Barnboksprat

Ett hus utan speglar

Boken handlar om elvaåriga Thomasine som befinner sig i ett gammalt stort hus tillsammans med sina kusiner. Hennes pappa vårdar en äldre släkting som ligger för döden.

Men så börjar underliga saker ske. Varför finns det ett rum där alla speglar förvaras? Vem är flickan de möter där, som verkar komma från en annan tid?

Just denna baksidestext fick mig att vilja läsa boken. Jag såg framför mig ett spännande och mystiskt äventyr. Man kommer snabbt in i handlingen då barnen leker kurragömma bland alla skrymslen och vrår i huset. Thomasine glömmer bort att leta efter sin femåriga kusin då middagen utropas och när hon väl finner henne senare så berättar flickan att hon inte alls varit ensam. Hon har lekt med någon.

I mitten av boken börjar jag känna en smått besvikelse över handlingen. Jag har kanske förväntat mig ett hisnande Narnia-äventyr men jag tar mig förbi dessa känslor pågrund av Mårten Sandéns vackra och målande sätt att skriva på. Bilderna i boken gick även de stick och stäv med min känsla för texten i början och det störde något men sedan börjar det förändras.

Jo, så är det. Liksom karaktärerna i boken så förändras även jag som läsare. Jag vet inte när det sker men det kommer smygande. Plötsligt känns Moa Schulmans ödsliga och surrealistiska svart-vita bilder mycket passande till bokens vackra vemod och själ.

Och i slutet gråter jag. Det kommer oväntat men texten och allt jag läst tidigare blir väldigt begripligt och jag förstår att jag blivit lurad in i ett äventyr, kanske inte i ett storslaget sagoäventyr utan om att födas, leva och dö. Och det är mycket vackert. Jag torkar tårarna med ett milt leende när jag slår igen boken.

Ett hus utan speglar
Författare: Mårten Sandén
Illustratör: Moa Schulman
Förlag: Raben & Sjögren
Utgiven: 201203
Antal sidor: 155
ISBN: 9789129680157
Bokus eller Adlibris

Djangon

Med anledning av romernas nationaldag idag vill jag lyfta den underbara bilderboken Djangon. Levi Pinfold har, med bild och text, skapat en fantasifull och fyndig bok om den romske jazzlegenden Jean ”Django” Reinhardt.

En dag träffar Jean en liten filur, Djangon, som älskar bus. Djangon fattar tycke för Jean vilket han visar genom att stoja och skoja med Jean, men bara för Jean. Så när banjon går sönder eller när hästen stegrar sig i skräck syns plötsligt Djangon inte till och Jean får skulden. Till slut blir Jean så arg att han skriker åt Djangon att försvinna, men det är först då han inser att även han fattat tycke för Djangon.

Djangon visar på ett levande sätt hur det kan vara att ha ett busfrö som ständig kompis och att hitta sig själv. I fokus står också relationen mellan barn och förälder, mellan Jean och hans pappa och hur de visar ömhet och värme för varandra, mitt i alla rackartyg som kommer emellan.

Bokens illustrationer beskriver en värld i för nästan 100 år sedan och som levs kringresande i tältvagnar. Illustrationerna beskriver detta liv på ett vackert sätt och det här är en sådan bok som man skulle vilja gå in i. Men bilderna är också så mycket mer än bara vackra och visar även sådant som är svårt att beskriva med ord. När karavanen går genom en fransk stad bestämmer sig Djangon för att busa och får Jean att räcka ut tungan och säga fula saker. Man kan verkligen känna kylan från stadsfolket, trots de i övrigt så varma bilderna. Vem vill väl inte räcka ut tungan åt sådana människor? Ett barn som inte hört om romernas historia lägger kanske inte samma betydelse i de frånvända snorkiga blickarna, men Djangon är ett sätt att börja prata om intolerans.

Djangon

Författare och illustratör: Levi Pinfold
Svensk text: Emeli André

Förlag: Karneval Förlag (2012)

ISBN: 9789185703814

Antal sidor: 36
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Romska nationaldagen

Idag, 8 april, firas romernas nationaldag. För precis 41 år sedan hölls den första romska världskongressen i London och det var även då som FN erkände romerna som en internationell minoritetsgrupp.

Nyligen annonserade Tidskriften Le Romané Nevimata och bokförlaget Podium om skrivtävlingen ”Att vara ung rom idag”. 19 mars var sista dag att lämna in bidrag och det ska bli spännande att se resultatet av den tävlingen. I ett annat samarbete med bokförlaget Podium lyftes en annan minoritesgrupp i Sverige: samer. Då vann Ann-Helén Laestadius, som idag är en etablerad författare.

När man söker på böcker av och om romer är det lätt att konstatera att en tävling för att inspirera unga att utöka utbudet är välbehövt. Den här veckan har dock UR uppmärksammat romernas nationaldag med bland annat boktips och radiosagor på romani chib (finns även på svenska).

Tisdagskossan

Den här boken har jag haft hemma i flera månader nu. Ja, sedan förra året till och med om jag ska vara ärlig. Jag har inte haft tid att skriva inlägg här på Barnboksprat, till min sorg. Men nu vill jag skriva om Tisdagskossan, eftersom jag nyligen fick ett mail från Daniel Edfeldt, kossans skapare, där han undrade om jag ville läsa och skriva om hans uppföljare till Tisdagskossan, som kommer i slutet av sommaren någon gång. Det ville jag ju såklart, men först behövde jag skriva om den första boken om kossan.

Det är tisdag och Veras favoritdag på hela veckan. Varför då då? Jo, för på tisdagar får man ta med sig något till dagis. Vera vill absolut ta med sig sin kossa.
Först vill inte kossan följa med utan vill helst stanna kvar hemma och äta av heltäckningsmattan. Men Vera är bestämd och tar med kossan till dagis i alla fall. Stövlar ska på, fast kossan spjärnar emot.

Väl framme på dagis är det spännande att se vad de andra barnen tagit med sig. En har tagit med en trasig radiostyrd bil, en annan en legobit. När Vera ska visa sin sak har kossan smitit iväg och klättrat upp i ribbstolarna. Men hur ska den komma ner? Kossan är lite rädd. Till slut kommer Vera på att hon kan lägga mjuka, färgglada kuddar under så kossan kan hoppa ner och landa mjukt.
Ja, kossan får vara med om alla vardagliga dagishändelser du kan tänka dig. Sångstund, fruktstund, lunch, innelek, ritstund, utelek där lånegalonisarna skaver mot juvret (väldigt roligt, tycker jag) och de lagar geggamojskakor.

Det är en fin berättelse om barns underbara fantasi i vardagen. Jag har tidigare läst Gruffarna och drakägget av samma författare. Det var en kapitelbok i fantasygenren kan man säga. Så Tisdagskossan är helt annorlunda i sin form. Men det verkar inte vara något problem för författaren att byta genre till bilderböcker för mindre barn.
Det är Bettina Johansson som illustrerat och hon fångat dagisvardagen på ett fint sätt. Hon adderar detaljer som ger bilderna det lilla extra och balanserar upp Daniel Edfeldts text mycket bra!
Jag tycker att det är rätt skönt att det heter dagis i boken, eftersom jag själv säger det, fast man inte får. Det heter ju Förskola! Därför var det skönt att få läsa ordet dagis i boken.

Min dotter Wilma, snart tre år, tyckte jättemycket om den här boken, hon vill ofta läsa den och är väldigt engagerad i kossan och hennes känslor.
Så nu ser vi fram emot att läsa uppföljaren till Tisdagskossan!

Tisdagskossan
Förlag: B Wahlströms
Antal sidor: 32
ISBN: 9789132160196
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Fråga en dinosaurie

Tänk om du kunde fråga en dinosaurie vad du ville! Vad skulle du fråga då? Bokens skapare har lekt med tanken och ställt frågor som:

– Varför dog ni ut allihop?
– Brukade dinosaurier nysa?
– Vilken dinosaurie var smartast?
– Vem lade störst ägg?
– Vad gjorde ni hela dagarna?

Svaren finns här också och visst kan man väl på sätt och vis säga att det är dinosaurierna som svarat. Man har ju fått veta så mycket tack vare de lämningar som finns.

Det här är en riktigt faktaspäckad bok, fylld av spännande detaljer och snygga bilder. Jag tycker det är lite svårt att läsa den här typen av böcker högt, så kanske lämpar den sig allra bäst för dinosaurieälskare som kan läsa själva? Fast den funkar nog för de riktigt inbitna oavsett ålder.

Det finns även en Fråga en insekt!

Fråga en dinosaurie …så får du svar.
Förlag: Ordalaget (2012)
Antal sidor: 31
ISBN: 978-91-7469-022-4
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris