normbrytande – Sida 8

Besttjusaren Erin

Den japanska författaren Nahoko Uehashi har skrivit en fantasyberättelse om Erin, som vi möter som tioåring och lever i ett stridsfolks by tillsammans med sin mamma. Erins mamma har hand om några av de jättelika ormar som folket använder i strid. Men det finns något som skiljer Erin och hennes mamma från det övriga folket. Erins mamma kommer nämligen från ett vandrande folk och blir därför aldrig helt erkänd i byn. När stridsormarna som Erins mamma tar hand om dör slungas Erin in i en värld av orättvisor och kamp. Det beslutas nämligen att Erins mamma ska avrättas genom att släppas ner till vilda stridsormar, trots att det inte finns några bevis för att Erins mamma är skyldig till ormarnas död.

Erin känner desperationen växa inom sig och försöker rädda sin mamma ur vattnet med stridsormar. Men Erin kan inte göra något för att rädda sin mamma. Däremot håller de vilda bestarna på att sluka Erin också. Då gör hennes mamma något som hon säger är väldigt förbjudet. Hon visslar på ett speciellt sätt, som gör att ormarna lyder henne och låter Erin rida bort på en av ormarna.

Efter en vild färd hamnar Erin hos biodlaren Jon. Jon tar hand om henne och blir även hennes lärare. Under tiden hos honom börjar Erin få en förståelse för hur människor försöker manipulera med djur och natur och utvecklar själv en stor empati mot alla slags djur. Hon kan inte heller sluta tänka på sin mammas förhållande till stridsormarna. Varför var visslingen så förbjuden och varför kände hennes mamma en sådan medkänsla med de vilda bestarna? När Erin själv möter en annan sorts enorma djur, de flygande kungsbestarna, blir hennes frågor en aktiv del av hennes liv.

Detta är inte en bok för yngre barn. Den rekommenderade åldern, enligt förlaget, är 13 år. Boken innehåller en del hemska delar. Men vi ser också världen med en optimistisk blick och får möta många karaktärer som visar stor omtanke mot varandra. Boken berättas främst ur Erins synvinkel (även om en del vuxna karaktärers tankar kommer in ibland) och hon visar sig vara både smart och sympatisk.

Det här är en bok som är skriven med en fantastisk förmåga att locka alla våra sinnen, trots att den bara består av text. Vi kan se ormarnas regnbågsglänsande fjäll, känna lukten av regn, känna smaken av den sista måltiden tillsammans med mor och dotter och honungen hos Jon, känna det kalla vattnet mot huden och höra en vissling som skär genom en sjö i mörker.

Detta är den första delen i en serie, vilket även titeln antyder. Serien skildrar Erin i takt med att hon blir äldre och hennes förhållande till de djur som bara ses som bestar och utnyttjas av människor. Berättelsen om Erin har även blivit animéserie i 50 delar. Du kan läsa mer om den här.

Besttjusaren – 1: Stridsormarna

Författare: Nahoko Uehashi
Svensk text: Kami Anani
Förlag: Ordbilder förlag
Antal sidor: 240
ISBN: 9789185269143
Köp: jämför priser

Per Gustavssons prinsessa och prins

Så gör prinsessor av Per Gustavsson Det är hög tid att publicera den här recensionen nu, med tanke på att det snart gått två månader sedan jag skrev ett inlägg om min kluvenhet inför dessa böcker. De var inte riktigt så normbrytande som jag hade hoppats, åtminstone inte på det sätt jag föreställt mig. Bara en sån sak som att prinsessboken är rosa och prinsboken blå… Men jag har kommit fram till att jag ska lägga undan min tveksamhet inför prinsessans 1000-tagshårborstande och oändliga antal rosa klänningar och fokusera på att gilla att hon dessutom är modig och djärv. För barn som verkligen gillar traditionella prinsessor och prinsar är det förstås jättebra att få läsa att man kan blanda egenskaper och vara en både söt och tuff prinsessa eller en drakkämpande prins som dessutom stryker och lagar mat.

Så gör prinsessor och När prinsar fångar drakar är alltså två av flera böcker om Gustavssons kungligheter. Jag har än så länge bara läst dessa två, men jag är såklart nyfiken på de övriga. Förutom att de utspelar sig i samma värld och prinsessan figurerar i båda böckerna är de egentligen inte särskilt lika varandra. Prinsessboken är en lättläst bok med väldigt lite text på varje sida. Jag kan läsa hela för Ava (15 månader gammal) utan att hon tappar intresset. När prinsar fångar drakar är lite mer avancerad och Ava tröttnar ganska fort. I gengäld innehåller den fler fyndigheter som kan roa mognare läsare.

Prinsessboken är en uppräkning om vad prinsessor gör och delarna är skrivna efter samma mönster. Exempel: ”När prinsessor vaknar äter de alltid frukost i sängen. Smultron, jordgubbar, kakor och en stor bit prinsesstårta. För så gör prinsessor.” ”När prinsessor är på resa, händer det att de måste rädda en by från farliga rövare. De fäktas och driver rövarna på flykten. För så gör prinsessor.”

Prinsessan är söt och mån om sitt utseende…

…men ändå modig och djärv.

När prinsar fångar drakar är lite friare skriven. Den berättar varför det är viktigt för en prins att ha en drake och hur man bär sig åt för att fånga en. Till att börja med måste man se till att draken kommer att trivas i riddarborgen. Drakar är till exempel noga med klädseln, så man måste damma plymer, putsa sköldar, stryka jackor och polera rustningar. Sen behövs det en söt prinsessa som lockbete när man ska fånga draken. Ibland går det inte bra ändå och då kan man bli fånge hos draken i stället. Då får man laga mat. Prinsar är jättebra på att göra spagetti.

När prinsar fångar drakar behöver de en söt och modig prinsessa!

Boken bjuder på många lärdomar. Vi får till exempel lära oss svåra ord, som ”belägrad”. Det betyder att det står fiender utanför dörren så att man inte kan gå ut och köpa korv. Checklistan för riddarborgen är också rolig: prinsen har kryssat ”ja” för krokodil i vallgraven, korv med bröd, plåster, bandage, telefonbok, kandelabrar och björnfäll, men ”nej” för drake.

Jag gillar att böckerna är roliga och att traditionella könsroller utökas så att prinsessan får jaga banditer och prinsen stryka och laga mat. Dessutom är bilderna charmiga och fina.

Missa inte prinsessor.nu där Per Gustavsson berättar om arbetet med böckerna och dessutom säljer alla möjliga prins- och prinsessprylar för den inbitne fantasten.

Så gör prinsessor är med i årets bokrea, och säljs bland annat hos Adlibris för 39 kr.

Så gör prinsessor
Författare och illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127025677
Köp: På bokrean! Se även prisjämförelse på prispallen.se

När prinsar fångar drakar
Författare och illustratör: Per Gustavsson
Förlag: Natur & Kultur
Antal sidor: 32
ISBN: 9789127119086
Smakprov: smakprov.se
Köp: jämför priser

Kan en rosa prinsessbok vara normbrytande?

Jag håller på att fila på recensioner av Per Gustavssons Så gör prinsessor och När prinsar fångar drakar. Än så länge har jag egentligen inte kommit någonvart. Jag är nämligen otroligt kluven. Det här är mitt första ordentliga möte med Gustavssons kungligheter, men jag har förstått att böckerna är populära och hyllade för sitt sätt att utmana könsrollerna. Jag hade en väldigt positiv grundinställning när jag öppnade böckerna och förväntade mig att bli förtjust, men den där riktiga förtjusningen uteblev.

Normbrytande?

Visst är det bra att Gustavsson låter prinsessan jaga banditer och prinsen laga mat. Jättebra. Men det jag är kluven till är att det stereotypa också tar stor plats i böckerna. Prinsessboken är rosa, medan prinsboken är blå. Prinsessan har oändligt många rosa klänningar och borstar sitt hår med 1000 tag varje dag, medan prinsen utkämpar bataljer och polerar sin rustning. Prinsessan får hjälpa prinsen att fånga en drake, men då är hennes roll att vara lockbete genom att stå och se söt ut.

Jag kan se poängen. Om det nu är så att böckerna ska läsas av barn som redan har den stereotypa uppfattningen är det jättebra att visa dem att man kan vara både rosa och tuff på samma gång. Och då kanske det måste vara lite stereotypt för att överhuvudtaget accepteras av de indoktrinerade. Men… om man inte har någon uppfattning ännu får man i de här böckerna lära sig att det är noga att hålla isär det där rosa och det där blå. Saken är kanske den att de här böckerna inte egentligen är så normbrytande utan snarare… normtilläggande?

Intervju: Kristina Murray Brodin skildrar normbrytande verklighet

Vi på Barnboksprat tycker om böcker med moderna könsroller och så kallade normbrytande inslag. Böcker som inte handlar om rosaklädda, blåögda och blonda flickor som leker prinsessor bredvid blåklädda djärva pojkar som leker krig. Även om verkligheten kanske ser ut så oftare än vi skulle önska är det inte den enda verkligheten och inte den vi vill lära våra barn att se som den normala. En av de författare som delar vår uppfattning är Kristina Murray Brodin, som gett ut böckerna Tyranno och Maskerad på Vombat förlag.

Kristina Murray Brodin Hej Kristina!
Kan du berätta om hur dina böcker blev till?

Jag arbetar på en förskola i ett invandrartätt område där jag får mycket inspiration till mitt skrivande. Maskerad är ”based on a true story”, en alldeles vanlig dag på vår förskola med våra fantastiska barn. Därav tacket i Maskerad, till barnen på förskolan på Concordiavägen. I Tyranno tackar jag förskolan på Hattmakarbacken. Där gick min son i förskola och mycket i Tyranno är hämtat från hans tid där.

Hur lika är de förskolemiljöer du hämtat din inspiration från de som visas i böckerna?

Förskolemiljön är rätt lik den på avdelningen där jag arbetar. Material och dokumentation finns självklart tillgängligt för barnen och placeras inte för högt upp. Det finns en struktur där ”var sak har sin plats” så barnen vet var allt finns att hämta och var man lämnar tillbaka det. Däremellan får det gärna se kaotiskt ut.

På vår förskola har vi en manlig pedagog men inte på den avdelning där jag arbetar. I böckerna skymtar en pedagog med sjal, på vår förskola har vi för närvarande bara en del vikarier som har det. Däremot finns det i teamet. De allra flesta pedagogerna på vår förskola kommer från Sverige men Chile, Grekland och Kongo är också representerade.

Hur kom det sig att du blev författare?

Som barn hade jag några drömyrken; arkeolog, sjuksköterska och även författare. Att bli lärare var aldrig något jag reflekterade över men det var lågstadielärare jag så småningom blev. I många år arbetade jag som sådan i ett invandrartätt område. Det fanns knappast några läromedel för de elever som var nya i Sverige och ännu inte lärt sig svenska. Det ledde till att jag prövade på ett av mina drömyrken, författare. Jag skrev läromedel i svenska två (svenska som andraspråk) och senare många lättlästa böcker för nybörjarläsaren hos olika läromedelsförlag. Mer och mer växte tankarna fram att jag ville skriva en ”riktig” barnbok utgiven av något förlag som inte sysslade med läromedel. Jag samlade idéer, började skriva och la på hög.

Hur såg vägen ut från idé till färdig bok?

Drömmen att få se mitt första färdiga barnboksmanus Tyranno utgivet tog lång tid. Jag skickade det till många olika barnboksförlag, fick ett vänligt ”Tack, men tyvärr…” tillbaka. Ändrade lite och skickade igen och igen till alla förlag jag kunde hitta som sysslade med barnböcker. Efter flera år (ja, det är sant) fick jag så ett mail som värmde långt in i hjärteroten. Det nystartade queerfeministiska förlaget Vombat ville ge ut Tyranno. Vid det här laget hade jag börjat intressera mig för en genusinriktad pedagogik. Långt tidigare var jag intresserade av olika mångfaldsfrågor. Kontrakt skrevs med Vombat förlag och nu var det på riktigt. Mitt manus skulle illustreras och bli en bok.

Hur kom du i kontakt med Bettina Johansson, som gjort de härliga illustrationerna i Tyranno och Maskerad?

Det var förlaget som föreslog illustratör. Deras första förslag gillade jag inte något vidare och det gjorde de nog inte själva heller. Det andra förslaget blev Bettina Johansson. Hon gjorde några provbilder och bättre hade det inte kunnat bli. Utan att vi träffats fångade hon Tyrannos innehåll på pricken som jag tänkt mig det. Det kändes hundraprocentigt rätt. Den enda extra information hon fick var mina tankar om barnens ålder och ursprung och en del om miljön på förskolan.

Har du någon favoritkaraktär från dina böcker?

Min egen favorit i böckerna är nog Mariama. Jag hade ett bestämt barn i åtanke när jag skrev om henne och genom Bettinas illustrationer känns det verkligen som det barnet. Inte i utseendet utan i karaktären Bettina fick fram.

Vad tycker du själv om att läsa?

Är själv en bokslukare, läser flera böcker i månaden mest skönlitteratur men också en hel del facklitteratur, den senaste tiden mycket om tankar kring genus och genusarbete. Tycker det är otroligt stimulerande att läsa för barnen på förskolan.

Kommer vi att få se fler böcker av dig i framtiden?

Idag har jag två eller tre nya manus som det kanske blir något med. Jag hoppas det blir Bettina som illustrerar. Har också några manus som inget förlag nappat på ännu, ändå är ett av dem som handlar om djuren på savannen något av min egen favorit. Men jag ger inte upp. Förlagen kommer att få återse ”Nu ska vi på safari” fler gånger, lite omarbetat varje gång. Och vad jag lärt mig under resans gång är att drömmar kan slå in.

Tack, Kristina!

Se även:
Barnboksprat recenserar Tyranno
Barnboksprat recenserar Maskerad

Tyranno

Tyranno En morgon när pappa kommer in för att väcka Sarah har hon sällskap av en dinosaurie. Han heter Tyranno och har hållit henne vaken hela natten. Sarah är ändå glad att ha fått en ny kompis och Tyranno är med henne hela dagen. Men en dinosaurie vet då rakt inte hur man uppför sig och redan vid frukosten går mjölkglaset i kras. Inte nog med det, katastroferna fortsätter att avlösa varandra när Sarah kommit till dagis, men det är ingen annan som ser Tyranno, så givetvis är det Sarah som får skulden.

Jag skrev nyligen om Maskerad, som precis som Tyranno är skriven av Kristina Murray Brodin, illustrerad av Bettina Johansson och utgiven av Vombat förlag. Förlaget har som sagt en mycket trevlig profil, med queerfeministisk grund och normalisering av det normbrytande som sin mission. Därför sitter jag närmast och räknar normförbrytelser i den här boken och det finns glädjande nog många! Det är pappan som tar hand om Sarah och vi vet inte var eller ens om mamman finns. Sarah har ett asiatiskt utseende, medan pappan är rödlätt och ljushyad. Sarah är en tuff tjej som intresserar sig för dinosaurier och gärna spelar fotboll med pappa. Hon har en engagerad pappa, en manlig dagisfröken, en dagisfröken med slöja, dagiskamrater med olika hudfärg och en som sitter i rullstol. Jag gillar verkligen allt detta, jag gillar berättelsen och jag gillar att jag inte är ensam om att gilla det normbrytande: boken har till exempel fått många positiva kommentarer hos Vi Föräldrar.

Jag gillar också Bettina Johanssons härliga bilder som fyller ut hela sidorna:

Ett uppslag ur Tyranno.

Det finns alltså mycket jag tycker om med Tyranno, men tyvärr finner jag lite för många brister för att den ska bli en favorit. Den är skriven på rim och det funkar, även om det petats in lite väl många utfyllande småord för att det ska kännas riktigt proffsigt. Men det är ett mindre problem jämfört med det jag tror kan vara en konsekvens av det strikta skrivsättet; jag tycker att det fattas information här och var. Om en sida slutar med ”Han kallar sig Tyranno och vet du vad han vill?” förväntar jag mig något sorts svar på nästa sida. I stället fortsätter det: ”Då frågar Sarahs pappa vem nu Tyranno är.”

Boken går ut på att Tyranno (eller kanske Sarahs sömnbrist?) ställer till med en massa tokigheter, men man får knappt veta vad. Jag tycker boken förlorar på att det är så vagt beskrivet vad som egentligen händer. När Sarah kommer till dagis står det:

Så går de in till barnen. Det börjar inte bra,
Tyranno gillar inte att göra som man ska.

På nästa uppslag fortsätter det:

Men då blir Sarah ledsen. Vad orättvist allt är.
Hon reser sig och springer, vill inte vara där.
Hon har väl inte gjort nåt, det var Tyranno ju.
Hon skriker argt till Anders: – Du fattar inget du.

Vad hon gjort och att dagisfröken Anders skäller ut henne fick inte vara med.

När det är utelek och Sarah jagar andra barn blir Anders arg och matt, men varför då? Lekte barnen kull eller gav sig Sarah på barn som inte alls var med på tafatt? Och hur kom Anders in i bilden? Jag önskar att händelserna vore mer konkret skildrade!

Förresten är det lite tragikomiskt att Sarah upptäcker att Tyranno är borta i samma veva som pappa kommer med en tallrik mat… jag kan i alla fall inte låta bli att tänka ”var det så det gick för Tyranno?”. :)

Jag kan tänka mig att vi trots bristerna får glädje av den här boken. Man måste ju inte läsa texten precis som den står, det går ju att friforma lite och fylla i där man tycker att det behövs. Det är i alla fall en bra berättelse att utgå från och bilderna och alla normbrytande detaljer gör boken mycket trevlig att bläddra i.

Tyranno
Författare: Kristina Murray Brodin
Illustratör: Bettina Johansson
Förlag: Vombat
Antal sidor: 36
ISBN: 9789197687027
Köp: jämför priser