Dit ljuset inte når handlar om Johan, en 11-årig barnhemspojke på 1800-talet. En kväll rymmer han därifrån och förvandlar sig till flickan Johanna som lyckas få anställning som påkläderska till en ung kvinna, Angelique, i ett resande teatersällskap. Samtidigt som världen långsamt öppnar upp sig och Johan/Johanna får sin allra första vän så är det någon som verkar vilja honom illa. Varför är det så?
Jag vet inte om jag läst något mer än En ö i havet av Annika Thor vilken jag läste under min lärarutbildning och tyckte mycket om. Den här boken är jag mer kluven till. Å ena sidan är det en fin sagoberättelse, lite à la Askungen. Det är spännande, det finns tydliga onda och goda karaktärer och teaterlivet verkar så fantastiskt med möjligheten att få bli någon annan, ha vackra kläder men förvisso också ibland tvingas göra tråkiga roller och med fel motspelare. Boken ger en bra bild av dåtidens barnfattigdom och lyfter de sociala orättvisorna mellan fattiga och rika och mellan pojkar och flickors möjligheter.
Å andra sidan är det knökat med svåra ord vilket förvisso bara är språkutvecklande och kul men jag kan tänka mig att boken kan upplevas som lite svårläst av några. Vissa händelser i boken anspelar på att Angelique erbjuder någon typ av sexuella tjänster mot en förhoppningsvis lovande framtid inom teateryrket. Nu var det ett tag sedan mina egna barn var i mellanstadieåldern, och jag är ju insnöad på lågstadiet där jag undervisar, men mitt pryda jag känner att det kanske är en onödig detalj som kan sätta igång tankegångar hos barn som möjligen inte riktigt är redo för det. Men mina barn läste den aldrig så jag vet faktiskt inte hur den uppfattas av målgruppen. Kanske passar den fint som högläsningsbok?
