Korpen är ett mytomspunnet djur som både fruktats och älskats genom tiderna. I den här boken får du både reda på hur korpen lever, ser ut, låter, äter och andra vardagliga fakta som brukar finnas med i faktaböcker om djur. Utöver detta får du även ta del av spännande forskning, anekdoter, myter och historier om detta fascinerande djur!
Vad sägs om att korpar i Kanada lärt sig att lägga nötter framför bilarnas däck vid rödljusen och att de sedan väntar tills det är rött igen innan de hämtar de knäckta nötterna? Eller att korpar efter ett nio års uppehåll fortfarande känner igen de maskerade människor som nio år tidigare attackerat och fångat in korpar (även om det nu inte var så trevligt experiment)?
Korpar kan vidare lösa nya okända problem i flera steg, de känner igen de andra individer som hittat deras matgömställen och jagar bort endast dem och de är sociala och kommunikativa med sina artfränder. De lever i flockar som ungdomar för att hjälpas åt och verkar trösta varandra när någon är ledsen (hur nu forskarna avgör att en korp är ledsen?).
Det finns otroligt många myter och berättelser om korpar och i många av dem är korpen vit från början men blir därefter svart p.g.a. något dumt den gjort. Det tycker jag är ett lite trist synsätt eftersom att svart ofta setts som någon dåligt och ondskefullt medan korpens svarta fjäderdräkt, som skimrar i lila, blått och grönt, i själva verket är väldigt vacker.
Boken är rikligt illustrerad med både drömska och realistiska bilder. Den vänder sig i första hand till 9-12-åringar och det finns ett par passager och/eller bilder om självmord, hängda människor och korpar som äter människolik vilket kan vara bra att veta ifall du funderar på att ge den till ett yngre barn i din närhet. Textens svårighetsgrad kan också vara lite för komplicerad i sådant fall beroende på hur långt framskriden läsare barnet är.
Boken vann välförtjänt Carl von Linné-plaketten 2023 för bästa fackbok för barn eller ungdomar och jag kan varmt rekommendera den både till barn och vuxna läsare!
Jag har aldrig varit intresserad av dinosaurier och tänkte innan jag fick barn att de inte heller skulle bli det. Men sådant är ju svårt (och tråkigt i det här fallet) att bestämma. Jag vann två dinoböckerna i en tävling och efter att ha läst dem har jag faktiskt blivit lite intresserad. Min 3,5-åring hämtade intresset från förskolan och tittar gärna i de här böckerna trots att de är lite för enkla för henne. Det finns mycket att lära om de fascinerande skapelserna och många verkar ha varit växtätare, kan inte så där brutala som jag trott.
De här böckerna vänder sig till de allra yngsta läsarna med sina stadiga sidor och slides. Jag har läst många böcker med slides de senaste åren men dino-serien hade helt klart kunnat jobba mer på sina slides med överraskningar och inslag som passar handlingen bättre. Flera gånger missar vi sliden eftersom den inte fyller någon direkt funktion och det känns tråkigt. Annars är det fina, färgglada böcker med små fakta vid stora bilder. Faktan presenteras i olika textstorlek och det går att utesluta en del beroende på hur mycket barnet förstår: Från att bara titta på bilder till att få lite kunskap om de stora djuren. Jag gillar att djuren är mjuka och ser snälla ut, inte så där otäcka som de kanske var. Fina böcker men inga nya favoriter.
I den fjortonde boken om Idde, Valle och Ester får vi för första gången följa med hem till deras respektive hem. Det är morgon och dags att göra sig i ordning för förskolan. Någon är redan vaken när föräldern kommer för att väcka och någon annan verkar vakna först på förskolan.
Direkt efter studenten händer fyra saker som gör att Novas sommar verkar bli den tråkigaste någonsin: hon blir dumpad av sin pojkvän, bästisen åker till London, caféet hon skulle jobba på stänger och så kan hon inte släppa den sista uppgiften de fick i skolan: att skriva om vilka de är. Vem är Nova? Hon lägger ut en annons där hon önskar byta ett par svarta strumpor mot något färgglatt. Tillsammans med en karta, några uppdrag och en plastpåse med stjärnor ska hon försöka överleva en sommar på Sveriges tråkigaste plats.