Vägen till Saga

vägen till saga fram

I många barnböcker möts vi av spännande skogar och vackra trädgårdar. Naturen och allt det oberäkneliga som den erbjuder blir en ovärderlig källa till äventyr. Men alla de barn som lever i städer och förorter och som inte har en skog mitt inpå knuten, är deras liv fattiga på äventyr?

I Vägen till Saga möter vi något som är ganska ovanligt i barnböcker, nämligen den oberäkneliga och levande staden. Innan Asta ska somna sitter hon och tittar ut över den mörka, men ändå vakna staden. Långt borta ser hon ett torn och Asta tror att det bor en flicka i det tornet. Nästa dag bestämmer sig Asta för att hälsa på hos flickan i tornet, så Asta går rakt in i en vägg, som blivit så mjuk att man kan ta sig till andra sidan. Där möts Asta av en häxtant som kokar soppa av skräp. Häxtanten berättar hur Asta ska göra för att finna flickan i tornet och nu kan en spännande resa in mot stadens hjärta börja. Samtidigt tar även ett letande efter vänskap fart och till slut får vi möta Saga, flickan tornet, som visar sig vara Astas själsfrände.

091003 (5)

Den här boken ges inte ut längre, vilket är väldigt tråkigt, för det är en fantastisk, spännande och fantasieggande historia. Texten har något poetiskt över sig, vilket kanske inte är så märkligt med tanke på att bokens författare, Kajsa Grytt även gör vacker musik. Bokens illustrationer, av Maja Lindén, passar bra ihop med texten och ger även berättelsen ytterligare en dimension för att beskriva den estetiska staden och de vinklar och vrår som dolts. Och vem vet egentligen vad som finns inne i staden, bakom alla ståtliga och kommersiella fasader?

Den här boken är helt klart värd att leta efter på antikvariat, men den finns också att låna på flera bibliotek.

Vägen till Saga

Författare: Kajsa Grytt
Illustratör: Maja Lindén
Förlag: Rabén & Sjögren
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129647174
Låna: Svenska biblioteks samlingar

Vem bestämmer?

Vem bestämmer?

Nu är boken slut. Det är dags att sova. Så tycker stora. Nej, det är fel! Boken börjar bara om igen. Så tycker lilla.

Konflikterna duggar tätt i denna underbara bok om stora och lilla nallen. Stora tycker en sak och lilla tycker en annan, men vem bestämmer? När lilla häller fil över stora går det så långt att stora skriker DUMMA UNGE! Då blir lilla ledsen. Men sen blir det bra igen.

Stina Wirsén fångar som vanligt vardagsdramatik på ett klockrent sätt med mycket värme och glimten i ögat. Illustrationerna förmedlar känslorna på pricken så att man förstår exakt hur nallarna känner sig. Den uppmärksamme noterar att boken stora och lilla läser är ingen mindre än Vem bestämmer?, hur nu det går ihop. En rolig detalj är det i alla fall, och lite av ett Wirsén-trademark.

Vem bestämmer?
Lilla är pigg! Ett uppslag ur Vem bestämmer?

Det här är en av mina favoriter i Vem-serien. Den är precis sådär charmig som en riktig Vem-bok ska vara, den behandlar träffsäkert stora känslor och låter det vara oviktigt om det är en nallemamma eller en nallepappa som bråkar med en nalleson eller en nalledotter. En höjdare som är riktigt rolig att läsa!


Vem bestämmer?
Författare & illustratör: Stina Wirsén
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN13: 9789163850905
Köp: jämför priser

Spyflugan Astrid

spyfluganastrid-framsida
Kan salami vara farligt? Ja, om den är dansk! Fast kanske mest om man är en fluga, som Astrid.

De säger att Astrid är en spyfluga, själv vet hon inte så noga men hon har många likheter med en sådan. Hon kan till exempel gå i taket. Och så har hon stora ögon. Hon har en stor stor familj och måste ofta passa alla småflugor, något som hon inte finner vidare kul alla gånger. Mest gillar hon att flyga iväg på upptäcksfärd. Men moster Ally tjatar på Astrid om att hon måste vara försiktig så att hon inte stöter på faror som hemska sugen och feta smällen. Därför flyger Astrid mest på natten. Då finns inte lika många faror som lurar för en liten spyfluga.
Trots sin försiktighet stöter hon ändå på trubbel, som bland annat inbegriper…just det…dansk salami!

spyfluganastrid-inuti

Jag bara älskar den här boken, skriven och illustrerad av Maria Jönsson. Den är så klurigt rolig och har ett underbart språk! Det här är en bok jag själv önskar att jag hade skrivit! Bilderna är underbara, särskilt bilden av hela familjen i början av boken.
Jag gillar att Astrid är så skönt avslappnad. Hon kör sin grej och även om hon råkar i trubbel går det alltid bra till slut.
En av mina favoritböcker som liten var den om Ludde Lump, av Camilla Gripe. Jag får för mig att den här boken är lite lik den till viss del.
Kort och gott – en superbra bok!

Spyflugan Astrid
Författare och illustratör: Maria Jönsson
Förlag: En bok för alla
Antal sidor: 27
ISBN: 978-91-7221-528-3

Mystiska Milla och Sjustjärnan

Mystiska Milla och SjustjärnanNi vet väl att spöken är till förväxling lika alldeles vanliga tygstycken och att det farligaste för spöken är konfektion? Allt som sys, alltså. Om inte, läs genast första delen i serien om Mystiska Milla, nämligen Mystiska Milla och spökskolan.

Mystiska Milla och Sjustjärnan är den andra delen i en planerad serie om tio böcker. Jag skulle gissa att upplägget i samtliga kommer att följa samma mall som första och andra boken gör, nämligen att Milla måste ge sig ut i världen och hämta hem någon stackare som hon har försatt i knipa. Till sin hjälp har hon människovännen Pinneus Mysac och några kända personer i spökform. Varje äventyr leder till att hon lär sig en av de tio sanningarna om livet som spöken måste hitta.

I den här boken är det Tuffa Thilia som måste räddas. Det är Millas fel att hon hamnade i en trave lakan som kördes iväg i en lastbil, åtminstone tycker Thilias mamma Arga Augusta det. Milla måste flyga långt ut i rymden, ända till Sjustjärnan, för att få reda på att det är till London hon ska åka för att hämta hem Thilia. Där får hon hjälp av Florence Nightingale, William Shakespeare och Sylvia Plath. Och Pinneus Mysac, förstås. Det är inte särskilt mycket man får veta om kändisspökena och det är inte säkert att man ens förstår vilka de är. Men i slutet av boken finns en infotext om dem och tanken är att berättelsen ska väcka intresse att kolla upp dem mer.

Mystiska Milla och Sjustjärnan
Fredrik Skavlans härliga bilder förgyller Mystiska Milla och Sjustjärnan

Fredrik Skavlans bilder är underbara och Unni Lindells tygspökvärld är skickligt sammanvävd med många fyndiga och genomtänkta idéer. Det är främst de bakomliggande idéerna jag tycker om, själva genomförandet når inte riktigt ända fram (till mig i alla fall). Språket är inget speciellt, det blir rentav knaggligt ibland med alla konstiga krystade namn och svengelskt spökprat. Berättelsen har sina poänger, men jag tar mig mest igenom den för att få mysa över spökvärlden. Dessutom har jag lite svårt att riktigt tycka om Milla. Det ska förstås föreställa charmigt att hon hela tiden måste prata som om hon är dum i huvudet och inte bryr sig, trots att det inte är så, men jag tycker det är irriterande. Samtidigt är det bra att det är en tjej som får vara bångstyrig huvudperson och slippa vara så där präktig som barnboksflickor ofta är.

Det ska bli spännande att följa projekt Milla och se var det hela slutar. Nästa grej är tydligen att Milla ska bli musikal. I den tredje boken, som ges ut på svenska i mars, kommer Milla att bege sig till Ryssland och träffa Fjodor Dostojevskij. Nifse Nella og vintersirkuset är redan utgiven på originalspråket norska.


Mystiska Milla och Sjustjärnan
Författare: Unni Lindell
Illustratör: Fredrik Skavlan
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 200
ISBN: 9789164203021

Doktor Proktors tidsbadkar

Doktor Proktors tidsbadkarBli inte förvånad om det plötsligt dyker upp ett badkar på ett oväntat ställe. Eller en sisådär två, tre stycken badkar. Det är förmodligen bara doktor Proktor och hans vänner som reser i tiden. Doktor Proktors tidsbadkar är den andra boken Jo Nesbø skrivit om den skranglige och småtokige professorn och hans unga vänner Lise och Bulle. Med tanke på hur fantastisk Doktor Proktors pruttpulver är hade jag skyhöga förväntningar och tycker faktiskt att uppföljaren håller måttet.

Redan i första boken fick vi höra talas om doktorns ungdomskärlek Juliette Margarin. Nu har han åkt till Paris för att leta rätt på henne, men det krävs många resor i både tid och rum för att övervinna de hinder som satte stopp för de unga turturduvorna för så länge sedan. Lyckligtvis har doktor Proktor uppfunnit ett tidsbadkar som lämpar sig utmärkt för ändamålet. Det enda kruxet är att han inte har fått med sig tillräckligt med tidstvål, som är ett måste för tidsresor. Han fastnar någonstans i historien, men lyckas skicka ett meddelande till Lise och Bulle, som kommer till undsättning efter diverse kringelikrokar.

I den första boken imponerades jag framför allt av det fantastiskt tokroliga språket. Det finns i den andra boken också, men överskuggas en aning av att berättelsen är spektakulärt spännande och äventyrlig. Det blir en hejdlös jakt som passerar många milstolpar i den franska historien. Vi får veta hur Gustave Eiffel fick inspiration till sitt torn, vi tipsas om hur man bäst vinner Tour de France, vi levereras sanningen om slaget vid Waterloo och vi får ta del av vad som egentligen hände med Jeanne d’Arc. Nesbø väver ihop alla trådar riktigt snyggt, precis som i första boken, och bollar tidsloopar och paradoxer på omöjlighetens kant, men får det hela att hålla ihop och kännas genomtänkt.

Här kommer smakprov i text och bild (från olika ställen i boken):

Medeltiden visade sig vara väldigt mörk. Både beck- och kolsvart. Mörk som i en kolsäck. Fullständigt nattsvart, faktiskt. Allt detta hade Bulle slagit fast där han stod upprätt i badkaret och ropade ut i mörkret:
”Är det någon här?” Rösten ekade.
”Jag är här”, sa en röst bredvid honom.
”Det vet jag väl”, sa Bulle. ”Vi kom i samma badkar. Jag undrade om det fanns någon annan här. Ser du något?”
”Nej”, sa doktor Proktor. ”Juliette? Juliette?”
Inget svar.
”Juliette!” upprepade professorn. ”Juli… Aj!”
”Vad var det?”
”Jag fick något i huvudet igen.”
”Vadå?”
”Jag vet inte, men det kändes som ett badkar.”
”Är det någon här?” Det var Lises röst.
”Jag är här”, hördes en hes, ökentorr stämma.
”Det vet jag väl”, viskade Lise. ”Vi kom i samma badkar. Jag undrade om…”
”Vi är här allihop”, sa Bulle. ”Men var är vi? Det är ju omöjligt att se något.”
”Vi är exakt där vi ville vara”, sa doktor Proktor. ”I Jeanne d’Arcs fängelsehåla.”
Bulles ögon började vänja sig vid mörkret och han kunde skymta ett litet fönster med galler högt uppe på väggen. Och konturerna av tre vita badkar som stod huller om buller.
”Juliette har varit här”, sa Bulle. ”Jag kan se hennes badkar.”

Doktor Proktors tidsbadkar
Ett uppslag ur Doktor Proktors tidsbadkar

Nu undrar jag bara när den tredje boken om doktor Proktor kommer. Jag vill ha mer!


Doktor Proktors tidsbadkar
Författare: Jo Nesbø
Illustratör: Per Dybvig
Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 312
ISBN: 9789164203045
Köp: jämför priser