Det här tredje boken i serien minimysterierna med Kevin och Dina som är kompisar och gillar att leka detektiver. Deras mammor är också kompisar med varandra.
Kevin och Dina ser en dag en lapp på affären med en efterlysning på en katt som heter Tussan. De bestämmer sig för att hjälpa till att hitta den. Snart visar det sig att fler katter har försvunnit i området. Har någon tagit dem och varför?
Illustratören Mattias Olsson är mycket skicklig konstnär och jag faller lätt för hans uttrycksfulla och detaljrika bilder i färg. Jag gillar nog hela konceptet med Helena Bross kapitelböcker för barn. Hon är ju även författaren till böckerna om klass 1b där både pojkar och flickor kan känna igen sig. De är alla lättlästa men underhållande. Just det här omslaget till Katt försvunnen tyckte jag var väldigt snyggt – det lockar verkligen till läsning. Vem är skuggan som kommer uppför trappan och vems är katten bakom dörren?
Jag rekommenderar varmt de här lätt-att-läsa böckerna till barn som kommit lite längre i läsningen och vill börja läsa bra och spännande böcker med inte alltför svår handling. För extra-lätt-att-läsa texter med VERSALER så finns ju andra Helena Bross böcker som Axel och Omar som recenserats här tidigare av både Veroniqa och Helena.
Sedan är de här böckerna så samstämda med bild och text att man även kan högläsa dem för mycket yngre barn också som ännu inte kan läsa själva.
I serien finns två böcker till om Kevin och Dina:
Nattspaning, 2010
Ficktjuvar i centrum, 2011
Katt försvunnen
Författare: Helena Bross
Illustratör: Mattias Olsson
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 201205
Antal sidor: 62
ISBN:9789163867422
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris
Jag har läst en del av Helena Bross böcker, men det här är den första boken i hennes serie om Klass 1b som jag läser. Det är en lättläst bok som handlar om något som de allra flesta småbarnsföräldrar känner igen, nämligen huvudlöss (som vi här hemma *peppar, peppar* hittills varit förskonade från)!
Nu har vi läst flera av böckerna i serien Solgatan 1 här hemma, dock inte alla 
Den här boken gillade jag!
Dottern och jag gillar att kolla på detaljer och vi märkte att Memmulis tröja ändrar färg boken igenom. Kikar man närmare på bilden då flickan uppträder på cirkusen, i sin fantasi, så kan man ana föräldrarna i publiken och hur de får tårar i ögonen av dotterns vackra sång som hon utför samtidigt. Det säger mig att föräldrarna visst ser sin dotter, att de trots hushållsarbete och annat, hela tiden är medveten om henne. De låter henne leka ifred.
En faktabok om djur i vår svenska närhet som direkt fångade mig och mina barn. Jag känner att vi här hemma gillar när det är fakta som är lätt att till sig och till det uppskattar vi fina och roliga bilder, precis som denna bok bjuder på. Den sagostund som inträffar vid kvällningen innehåller med fördel inte de allra tyngsta böckerna. Vid just detta tillfälle är lättsammare text att föredra, för annars somnar föräldern och inte barnet! Det som dock kan hända vid en uppläsning av en faktabok är att det blir en del avbrott för frågor, svar, lite skratt och vidare funderingar. Det hände vid Alla vill ha ett bo och det resulterade i att barnen kommenterade genomgående under läsningen och vi kom in på idéer och andra spår och så tillbaks till boken igen. Vissa gånger passar en sådan saga, om alla är med på det.