I fredags var jag pÃ¥ Natur och Kulturs barnbokslunch, ett panelsamtal pÃ¥ temat ”radarpar och relationer” modererat av journalisten Pia Huss. Där fick vi möta tre författare: Jujja Wieslander (aktuell just nu med Stora boken om Mamma Mu och KrÃ¥kan), Anders Sparring (Karla Brottare) och Joakim Brännström (Blixtslukaren) och höra dem resonera kring sitt skrivande, karaktärerna i sina böcker och framför allt dÃ¥ dessas relationer.
Joakim Brännström debuterade med bilderboken Blixtslukaren, illustrerad av Joanna Hellgren, som handlar om ett syskonpar och deras lek vid läggningsdags. Författaren har tidigare arbetat på en förskola i Oslo, vilket tillsammans med minnen från hans egen barndom (det där med att uppfinna knappar för det ena och det andra var tydligen något han själv sysselsatte sig med som barn) gav inspirationen till boken. Han påpekade i samtalet att för barnen är leken på riktigt, och att det var något han ville ha med i boken. Han framhöll också att hans huvudperson inte är könsbestämd i text eller bild, vilket jag själv inte tänkte på när jag läste den första gången för min dotter. Relationen mellan syskonen i historien är levande och varm; de samspelar så fint i leken. Pia Huss associerade till Bröderna Lejonhjärta.
Huvudpersonen Karla i Anders Sparrings bok har lite olika personer i sin närhet som hon relaterar till, hon är inte direkt en hälft i ett radarpar, även om hon är mycket förtjust i den nyinflyttade killen Josef. Rut däremot är hennes antagonist, ”dum i huvudet” och fet och ful därtill… Jujja Wieslander ställde sig rätt tveksam till det porträttet, skulle jag vilja pÃ¥stÃ¥. Just det där att hon var fet och ful ocksÃ¥. Men Anders lovade att Rut fÃ¥r upprättelse i nästa bok Karla Brottare och Boris Olsson som utkommer 2013.
Mamma Mu och KrÃ¥kan är väl de som verkligen kan sägas leva upp till benämningen radarpar. De älskade karaktärerna uppstod som ni kanske vet först i radioteater för barn, och sedan fick de form av Sven Nordqvist när historierna blev böcker som illustrerades av denne. Mamma Mu är den nyfikna som vill prova pÃ¥ det ena och det andra. KrÃ¥kan är den som ifrÃ¥gasätter och invänder, men som ibland kan lockas in i leken… Det är förstÃ¥s barnets och den vuxnes roller som ligger till grund här. Men som Pia Huss framhöll, man kan ocksÃ¥ känna igen dynamiken i parförhÃ¥llanden och andra relationer. Jujja skrattade och bekräftade att mÃ¥nga män verkar ha tagit KrÃ¥kan till sitt hjärta – det finns kanske en viss koppling där. Anders Sparring sa att han tycker att KrÃ¥kan gör att man tycker ännu mer om Mamma Mu. Just för att han ifrÃ¥gasätter och problematiserar, bromsar och kritiserar fÃ¥r man lättare att sympatisera med och identifiera sig med Mamma Mu och hennes initiativ.
Det var mycket trevligt att lyssna till panelsamtalet, som gav en del att fundera pÃ¥ pÃ¥ egen hand. Har ni nÃ¥got favorit-radarpar i barnlitteraturen? Det som jag spontant kommer att tänka pÃ¥ är Mumintrollet och Snusmumriken. Läs ”Den sista draken i världen” i Det osynliga barnet sÃ¥ förstÃ¥r ni vad jag menar!