Barnboksprat

Tvillingsjälar

India och Jewel är två tjejer som båda har mycket grubblerier inom sig. De bor i olika områden i staden, har mycket som skiljer dem åt men samtidigt massor gemensamt. India bor i det fina området Parkfield, är ganska rund och äter gärna mycket och gott. Hennes stora idol är Anne Frank och hon skriver dagbok, precis som hon.
Indias mamma är en ytlig barnklädesdesigner (kläder för smala barn), äter nästan ingenting och Indias pappa är frånvarande i sin närvaro och är mest intresserad av au pairen Wanda.
Jewel bor i det lite ruffigare området Latimer. Båda önskar de sig en bästa vän.
En dag råkar de träffa på varandra, av en slump. De två tjejerna, från de två mest olika områdena man kan tänka sig. Och så blir de bästa vänner!
Jewels mamma har en ny kille, Terry, som misshandlar både Jewel och hennes mamma. Till slut får Jewels mormor nog och ordnar så att hon får bo hos henne istället. Jewels mormor är en hipp mormor och där känner hon sig så älskad hon bara kan önska. Men en dag får hon ett samtal hemifrån, från sin mamma. De har bestämt att hämta hem henne igen. Hon ska inte få bo kvar hos sin mormor utan flytta hem till misshandeln igen. Jewel blir rädd och rymmer, India hjälper henne och hon får bo på vinden i deras stora hus. Precis som Anne Frank.
Men en dag ser de på nyheterna att Jewel är efterlyst, anmäld försvunnen av mamman och Terry…

Jag måste medge att jag kände mig en smula tveksam till den här boken när jag fick hem den, nästan enbart på grund av omslaget, som jag inte riktigt gillade. När jag började läsa blev jag dock glatt överraskad, för den är faktiskt helt okej!
Det är en bok skriven i dagboksform, vartannat kapitel av India och vartannat av Jewel. Vi får ta del av bådas tankar och farhågor, känslor och undringar.
Jag har läst fler böcker skrivna på ungefär samma sätt, nu på ganska kort tid. Det känns lite som en trend i boksammanhang, kanske? Den här är i varje fall av det bättre slaget. Kopplingen till Anne Frank ger en andra dimension till boken, särskilt som jag själv var ganska intresserad av just Anne Frank som yngre. Inte på det sätt som India i den här boken, men ett intresse fanns där.
En positiv bokupplevelse. Kanske, eller troligen, hade jag gillat den ännu mer om jag var i yngre tonåren.

…men jag funderar fortfarande på hur de tänkte när de gjorde omslaget…

Läs även DN:s recension av boken här!

Tvillingsjälar
Författare: Jacqueline Wilson
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 220
ISBN: 9789150112207
Köp: Jämför priser

Världens bästa riddare

Egon och Fiona går i riddarskola och håller på och gör i ordning inför en stor fest. Runt omkring dem finns det riddare, såväl snofsiga som riktigt läskiga och när Egon och Fiona upptäcker något skumt med lansarna, som ska användas inför tävlingen på festen, vet de inte riktigt vem de ska få att lyssna på dem.

Världens bästa riddare ingår i en serie, skriven av Magnus Ljunggren och illustrerad av Mats Vänehem . Men varje del går bra att läsa för sig. Precis i början av boken finns en genomskärningsbild av riddarborgen som Egon och Fiona bor i, vilket hjälper till att bygga upp en känsla för händelsemiljön. Sedan kastas vi direkt in i handlingen och planeringen inför festen.

Den här boken har jag inte läst själv, utan fått läst för mig, av min son. Det är nämligen en ganska bra bok att använda som första kapitelbok. Den innehåller huvudsakligen ord som är bekanta för barn. Orden är också lätta att ljuda sig igenom och meningarna är inte så långa.

Bilderna är väldigt roliga och består främst av hela miljöer som hjälper till att bygga upp stämningen. På flera sidor är texten infälld i bilden och illustrationerna fungerar bra som stöd för läsförståelsen.

Dessutom har boken en spännande handling. Jag har verkligen letat efter en sådan här bok till min son. De kapitelböcker som är tillräckligt lättlästa är oftast inte tillräckligt spännande. Då man läser sin allra första kapitelbok är det också viktigt att man verkligen känner för att läsa den och det behövs nog en nypa spänning för finna lusten att fortsätta att kämpa med sitt läsande.

Jag har funderat en del kring längden på boken. Det tar ett tag för en nybörjarläsare att ta sig igenom boken och den känns ganska lång. Men samtidigt blir det ju inte mycket till handling om det är alltför lite text i boken. Helena kom med den perfekta idén till en pekbok i ett tidigare inlägg, men att finna ut hur den perfekta nybörjarkapitelboken ska vara är verkligen inte lätt! Kraven på den perfekta första kapitelboken går ju lite emot varandra verkar det som. Den ska vara spännande och det ska gå att känna igen sig i personerna, samtidigt behöver den vara lättläst och inte alltför lång.

Världens bästa riddare
Författare: Magnus Ljunggren
Illustratör: Mats Vänehem
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 64
ISBN: 9789163859359 eller 9789152300282
Köp: Jämför priser 1 / 2

Oj, vad stökigt!

Äntligen! Det tog oss ganska exakt nio månader och en vecka innan vi hittade en bok som Kicken har tålamod att läsa två gånger efter varandra. Kanske är det för att boken ”Oj, vad stökigt!” låter Kicken vara med och läsa genom att pilla på saker, stänga dörrar och dra i överkast.

Boken är i smidigt format med tuggvänliga sidor och handlar om Kanin som har ett väldigt stökigt rum och han behöver hjälp av läsaren att städa upp. Genom att stänga byrån och städa i garderoben dvs vända på flikar, stoppa ner saker i leksakslådan samt bädda sängen blir rummet städat och både Kanin och läsaren får en stjärna som pris. Jag tycker den är rolig att läsa och Kicken älskar att hjälpa till att städa! Att han precis kommit in i perioden att dörrar är spännande och fingrarna lyder honom hjälper nog till en hel del, men jag tror den är rolig även för yngre barn då teckningarna är väldigt färgglada och illustrationerna fungerar lite som en pekbok också. Jag säger det igen: äntligen har vi en bok att krypa upp i soffan och läsa och mysa med. Eller busa på golvet med.

Oj, vad stökigt!
Författare: Checa Diaz
Illustratör: Checa Diaz
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 14
ISBN: 9789129669947
Köp: jämför pris här

Massa Mumin

Mumintrollen har alltid varit lite okända för mig. Jag fastnade aldrig riktigt för de vita, runda, figurerna från Finland när jag var liten och det har väl hängt kvar även när jag blivit äldre. Så jag har faktiskt inte vetat vad alla figurer heter, något jag fått lite konstiga blickar för ibland.
Nu, när jag inte är något barn, har jag fått upp ögonen för Mumintrollen och deras värld. Jag är hemskt nyfiken på en del gamla böcker av Tove Jansson, bland annat en del som vi har ärvt; Det osynliga barnet, Sent i November samt Trollvinter. Jag tror jag ska gilla att läsa dem, vilket jag ska när tid finns. Tills jag finner den tiden, kan jag nämna några andra böcker om Mumintrollen, nämligen några helt nya, sprillans böcker. Jag har kikat i en flikbok, där Mumintrollet och Lilla My leker kurragömma och en bok om Mumintrollets födelsedag.
Var är Lilla My, handlar, som man kan gissa, om att vi ska hjälpa Mumintrollet att leta efter Lilla My, som gömmer sig. Han räknar. Ett, två, tre, fyra…och så ända till tio. Sedan letar han efter Lilla My, överallt. Är hon i tältet? Eller under parasollet? Kanske bakom tidningen? Ja, vi får leta och leta, men till slut finner vi henne såklart, på ett väldigt fiffigt ställe!
När jag först slängde en blick på den här boken, kändes den litet tråkig. Kanske lite enkel. När jag läste den tillsammans med min dotter, nu ett år gammal, blev den genast mycket roligare.
Hon älskar att lyfta på flikarna och bläddrar snabbt i boken. Hon pekar ofta på boken och vill titta i den. Då blev det genast lite roligare för mig också!

Ibland kan det enkla vara det som man gillar bäst. Vi tittar ofta i den här boken nu.

I Mumintrollet fyller år är det, som titeln avslöjar, dags för Mumintrollets födelsedag. Han är så glad så glad, för det är ju hans stora dag. Han är så glad att han hoppar i sängen av förväntan inför dagen! Den börjar bra, med presenter och frukost av Muminmamman och Muminpappan. Bara mys alltså. Tills han beger sig ut för att visa den fina presenten, en guldknapp, för sina vänner. Men en efter en, säger de att de inte har tid att prata med Mumintrollet. Snusmumriken sitter och täljer på något, Snorkfröken samlar snäckor på stranden tillsammans med Lilla My, Sniff samlar fina stenar…och inte en endaste av vännerna säger ens ett litet grattis till Mumintrollet.
Ledsen går han hem och snörvlande ser han på när Muminmamman gör en fin födelsedagstårta. Men mitt i allt det ledsna hör han hur några ropar på honom! Vilka är det som ropar på honom nu?
Jag tyckte lite samma sak om den här som om Var är Lilla My, men den tog sig den här också. Jag vet inte vad det var som gjorde det. Kanske färgerna. Det är lite pastelligt, blekt kanske. Jag är ju en färgälskare och kontraster är något jag verkligen gillar. Men som sagt, den tog sig och Wilma gillar att titta i den här boken också. Hon bläddrar för fullt och om och om igen!

Snorkfröken och Lilla My har inte tid med Mumintrollet…

Det finns för övrigt två nya pysselböcker med Mumintrollet och hans vänner, en målarbok där man färglägger färdiga bilder, samt en bok med klistermärken som ska placeras på rätt ställen runt om i boken. De verkar roliga båda två, tycker jag!

För att sammanfatta lite, tycker jag dock att originalets Mumintroll verkar mycket mer intressanta, även om detta format kanske passar de mindre barnen bättre. Det känns lite som när Pippi Långstrump blev tecknad; lite fel och lite konstigt för mig men kanske jättebra för andra. Det beror på hur man ser det.

Var är Lilla My?
Fritt efter Tove Janssons idéer
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 24
ISBN: 9789150112405
Köp: Jämför priser

Mumintrollet fyller år
Fritt efter Tove Janssons idéer
Förlag: Alfabeta
Antal sidor: 26
ISBN: 9789150112399
Köp: Jämför priser

Jakten på den perfekta pekboken och varsågod, en gratis affärsidé!

Visst borde det vara busenkelt att hitta en bra pekbok? Jag menar alltså den allra enklaste varianten, såna med en tydlig bild på varje sida och eventuellt ett ord som beskriver vad bilden föreställer. Det finns gott om dem, men varför hittar jag aldrig någon som är riktigt, riktigt perfekt?

Nu bjuder jag på en gratis affärsidé till den som har lust: sälj personliga pekböcker! Tryck kunddesignade böcker eller tryck upp dem tomma och sälj även klistermärken man kan sätta på sidorna. Låt folk designa själva utifrån färdiga alternativ eller sånt de laddar upp själva. Tänk att få pekböcker som är precis som man vill ha dem!

Vad är det då jag saknar? Det kanske är fånigt egentligen, men jag har hittills inte sett en pekbok med djur där jag kan säga djurlätet för varje djur. Jag läser dem oftast genom att säga vad djuren säger och det blir ju så konstigt… ”Hunden säger voff, katten säger mjau, nyckelpigan säger… eh ja.. umm.. flugan säger bzz!” Jag vill även att det ska vara bra spridning, så att inte två djur med i stort sett samma läte ligger på samma uppslag.

När det gäller mat och saker vill jag att de ska kännas relevanta i våra liv, men det gör de ju inte alltid. Ibland känns pekböckerna dessutom väldigt översatta, som att de inte överhuvudtaget passar in i Sverige.

Ett annat problem är om det står fel ord på sidan. Man kanske inte vill säga ”glaskulor”, utan bara ”kulor”, eller vad det nu kan vara. Klart att man kan säga som man vill, men jag gillar ännu bättre när det står som man vill!

Mitt senaste pekboksinköp gjordes spontant på Ica. I en låda gömde sig fyra minipekböcker som man tyvärr inte kunde titta i innan man köpte. Jag var främst ute efter nya klossböcker till Ava att få pilla på, eftersom hon har massakrerat sina tidigare sådana, så jag vågade chansa och blev ungefär så nöjd som jag vågade hoppas att jag skulle. Ändå förekommer alla ”felen” ovan i dessa böcker.

Titlarna på de olika böckerna är Djur, Leksaker, Färger och Mat. Varje sida innehåller en bild med ett beskrivande ord. Stadiga kartongisidor, greppvänlig storlek och bra tydlighet ger plus. Ibland har man låtit den kreativa ådran komma fram genom att en bild sträcker sig in på sidan bredvid:

Bilden ovan visar alltså ett uppslag ur boken om djur och här är ett ur boken om leksaker:

Så här kan det se ut i färgboken:

Och här är ett exempel från matboken:

Den senare bilden är ett bra exempel på något som inte känns riktigt svenskt. Det där är inte en klassiskt svensk smörgås och en klassiskt svensk ostskiva. Och så äter vi förstås inte ost heller. Jag kan hitta många fler exempel på sådant som känns osvenskt eller icke relevant.

Ett annat, lite pinsamt, exempel på att dessa böcker ser översatta ut är att det står ”Låsförlaget” i stället för ”Läsförlaget” på bokbaksidorna. Det är inte så noga med de där krumelurerna över a och o, eller vad tycker ni?

Djur och mat är enklast att ta till sig, tycker jag. Färger är ett koncept min 1½-åring inte har börjat lära sig ännu, men det skadar förstås inte att gå igenom dem i alla fall. Leksaksbilderna känns lite lösryckta. En dinosaurie, är det en leksak alltså? Visst, den på bilden är det, men…

Tänk om jag hade kunnat få välja ut det jag gillar bäst i dessa böcker och sätta ihop till en, vad bra det skulle ha blivit då! Och ännu hellre skulle jag vilja kunna bidra med egna bilder, tänk till exempel att ha en alldeles vanlig, riktig pekbok med en bild på mormor i!

Klossböcker – De första orden
Förlag: Läsförlaget
ISBN: 9789179026967
Köp: jämför priser