Jag tycker om faktaböcker som handlar om barn, dess utveckling, litteratur och så vidare så när jag hittade ”Bilderbokens hemligheter” av Ulla Rhedin blev jag jätteglad. Boken skulle ge svar på frågor så som vilken funktion boken fyller hos det lilla barnet och om bilderböckerna kan fungera som dörröppnar för språket, fantasin och kulturen. Detta avgjorde saken och boken fick följa med mig hem, eller för att använda min väns uttryck: taget sa tjuven. (Jag betalade självklart för boken!)
Jag började läsa men fastnade inte riktigt. Bläddrade fram några kapitel men lyckades inte heller nu ta till mig det som stod. Jag gick över till innehållsförteckningen och valde ut kapitlet ”att pratläsa, tittläsa och hörläsa” och lyckades läsa det men innehållet ville inte riktigt klicka med mig. Lite besviken la jag undan boken och nu ligger den och vilar som jag kallar det. Väntar på ny inspiration. Besvikelsen är kanske inte på boken utan mer på mig själv att jag inte lyckas ta till mig av innehållet. Jag tycker fortfarande att boken verkar väldigt spännande, men språket är ganska tungt och känslan av att det är delar av en universtitetsuppsats är ganska påtaglig. Å andra sidan så står det ju också klart och tydligt på baksidan att boken innehåller reflektioner, uppstaser och analyser och dessa tre kategorier av texter kanske inte är kända för att vara just lättlästa. Jag tror jag blev lurad av omslaget som är färgglatt och enkelt samt den härliga, mystiska titeln.
Sammanfattningsvis är det tyvärr inte boken jag hade hoppats på, men det beror inte bara på boken, utan även mina förväntningar på en helt annan typ av bok.
Bilderbokens hemligheter
Författare: Ulla Rhedin
Förlag: Alfabeta bokförlag
Antal sidor: 222
ISBN: 9789150104240
Köp: jämför pris
