Bilderboksretro 50-tal

Kommer du ihåg? Så står det på en lockande pil in i den här boken, Bilderboksretro 50-tal (som ni ser i bilden är det fler på väg!). Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing bjuder på en rejäl nostalgitripp genom samlade utdrag ur barnböcker vi minns, och kommentarer till dem. Kolla in:

» Lisa Bjärbo visar smakprov ur boken
» Boktrailer på Youtube
» Bläddra hos smakprov.se

Har man den här boken behöver man ingen tidsmaskin. Bli barn på nytt av att återupptäcka dina gamla favoriter! Mina nostalgipiller är främst Hur gick det sen?, Historien om någon, Barna Hedenhös, Krakel Spektakel köper en klubba och Klåfingerdagen – vilka är dina?


Bilderboksretro 50-tal
Redaktörer: Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
ISBN: 978-91-29-67757-7
Antal sidor: 128
Köp: t.ex. på Adlibris eller Bokus

Slöjd och tradition för barn och vuxna tillsammans

Låt barnen hantera riktiga verktyg och använda traditionella eller befintliga material.
Övergå från pyssel till riktig slöjd och väx tillsammans i hantverket.
Hemslöjdskonsulent Kalle Forss ger i den behändiga boken
Småslöjd, Barn slöjdar med vuxna en kortkurs i täljtekniker, material- och verktygslära, följt av kreativa idéer och instruktioner som knyter an till traditionella myter och skrönor.

Att tillverka, konstruera och skapa vackra och funktionella ting torde ligga i människans natur, liksom att förmedla berättelser. Bygdetraditioner, folklore och aktiva slöjdare finns traditionellt i de flesta kulturer, liksom berättelser om det människor har upplevt i sin trakt, eller mer generella myter. Råttan i pizzan, Bäckahästen, gudasagan om Fenrisulven. Kanske skiljer sig traditionerna mer mellan landsbygd och stad än mellan olika länder. Bevarandet ligger i förmedlandet: mellan generationer, mellan vänner, mellan kulturer – någon som inspirerar, visar och berättar, och låter den andre växa!

Köp en kniv till barnen, låt dem använda plåtsax, såg och borr! Boken bygger på att den vuxne hand- och vägleder. Om slöjdundervisningen i skolorna fungerar så borde varje förälder och äldre syskon duga som slöjdpartner.

Småslöjd, Barn slöjdar med vuxna är en underbar bok som utmanar, ger glädje och inspiration – och inte minst för den ett kulturarv vidare. Kalle
Fors och hans medarbetare förmedlar i pedagogiska texter, bilder och teckningar ett kreativt tänkande med förankring i olika typer av traditioner. Att ge boken
till en 7-9 åring och förvänta sig att denne på egenhand ska ta till sig innehållet och utföra slöjdprodukter enligt bokens instruktioner, är dock ingen
bra idé. Trots det pedagogiska upplägget är instruktionerna inte helt enkla att följa, och det finns inte bilder till alla nämnda varianter, däremot bilder på onämnda
– vilket kan te sig lite frustrerande för tidens barn. Det finns en poäng i detta: att främja det egna skapandet. Men en vuxen bör också läsa igenom,
kanske göra egna provexemplar, särskilt om man ska arbeta med en större grupp barn. Indelningen i lätt, medelsvår och svår ger en fingervisning – men ’svår för vem’ kan man fråga sig.  Tillsammans, förmedlande, kreativitet och levande tradition känns som viktiga ledord.

Vackra plåtarbeten gjorda av kapsyler och läskburkar kräver, liksom täljande av exempelvis tappar, och hantering av vassa nålar genom olika material,
en medvetenhet om att såväl material som verktyg kan ge upphov till blodvite. Den insikten bör man unna sina barn, men det är bra att visa dem hur man minskar
både risker och skador – och inte minst att finnas tillhands med plåster; det lilla avsnittet om säkerhet är värt den finaste av de ljuvliga plåtblommorna.

Mobilerna och takkronorna kan locka vem som helst att göra egna skapelser: till verandan, barnkammaren, salongen eller balkongen. Att göra korgar är
inte alls svårt – bara man får låna borren och använda kniven eller sekatören… En gammal ylletröja efter misslyckad tvätt; med ståltråd, träull och lite pynt
blir den en stabil figur av det slag och den storlek du själv bestämmer. Hästarna av grenklykor med diverse utseenden och tillbehör och de små bilderna
med applikation och broderi på ylletyg, som kananvändas för sig eller tillsammans, hör till mina favoriter. Listan toppas av Festliga träd – blandningen av
julgran, påskris, midsommarstång och födelsedagstårta har säkerligen motsvarigheter på många håll i världen. Trädet dekoreras efter tillfälle med fantastiska roliga och vackra ting som ger känslan av traditionell folkfest, och alla kan bidra.


Småslöjd, barn slöjdar med vuxna
Författare: Kalle Forss (red.), Gunnar Jeppsson, Jan Olofsson, Nisse Stormlod
Fotograf: Thomas Harrysson, Lucas Gölén
Tecknare: Kalle Forss
Förlag: Hemslöjdens förlag (2011)
Antal sidor: 70
ISBN: 9789197753944
Jämför priser: Köp: till exempel Bokus eller Adlibris

Bokens begränsningar och suveränitet

Mötet mellan åsnan med datorn och apan med boken i Det är en bok, är en berättelse som belyser de bägge mediernas skillnader, samtidigt lyfts två olika karaktärer fram. Åsnans envishet och naiva inskränkthet ställs mot apans sakligt pedagogiska tålamod.

En bokkult må vara på framväxt hos åsnesläktet, men vilken betydelse kan detta få för människosläktet – vem vänder sig boken egentligen till? Handlar den om kunskaper och insikter, ett återtagande av marknaden, är det bara en kul bok som kan bli kultbok; eller har vi här ett exempel på en typ av nutida folksaga med en tydlig moral?

En tänkbar introduktion för de lite äldre:

På skådeplatsen finns två röda fåtöljer uppställda. I rollerna: apan, åsnan (och musen). Vapen: en bok och en bärbar dator. Kombattanterna befinner sig mittemot varandra med varsitt vapen i händerna. Strax kommer en maktkamp mellan medier att utspela sig och en rafflande dialog att äga rum.

För de yngre:

Jämlik myssamvaro i vardagsrummet övergår till pedagogisk situation. I rollerna: ett barn, en vuxen och en maskot; en modern sysselsättning ställs mot en mer traditionell.

Handling:

Den lilla frågvisa åsnan sitter sysselsatt med sin laptop i knät, mittemot sitter den stora apan och läser en bok. Boken väcker åsnans nyfikenhet och frågorna om dess funktion/nytta i förhållande till datorns dito är många. Men trots allt som framgår om vad datorn ’kan’, tycks boken, på grund av sin enkelhet, ständigt vara överlägsen i denna duell, och apans svar är genomgående okomplicerade: det är en bok och i den vänder man blad.

Åsnans stolthet över datorn, och ivern att visa allt de tillsammans kan åstadkomma, mattas mer och mer, samtidigt som fascinationen över boken, som man bara kan bläddra i, ökar. ”Kan du få huvudpersonerna att slåss?” ”Näpp. Bok.” Kan den texta?” ”Nej” ”Twittra?” ”Nej.” ”Wi-Fi-a?” ”Nej.” […] ”Nej… det är en bok.”  Apan kapitulerar för alla frågor och lämnar ifrån sig sitt vapen för granskning. Ytligt sett, på platsen för slaget, har åsnan vunnit men känner inte till reträttplatsen och den gigantiska reserven – apan går till bibblan! Boken är därför den egentliga segraren.

Skaparen Lane Smith presenterar en väl genomtänkt helhet. Så väl bilder som karaktärer är ljuvliga och samspelet med textinnehåll och textlayout är suveränt. Åsnans repliker är blå, apans och musens röda, de tre rollinnehavarna har dessutom varsitt teckensnitt.

Syftet med Detta är en bok kan vara att: lyfta fram bokmediet och dess enkla suveränitet, visa på väsensskillnaden, driva med datanörden, marknadsföra biblioteken, eller att uppmärksamma en yngre generation på att datorn inte är ’allt’. Alternativt är bokens syfte helt enkelt att bara vara så underbart rolig och charmig som den faktiskt är.

Återstående fråga: är detta en barnbok, om inte: vilken är den egentliga målgruppen? Förslag: familje- och/eller presentbok för passionerade anhängare av det ena eller andra mediet.

 

Det är en bok

Text och bild: Lane Smith

Översättare: Suzanne Öhman-Sundén

Antal sidor: 28

Förlag: Rabén & Sjögren (2011)

ISBN: 9789129676754

Köp: Jämför priser

Smakprov

Landgörst

Så mycket vatten finns det på vår jord
att om man tappar något överbord
rätt ner i havet när man åker båt
så är det sällan nåt att göra åt.
Att hitta det man tappat, ja det går,
men bara om man letar tusen år,
om alla som man känner hjälper till,
om man har tur och om man riktigt vill.
Men letar Landgörst, vad han vet,
gör ingen, inte ens i hemlighet.

Den här berättelsen, som är skriven helt på blankvers, handlar om Gubben Landgörst. Han åker i en liten båt och precis i början av boken kommer en stor våg och välter hela båten. Landgörst sjunker till botten och dör…eller vad händer egentligen? Båten sjunker på den åttonde boksidan och det nästan 100 sidor kvar av berättelsen. Så inte kan Landgörst dö, istället får vi följa med honom på en resa mellan liv och död, dröm och verklighet och mellan land och havets botten.

Med Jesper Lundqvists text och Lisa Rydbergs bilder tas vi med ut på en riktigt märklig resa där vi träffar på en hel del underliga typer. Bland annat en nonchalant sjöstjärna, en burdus gammelrosa val, den barska madammen Li och den mytiska K. Vi bjuds också på en hel del filosofiska tankar och resonemang om vad som ger mening till livet. I slutet sätts vi in i ett riktigt existentiellt dilemma.

Och så tänker du dig den här berättelsen med Sven Wollters röst. Ja, det är så bra att Landgörst finns som CD-saga med Sven Wollter som inläsare. Som bonus på skivan får man dessutom med låten Tappad överbord av Hector Projector.

Berättelsen om Landgörst är kanske inte helt enkel att förstå sig på för ett barn. Men å andra sidan är det inte så lätt att förstå sig på den som vuxen heller och det är faktiskt ganska härligt med berättelser som går så långt utanför ramarna som Landgörst.

Det går bra att läsa lite ur Landgörst, titta på bilder eller läsa om hur Landgörst kom till här:

Landgörst


Landgörst

Författare: Jesper Lundqvist
Illustratör: Lisa Rydberg
Förlag: Understund förlag
Antal sidor: 109
ISBN: 9789197844901
Köp: jämför priser

Tecken och tal – lite tankar om TAKK

Jag vill börja med att förtydliga att delar av texten nedan kommer från mitt eget huvud och ska alltså inte förväxlas med vetenskaplig fakta. Denna text är menad som inspiration och ett sätt att snabbt få grepp om vad TAKK är och hur det används. Blir du nyfiken ansvarar du själv för att ta reda på den infon du behöver för att använda detta i er vardag. Tips på bra litteratur inom ämnet finns längst ner i texten (recension på Lilla boken om tecken kommer senare).

Våra kommunikativa behov fungerar på samma sätt som Maslows behovstrappa. Längst ner finns de grundläggande behoven, vi vill kunna be om något. Nästa steg är de informativa behoven, vi vill berätta något. När vi kan detta kan vi fortsätta att använda kommunikation till social närhet och till slut även social etikett, dvs småprata och på ett accepterat sätt. När små barn ska börja prata handlar det om att ta första steget på trappan: att kunna be om något. Min mor har varit dagmamma i många år och jag vet hur svårt det är att förstå de minsta barnen när de kommer med deras joller. Ofta kan man be barnet att visa vad de vill ha och barnet kan då gå ut i köket och peka på tex kranen för att han/hon vill ha vatten. Detta fick mig att börja fundera på teckenspråk som komplement till språket. Jag visste då inte vad TAKK vad för något utan detta begrepp kom upp när bibliotikarien visade mig till Äppelhyllan på biblioteket. TAKK står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Tecken som AKK är inte teckenspråk. Det svenska teckenspråket (STS) används utan talande språk och TAKK används tillsammans med talat språk. STS används som ett primärt språk och syftet är ett livslångt användande medan TAKK fungerar som ett komplement och oftast under en begränsad tid.

Vanligtvis kommer språkförståelse innan man lär sig att använda språket och dess symboler. TAKK fungerar som ett verktyg för barnet att kunna kommunicera tidigare med sin omgivning då tecken inte kräver lika mycket finmotorik som talet. Talet påverkas inte negativt av att teckna utan tvärtom kan det fungera tvärtom och underlätta barnets språk- och talutveckling. Jag tänker mig som så att barnets ordförråd blir stort tidigt så när barnet väl lär sig att tala finns det många fler ord att sätta ljud på, som barnet redan använder i sitt dagliga ”tal”.

Den vanligaste målgruppen för TAKK är barn men någon form av funktionshinder tex Downs syndrom, autism eller hörselnedsättning. Det finns även andra målgrupper där TAKK kan vara användbart och dessa är små barn som är i början av sin språkutveckling, barn som kommit en bit och barn där talet inte kommit igång i ”vanlig” tid.

Som den novis inom ämnet jag är jag är är det främst två tips jag har tagit till mig direkt. Det är aldrig för sent eller för tidigt och man behöver inte teckna rent. Här hemma har vi börjat med följande ord:

TITTA TACK HJÄLP(A) KOM VÄNTA VÄLLING BYTA BLÖJA LEKA BUSA KISSA BAJSA NAPP ÄTA/MAT VATTEN TRÖTT MAMMA PAPPA MORMOR (somför oss även betyder farmor för det tecknet är för svårt) FARBROR (som får betyda morfar och farfar också för de tecknen är också svåra) STRUMPOR HEJ/HEJDÅ DANSA

Sen är det bara att sätta igång! Personligen tycker jag det är enklare än jag hade förväntat mig då de flesta tecken kommer naturligt och om man i vanliga fall pratar med kroppen gör man redan många av dessa tecken redan. Man kan testa att visa barnet hur man gör de olika tecknen och tänka på att teckna i barnets synfält (bakom ryggen gör liksom ingen nytta). Låt barnet teckna som han/hon vill. På samma sätt som det förekommer språkjoller, jollrar barn med händerna i början.

Man tecknar inte hela meningar utan väljer ut nyckelorden i meningen. Precis som barnet lär sig prata: ”vatten” betyder ”jag vill ha vatten” och ”kissa” kan betyda både ”jag behöver kissa” och ”har har kissat”. När barnet väl har börjat att teckna beräftar man som vuxen med hel mening. Återigen, på samma sätt som med talet.

Tips och inspiration
UR har en fantastisk hemsida som iofs riktar sig till användare av STS men då TAKK lånar många ord från STS är det utmärkt att börja här! Deras hemsida är även så finurlig att om man tittar på deras karta hittar man en kategori som heter just baby. De flesta ord man behöver för att sätta igång! Gå in på deras sida, klicka på ”börja din resa här”, klicka på kartan och välj sen till exempel just ”babytecken”.

I en av böckerna jag läst om TAKK nämner en förälder att de använde sig av teman. Först lärde de sig tecken som har med mat att göra, sen kläder, sen resa och så vidare. Ett enkelt knep att få struktur på det.

Ta hjälp av de bilderböcker och pekböcker som finns hemma! Titta på bilden och hjälp barnet att teckna ordet med händerna. Dessa böcker följer ju dessutom ofta olika teman vilket gör det hela enklare och roligare.

Läs! De böcker jag har fastnast för i är Boel Heisters Tryggs ”TAKK Tecken som AKK” och ”Lilla boken om tecken” skriven av Anneli Tisell.

Surfa! Det finns massor av intressanta sajter om TAKK. Förutom URs sida har jag fastnat för Teckenhatten och på Teckna finns det material i form av 50 nybörjarord att ladda ner gratis.

Lilla boken om tecken
Författare: Anneli Tisell
Fotograf: Anneli Tisell
Förlag: Hatten Förlag AB
Antal sidor: 73
ISBN: 9789197622196
Köp: Jämför pris

TAKK Tecken som AKK
Författare: Boel Heister Trygg
Producent: Socialpedagogiska institutet
Antal sidor: 94
ISBN: 9178386675
Köp: Kika på www.sit.se eller på biblioteket