbete i ord och skiss, visst är det lite extra marknadsföring över greppet men det väcker också nyfikenhet hos den som själv är sugen på att illustrera. Vykort, klistermärken, att åka runt och berätta i skolor och delta i mässor är andra sätt att marknadsföra det han gör.

Under maj har Jonas penna varit inblandad i fem nyutgivna böcker – kanske är det en magisk monsterpenna han har – eller också är han helt enkelt bara kreativt begåvad och målmedveten…

Reportaget finns även bland annat på: Formom www.formom.nu under ”Övriga reportage”