Barnens Romanpris

Sveriges Radio har instiftat ett pris som heter Barnens Romanpris. Fem, böcker för åldrarna 9-12 år, är nominerade och vinnaren utses av en barnjury. I barnjuryn sitter 5 barn från Rambodalsskolan i Norrköping.

De nominerade böckerna är:

Vi rymmer igen av Bo R. Holmberg
Kung Steve och alla hemlösa hjärtans blues av Thomas Fröhling
Adzerk – den vita hingsten av Lin Hallberg
Hedvig och Hardemos prinsessa av Frida Nilsson
Fyren och stjärnorna av Annika Thor och Per Thor

Vilken bok som vinner får vi reda på i direktsändning 23 augusti kl. 11.03 i P1. P1 kommer även att sända bokdiskussioner med barnjuryn 18:e, 19:e och 20:e augusti, kl. 11.03.

Läs mer om Barnens Romanpris på Sveriges Radios hemsida.
Här hittar du information om tävlingen, böckerna och barnjuryn. Barn kan även posta egna boktips på sidan.

Läs Barnboksprats recensioner av två av Frida Nilssons Hedvig-böcker:

Hedvig
Hedvig och Max-Olov

Barnens Romanpris

Kyrkogårdsboken

Den har jämförts med både Djungelboken och Harry Potter, men är ändå otvivelaktigt Gaimansk i sin mörkt skruvade fantasisprudlande stil. Boken börjar dramatiskt med att en hel familj mördas av Mannen som är Jack. Nästan en hel familj i alla fall – den yngste familjemedlemmen lyckas i sin upptäckariver klättra ur sin spjälsäng, tulta ut ur huset och ta sig rakt in på kyrkogården, där den sedan länge avlidna Mrs Owens förbarmar sig över honom. Men inte kan väl spöken ta hand om ett människobarn? Protester hörs, men vad är alternativet? Det är otänkbart att skicka ut pojken till en säker död. Endast på kyrkogården kan barnet skyddas från Mannen som är Jack.

Pojken växer upp med makarna Owens som föräldrar. Han kallas Ingenman Owens, förkortat Ingen. För att kunna leva på kyrkogården på samma villkor som spökena får han kyrkogårdens fribrev. Han får bra mörkerseende och lär sig sådant spöken kan, som att tona bort och bli osynlig. Men till skillnad från spökena blir han äldre och han behöver äta mat. Han är helt beroende av sin förmyndare Silas omsorger. Silas har också kyrkogårdens fribrev, men Ingen vet inte riktigt vad han är. Han är varken spöke eller människa, men till skillnad från spökena kan han lämna kyrkogården och skaffa mat åt Ingen.

Kyrkogårdsboken
Ett uppslag ur Kyrkogårdsboken.

En stor del av boken består av anekdoter från Ingens uppväxt, men hela tiden ruvar faran i bakgrunden. Mannen som är Jack har för avsikt att slutföra sitt uppdrag och endast på kyrkogården är Ingen säker. Men vilken växande ung man vill leva hela sitt liv på en kyrkogård och gå miste om äventyren som finns i världen utanför? Till slut måste han möta sitt förflutna, men lyckligtvis har han hjälp av vännerna på kyrkogården.

Kyrkogårdsboken bjuder på mysigt mörk läsning om allehanda otäcka varelser och med ett härligt språk med många fiffiga detaljer i berättandet. Det är väldigt snyggt att kyrkogårdens invånare genomgående presenteras med sin gravstenstext:

Ingens vänstra vrist var svullen och lila. Doktor Trefusis (1870-1936, I Din härlighet må han vakna) undersökte den och förklarade att det bara var en stukning.

Och det blir många gånger härligt förvirrande tvetydigt i texten i och med att pojken heter Ingen:

Nästa dag vaknade Ingen tidigt, medan solen ännu var ett silvermynt som hängde högt i vinterskyn.

Jag gillade Coraline och Kyrkogårdsboken är ännu en fantastisk bok för unga av Gaiman. Hoppas att han skriver många fler!


Kyrkogårdsboken
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 332
ISBN: 9789163864391
Smakprov: provläs här
Köp: jämför priser

En sorglig syn

Nu har vi inte Lalo trummar längre. Till slut var det bara att inse att den hörde hemma i soporna. Det är den första bok Ava rivit sönder (den första utan popup-bilder i alla fall), men jag tror det beror på att den redan var i stort sett sönderläst. Sidorna satt löst och det var bara en tidsfråga innan de skulle ha lossnat av sig själva.

En sorglig syn
Sönderläst, sönderälskad!

Men vi är inte färdiga med den här boken ännu. Vi älskar den fortfarande och Ava brukar liksom läsa i förväg litegrann när jag läser den för henne, till exempel genom att sätta igång att kvacka strax innan grodan gör det. Vi kan den utantill båda två! Jag blir tvungen att köpa ett till exemplar!

Äntligen bajs!


Camilla Lundsten har kommit med en ny, pedagogisk bok. Den här gången handlar det om bajsandets konst.

Lillefanten har fått en potta! Lillefanten förklarar för Kanina och Maskot att man sitter där och väntar. Men vad väntar man på, kan man ju undra. Man väntar på att kisset och bajset ska komma, säger Lillefanten. Då skrattar de allihop, det låter så roligt.
Men Lillefanten får snart problem med att gå på pottan. Det kommer liksom ingenting. Lillefanten väntar och väntar… men bajset låter vänta på sig.
Till slut kommer det en bajskorv – en glad bajskorv! Vilken tur!

Jag har länge varit nyfiken på Camilla Lundstens böcker, efter att ha läst Bebisens roliga visor och verser. Den här boken lämnade mig lite besviken. Jag ville ha mer, det var så kort på något vis. Lillefanten har svårt att bajsa, väntar och så till sist kommer den en glad bajskorv. Men jaha… Det hade varit roligt med lite mer, kanske lite information om eller bilder på kiss och bajs eller liknande. Mer. Fast jag vet inte, kanske är det bra att det inte är mer. Det blir en bok om att det ibland är svårt att bajsa, behövs mer? Bajsandet är ju ibland nästan lite ångestladdat, då kanske det faktiskt är bra med en bok som inte krånglar för mycket utan bara beskriver det kort och koncist på ett ”såhär kan det vara-sätt”.

Min dotter har ännu inte börjat gå på pottan och har inte alls tyckt om att sitta på den de få gånger vi har provat. Vi får se hur hon reagerar senare, när hon är lite större. Kanske kan den här boken vara bra om hon fortfarande inte gillar pottan.

Bilderna är underbart färgglada och roliga att titta på, korta meningar är fullt tillräckligt för att beskriva vad som sker. Det är ju ändå en pekbok, dock lite annorlunda än traditionella pekböcker, känner jag. Kanske är det för att det inte brukar vara så mycket handling i andra pekböcker. Helena har funderat över samma sak tidigare.
Camilla Lundsten har en säregen stil, som jag gillar. Men jag får som sagt inte riktigt fatt i känslan av att något saknas.

Äntligen bajs!
Författare och illustratör: Camilla Lundsten
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 16
ISBN: 978-91-29-67453-8
Köp: Jämför priser

Bajs – det onämnbaras naturhistoria

Kicken har en kusin som snart är två år. Hon vet var bajs kommer ifrån. Ge henne ett gosedjur eller visa en bild på ett djur och hon pekar snabbt ut rumpan på djuret och säger glatt: ”Bajs!” Kiss- och bajsåldern är något som bokförlagen tagit fasta på. Det finns en uppsjö med böcker som berör temat och jag har kikat på de flesta. Det finns dem med ljud, de som på ett pedagogiskt sätt hjälper barnet att förstå att bajsa på pottan är bra, de som kanske inte handlar så mycket om bajs utan mer om bajs som ett roligt ord man kan säga hela tiden osv osv. Men jag har hittat en bok om bajs som berättar varför bajs är bra, var det tar vägen och vad man kan ha bajs till. Boken heter ”Bajs – det onämnbaras naturhistoria”.

Det va länge sen jag skrattade högt åt en barnbok, men jag kunde inte sluta fnissa. Jag visade min sambo som för första gången blev intresserad av alla dessa böcker jag släpar hem. Jag streckläste den. Det är precis så här jag vill prata om bajs med Kicken! Boken bjuder på en bajsrundtur där olika djurs avföring är avbildad på ett humoristisk sätt. Vi får veta varför alla djur (inkl människor) bajsar: för att göra sig av med skräp som blir över efter att man har ätit. Vi får veta varför vissa djur bajsar torrt medans andra djurs bajs är mer som en soppa och jag älskar förklaringen till varför bajs har en så tråkig färg: när maten vi äter blandas ihop blir färgen brunt, på samma sätt som om man blandar alla färgerna i en färglåda! Kapitlet om varför vissa djur äter bajs tänker jag dock hoppa över delge Kicken på många år, jag vill inte att han ska testa för ”så gör ju elefanterna”… I en tid där återvinning är ett hett ämne förklarar boken även att återvinning började långt innan vi människor började sortera glasburkar och papper.

Listan kan göras jättelång på höjdpunkter ur boken och jag tänker inte rada upp dem alla här. Boken har i alla fall gett mig mer kött på benen att förhoppningsvis hantera kommande kiss- och bajsålder på ett avslappnat sätt och utnyttja det till att lära Kicken mer om ämnet i en utvecklingsperiod då det ändå är så intressant!

 

 

ps. Själva boken är nog riktad för barn som är äldre än 3-6 år som det brukar vara på böcker med bajstema. Eller inte? Tänk vad imponerade förskolefröknarna kommer bli när barnen letar djurbajs så fort de kommer ut, och dessutom kan berätta vad det innehåller! Jag tycker det är en utmärkt ge-bort-bok till vilken småbarnsförälder som helst, det är så skönt att kunna skratta åt en så här enkel sak. När sen barnet har vuxit ifrån boken passar den nog utmärkt på utedasset på landet istället för de klassiska dassböckerna. ds

Bajs – det onämnbaras naturhistoria
Författare: Nicola Davies
Illustratör: Neal Layton
Förlag: Kabusa Böcker
Antal sidor: 61
ISBN: 9789173550543
Köp: jämför pris här