Semlan är 12 år och fyra månader. Den här boken handlar om hennes liv. Det handlar ganska mycket om bästa kompisen Gordon, som spanar efter parallella världar. Det handlar en del om Lino, som Semlan kanske kanske är kär i. Det handlar oundvikligen om när Semlans föräldrar skiljer sig, och att det kan vara okej att vara ett skilsmässobarn.
Semlan fångade mig redan på första sidan, och fick mig att skratta högt strax därefter. Det är ett väldigt bra betyg, eftersom jag sällan visar vad jag känner när jag läser. Semlan har förmågan att berätta om livet så att jag ryckte med. På ett komiskt och lätt sätt kan hon berätta om sådant som kan vara väldigt jobbigt, som föräldrarnas skilsmässa, om att passa in och att kanske våga vara sig själv.
Något annat jag gillar är att Semlan är en smart tjej som funderar en del. Ibland säger Gordon svåra ord, till exempel ”klaustrofobi” och ”levitera”. Då går Semlan hem och slår upp orden, och samtidigt som hon lär sig utökas läsarens ordförråd.
Ytterligare en sak jag gillar är det smarta språket. Det är rakt på sak och ibland illustreras händelserna istället för att skrivas rakt ut:
På midsommarafton träffade mamma en gammal kille som hon varit ihop med när hon var ung. Den killen hette Otto och honom gillade inte jag och Bento. […] Han hade två äckliga barn men ingen fru. En dag bestämde mamma och Otto att vi skulle åka på utflykt och leka. Bento och jag lekte tysta leken. Det var en väldigt tyst utflykt.
Med korta kapitel fyllda av igenkänning tror jag denna bok landar bra hos målgruppen. Om de gillar den finns det ytterligare fem delar i serien. Jag gillar definitivt!
Pappan med de stora skorna
Författare: Moni Nilsson
Förlag: Natur & kultur (2013)
ISBN: 9789127137714
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
