Det här är en bok om ett barn som lever med tvångssyndrom. Jag blev genast nyfiken på att läsa den, eftersom jag själv är förälder till ett barn som också kämpar med tvång. Det här, tänkte jag, ska vi läsa tillsammans.
Boken handlar om Bella, en lågstadietjej som drömmer om att flyga flygplan, älskar att simma och har en bästis som heter Isa. Men hennes tillvaro påverkas starkt av ångesten och alla tvångstankar som griper tag i henne, kräver hennes uppmärksamhet och suger hennes energi. Till slut blir allt ohållbart.
Att illustrera något så abstrakt som tvångstankar kan inte vara lätt, men Anna Nordgren lyckas konkretisera dem på ett lekfullt och begripligt sätt. I illustrationerna flyter tvångstankarna runt Bella som något påtagligt men ändå svårfångat.
Annie Hagvall Einarsund skildrar på ett fint sätt hur livet med tvång kan vara, hur tankar spelas upp som filmer i huvudet som inte går att stoppa, hur begränsande det kan bli trots alla försök att tränga undan dem. Vi får följa Bella när hon försöker hantera sin oro genom ritualer och rutiner. Just den här skildringen, av det inre kaoset och försöken att skapa kontroll, är bokens största styrka.
Min son tyckte att det var skönt att läsa om någon som kämpar med liknande saker som han själv. Representation spelar roll och OCD (tvångssyndrom) är något vi behöver prata mer om och avdramatisera.
Samtidigt som bokens styrka ligger i skildringen av Bellas vardag och hennes kamp, är själva berättelsen ganska enkel. Språket är rakt och lättillgängligt, vilket gör den lätt att ta till sig, men det skapar också ibland en känsla av distans till karaktärerna. Att berättelsen är skriven i presens förstärker däremot känslan av närvaro och akuthet i Bellas tillstånd.
Det här är en fin och viktig bok att läsa tillsammans, en bok som öppnar för samtal om tvång, oro och hur det kan kännas inuti. Förvänta er inte en spänningsroman eller dramatiska vändningar; styrkan ligger i ämnet och i den empatiska skildringen av ett barns kamp mot tvångstankar.
