Etikett: bonnier carlsen

Stora boken om ABC och 123

Det är något särskilt med böcker om bokstäver eller siffror. I detta fall både och. Jag menar, då blir själva lässtunden något som i alla fall läsaren tror kan berika barnet extra. Det serveras bilder, möjligen en kul text och så framför allt bildning. Här ska läras! Men på ett roligt sätt. I den varierande floran av bokstavs- och sifferboksutgivning, så är det ett litet pussel att hitta rätt bok för det unika barn som står i lärotagen. Alla har sin smak och någon föredar sparsmakade utgåvor och andra mer röriga. Detta är en relativt mustig bok om ABC och 123 som möter mig. Korta texter varvat med riktiga historier. Poetiskt stundtals och småkomiskt emellanåt. Varierande textavsnitt och olika illustratörer och författare. Alla med sina karakteristiska stilar. Så här kan det låta från olika håll:

Siffran noll
åt carambole
skållad frukt och lakritstroll.

Det är mycket snö ute och barnen har sina rosa västar.
Alison sitter i vagnen. Och nio barn går fint på led mot parken.
Men är det verkligen nio barn? Och går de fint på led?

G Gunnar – Grottman
N Nina och Nils – Naturister
Y Yngve – Yankee
Q Qrister – Queer

Jag är en liten flicka bland åtta syskon små.
Vi har en liten tuva, och den vi bo uppå.

I ”Men iii!” sa Örjan. “Här är kallt! Och havet är visst fruset.
En isbrytare? Intressant! Den tar vi, eller hur?”
Sen lånade de inlines och så såg de plötsligt ljuset
från Istanbul, som var den plats på I som stod på tur.

Det finns ris och ros att dela ut. Men rosor är vackrast så det är dem jag minns. Jag menar, du kan välja dina avsnitt eller snarare barnet kan välja favoriterna – ja så får det bli!

Kolla in listan på författare och illustratörer: Lisen Adbåge, Ottilia Adelborg, Mattias Adolfsson, Nils Andersson, Rune Andréasson, Elsa Beskow, Helena Dahlbäck, Maj Fagerberg, Lotta Geffenblad, Gunna Grähs, Lennart Hellsing, Maria Jönsson, Gunilla Kvarnström, Mati Lepp, Sven Nordqvist, Maria Nilsson Thore, Kerstin Nilsson, Ulf Nilsson, Lotta Olsson, Charlotte Ramel, Grethe Rottböll, Sarah Sheppard, Ulf Stark, Mimmi Tollerup, Jakob Wegelius, Filippa Widlund, Carin och Stina Wirsén och Mats Vänehem.

I boken finner jag en blandning av välbekanta berättelser och flera helt nya läsupplevelser. Tillåt mig visa några av mina favoriter:

 

 

 

 

 

Stora boken om ABC och 123

Författare: Flera olika
Illustratör: Flera olika
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 144
ISBN: 9789163871146
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

En annan resa

”En annan resa” är enligt förlaget en fristående fortsättning på boken ”Konstiga djur” som Barnboksprats Helena F tidigare recenserat. Den här boken har blivit höjd till skyarna av många recensenter som berömt dess humor och språk. Vad tycker jag då? Jag är liiite skeptisk.

Maria Nilsson Thores illustrationer kan jag säga att jag verkligen gillar. Jag tycker mycket om färgskalan och figurerna och deras minspel. Jag blir genast väldigt förtjust i jättemyrsloken.

Men det är någonting med Lotta Olssons text som jag inte kan sätta fingret på riktigt som gör mig skeptisk. Jag har bara läst boken tyst för mig själv; kanske borde jag prova den som högläsningsbok för sonen för att se hur det funkar. Kanske är det så att att jag är tveksam till om språket och handlingen funkar för åldersgruppen 6-9? Det står på baksidan av boken att den är lättläst, men det betyder inte samma sak som att den är lätt att förstå. Här förekommer en del filosofiska tankar och diskussioner, och möjligen är det för att jag inte är en särskilt filosofisk person som jag har lite svårt för detta?

Handlingen då? Det är en trist och kylig vårdag och jättemyrsloken tycker att världen är ful. Hans vän hasselmusen påstår att man inte kan säga på det viset:

”Du tycker att världen är ful just nu, i synnerhet nu ja, men det är ju inte detsamma som att den är ful, eller hur?”

”I synnerhet” är för övrigt hasselmusens absoluta favorituttryck som hon använder i tid och otid. De båda vännerna hamnar i en diskussion om världar, vad menas egentligen med din värld respektive min värld – menar vi samma värld när vi pratar? Hasselmusen menar att jättemyrsloken i själva verket inte vet någonting alls just om världen. Där börjar funderingen kring att ge sig ut på en resa. Sagt och gjort: jättemyrsloken packar en resväska full med grejor. Jättemyrsloken visar stolt upp en rosa hårtork för hasselmusen och då utspelar sig en liten scen som jag skrattade gott åt och som är ett bra exempel på den fina humor som faktiskt finns i boken:

”En resehårtork”, sa han allvarligt. ”Jag köpte den i går”.
”En hårtork? sa hasselmusen. ”Men snälla myrslok, du brukar väl aldrig torka håret?”
”Nej! Nej!” rättade jättemyrsloken. ”Inte en hårtork! En resehårtork, sa jag ju. Man ska ha den när man reser.”

Hur som haver så blir det ingen resa genom skogarna för jättemyrsloken, det blir en inre resa som involverar en ny vän/regissör, en uppsättning av pjäsen Rödluvan (med jättemyrsloken i huvudrollen) och många nya erfarenheter för de båda vännerna.

Jag måste nämna en särskild bild i boken: på sidan 83 sitter dvärgelefanten Arne (deras nya vän) i en regissörsstol iklädd svart basker med en cigarr i mungipan. Kan det vara så att dvärgelefantens förebild var en viss Ingmar Bergman?

Om du vill provläsa klickar du här.

Vill du läsa en intervju där Lotta Olsson berättar om arbetet med boken? Då klickar du här.

En annan resa
Författare: Lotta Olsson
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 112
ISBN: 9789163869969
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Sov!

Systrarna Wirséns charmiga små brokiga har jag faktiskt inte läst någon bok om tidigare. Däremot har jag läst många av deras ”Vem”-böcker (en del av dem har vi recenserat på Barnboksprat, se listan här). De små brokiga har dock inte undgått mig, för de finns inte bara i böcker utan även som textilier, nappar, tavlor och en del annat trevligt.

I den här boken ska alla små brokiga gå och lägga sig, men istället för att lägga sig håller de på att hoppa i sängen. När de blir tillsagda att sluta blir det många sura miner. De fem figurerna lägger sig i alla fall under täcket och liten Skär blir ombedd att släcka lampan vilket hen gör. Nästa uppslag (där lampan ju är släckt) är helt svart med bara ord, där står t.ex. ”Brak!”, ”skvojnk” och ”aj”! Vad är det som händer? Vi tänder lampan och ser efter.

När det blir ljust ser vi att de små brokiga håller på med något som ser ut som akrobatiska övningar och de blir tillsagda att de ska sova. Lilla Ruta får släcka lampan denna gång. På det här viset fortsätter det ett par gånger till, de brokiga bara busar istället för att sova när lampan släcks.

Till slut blir det tyst och vem det nu är som nattar de små (är det kanske vi som läser boken som gör det?) funderar på om de till slut har somnat, och tänder lampan för att kolla. Nu har de faktiskt somnat och blir irriterade över att lampan tänds! Morr!

Det är en charmig bok, och på sista sidan trycker min dotter som är 2 år på den tecknade lampknappen för att släcka lampan så att de små brokiga kan sova. På bokens baksida benämner man den ”Ett pekboksäventyr för de allra yngsta”. Ja, dottern gillade den helt klart. Det finns en hel radda böcker om dessa figurer, så det är bara att plöja igenom!

Sov!
Författare: Carin & Stina Wirsén
Illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:
ISBN: 9789163871528
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mitt hjärta hoppar och skrattar

Vi får träffa Dunne i en egen bok igen. Hon har tidigare varit med i böckerna om Metteborg. De egna böckerna heter Mitt lyckliga liv och så boken jag läst: Mitt hjärta hoppar och skrattar. Denna lilla, oftast glada person bor med en pappa och en katt. Dunne kallas hon, men heter egentligen Daniela. Dunnes mamma är borta och död och trots att det finns mörka stråk i Dunnes liv så tänker hon allra helst på när hon var lycklig. Så himla fint att smyga in positivt tänkande i en bok för barn. Livet kan vara nog svart ändå, men här lyckas författaren Rose Lagercrantz beskriva en huvudperson, som trots vissa svårigheter kan se det roliga i livet. I första boken, där Dunne börjar ettan, lär hon känna sin nya bästis Ella Frida. Den boken slutar med att Ella Frida har flyttat och i Dunnes sorg över det lyser två små marsvin upp hennes liv igen och att hon ska få åka och hälsa på Ella Frida på påsklovet. I andra delen Mitt hjärta hoppar och skrattar så utsätts denna mysiga, tänkande unge för något mycket dumt av två klasskamrater. Kärleksproblem utgör grunden. Fast inte är det Dunne som är kär, utan Kudden – i henne. Kära i Kudden är däremot Vickan och Mickan som efter att ha blivit ignorerade av Kudden, ser till att frysa ut Dunne och till och med nypa henne hårt och mycket på armarna. Allt detta resulterar i att Dunne gör något mot dem för att freda sig och plötsligt blir fröken inblandad. Hur ska det nu gå? Måste Dunne be om ursäkt, nu när hon gjort något som alla sett, eller?

Det är rakt och rent beskrivet, det här med barnet som kämpar på, Dunne har ju sorg efter att ha förlorat sin vän till en ny stad. Känslorna som väller fram i detta barn, som jag genast får sympati för, är så väl skildrade att jag känner det hon känner och blir därför så lättad när Dunnes pappa äntligen förstår vad som hänt och blir arg och agerar. Jag snyftade rent av när jag läste och önskade att fler hade en sådan förälder som stod upp för sitt eget barn. Risken finns väl då förstås att föräldern anmäls, för inte får någon annan ryta åt andras barn och så vidare. Men jag tror inte att Vickan och Mickan är dumma fler gånger mot Dunne i alla fall. I bokens slut sker något oväntat; där i klassrummet står Ella Frida! Exakta detaljer kring vad som händer i boken bör läsas av den nyfikne. Den är lättläst, men innehållsrik och jag älskar språket som väver in nya händelser så smidigt, utan att bli långrandigt. Svartvita illustrationer dyker upp som eviga följeslagare till den luftiga texten. Eva Eriksson som samarbetar så väl med författaren, lyckas få allt att bli ännu mer förstärkt, roligt eller fint för att det är fint.

Mitt hjärta hoppar och skrattar
Författare: Rose Lagercrantz
Illustratör: Eva Eriksson
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 128
ISBN: 9789163869211
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Familjen Considines förbannelse

Ibland fastnar jag för böcker just bara för deras omslag och titel innan jag ens läst handlingen. Författaren Gareth P. Jones bok Tvillingarna Thornthwaites testamente läste jag förra året just för det morbida omslaget av två svartklädda barn som höll på att mörda varandra.

Nu kommer Familjen Considines förbannelse och även den har ett omslag, titel och en handling som lockar mitt läsintresse.

Mariel har precis fått veta att mamman under alla år har hemlighållit att hon har fem morbröder, sju kusiner och en mormor. Nu när mormodern har dött så åker Mariel med sin mamma till begravningen och möter en märklig skara kusiner som inte alls vill ha henne där. De tvekar inte ens till att döda den som kommer nära sanningen. Under tio dagar kommer Mariel få bo hos alla sina morbröder och deras barn och allteftersom avslöjas fasanfulla sanningar om släktens förbannelse.

Det här var en riktig bladvändarbok och otäckt ruggig ibland. Trots så många inblandade människor så är karaktärerna så intressanta att det inte alls är svårt att hålla reda på dem. Författaren väver ihop historien så bra och jag hade gärna velat ge den högt betyg men i slutet vänder den på ett sådant oväntat sätt att jag blev lite besviken. Men den är väl värd att läsas och jag rekommenderar den till barn- och ungdomar som gillar att bli lagom skrämda. En sån där bok som jag gärna hade velat se filmatiserad. Mer kan jag inte avslöja.

Familjen Considines förbannelse
Författare: Gareth P. Jones
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor:272
Utgiven: 201206
ISBN:9789163871115
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris