natur & kultur – Sida 8

Barnboksprats söndagstrea: Förintelsens minnesdag

Varje söndag tipsar vi om 3 barn- och ungdomsböcker på ett speciellt tema. Sedan vill vi gärna ha era tips! Skriv på din blogg, instagram eller i en kommentar. Tagga gärna @barnboksprat och #barnbokspratssöndagstrea så att vi hittar dina tips.

Den 27:e januari är sedan 1999 förintelsens minnesdag. Vissa, kanske fler och fler, hävdar att förintelsen av utvalda människor aldrig ägde rum. Vissa, definitivt fler och fler, verkar tycka att de onda makterna gjorde rätt i att sprida sina rasistiska tankar till normer och vill anamma det idag. Många, förhoppningsvis allt fler, kämpar mot främlingsfientligheten och arbetar för att sprida kunskap och kärlek. Därför är dagens tema böcker om förintelsen, för om detta måste vi berätta, igen och igen.

Historien om Bodri av Hédi Fried och Stina Wirsén. Hédi leker med sin vän Marika och deras hundar Bodri och Bandi. De är ganska lika men en dag accepteras bara en av dem. Hédi skiljs från sina föräldrar när de förflyttas till ett koncentrationsläger. Varför är de där? Vad händer med Bodri?

Historien om Leon är Leon Leysons berättelse om hur han gick från fritt barn i Polen via ett instängt getto i Krakow till ett arbetsläger som ville ta allt ifrån honom. Tack vare hans pappas anställning hos Oskar Schindler kunde fyra av sex familjemedlemmar räddas och snart blev Leon Schindlers yngste arbetare.

Tårar i havet av Ruta Sepetys. Fyra ungdomar från fyra olika länder möts på flykt undan det pågående världskriget. De bär på hemligheter som gör vandringen tyngre men har samma mål: att få plats på fartyget Wilhelm Gustloff. Precis som hundratusentals andra. Räddningen finns kanske i nästa hamn, men havet har också saker att dölja.

Semlan och Gordon. Pappan med de stora skorna

semlan och gordon #1 Semlan är 12 år och fyra månader. Den här boken handlar om hennes liv. Det handlar ganska mycket om bästa kompisen Gordon, som spanar efter parallella världar. Det handlar en del om Lino, som Semlan kanske kanske är kär i. Det handlar oundvikligen om när Semlans föräldrar skiljer sig, och att det kan vara okej att vara ett skilsmässobarn.

Semlan fångade mig redan på första sidan, och fick mig att skratta högt strax därefter. Det är ett väldigt bra betyg, eftersom jag sällan visar vad jag känner när jag läser. Semlan har förmågan att berätta om livet så att jag ryckte med. På ett komiskt och lätt sätt kan hon berätta om sådant som kan vara väldigt jobbigt, som föräldrarnas skilsmässa, om att passa in och att kanske våga vara sig själv.

Något annat jag gillar är att Semlan är en smart tjej som funderar en del. Ibland säger Gordon svåra ord, till exempel ”klaustrofobi” och ”levitera”. Då går Semlan hem och slår upp orden, och samtidigt som hon lär sig utökas läsarens ordförråd.

Ytterligare en sak jag gillar är det smarta språket. Det är rakt på sak och ibland illustreras händelserna istället för att skrivas rakt ut:

På midsommarafton träffade mamma en gammal kille som hon varit ihop med när hon var ung. Den killen hette Otto och honom gillade inte jag och Bento. […] Han hade två äckliga barn men ingen fru. En dag bestämde mamma och Otto att vi skulle åka på utflykt och leka. Bento och jag lekte tysta leken. Det var en väldigt tyst utflykt.

Med korta kapitel fyllda av igenkänning tror jag denna bok landar bra hos målgruppen. Om de gillar den finns det ytterligare fem delar i serien. Jag gillar definitivt!

Pappan med de stora skorna
Författare: Moni Nilsson
Förlag: Natur & kultur (2013)
ISBN: 9789127137714
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Snor

Böcker av sorten ”går att läsa för barn i olika åldrar, t.ex. barn där åldersskillnaden är fyra år” är mina favoriter just nu! Eftersom jag och maken läser för våra barn varje kväll, men jag ibland är ensam vid nattningen underlättar det mycket om boken funkar för både 5-åringen och (snart) 9-åringen. Boken Snor tillhör den här kategorin. På baksidan av boken kan man läsa att förlaget bett författarna skriva om något de själva skulle velat läsa då de var barn. så, Bengt-Erik Engholm ville uppenbarligen läsa om just snor! Så här börjar boken:

Det var en gång en lärare som sa att man kunde dö om man petade näsan och åt upp snoret. Han hade hört talas om en liten flicka som gjort det. Jag och mina klasskamrater tyckte det lät otäckt. Efter den dagen höll vi fingrarna i styr. I alla fall ett tag.

Det här är en bok som håller barnens intresse uppe. Här kan kan läsa om bland annat blod i näsan, produktion av fyra liter snor per dygn vid förkylning, hur man blir förkyld, om nysningar, gult och grönt, snorbubblor och en hel del annat kletigt och smetigt.

Boken passar alldeles utmärkt både som högläsningsbok och som lättläst faktabok för barn som kommit en bit i sin egna läsning. I serien finns även böcker om havsvidunder, skelett, fladdermöss och fakirer (den har vi också).

Snor
Författare: Bengt-Erik Engholm
Illustratör: Jojo Falk
Förlag: Natur & Kultur (2015)
ISBN: 9789127141520
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mamma Mu simmar

Enligt ett välkänt uppslagsverk på Internet kom den första boken om denna lite smått galna ko, Mamma Mu gungar, år 1993. Sedan dess har hon hunnit med en hel massa olika saker i en mängd böcker; både bilderböcker och kapitelböcker. Bland annat har hon åkt rutschkana, klättrat i träd, åkt bob, läst och byggt en koja! Alltid med den lite lätt skeptiska och avundsjuka kompanjonen Kråkan i närheten.

Så, vad hittar Mamma Mu på för något att göra den här gången då? Jo, hon tar cykeln och sticker till badhuset! Flickan Lina har berättat för henne att man kan ta simmärken och åka i rör där, och det låter ju förstås jättespännande! Kråkan tjoar förstås, som han alltid gör, ”Ryck mig i fjädern!” Han blir genast orolig att Mamma Mu ska fastna i ett sådant där rör. Dessutom blir man ju blöt när man badar!

Mamma Mu och Lina hamnar på ett äventyrsbadhus där det finns både vattenfall, vågor, kanor och trampoliner. De andra badgästerna ser ut att reagera på lite olika sätt när de ser en ko simma; en del ser glada ut medan andra ser lite smått livrädda ut…Mamma Mu hinner prova både den varma badbassängen och bastun (där det är så varmt att hornen slokar) innan det är dags att fara hem.

Kråkan blir inte alls imponerad av att Mamma Mu fixat att ta ett simmärke. Inte alls. Han blir riktigt putt faktiskt. Men Mamma Mu som har ett hjärta av guld, och som känner Kråkan så väl, vet precis vad hon ska göra för att muntra upp honom! Och det på ett sätt där Kråkan verkligen får visa vad han är fenomenalt bra på.

Som vanligt kan jag inte få nog av Mamma Mu och Kråkan, jag vill att boken ska vara längre! Jujja Wieslanders fina berättelser i kombination Sven Nordqvists lysande illustrationer – det kan liksom inte bli annat än fantastiskt!

Mamma Mu simmar
Författare: Jujja Wieslander
Illustratör: Sven Nordqvist
Förlag: Natur & kultur (2014)
ISBN: 9789127137233
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Årets barnbokslunch på Natur och Kultur

I fredags var jag på Natur och Kulturs barnbokslunch, ett panelsamtal på temat ”radarpar och relationer” modererat av journalisten Pia Huss. Där fick vi möta tre författare: Jujja Wieslander (aktuell just nu med Stora boken om Mamma Mu och Kråkan), Anders Sparring (Karla Brottare) och Joakim Brännström (Blixtslukaren) och höra dem resonera kring sitt skrivande, karaktärerna i sina böcker och framför allt då dessas relationer.

Joakim Brännström debuterade med bilderboken Blixtslukaren, illustrerad av Joanna Hellgren, som handlar om ett syskonpar och deras lek vid läggningsdags. Författaren har tidigare arbetat på en förskola i Oslo, vilket tillsammans med minnen från hans egen barndom (det där med att uppfinna knappar för det ena och det andra var tydligen något han själv sysselsatte sig med som barn) gav inspirationen till boken. Han påpekade i samtalet att för barnen är leken på riktigt, och att det var något han ville ha med i boken. Han framhöll också att hans huvudperson inte är könsbestämd i text eller bild, vilket jag själv inte tänkte på när jag läste den första gången för min dotter. Relationen mellan syskonen i historien är levande och varm; de samspelar så fint i leken. Pia Huss associerade till Bröderna Lejonhjärta.

Huvudpersonen Karla i Anders Sparrings bok har lite olika personer i sin närhet som hon relaterar till, hon är inte direkt en hälft i ett radarpar, även om hon är mycket förtjust i den nyinflyttade killen Josef. Rut däremot är hennes antagonist, ”dum i huvudet” och fet och ful därtill… Jujja Wieslander ställde sig rätt tveksam till det porträttet, skulle jag vilja påstå. Just det där att hon var fet och ful också. Men Anders lovade att Rut får upprättelse i nästa bok Karla Brottare och Boris Olsson som utkommer 2013.

Mamma Mu och Kråkan är väl de som verkligen kan sägas leva upp till benämningen radarpar. De älskade karaktärerna uppstod som ni kanske vet först i radioteater för barn, och sedan fick de form av Sven Nordqvist när historierna blev böcker som illustrerades av denne. Mamma Mu är den nyfikna som vill prova på det ena och det andra. Kråkan är den som ifrågasätter och invänder, men som ibland kan lockas in i leken… Det är förstås barnets och den vuxnes roller som ligger till grund här. Men som Pia Huss framhöll, man kan också känna igen dynamiken i parförhållanden och andra relationer. Jujja skrattade och bekräftade att många män verkar ha tagit Kråkan till sitt hjärta – det finns kanske en viss koppling där. Anders Sparring sa att han tycker att Kråkan gör att man tycker ännu mer om Mamma Mu. Just för att han ifrågasätter och problematiserar, bromsar och kritiserar får man lättare att sympatisera med och identifiera sig med Mamma Mu och hennes initiativ.

Det var mycket trevligt att lyssna till panelsamtalet, som gav en del att fundera på på egen hand. Har ni något favorit-radarpar i barnlitteraturen? Det som jag spontant kommer att tänka på är Mumintrollet och Snusmumriken. Läs ”Den sista draken i världen” i Det osynliga barnet så förstår ni vad jag menar!