Dit ljuset inte når handlar om Johan, en 11-årig barnhemspojke på 1800-talet. En kväll rymmer han därifrån och förvandlar sig till flickan Johanna som lyckas få anställning som påkläderska till en ung kvinna, Angelique, i ett resande teatersällskap. Samtidigt som världen långsamt öppnar upp sig och Johan/Johanna får sin allra första vän så är det någon som verkar vilja honom illa. Varför är det så?
Jag vet inte om jag läst något mer än En ö i havet av Annika Thor vilken jag läste under min lärarutbildning och tyckte mycket om. Den här boken är jag mer kluven till. Å ena sidan är det en fin sagoberättelse, lite à la Askungen. Det är spännande, det finns tydliga onda och goda karaktärer och teaterlivet verkar så fantastiskt med möjligheten att få bli någon annan, ha vackra kläder men förvisso också ibland tvingas göra tråkiga roller och med fel motspelare. Boken ger en bra bild av dåtidens barnfattigdom och lyfter de sociala orättvisorna mellan fattiga och rika och mellan pojkar och flickors möjligheter.
Å andra sidan är det knökat med svåra ord vilket förvisso bara är språkutvecklande och kul men jag kan tänka mig att boken kan upplevas som lite svårläst av några. Vissa händelser i boken anspelar på att Angelique erbjuder någon typ av sexuella tjänster mot en förhoppningsvis lovande framtid inom teateryrket. Nu var det ett tag sedan mina egna barn var i mellanstadieåldern, och jag är ju insnöad på lågstadiet där jag undervisar, men mitt pryda jag känner att det kanske är en onödig detalj som kan sätta igång tankegångar hos barn som möjligen inte riktigt är redo för det. Men mina barn läste den aldrig så jag vet faktiskt inte hur den uppfattas av målgruppen. Kanske passar den fint som högläsningsbok?
Lilla kanin har ramlat och slagit sig. Kan du hjälpa honom? Blås på såret, sätt på ett plåster och säg en särskild ramsa. Kanske kan det hjälpa.
En berättarröst guidar barnet att hjälpa kaninen att må bättre och det finns plåster och näsdukar placerade på sidorna. Det är häftigt att få se barnet lära sig ta instruktionerna och efter några läsningar hjälpa kaninen innan barnet hört vad kaninen behöver hjälp med.
Det finns flera böcker om Lilla kanin och jag har tidigare skrivit om 
En av de saker jag såg fram emot mest med att få barn var att läsa och följa med en liten människa när hon utvecklar sitt språk. När vi pratar om språk tänker vi ofta på ord och tal, men språkresan börjar så mycket tidigare, redan när barnet föds och skriker och sedan jollrar innan de första orden kanske kommer.
Boken är fri frÃ¥n pekpinnar (sÃ¥som till exempel ”när barnet är xx Ã¥r händer det här”) och full av uppmuntran. Tänk vad mycket vi kan göra för att uppmuntra barns sprÃ¥k utan att det behöver bli komplicerat! Mycket faller sig naturligt, som att prata med ”bebisröst” till smÃ¥ barn vilket hjälper barnet att förstÃ¥ var ett ord slutar och nästa börjar. Eller att svara pÃ¥ barnets frÃ¥gor om ”vad är det?” oavsett om frÃ¥gan ställs genom ett pekande finger, ett ord eller ljud.
Ett av de bibliotek jag besöker med mitt barn är Nässjö stadsbibliotek i Jönköpings län. Barnavdelningen är markerad med grön heltäckningsmatta och skogräns. Det gör känslan speciell när vi går in bland böckerna för barn upp till cirka 9 år. Längst in finns böcker för de minsta bredvid huset där bibliotekets pingvin Vinta bor. Där kan barnen måla och skicka brev till Vinta. Boklådorna är precis lagom låga för målgruppen vilket gör det lätt att ta fram en bok att läsa.
Barnavdelningen ger en mysig känsla och ökar läslusten när vi går omkring bland alla böcker. Det finns gott om plats men är ändå avskärmat från resten av biblioteket. Här trivs vi bra!