mystik – Sida 3 – Barnboksprat

Den magiska kappan

En bok så sorglig att jag vid högläsning för min 10-åring gråter i kapp med henne. Hur kan vi inte beröras av en ensam lungsjuk flicka, som har drömmar om en framtid och skriver dagbok en liten tid året 1932 och sedan dör 11 år gammal. En bok som visar på vår oändliga ensamhet och att livet och det levande är viktigare än det materiella. En bok som också skapar en mystisk stämning med ett fint språk.

Katarina Genars tidigare böcker, som vi recenserat här på Barnboksprat: En hemlig vän och Pensionat Vidablicks gåta, har alla lite mystiska inslag och så är det även i Den magiska kappan. Allt tar sin början när Livia upplever en dröm där en flicka gratulerar henne på födelsedagen och säger något om en bok. Livia tänker inte så mycket på detta, utan blir överraskad och lycklig över en av sina födelsedagspresenter, en vacker röd kappa från en antikaffär. Det är den vackraste kappa hon någonsin sett. Den passar henne perfekt, men ingen annan som någonsin provat den verkar har tyckt om att ha den på sig. Kompisen Klara kan inte ta på den och vara bekväm, så som Livia, som helst vill ha den på hela tiden. Kappan är början på en ny tid i Livias liv. Det kommer sig att Livia på en kyrkogård upptäcker en gravsten med namnet Elin på, en flicka som bara blev 11 år.

Det är lagom spännande läsning och samtidigt tryggt vardagligt. Det enda jag ogillar är att Livia ibland tar till nödlögner för att inte oroa sina välmenande föräldrar och Klara, även om allt nog får sin förklaring för dem sedan. Och trots tårarna som stundtals skymde min sikt vid läsningen, så var det en fin läsupplevelse vi delade dottern och jag. Slutet kändes lite ljusare och gav en insikt om att vi alla är ensamma, men om vi tar oss tid så kan vi mötas och berika livet för varandra. Vill absolut nämna det mycket vackra bokomslaget av Lina Bodén. Stämde så väl in i bokens lite mystiska och vemodiga anslag.

Den magiska kappan
Författare: Katarina Genar
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 107
ISBN: 9789163872136
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Huset där humlorna bor

Det här var nog min första bekantskap med prisbelönte Stefan Castas författarskap såvida jag inte läst någon av alla hans faktaböcker.

Boken handlar om Myra Johanna, som egentligen inte alls heter Myra men hon kallar sig helst det. Myra bor med sin mamma precis vid havet. När inte mamma är på arbetet så är hon helst i ateljén och pappa Rogert är på en oljeplattform i Atlanten och kommer bara hem några gånger om året. Som tur är har Myra sin låtsashund Morgon att tillbringa dagarna med.

Ute på Svartholmen finns Jungfruhuset som har varit övergivet i fyra år. Varje kväll tänds lamporna i tio av rummen i Jungfruhuset men plötslig en kväll är det elva lampor som lyser. Nästa dag beger sig Myra till huset och hon träffar Humlekungen. Han har kommit tillbaka till sitt hus och har en storslagen dröm om att göra Jungfruhuset till ett gigantiskt humlebo för att kunna odla humlor. Myra tvekar inte en sekund utan börjar genast hjälpa honom.

Är det här en bok om en flickas storslagna äventyr eller skildrar den hennes vid galenskap snuddande fantasier som ensamheten driver henne till? Den är både finstämd, vacker, fantastisk, vemodig och sorglig på en och samma gång. Hur man än väljer att tolka berättelsen så är den mycket väl berättad och det är oerhört spännande att få följa Myra under ett år ute vid havet. Den här boken åker direkt in i nioåringens bokhylla.

Huset där humlorna bor

Författare: Stefan Casta

Illustratör: Staffan Gnosspelius

Förlag: Opal (2012)

ISBN: 9789172995154

Antal sidor: 125

Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Skuggan i väggen

Nyligen lovordade jag Ingelin Angerborns mysigt mystiska böcker och här är en till bra bok i liknande stil: Skuggan i väggen av Kerstin Lundberg Hahn.

Den här boken handlar om Micke (Mikaela) som flyttar till ett risigt gammalt hus i en norrländsk by. Mamma är konstnär och har fått jobb på ett äldreboende i byn för att få ekonomin att gå ihop. Dessutom kommer de mycket närmare mammas kille Vilgot och huset har de fått hyra billigt.

Micke börjar i en ny klass bara en vecka innan skolavslutningen. Hon får snabbt kontakt med Claudia och Stina, som berättar för henne att huset hon flyttat in i är ett spökhus. För länge sedan bodde en flicka som hette Elli i huset. Hon drunknade i älven och nu går hon igen. Micke kopplar snabbt ihop det med skuggan i väggen i hennes eget rum. Snart händer konstiga saker och Micke förstår att Elli vill säga henne något. På äldreboendet där mamma jobbar bor några gamlingar som växte upp samtidigt med Elli. Sixten kan berätta att Elli var mobbad. Och Harriet är helt förvirrad och verkar tro att Micke är Elli. Hon försöker be henne om förlåtelse och säger att allt upprepar sig.

Micke märker snart att Claudia har olika sidor av sin personlighet. Å ena sidan är hon snäll och trevlig, å andra sidan blir hon hård och vass när andra gör saker hon inte gillar. Till och med Stina, Claudias bästa vän, måste vrida ut och in på sig för att behaga henne. En annan som utsätts för Claudias ogillande är Wille. Han håller sig för sig själv, gömmer sig i sin stora huvtröja och verkar allmänt skum. Micke upptäcker att han smugglar mat från matsalen och att han håller till i en husvagn i skogen, nära älven.

Frågorna hopar sig: Vad är det Elli vill berätta? Blev hon knuffad ner i älven och i så fall av vem? Vad är det som upprepar sig? Och vad är det för skumt med Wille?

Det hela mynnar ut i en riktigt fin spökhistoria om vänskap och mobbing. Det här är den första boken jag läst av Kerstin Lundberg Hahn, fast jag har hört talas om henne ofta. Nu blev jag extra sugen på att även läsa Vitas hemlighet, som Malin verkligen tyckte om. För jag tycker verkligen om Skuggan i väggen!

Skuggan i väggen
Författare: Kerstin Lundberg Hahn
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 205
ISBN: 978-91-29-68123-9
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns även som e-bok.

Mysigt mystiskt av Ingelin Angerborn

Ingelin Angerborn är kolossalt bra på att skriva mysmystiska böcker för slukaråldern! Den senaste i raden är Månfågel och tidigare har jag även läst Rum 213, För alltid… och Sorgfjäril. Gemensamt för alla böckerna är att de handlar om tjejer som får kontakt med någon som levt i en annan tid. Det är mysrysigt och spännande, men aldrig riktigt otäckt. Böckerna är väldigt bra skrivna, lättlästa men engagerande.

Månfågel handlar om Vendela som känner sig väldigt ensam. Hennes mamma är död sedan ett par år och nu har dessutom bästa vännen Minna flyttat till London. Vendela skriver ett brev som hon lägger mellan två stora stenar i skogen:

Till Dig!
Jag vet inte vem Du är, men jag hoppas att Du finns. Du som kan få mig glad igen. Du som kan få sorgen att försvinna, eller i alla fall göra mindre ont. Jag hoppas att Du finns därute någonstans. Och jag hoppas att Du svarar snart. Jag behöver Dig!
Vendela Höök (den ensammaste människan på jorden)

Vendela räknar naturligtvis inte med att få svar. Allra minst av någon som skriver med gammaldags stil och med poststämpel från 1887… Men hon får kontakt med en Wilhelm Silveus, som inte riktigt verkar finnas. Åtminstone inte i hennes tid. Dessutom får hon frekventa besök av en koltrast, hennes mammas favoritfågel. Vad är det som händer? Vendela får till slut hjälp från ett oväntat håll, kan lösa gåtan och dessutom få en ny vän.

Rum 213 handlar om Elvira som åker på läger och delar rum med tre andra tjejer. Snart börjar mystiska saker att hända. Saker försvinner och misstankar riktas åt alla möjliga håll. Det måste ju vara någon av flickorna som stjäl sakerna, eller..? Dessutom blir det lite romantik, eftersom det finns söta killar på lägret också.

Sorgfjäril handlar om Alice, som flyttar till ett kråkslott där det sägs att det spökar. Extra fint med den här boken är Alices relation till sin lillebror Emanuel och han är också central för berättelsen. Han ser nämligen mer än andra. Och han ser en flicka i huset… Jag har skrivit om den här boken tidigare.

För alltid… handlar om Nora som tillbringar sommaren i en stuga på landet, hos sin mammas konstnärskompis Vanja. Det finns ett ödehus i närheten och där hittar Nora ett brev som verkar vara skrivet till henne! Hur kan det vara möjligt? Dessutom liksom vet hon hur det ser ut i huset, redan innan hon varit där.

Jag skulle tro att jag gillar Sorgfjäril allra mest, men den nya Månfågel kommer tätt därefter. Jag vill verkligen rekommendera alla böckerna, som alltså främst riktar sig mot slukaråldern (ca 9-12 år, men det är förstås individuellt) men som jag dessutom tror kan trigga slukaråldern i nästan vem som helst.

Månfågel
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 210
ISBN: 978-91-29-68082-9
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns också som e-bok.

Rum 213
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Antal sidor: 195
ISBN: 978-91-29-67649-5
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns också som e-bok.

Sorgfjäril
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2010)
Antal sidor: 207
ISBN: 978-91-29-67337-1
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns också som e-bok.

För alltid…
Författare: Ingelin Angerborn
Förlag: Rabén & Sjögren (2009)
Antal sidor: 186
ISBN: 9789129678796
Smakprov: smakprov.se
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris. Finns också som e-bok.

Huset i dimman

Vilke har precis flyttat till en stor fin lägenhet i Vaxholm, tillsammans med sin mamma och pappa. Vilke är en blyg kille, som tycker att det är skönt att vara ensam och till exempel föra statistik över antalet bilar på färjorna. Men vi möter Vilke när han upplever ensamheten som ett tvång. Utåt sett bor han i en välmående kärnfamilj, men innanför hemmets väggar rymms alldeles för mycket skrik och bråk mellan föräldrarna för att Vilke ska våga ta hem några kompisar och bygger istället upp en mur kring sig.

Men under en ensamvandring i Vaxholm råkar Vilke stöta på den lilla butiken Hammars Antik & Kuriosa och dess ägare, en äldre lite märklig men snäll, man. Hammar räcker ut en hjälpande hand mitt iallt kaos och blir någon som frågar hur Vilke har det.

Huset i dimman påminner om en annan bok, Det gömda huset. Handlingen och böckernas teman är mycket lika. Men Det gömda huset handlar om en flicka som ses som avvikande för att hon är utåtagernade medan Huset i dimman handlar om en pojke som är inåtvänd. Det är lite intressant att böckerna är så lika, men att det i den ena ses som problematiskt att en flicka tar för mycket plats och i den andra att en pojke tar för lite plats. Samtidigt låter båda böckernas författare barnen ha kvar sin karaktär och de blir stärkta i sina roller utan att tvingas ändra sin personlighet vid böckernas slut. Även om det ses som avvikande att vara pojke och blyg respektive flicka och rivig får vi ändå med oss budskapet att det är okej att vara som man är.

Huset i dimman ger en trevlig lässtund och lite upprättelse till alla blyga barn. Samtidigt måste jag göra en invändning mot bokens slut. Under konflikten mellan föräldrarna flyr pappan fältet och åker till Thailand och mamman stannar hemma, tar hand om allt och mår dåligt. Boken lyfter normer kring familjen, men trost det känns slutet lite för traditionellt och låter kärnfamiljen självklarhet vinna över ett kanske mer jämställt och fantasifullt slut. Trots att att pappan struckit iväg utan att säga ett ord blir han förlåten direkt när han kommer hem och familjeidyllen startar igen. Det köper jag inte riktigt.

Huset i dimman
Författare: Cecilia Davidsson
Förlag: Alfabeta (2011)
Antal sidor: 128
Rekommenderad ålder: 9-12 år
ISBN: 9789150113747

Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus