Jag älskar Manne

Här är en liten bok om stora känslor. Några av er kanske känner igen den första halvan av boken, som publicerades i Den rosa barnkammarboken för några år sedan. Nu har storyn om den lilla killen Mickes kärlek till sin kompis och hans hink, hår och trasiga pinne fått en tvist; efter halva boken dyker det upp någon som Micke inte alls gillar! En kille som konkurrerar om Mannes vänskap.

Det är finurligt illustrerat: boken är gjord så att på ena sidan på varje uppslag står texten, och på den andra sidan finns bilden. Redan när Micke berättar om allt som han älskar när det gäller kompisen kommer den tredje personen smygande. Som en minimal figur ser man honom på sidan med text, och för varje uppslag blir han större och större för att till slut ta klivet över till Mickes revir sandlådan. Där befinner sig Micke och Manne och håller som bäst på att demolera ett sandslott med stor glädje. Micke konstaterar genast att han inte gillar den där killen medan kompisen Manne ser rätt glad ut.

Nu uppstår det lite dramatik; en hink välts och det puttas, Micke sitter vid sidan om och ser på när Manne och killen busar.

Men, i samma stund som killen klivit i sandlådan har det dykt upp någon mer, även den som en liten figur i hörnet på textsidan. Det är en hund som kommer. Först tycker pojkarna att det är skoj men så visar det sig att ”Hunden gillar killens stövlar”, och hur visar hunden det tror ni? Det hela slutar med att killen springer därifrån med flaxande armar, inte helt nöjd med hur situationen har artat sig kan man gissa.

Det hinner hända mycket på få sidor och Pija Lindenbaums illustrationer är finurliga, fina och berättar mycket som själva texten utelämnar. Boken lämpar sig nog bäst för barn mellan 2-4 år skulle jag tro.


Jag älskar Manne
Författare och illustratör: Pija Lindenbaum
Förlag: Bonnier Carlsen
Antal sidor: 32
ISBN: 9789163870026
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Elsa Beskows sagoskatt: Vill du läsa?

Jag vet människor som avskyr Elsa Beskow. Speciellt en som anser att hon är vansinnigt tråkig och tillrättalagd och så gillar inte den personen idén att alla ska tycka det är bra bara för att verken anses som klassiker. Det var kanske bra för länge sedan, med tanke på dåtidens utbud, men vi har väl utvecklats? Så förlegad syn på det mesta. Detta anser denne person med eftertryck och det står hen fritt, för lite uppfriskande är det allt när ikoner ifrågasätts.

Vad tycker då jag? Elsa Beskow är naturligtvis formad av sin tid, men besitter en uppenbar konstnärlighet i både ord och bild. Min känsla kring henne har sitt ursprung i mina minnen som varit förhållandevis goda. Fast rädd för trollet i Tomtebobarnen var jag allt och så hyste jag en aversion mot de straff- och misshandelsbenägna vuxna i Hattstugan; mamman och den läskiga tomten. Gillade inte Farbror Blå heller. Men dessa fiktiva karaktärer existerade sannolikt i samhället vid denna tid. På gymnasiet skrev jag förresten ett litet specialarbete om just Elsa Beskow och hennes bilder i sagorna från min barndom. Det som då fascinerade mig särskilt var det lite ljuva anslaget i bildform som uppenbarade sig bland annat i älvans gestalt i Solägget.

I nyutkomna Elsa Beskows sagoskatt: Vill du läsa? har materialet hämtats från tre läseböcker i serien Vill du läsa?, som utgavs första gången 1935 och som sägs ha påverkat en hel generation svenska skolbarn. Elsa Beskow är tongivande i dessa böcker, men författarna är flera och namnkunniga, t.ex. Alice Tegnér, Jeanna Oterdahl och Zacharias Topelius. En kollega här på bloggen har redan recenserat en av delarna i nysatsningen Elsa Beskows Sagoskatt och fler utgåvor i serien finns. Hon har även i bloggen Formom jämfört en modernare bok: Smarta Små upptäcker skolan med nyutkomna Vill du läsa? 

Barnen Lisa och Hans förekommer flitigt i boken. De lever sina liv och vi får vara med i vissa bitar på deras lärostig. Barnen utvecklas och får mer och mer ansvar och den lilla läsaren som upplever boken kan i bästa fall genomgå liknande utveckling. Betoningen på familjen är central och det kan ge en trygghet eller vara fullständigt kvävande. Hemmet och skolan kompletterar varandra, men hemmet är grunden.

I boken finner vi texter bestående av både poetiska toner och mera faktabaserade berättelser. Här finns t.ex. sagor, visor, rim, gåtor, språklära och flera dialogtexter. En värld där barnet får möta årstider, månader och lära om tidsbegrepp och få kunskap om färger, m.m. Ja, en förståelse om hela vår värld med människor, djur och natur erbjuds.

Boken kan ge olika ingångar, t.ex. det gammaldags och ljuvt nostalgiska eller det grymt förlegade med en syn på könsrollerna som ligger som en filt över det hela. Jag kan ta in båda sidor, men erkänner att jag förförs av bildernas lätta och vackra uttryck. Ändå vill jag hävda att det kan bli till ett problem om boken läses bokstavligt. Nu tror jag inte det görs i vår tid eller i vårt land åtminstone.

Jag funderar på om boken vunnit på att vara mera i sin grundform, det vill säga tre böcker i stället för denna massiva utgåva. Boken kan nämligen kännas lite för mycket, lite för tung för att lätt tas fram och läsas. Det är mer en bok att leta upp olika avsnitt i och kanske finna sina favoriter. En äldre generation kommer troligen att se den som en fin present till sina barnbarn och förhoppningsvis läsa den högt för dem.

Det är onekligen en vacker bok och ett dokument från en annans tids pedagogik och värderingar. Om vi ser till den tid när bokens skrevs och illustrerades, så är det ett enastående pedagogiskt grepp vi bjuds på. Det är lekfullt men samtidigt är läroansatsen tydlig och framför allt; det finns mycket att lära även för dagens barn. Flera av Elsa Beskows texter är mångbottnade och fint naturlyriska:

Höstvisa

Det glimmar i guld och i klaraste rött,
det prasslar så sakta i parken,
ty hösten är kommen, och björkar och lönn
de fäller nu bladen till marken:
”Så fall, våra blad, fall mjukt och lätt,
vi väver ett täcke så varmt och tätt,
vi väver ett täcke åt marken.

Se, vintern är nära, och vädret är grått,
nu måste vi värma och lysa!
Vi väver ett täcke så varmt och så gott,
att blombarnen icke må frysa.
Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,
vi väver ett täcke i guld och rött,
vi väver ett täcke åt marken.”

 


Elsa Beskows sagoskatt: Vill du läsa?
Författare: Elsa Beskow med flera
Illustratör: Elsa Beskow
Förlag: Bonnier Carlsen (2012)
Antal sidor: 143
ISBN: 9789163870194
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Intervju: Ellen Karlsson startade eget förlag

Ellen Karlsson

Ålder: 26 år

Bor: Västertorp, Stockholm

Familj: maken Richard och Stig, 10 månader

Just nu: föräldraledig från jobb i barnbokshandel, samt redaktör och förläggare på sitt eget Urax förlag

Utbildning: litteraturvetenskap med inriktning mot barnlitteratur (Stockholms universitet) + genusvetenskap, skrivkurser m.m.

Det kom ett mail om ett nystartat barnboksförlag, Urax förlag. Jag såg till att recensera Molly & Sus och blev dessutom nyfiken på Ellen Karlsson, som på egen hand startat förlaget, så jag ställde henne några frågor.

Hur kom förlaget till?
I slutet av 2011 gick Åsa Almqvist bort. Åsa var dotter till Bertil Almqvist som gjorde böckerna om Barna Hedenhös och hon var en stor bilderboksentusiast. När hon dog hade hon en önskan om att kunna främja svensk barnlitteratur och ur det växte idén om ett förlag fram. Jag fick det fina förtroendet att starta och driva förlaget som jag valde att döpa till Urax efter Hedenhösarnas hund.

Innan Urax så har jag tänkt länge på att starta förlag. En drivkraft har varit att jag tycker att utgivningen i Sverige stundtals är feg och tråkig. Med Urax hoppas jag kunna ge ut böcker som annars kanske inte hade fått bli utgivna p.g.a. att de anses för smala eller inte är tillräckligt vinstdrivande.

Hur gör man för att starta ett förlag?
Rent praktiskt så är det bra att ha ett startkapital när man startar förlag. Att trycka böcker är dyrt och man måste ligga ute med ganska mycket pengar innan man kan börja få igen dem. Det ekonomiska är en ofrånkomlig, tråkig del av förlagsarbetet och då menar jag egentligen inte det praktiskt ekonomiska som bokföring utan helt enkelt det faktum att man måste ha pengar. En annan sak man kan tänka på är var man ska jobba, kanske kan man ha sitt förlag hemma, eller så vill man hyra en kontorsplats. Det blir ganska fort mycket grejer så för mig har det varit väldigt skönt att ha ett arbetsrum. Urax har rum på ett kontorshotell. Man kan dela med andra så blir det inte lika dyrt. Det är också bra att tänka på vilka man känner och om de kan och vill hjälpa en med något, det kan gälla hemsida, korrekturläsning, bokföring, utgivningstips (det finns många böcker som borde återutges t.ex.) eller något helt annat. Man kan också kontakta folk som man tror kan och vill svara på alla frågor som kommer under arbetets gång. Barnboksbranschen är väldigt trevlig, tycker jag, och de flesta gillar att hjälpa varandra. Jag har fått otroligt mycket hjälp av min pappa som driver ett serieförlag sen ungefär 10 år tillbaka. Jag har även fått fantastisk hjälp av Autostrada som är det säljföretag som representerar Urax i bokhandeln. De har koll på datum och möten och allt viktigt som jag inte visste något om när jag började. Jag har också haft stor hjälp hemma av min man som bl.a. är grafiker. Lite så menar jag med att man får fundera på vilka man känner som skulle kunna tycka att det var kul att vara med och hjälpa till.

I höst ger Urax förlag ut sina första tre böcker: en debut, en nyutgivning och en översättning. Hur blev det just dessa böcker?
Det kändes viktigt att Urax första böcker skulle representera vad förlaget är och vilken utgivning det kommer att ha.

Barna Hedenhös på vinterresa i Sverige gavs först ut 1951, det är den första boken i serien Urax klassiker som kommer att vara återutgivningar av böcker som saknas i bokhandeln. Att börja med en Hedenhösbok kändes självklart och jag är jätteglad över hur fin boken blev, det är ny repro och formatet är samma som originalutgåvan.

Molly & Sus (se Barnboksprats recension) var ett examensprojekt som Klara Persson gjorde på HDK (Högskolan för design och konsthantverk) så boken fanns faktiskt färdig och låg ute på Klaras hemsida. Tillsammans har vi arbetat med den, så det är inte riktigt samma bok nu som det var från början. Att jobba tillsammans med Klara har varit en av de absolut roligaste sakerna, då har jag fått vara redaktör och det är som sagt helt fantastiskt kul!

Kalla mej farbror Alf är en väldigt speciell bok för mig. Jag hade älskat den som barn och jag älskar den nu, det är verkligen min typ av humor. Det är ett av de bästa bilderboksmanusen jag läst och jag är så glad över att ha fått ge ut boken på svenska. Fam Ekman som har gjort den är en av Norges största bilderbokskonstnärer, ändå har hon inte blivit utgiven i Sverige på jättelänge. Jag tror att det beror på att hennes böcker anses vara för svårsålda, men alla tecknare jag pratat med är jätteglada över att hon ges ut på svenska igen.

Vad har förlaget för inriktning?
För tillfället är det bilderboksutgivning som gäller, men förhoppningen är att kunna ge ut även mer textbaserade böcker längre fram.

Jag vill ge ut böcker som jag tycker är väldigt bra, det är egentligen det enda kravet. Helst ska de vara fina att se på också, snyggt bundna och med fint papper. Gärna tryckta i Sverige eller i närheten och från och med nästa utgivningsperiod är målet att böckerna ska vara miljömärkta.

Vad är framtidsplanerna?
Framtidsplanerna och förhoppningarna är främst att kunna fortsätta driva Urax och därmed ge utrymme för nya och bortglömda författare och illustratörer.

Aspirerande författare, vilka (om några) ska skicka sitt manus till dig?
Urax har redan börjat få en del manus, men som det ser ut nu så är det väldigt svårt att ge ut spontanmanus för Urax. Fast jag måste ändå uppmuntra till att man skickar sina manus till förlag så det är svårt för mig att säga att man inte ska skicka till Urax, blir det alldeles för mycket kanske jag kommer att införa manusstopp, men än så länge hinner jag läsa och det är väldigt roligt!

Molly & Sus

En dag föddes två barn. Två barn på en och samma dag. Från början var dom små och sen blev dom större. Hela tiden var dom tvillingar. Håret hade också alltid varit som det var.

Detta är berättelsen om tvillingflickorna Molly och Sus som bokstavligt talat är ihopflätade. Ända sedan födseln har de suttit ihop – i håret! Detta möjliggör förstås en förhållandevis enkel separation, men det tycks fram till berättelsens start inte ha gått upp för någon av de inblandade och när de till slut står inför fullbordat faktum visar det sig att det där med separation kanske inte var så enkelt som det verkade. För hur hittar man någon som är borta? Vill man verkligen att den man tycker om ska kunna försvinna hur som helst?

Att sitta ihop kan vara väldigt irriterande,
men att sluta göra det är inte heller så lätt.

Molly & Sus är skriven och illustrerad av debutanten Klara Persson och ges ut på det alldeles nystartade Urax förlag – en mycket bra start för dem båda. Det finns en avväpnande charm i såväl text som bild, språket är barnsligt på ett sätt som faktiskt funkar och ord och bild kompletterar varandra väl. Notera inledningen (av boken såväl som av detta blogginlägg): Hela tiden var dom tvillingar. Håret hade också alltid varit som det var. Ingen närmare beskrivning behövs, åtminstone inte i ord.

Dessutom gillar jag hur vi ser saxen i bild flera gånger innan den används – se bilden här ovanför, till exempel. Den har dessutom förekommit tidigare, när flickorna måste klippa koftor av alla tröjor eftersom de inte kan dra något över huvudet.

Ava, 3½ år, gav betyget: ”Jag vill att vi ska läsa den igen!” Så det gjorde vi. Sen ville hon höra den en tredje gång, men då tyckte jag att det var dags att göra annat.

En fin bok och som sagt en mycket lovande start, som får mig nyfiken på fortsättningen!


Molly & Sus
Författare & illustratör: Klara Persson
Förlag: Urax (sept 2012)
ISBN: 9789187208027
Antal sidor: 36
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

ABC och alla de andra gökarna

Ännu en ABC-bok, men en ytterst originell sådan. Anna Höglunds bildspråk överraskade mig med uppslag där det i bakgrunderna är nedlagt en tydlig flirt med den vuxne läsaren. Det finns exempel på exotiska platser, stadsmiljöer med reklam à la old style, ledsna förorter, landsbygd och moderna hemmiljöer med designtapeter. En ödslig ton smyger sig ofta in och bilderna är utformade i någon slags kollageteknik. Spex och en djupare mening blandas på ett fritt och lite respektlöst sätt. Bokstäverna består av en stor och en liten, som sig bör. Flertalet gånger tolkar jag in att det är ett barn som symboliserar den minsta bokstaven, ibland kan den lille vara en kompis eller en fru. Den stora bokstaven kan uppföra sig uppenbart otrevligt, för att i annan form vara antingen ordentlig eller utsvävande.

Stora D dansar hela natten
lilla d får bara dricka vatten

Ingen bokstav är den andre lik, i dubbel bemärkelse. Alla bär dock i sin utformning drag av det naiva och stundtals upplever jag lätt groteska utseenden. Det är en bok att tala vidare om, att återkomma till. Det finns detaljer som höjer bilden och det är synnerligen aktiva bokstäver som står i förgrunden på varje bild och dessa ihop med texten ökar på humornivån avsevärt. Det är personliga bokstäver som kan uttrycka känslor eller visa på egenskaper. Den heter ju ABC och alla de andra gökarna och nog är det gökar en hel del kan kallas. Så här står att läsa på baksidestexten:

Vad har egentligen bokstäverna för sig när de är hemma hos sig?
Vad gör de när de inte är på jobbet? Hur är de som karaktärer?

Inte visste jag detta om I:

Eller om L:


ABC och alla de andra gökarna
Författare & illustratör: Anna Höglund
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789129684131
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris