Vuxenböcker – Sida 4

Idiot!

Vem är det som är idiot egentligen? Jo, det är August. Eller ”idiot” är i alla fall vad andra kallar honom. Själv bryr han sig inte särskilt mycket. Han har sin trogne vän, Odjuret, som vi ser som en plastpåse med koppel, och sin lika trogna mamma. Livets svåra steg tar han med sin mamma i fören och Odjuret i aktern och däremellan finns det en massa intressanta saker att upptäcka.

Men när August växer och blir stor, hur går det då? Jo, det går ganska bra för honom, där han lever i sin egen värld, bakom sin kära mamma. Han fortsätter att upptäcka det lilla i det stora och leva i sin egen tankevärld. Men även om August inte tänker på det finns det ett problem, Augusts mamma blir också äldre. Till slut blir det oundvikligt med ett sorgligt slut på den här berättelsen.

Det syns tydligt redan på omslaget att det är en annorlunda barnbok. När jag öppnade Idiot! första gången tänkte jag att såväl bilderna som texten verkade lite grå. Men den tanken övergav jag ganska snabbt. För även om texten kan verka ganska lågmäld är den full av känsla och liv. Och även om bilderna inte har några starka färger har de väldigt mycket karaktär. Boken är rå och avskalad på lyxig kosmetika, men den är istället väldigt innehållsrik i sin återgivning av känslor. Det den gör är helt enkelt att sätta läsaren direkt in i Augusts värld och sedan är det upp till var och en att bygga vidare på den i sin fantasi.

Men är det här verkligen en bok för barn? Att bilderböcker kan lämna efter sig en tung känsla har vi stött på förut, även om det visserligen är ganska ovanligt. Men oftast handlar böckerna då om barn eller om förmänskligade djur. I Idiot! ser vi August som vuxen. En tung, mörk bok om en vuxen karaktär, går det verkligen för sig? Idiot! är inte en bok som kan läsas i alla hast. Det är inte heller en bok som sätter in en i en mysig stämning. Jag ser Idiot! mer som en vuxenbok än en barnbok, men frågan är ju om barnböcker måste vara lätta att läsa och förstå? Eftersom det här är en bok som inbjuder till egna tolkningar skapar varje läsare sin egen bild av berättelsen. Det gäller ju både vuxna och barn. Så varför inte ge barnen en chans till egen tolkning?

Husen knarrar.
Fingrarna går och fryser.
Friska vindar
och frusna kinder. Varma våfflor.

De som tram-par på stre-cken får ne-ger-barn!
Ti-ger-barn, ne-ger-kyss. Och två små muham-damer!
Damer-damer!
Trott-oar!
Pöl!
Slurp! Plask! Slurp! Plask!
Skvalp!

Inga livbåtar.

”August, dina skor blir våta!” säger mamman.
Ett! Två! Stå!
Stilla!

Den sida som jag citerar här ovanför ger en inblick i hur det är att läsa Idiot! för sina barn. Jag tycker att det känns lite jobbigt att läsa ordet ”neger” för mina barn. När jag läser boken själv ser jag ju ordet i sitt sammanhang, så som jag tänker mig att August har mött det, genom vuxnas vardagliga konversationer. Och det känner vi ju igen. Hur mycket sägs det inte innanför hemmets ramar, men som man aldrig skulle stå för officiellt? Augusts reflektioner är jättespännande, så som de beskriver en dimension av människors sociala spel. På ett sätt tänker jag mig att den här kopplingen är lite för svår för barn att se, men samtidigt tänker jag på hur bra barn faktiskt brukar vara på att anpassa sig efter olika situationer. Barn läser ju av situationer precis som vuxna. Mina barn tolkar inte Augusts ord på samma sätt som jag, men tolkar dem, det gör de.

Lotta Olsson på Dagens Nyheter för ett intressant resonemang kring Idiot!.

Om du är bra på att danska, eller bara tycker om att lyssna på vårt grannspråk, finns Idiot! som ljudsaga med författaren, Oskar K, som uppläsare. (Länken finns på såväl Oskar K:s som Dorte Karrebæks hemsidor)

Idiot!
Text: Oskar K.
Bild: Dorte Karrebæk
Svensk text: Marie Norin
Förlag: Daidalos
Antal sidor: 40
ISBN: 9789171733092
Köp: jämför priser

Små barn kan!

Små barn kan! är en bok om barns utveckling och hur man som vuxen kan vägleda barnet att utnyttja sin enorma inlärningsförmåga. Nu tänker du kanske något i stil med: Toppen! Nu kan jag lära Pelle en massa häftiga saker så vi kan imponera på mormor och morfar! och då kan jag glädjande nog meddela att du har hittat precis rätt. Inte för att boken hjälper dig drilla Pelle för att imponera på andra, utan för att den kan få dig att tänka om. Givetvis är det roligt att visa upp barnets alla färdigheter man är sååå stolt över (det tycker jag också!), men boken tar upp detta som ett stort hinder för barnens utveckling. Inlärning ska inte ske genom att sätta press och få barnet att känna att det måste prestera för att duga. Små barns inlärning bör ske som en lek medan man utnyttjar barnets naturliga vilja att förstå sig på sin omvärld, genom att man upplever och pratar om vardagsfenomen tillsammans med barnet. Även väldigt små barn kan ha glädje av enkla övningar i exempelvis vardagsmatematik.

Ett uppslag ur Små barn kan! med ett härligt foto

Vuxnas förutfattade mening om vad som är rätt och fel är också ett hinder för barns inlärning. I vår iver att hjälpa barnet kuvar vi dess kreativitet. Bättre är att fråga barnet varför hen tycker att det ska vara på ett visst sätt. Då ser vi oftast att barnet tänkt logiskt på sitt sätt utifrån sina referensramar och vi tränar barnet i att uttrycka sig.

Detta är några av de centrala idéer som presenteras i boken tillsammans med fullkomligt bedårande fotografier av underbara barn som många gånger gör mig varm i hjärtat. Till stor del är boken en intervjubok där pedagoger av olika slag får komma till tals. Man får läsa om anknytning, kommunikation, olika former av utveckling hos barnet, matematik i vardagen, inlärningsproblem och bra övningar att göra med barn i olika stadier av utveckling. Jag tycker att allt känns väldigt vettigt och jag blir verkligen inspirerad!

Inlärning med skogen som hjälpmedel

Läs den här boken och bli en bättre förälder!

Små barn kan!
Författare: Jorunn Hansson
Fotograf: Lena Granefelt
Förlag: Ica Bokförlag
Antal sidor: 144
ISBN: 9789153430001
Köp: jämför priser

Jag är faktiskt väldigt mjuk på magen

När blir man för gammal för pekböcker/bilderböcker? Två år? Tre år? Lisa Tofft, formgivare och konstnär, har samlat ihop några av alla hennes fantastiska bilder och gjort just en sådan bok som inte finns, en bilderbok för vuxna. På varje uppslag stöter vi på några kloka djur som delar med sig av visdomsord om livet och om oavsett vem man är så duger man. Titeln kommer från den taggiga igelkotten som, faktiskt, är väldigt mjuk på magen. Det är ingen barnbok, texterna är oftast skrivna med ironi och en humor som är svår för barn att uppfatta, men jag tycker boken förtjänar att bli recenserad här eftersom den trots allt är uppbyggd som en pekbok, bilderna är kontrastrika och om man bortser från texterna kan det nog vara ganska så mysigt att krypa upp i soffan och tillsammans med barnet gissa vad det är på bilderna. Vissa figurer är enkla att se vilket djur det ska föreställa medans andra tror jag ingen vet vad det är.

Det är sällan jag får chansen att läsa en bok som inte är riktad mot barn nu för tiden. Väldigt sällan. Detta gör att jag uppskattar Lisas bok lite extra för jag får den där sköna känslan av att läsa en bok riktad mot vuxna, samtidigt som den ger en tänkvärda saker att fundera på och ett gott skratti dess enkelhet. Dessutom gör det inte så mycket om man blir störd mitt upp i läsandet eller att man får sällskap i knät. Jag säger som ugglan (eller är det en annan fågel?) ”Jag är nog inte riktigt vuxen än.”

Jag är faktiskt väldigt mjuk på magen
Författare: Lisa Tofft
Illustratör: Lisa Tofft
Förlag: Kabusa Böcker (här kan du även tjuvtitta på några uppslag!)
Antal sidor: 64
ISBN: 9789173550987
Köp: jämför pris här

Bilderbokens hemligheter

Jag tycker om faktaböcker som handlar om barn, dess utveckling, litteratur och så vidare så när jag hittade ”Bilderbokens hemligheter” av Ulla Rhedin blev jag jätteglad. Boken skulle ge svar på frågor så som vilken funktion boken fyller hos det lilla barnet och om bilderböckerna kan fungera som dörröppnar för språket, fantasin och kulturen. Detta avgjorde saken och boken fick följa med mig hem, eller för att använda min väns uttryck: taget sa tjuven. (Jag betalade självklart för boken!)

Jag började läsa men fastnade inte riktigt. Bläddrade fram några kapitel men lyckades inte heller nu ta till mig det som stod. Jag gick över till innehållsförteckningen och valde ut kapitlet ”att pratläsa, tittläsa och hörläsa” och lyckades läsa det men innehållet ville inte riktigt klicka med mig. Lite besviken la jag undan boken och nu ligger den och vilar som jag kallar det. Väntar på ny inspiration. Besvikelsen är kanske inte på boken utan mer på mig själv att jag inte lyckas ta till mig av innehållet. Jag tycker fortfarande att boken verkar väldigt spännande, men språket är ganska tungt och känslan av att det är delar av en universtitetsuppsats är ganska påtaglig. Å andra sidan så står det ju också klart och tydligt på baksidan att boken innehåller reflektioner, uppstaser och analyser och dessa tre kategorier av texter kanske inte är kända för att vara just lättlästa. Jag tror jag blev lurad av omslaget som är färgglatt och enkelt samt den härliga, mystiska titeln.

Sammanfattningsvis är det tyvärr inte boken jag hade hoppats på, men det beror inte bara på boken, utan även mina förväntningar på en helt annan typ av bok.

Bilderbokens hemligheter
Författare: Ulla Rhedin
Förlag: Alfabeta bokförlag
Antal sidor: 222
ISBN: 9789150104240
Köp: jämför pris

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2

Under graviditeten läste jag ett par böcker om jämställdhet i ett förhållande med barn och fick då upp ögonen för de klassiska utmaningarna man ställs inför. Men dessa böcker behandlar ju inte barnens roll utan går in när ojämnställdhet oftast redan har hunnit uppstå. När flicka har blivit kvinna och pojke har blivit man. Frågan om hur man undviker att hamna i dessa roller kvarstod, dessa böcker gav istället verktyg för att bryta rollerna. När jag hörde talas om ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2” blev jag väldigt exalterad och mina förväntningar var extremt höga när jag öppnade boken. Jag blev inte besviken.

Det första jag möts av när jag slår upp boken är regnbågens alla färger, inte bara rosa och blått för som titeln lyder: 100 möjligheter och inte bara två. Det handlar om barn och inte flickor och pojkar.

Det är en lättläst bok som fungerar mer som en handledning än faktabok och författarna har lagt in både nyttig information från företag och myndigheter samt kommentarer från föräldrar. Jag kan inte låta bli att skratta åt det dumma och uppenbara när jag läser boken. Ett tydligt tecken på att jag gillar en bok är att jag vill stryka under text, göra hundöron på intressanta sidor och anteckna och när halva boken är läst ser den redan ut som mina böcker i skolan gjorde när terminen va slut. Jag är lite förvånad över hur enkelt det verkar och blir lite skrämd över hur tidigt vi lär barnen att vara flickor eller pojkar istället för att bara vara barn. De olika kapitlen behandlar bland annat ämnen som lek, självkänsla, språk, vänskap, känslor och kroppen.

Vad tar jag då med mig direkt? När det blir dags att uppgradera garderoben till en storlek större ska jag tex fråga i butiken efter ett par byxor i storlek 74. Får jag frågan (eller rättare sagt NÄR jag får frågan) om det är till en pojke eller flicka ska jag fråga vad det är som skiljer modellerna åt. Bryt mönstret och gör folk medvetna om denna onödiga fråga som gör skillnad på något som i grund och botten är lika. Jag ska byta ut han och hon i sagor för att se om det påverkar sagan, eller låta huvudpersonen heta Kicken.

Formatet på boken är perfekt för att få plats lite överallt, vilket gör det enkelt att ta den med sig. För boken är värd att läsas flera gånger och inte bara hamna i bokhyllan. Det är en fantastisk handledning för föräldrar och alla som arbetar med barn. I den perfekta världen är det denna bok som man får på BB när man blir förälder istället för en box med blöjor och någon leksak.

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2
Författare: Kristina Henkel och Marie Tomicic
Illustratör: Emili Svensson
Förlag: Olika Förlag
Antal sidor: Inbunden 155 sidor
ISBN: 9789197640114
Köp: Jämför pris