Ny här

Christina Wahldén är skicklig på att skriva om svåra saker på ett sätt som passar ungdomar. Jag har läst flera av hennes böcker; både ”vanliga” och de som getts ut på Nypon förlag (Nypons böcker är mycket lättlästa och passar mycket bra för läsovana, läsovilliga eller ungdomar med läsproblem). Ny här handlar om en ensamkommande flykting, en tonårspojke som inte har några föräldrar eller andra vårdnadshavare med sig till eller i Sverige. Enligt Migrationsverket kom det 2657 ensammkommande barn under 18 år till Sverige 2011. Bokens huvudperson är påhittad, men Christina Wahldén berättar i slutet av boken att hon träffat flera ensamkommande flyktingbarn.

Hamed har vistats i Sverige i nästan ett år och bor i ett hem tillsammans med fem andra tonårskillar som alla är ensamkommande flyktingar. Hamed har uppmärksammats i lokaltidningen där han intervjuats om sitt liv; ”Han klarade sig från kriget” har journalisten skrivit, och berättar om flykten och om huset som Hamed nu bor i. Något som Hamed inte berättade för journalisten är hur jobbigt han har det nu, sömnlösheten plågar honom på grund av otäcka minnen från Afghanistan.

I den korta men berörande boken får vi en liten inblick i hur Hameds liv ser ut: hur han märker att andra viskar om honom i skolan, hur pappan i grannfamiljen ser på honom med misstänksamhet, och hur de stackars pojkarna i huset en natt får vara med om något som skrämmer slag på dem och får flera av dem att få panik och tro att de är tillbaka i kriget i sina hemländer…

Kort, intensiv, spännande och bra läsning!


Ny här
Författare: Christina Wahldén
Förlag: Nypon förlag
Antal sidor: 36
ISBN: 9789187221149
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Himmel över Hassela

Kenneth säger: Skriv! Det kan hjälpa dig att komma vidare. Tänk dig att du skriver till någon och skriv!

Inledningsvis är det inte mycket vi vet om Kalle, eller Santos som han egentligen heter. Vi förstår att han befinner sig på något sorts slutet ställe, där det finns en Kenneth som är ett visst stöd för honom. På Kenneths uppmaning skriver Kalle sin historia och vi får veta hur allt blivit som det blev.

Kalle kommer till Hassela när hans mamma flyttar ihop med Anders som bor där. Förhållandet spricker dock snart och Kalle har inte riktigt någon plats i familjen med den förslappade mamman och de två småsystrarna, där den enda gemenskapen baseras på pyntade hårsnoddar. Den biologiska pappan, som kommer från Bolivia, är inte närvarande över huvud taget.

Kalle är otroligt ensam och missanpassad. Man blir inte särskilt populär när man ställer till med elände och slåss. Så fort något händer utgår alla från att Kalle varit inblandad och han kallas till täta besök hos kuratortanter han mest sitter av tiden hos. För att få en vän, eller åtminstone någonstans att vara, riktar Kalle in sig på den udda Josef. Någon sorts vän blir han, men det är en knepig relation och Josef är bitvis udda på ett riktigt obehagligt sätt. Ett tag testar Kalle också att åka snowboard med några riktigt schyssta killar. Det verkar så lovande, men livet kommer emellan och ingenting känns viktigt längre. Till slut träffar han Heidi i väntrummet hos en kurator. Det blir kanske första gången han kommer någon nära. Men som läsare vet vi ju redan att något kommer att gå snett. Ramberättelsens löfte om Kalle på någon sorts institution ligger som ett mörkt omen över hela berättelsen.

Viveka Sjögren har ett otroligt vackert och kreativt språk, men den här gången bidrar det faktiskt att det dröjer innan jag riktigt kommer in i boken. Jag har svårt att få ihop bilden av Kalle med detta språk, eftersom det ju ska föreställa hans egen text. Men kanske beror det mest på mina förutfattade meningar om struliga tonårskillar med bokstavsdiagnos, killar som tar till knytnävarna i stället för att lösa konflikter verbalt. Men när jag lärt känna Kalle bättre har jag lättare att få ihop bilden. Han läser mycket, söker mycket fakta och kan uppenbarligen uttrycka sig i skrift. Att prata är svårare, eftersom relationer är svårare.

Om början av boken gick lite trögt för mig tog jag igen det i slutet, som jag fullkomligt susade igenom. Jag slog igen boken nöjd över att ha läst ännu en riktigt fin bok av Viveka Sjögren. Hennes I den tysta minuten mellan är helt fantastisk, så läs den också! Båda böckerna berättar om problemtyngda tonårskillar på ett väldigt bra sätt, som jag själv inte upplevt i många andra böcker.


Himmel över Hassela
Författare: Viveka Sjögren
Förlag: Kabusa Böcker (september 2012)
ISBN: 978 91 7355 294 3
Antal sidor: 142
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Den nya flickan

I huvudpersonen Saras liv pågår just nu någonting ganska jobbigt; hon håller på att förlora sin barndomsbästis till en annan klasskompis. De andra två utestänger Sara från gemenskapen liksom lite i taget, och kanske för att inte bli sviken drar sig Sara undan alltmer.

En dag börjar det en ny tjej i klassen som placeras bredvid Sara i klassrummet. Ines heter hon och hon både ser annorlunda ut och beter sig konstigt tycker de flesta i klassen. Ganska snart börjar rykten spridas och plötsligt ”vet” alla varför Ines varit tvungen att flytta och byta skola – hon är en mördare. Dramatiken tätnar!

Sara vill helst inte bli inblandad i något, och erkänner att hon är en ganska feg och rädd person när Ines och hon träffas ute på skolgården. Sara längtar nog desperat efter en kompis, för hon vågar faktiskt följa med Ines hem när Ines erbjuder henne att komma med och kolla på hennes orm som hon har hemma. Sakta men säkert börjar något som liknar en vänskap växa fram mellan de två udda tjejerna. Men kan Sara lita på att Ines verkligen inte är en galning och mördare? Hon erkänner ju faktiskt att hon har haft en kniv med sig till skolan.

Den coolaste tjejen i klassen ser till att Ines blir mobbad, och det verkar Ines till en början tåla hyfsat – hon är ju en tuff tjej åtminstone på ytan. Men Sara ser att Ines blir ledsen, och då börjar en idé ta form i hennes huvud: en av hennes tecknade karaktärer ska få liv på riktigt. En rödhårig vilding med en orm om halsen…nu ska de coola tjejerna få sitt straff!

Det är en lättläst bok med en ok story. Här finns bra uppslag till diskussioner om vad som är rätt och fel, tankar kring hur man reagerar och agerar när man är med om mobbning…Sara får visserligen en ny vän i Ines, men det är inte bara guld och gröna skogar för det. Tänkvärd bok.

Det finns en del svartvita illustrationer som funkar bra inuti boken, men som jag skrivit tidigare när det gäller omslagen till många lättlästa böcker så tror jag att de tyvärr skrämmer bort en del påtänkta läsare. De ser helt enkelt inte tillräckligt lockande ut.


Den nya flickan
Författare: Kristian Fredén
Illustratör: Karin Cyrén
Förlag: LL-förlaget
Antal sidor: 91
ISBN: 9789170534195
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Mellan dig och dig

Det finns en musik som famlar efter en vetskap
Det finns en musik som spanar efter en väg
Det finns en musik som ekar i vinande tomrum
Det finns en musik som minns att den övergavs

Det är inte varje dag jag närmar mig en roman för ungdomar. Lite fördomsfullt undviker jag i möjligaste mån att ägna min dyrbara tid åt denna genre. Varför? Kanske har jag blivit avskräckt från tidernas begynnelse från skolans trötta bibliotek eller så har jag uppgivet avfärdat mycket i dyningen av det jag läst i nutid om allt miserabelt som en sådan bok kan innehålla. Men nu är jag fast i ungdomsromanträsket eller om allt bådar gott snarare liknar ett paradis av igenkänning, hopp och läkning. I Katarina Kieris bok Mellan dig och dig följer jag med som en åskådare men också medkännare. Efter ungefär hundra sidor kommer jag ordentligt ikapp berättelsen i mitt inre och tårarna blir som självklara små påhälsningar mellan raderna. Jag är inte ledsen. Jag är berörd. Författaren skriver så att jag känner och lär känna. Läkning kan ske även för en äldre sort som jag. Nu önskar jag att fler olika åldrar närmar sig ett sådant självklart språk som öppnar upp en vidare förståelse. Det sker så mycket i en människa i det tysta, i det outtalade och på något vis lyckas Katarina Kieri få fram huvudkaraktären Toras inre så att jag känner igen mig. Hon har tidigare skrivit om ensamhet och någon slags outsäglig saknad efter att bli sedd (t.ex. i vuxenromanen Vem vågar sommaren?). Jag upplever att hon gärna beskriver huvudpersoner som inte är särskilt aktiva i sina val. Läsaren möter väntande personligheter, inväntare av att livet ska ta med dem till det som längtar i dem.

Tora lever ensam med sin pappa som hon betraktar med en viss nedlåtenhet, vilket förändras under tidens gång. Hennes mamma har flyttat hem till en gris (läs ny kärlek) och på det hela taget är Tora outsägligt ensam, förutom då att Ivar finns. Men det skaver det där med Ivar. Att inte kunna nå fram, läsa av varandra och känna gemenskap. Vännen Jonna från förr är inte kvar i Toras närmsta krets längre och en nedstämd icke utagerande deppighet växer inom henne. Där kommer bibliotekarien Sven in som en omtänksam vind mot Toras kind. Där planterar hon sin längtan och söker minska bristen på närhet och längtan att vara sedd. Så väl beskrivet; en vilsen, men skärpt 17-årings enorma fysiska och psykiska längtan efter att bli sedd och omfamnad. Därmed belyses faran med den vuxens ansvar att inte utnyttja en ung människas törst på nästan vilken uppmärksamhet som helst. Texten med mötena med Sven är något som många kan känna igen, speciellt de som arbetar med unga. Det som försiggår i Toras inre är så basalt, men för den enskilde unikt och Katarina låter Tora vara en tämligen försiktig person, någon som väntar, avvaktar och det går på så vis väl för henne. Hennes personlighet är poetiskt analyserande (hon skriver små fantastiska diktrader) och en poesiuppläsning blir central i boken. En bok att ge till alla som vill ha eftertanke och lärdom av att vara människa, för vi är nog alla sköra i olika grader och vi har hjärtat mer eller mindre öppet efter synlighet och bekräftelse.


Mellan dig och dig

Författare: Katarina Kieri
Förlag: Rabén & Sjögren (2012)
Antal sidor: 234
ISBN: 9789129680751
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Jag lockades av både titel och omslagsbild när jag valde att läsa denna bok för jag visste inget om handlingen. Det enda som står på omslagets baksida är detta: EN ÖDSLIG Ö. ETT ÖVERGIVET BARNHEM. OCH EN SAMLING MÄRKLIGA FOTOGRAFIER…

Bokens första mening inleder med: Jag hade just börjat acceptera att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.

40 sidor in i boken pratar jag högt för mig själv. ”Gud, så bra det är” säger jag sådär belåtet förtjust. Två tredjedelar in i boken infinner sig en kuslig känsla som gör att jag nästan inte vågar bläddra blad för att komma till något annat märkligt fotografi som ska göra att jag kommer att ligga sömnlös.

Bokens handling är nämligen uppbyggd på en samling autentiska fotografier (några är manipulerade efteråt också) som författaren fått låna av samlare. Svart-vita fotografier som blivit funna på loppmarknader och antikvariat, får man veta i författarens slutord av boken. Bara detta i sig som ett projekt för att skriva en bok fann jag otroligt fascinerande. Fotografierna är högst besynnerliga. De är teatraliska och suggestiva. De ger upphov till mardrömmar men är samtidigt vackra och gör att man undrar vem som tog fotona. Vem är människorna och vad är meningen med vissa foton? Författaren väver in fotografierna i handlingen och till en början fungerar det mycket bra medan det andra gånger mot slutet kanske blir något absurt men det håller.

Jag hade gärna velat att ni som läsare också fick uppleva denna förväntan som jag kände då jag öppnade första sidan. Men i korta drag kan jag berätta att det handlar om 16 åriga Jacob som har en nära relation till sin farfar. Under hela hans uppväxt har hans farfar berättat märkliga historier, som han som barn trott på fullaste allvar, men som han nu som tonåring anser vara rena fantasier. En dag blir han uppringd av sin farfar som kräver nyckeln till sitt vapenskåp. ”De är ute efter mig, förstår du? Jag vet inte hur de hittade mig efter alla dessa år, men det har de gjort. Vad ska jag slåss med, en jädra smörkniv?” Jacobs liv får en dramatisk vändning då han inser att hans farfars historier kan ha varit sanna. Livet delas in i ett Före och Efter och snart är ingenting sig likt.

Jag tycker boken var oerhört spännande, välskriven och helt oförutsägbar. Jag visste inte vad som skulle ske och just denna anspänning höll i sig nästan boken igenom. Trots att skildringen av relationen av Jacob och hans farfar är så kort beskriven så är det väldigt känslosamt och fint. Porträttet av Jacob är bäst. Hans funderingar som tonåring finner jag stundtals roande och andra gånger väldigt rörande. Här tycker jag Riggs är som bäst som författare.

Men slutet var lite av en besvikelse och när jag väl läst ur den var den kusliga stämningen jag haft genom hela läsningen helt borta men jag ångrar inte att jag läste den. Boken var oerhört bra och besynnerlig.


Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Författare: Ransom Riggs
Översättare: Sanne Näsling
Förlag: raben & sjögren
Utgiven: 2012
Antal sidor: 384
ISBN: 9789129681352
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris