Ungdomsböcker – Sida 17

En påse grön vind

vind Som en välbehaglig mild vind sveper denna bok över mig. Inom mig.

Lucy och hennes mamma ska resa till Amerika på sommarlovet men planerna blir ändrade. Mamman reser hellre med sin nya pojkvän på en annan tripp medan Lucy hamnar hos sin moster på Irland. Den där mostern som verkar totalt konstnärligt flummig och olik Lucys strikta och fina mamma. I ren protest färgar Lucy håret irländskt rött och reser iväg med tungt sinne. Hon känner sig övergiven. Inte bara av mamman men också av pappan, som har en ny familj, och där Lucy inte får plats under sommaren. Att mamman packar ned bikini åt sig själv och packar regnkläder åt Lucy gör att resan känns ännu värre.

Jag hade från början lite svårt för att begripa mig på den här boken. Språket och relationen mellan Lucy och hennes mamma kändes något gammalmodig vilket gjorde att jag först trodde det var en äldre tid som gestaltades. Jag förstod inte heller hur gammal Lucy var förrän mycket längre in i handlingen. Jag överrumplades också av alla dessa val som mamman hade, där hon kunde välja mellan att skicka Lucy runt om i Europa utan tanke på ekonomin. Pengar verkade inte vara något problem. Inte heller att skicka sitt barn runt om i olika länder. Författaren Gesine Schulz är tyska och den här boken har blivit mycket populär i Tyskland, så därför var min nyfikenhet stor. Vad är det med denna, till synes enkla bok, som gör den så omtyckt?

Jag kan bara svara för egen del. När Lucy hamnar på Irland så uppstår ett välbehag inom mig. Författaren skildrar dess omgivning och den enkla vardagligheten med en känsla av kärlek. Det händer egentligen inte mycket, men det som sker inom Lucy och de möten hon får med andra människor är väldigt älskvärt. En mysig läsupplevelse!

En påse grön vind är fin och varm bok om vänskap och absolut en hyllning till alla skapande människor. Och med stark kärlek till den fantastiskt vackra och gröna ön, Irland.

En påse grön vind
Författare: Gesine Schulz
Översättare: Dorothea Liebel
Bokförlag: Liebel Litteraturförlag AB
Läsålder: 9-12 år (men jag tycker även den passar äldre barn)
Antal sidor: 172
Utgivning: 201412
ISBN: 9789198036183
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Katherine-teorin

Efter att ha läst John Greens underbara böcker Förr eller senare exploderar jag, Var är Alaska? och Pappersstäder har jag ganska (läs mycket) höga förväntningar när jag får Katherine-teorin i min hand. Ska den hålla samma höga standard som de andra? Kommer jag att falla pladask för karaktärerna i boken liksom jag gjort tidigare? Kommer jag att gråta? Skratta högt? Få svårt att lägga den ifrån mig?

Colin heter huvudpersonen i Katherine-teorin. I 2-årsåldern upptäckte hans föräldrar att han var ett underbarn, en ovanligt smart kille, vilket gjorde att han blev en ganska udda person som under uppväxten fick stå ut med en hel del tråkigheter i skolan. Nu är han i 17-årsåldern och har haft exakt 19 förhållanden i sitt liv; alla med tjejer vid namn Katherine (med exakt den stavningen också). Nämnas bör också att en av Colins favoritsysselsättningar är anagram…

När vi träffar honom har han precis blivit dumpad av K-19 och är så fruktansvärt olycklig att han egentligen inte vill göra någonting…hans bästa (och enda) kompis Hassan kommer och ser till att han inte ligger kvar på golvet och stirrar in i mattan för evigt!

De två kompisarna ger sig ut på en roadtrip som de sent ska glömma. De hamnar av en minst sagt underlig anledning i avkroken Gutshot, där de får jobb hos en kvinna som äger en fabrik där det tillverkas – hör och häpna – tampongsnören! Kvinnan bor i ett knallrosa gigantiskt hus och har en dotter som heter Lindsey. Killarna får bo hos kvinnan och hennes dotter medan de jobbar med att intervjua arbetare och före detta anställda på fabriken. Stackars Colin kan inte låta bli att tänka på Katherine och varför hon dumpade honom. Han blir så besatt av tanken att ta reda på varför samtliga Katherine gjort samma sak och börjar utarbeta ett matematiskt teorem som ska visa förloppet.

Frågan är också om Colin ska hitta Katherine nummer 20 i hålan Gutshot? Eller kommer någonting helt annat att hända, månntro?

Boken är full av fotnoter där man bland annat får läsa om matematik och massor av andra saker. Översättaren har verkligen fått en hel del att jobba med när alla Colins anagram ska bli på svenska! Det måste ha varit en rolig utmaning (om man som jag gillar ord och språk förstås, men det förutsätter jag att man gör när man jobbar som översättare)!

Det blev inga tårar av den här boken, däremot en hel massa skratt och John Green levererar en härlig feelgood-roman – igen! Jag kan varmt rekommendera Katherine-teorin!

Några av mina favoritmeningar från boken:

”Colin föredrog att bada, en av hans allmänna principer här i livet var att aldrig göra något stående som gick lika bra att göra liggande.”

”Jo, medan du var på toa så slog jag mig ner vid det här picknickbordet i Röfkrull, Kentucky, och upptäckte att nån skurit in GUD HATAR BÖG, vilket är fullständigt löjligt, frånsett att det är en mardröm rent grammatiskt. Så jag ändrar det till ’Gud hatar baguetter’. Vilket är svårt att inte hålla med om. Alla hatar baguetter. ’J’aime les baguettes’, muttrade Colin.”

”Aldrig tidigare hade tampongsnören varit så vackra som när de böljade upp och ner i vinden, landade på marken och så virvlade upp och svävade vidare igen […]”

Efter du har läst boken kan du besöka sidan där John Green svarar på frågor om den:
http://onlyifyoufinishedkatherines.tumblr.com/

Andra böcker av John Green som Barnboksprat har skrivit om:
Förr eller senare exploderar jag
The Fault in Our Stars (= Förr eller senare exploderar jag på engelska)
Looking for Alaska

Katherine-teorin
Författare: John Green
Förlag: Bonnier Carlsen (2015)
ISBN: 9789163882760
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Lina + Rymden = Tobbe

En fin ungdomsbok med stor igenkänningsfaktor; de flesta av oss har nog träffat på flera Tobbe och Lina under vår tid i skolan (och jag som är lärare träffar fortfarande på dem). De är båda ganska vanliga tonåringar: Tobbe beskrivs som en nörd som gillar rymden, är med i scouterna och som till och från blir ganska mobbad i skolan. Lina är en tjej som varit ganska skötsam i skolan och sportig tidigare, men som i samband med föräldrarnas skilsmässa blivit mer och mer ”strulig”. Skolan struntar hon i alltmer, och det blir en hel del killar och festande i stället.

Så, hur kan det komma sig att två så pass olika individer ändå hittar varandra? Tobbes och Linas vänskap började medan Lina fortfarande var den skötsamma tjejen som var kamratstödjare i skolan. Hon började umgås med Tobbe eftersom han inte hade några kompisar och på den vägen är det. Efter en tid blev de kompisar på riktigt och brukar träffas och snacka och umgås. Men så börjar Tobbe få känslor för Lina, känslor som han inte berättar om för någon. Allra minst Lina.

Men så plötsligt händer något med Tobbe; under ett scoutläger ljuger han för sina ledare om att han har fått astma för att bli hemskjutsad. Han väljer i stället att för första gången i sitt liv gå på fest med Lina, och här påbörjas en slags metamorfos i hans liv…

Om berättelsen skulle vara lika förutsägbar som en del andra ungdomsromaner är skulle storyn antagligen fortsätta med att Tobbe och Lina blir ett par och lever lyckliga i alla sina dagar eller så, men så blir det inte riktigt. Inte alls faktiskt. Slutet var långt i från vad man skulle ha gissat, men avslöjar jag slutet så tar jag bort själva överraskningsmomentet med boken. Ni får läsa själva!

Jag som jobbar med ungdomar tycker väldigt mycket om karaktärerna Tobbe och Lina, det känns som att de skulle kunna vara några av mina egna elever. Gustaf Lingmark skriver på ett sätt som jag tror tilltalar tonåringar mycket, så den här boken kommer inom kort att flytta in i bokhyllan i mitt klassrum! Jag hoppas på fler böcker av Lingmark, kanske till och med en fortsättning om Tobbe och Lina med tanke på den oväntade tvisten i slutet!

Lina + Rymden = Tobbe
Författare: Gustaf Lingmark
Förlag: Kikkuli Förlag (2014)
ISBN: 9789189610958
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Maze Runner: I dödens labyrint

maze runner Jag såg filmen först och blev intresserad av att läsa boken. Gillar den suggestiva omslagsbilden. Man undrar ju verkligen vad det är för ställe och vilka de där människorna är som är på väg in i labyrinten. Egentligen tycker jag att man alltid ska läsa boken, innan man ser filmatiseringen, just för att inte förstöra läsningen och de egna intrycken och inre bilderna. Nu blev det tvärtom men ändå kunde jag bli överraskad av läsningen. Böcker är alltid bättre.

Maze Runner är James Dashners dystopiska bokserie om Thomas, som vaknar upp i en hiss och minns ingenting om sitt eget liv förutom sitt namn. När hissdörrarna öppnas slängs han in i en märklig värld. Ett gäng tonårspojkar är inlåsta på ett område och omringade av höga bergsväggar. Ingen av dem minns sitt tidigare liv. Utanför bergsväggarna finns en gigantisk labyrint som innehåller dödliga faror nattetid. Under dagarna är labyrinten stängd. Tonåringarna har all förnödenhet de behöver. Det får de av ”skaparna” som skickas upp i hissen. De kan odla, laga mat och har samordnat ett välorganiserat samhälle med lagar och regler för att kunna överleva sin märkliga situation. Varje månad kommer även en ny pojke upp med hissen. Men med Thomas kommer saker och ting att förändras. Kommer de någonsin att hitta en väg ut? Thomas är kanske den som kan leda dem ut därifrån.

Jag gillar starkt dystopiska böcker som är välskrivna och handlar om överlevnad. Blir så fascinerad av den psykologiska aspekten. Hur människor tänker och gör sitt yttersta under svåra omständigheter. Vår mänskliga drift att överleva mot alla odds. Den här boken blir också så avskalad, på ett positivt menat sätt, eftersom Thomas och de andra inte minns sina förra liv. Läsaren behöver inte läsa om vardagliga problem, om relationer med föräldrar, kärlek eller annat som finns i våra normala liv utan all fokus är på att finna svaret på labyrintens gåta och kampen om överlevnad. Det blir en suggestiv thriller som lämnar ett spännande slut som gör att jag bara vill fortsätta och läsa. För man anar, trots bokens lättsamma läsning, att det finns en välgenomtänkt story och att fortsättningen kommer att bli alltmer komplicerad, ju mer Thomas får veta om sina ”skapare” och om sig själv. Jag ser framemot bok nummer två.

Maze Runner: I dödens labyrint (del 1)
Författare: James Dashner
Förlag: Bokförlaget Semic
Översättare: Ylva Spångberg
Läsålder: 12-15 år
Antalsidor: 384
Utgiven: 201408
ISBN: 9789155260576
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Färgen på drömmar

Det har gått några år sedan jag läste Ruta Sepetys förra bok Strimmor av hopp, en bok som jag har haft kvar inom mig sedan dess eftersom den påverkade mig starkt. När jag fick erbjudande om att recensera hennes nya bok Färgen på drömmar blev jag både nyfiken och tveksam. Eftersom jag tyckte så mycket om Strimmor av hopp visste jag inte riktigt hur jag skulle ta mig an Färgen på drömmar. Efter att ha läst om en ung flicka i andra världskrigets mardrömslika tillvaro kändes det som ett stort hopp till en sjuttonårig dotter till en prostituerad i 50-talets New Orleans.

Hur ser framtidsutsikterna ut för en ung kvinna vars mamma jobbar som prostituerad på en bordell i stadens franska kvarter, och vars pappa inte har funnits med i bilden alls? Många är de som förväntar sig att Josie Moraine ska gå i sin mammas fotspår nu när hon börjar få åldern inne, men själv har hon helt andra drömmar och förhoppningar. Hon är smart, ambitiös och vill utbilda sig! Mamman däremot har en mycket tvivelaktig karaktär och är definitivt inte någon trygg modersgestalt. Hon har till och med stulit från sin egen dotter!

Jag upplever Josie som ganska ensam trots att hon har flera personer i sin omgivning som bryr sig om henne. Hon bor i ett rum ovanpå en bokhandel som hon även arbetar i. Den ägs av en man och hans son som båda har tagit hand om och varit ett stöd för Josie. Mannen blir dock mer och mer dement under bokens gång vilket ställer till det för hans son och även för Josie. Josie har också ett annat jobb; hon städar på bordellen där ”bordellmadam” Willie Woodley härskar. Willie och hennes chaufför Cokie är ett också ett par vuxna människor som sina udda yrken till trots faktiskt är trygga och omtänksamma vuxna i Josies värld. Där finns också en ung man som hon tycker om, Jesse.

Det som ställer till det ordentligt i Josies värld är att hennes mamma sällskapar med en man som har maffiaanknytningar. Det kommer folk som kräver henne på pengar för en skuld som mammans fästman har. Josie har en summa pengar som hon fått av den fina Cokie (han har vunnit dem) för att kunna betala sin utbildning, och hon har själv sparat och gnetat länge också. Allt detta blir nu förgäves, för pengarna som maffian kräver måste betalas. Annars…Den här svåra situationen gör att Josie måste ta till drastiska åtgärder får att få ihop tillräckligt med pengar; kommer hon att bli tvungen att gå i sin mammas fotspår trots allt?

Jag gillar boken, det gör jag, men den är inte riktigt i samma klass som Strimmor av hopp. Olikheterna är stora, men det finns en likhet tycker jag – och det är att båda böckerna har en mycket stark kvinnlig huvudperson som man fattar tycke för och känner en stor beundran inför. Ruta Sepetys är duktigt på att beskriva sina karaktärer så att man ser framför sig precis hur de ser ut; likadant är det med miljöerna. Om jag skulle rekommendera den här boken för någon speciell ålder skulle jag nog säga att den lämpar sig bäst för unga vuxna, inte för yngre tonåren. Det ska bli spännande att se vad författaren hittar på härnäst!

Färgen på drömmar
Författare: Ruta Sepetys
Förlag: B. Wahlström (2014)
ISBN: 9789132162961
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris