Lilla Quains får en storebror

lilla quains far en storebrorHon bara är där och tittar vänligt, men uppfodrande på mig. En blå liten unge, oändligt älskad av mor och storebror. Lilla Quains fick hon heta för det ville storebror och hon är blå, som havet och himlen, inte brun som de andra i familjen. Befriande att hon i denna konstnärliga form framställs som den för människors hud fantasiartade färgen blå. Illustrationerna är skönt humoristiska, men ibland också med en ömsint känslighet.

Hon är en cooling, som älskar sin tyllkjol och kalsonger på huvudet. Och hon älskar storebror Mo och bäst är när han berättar historier. Regnet öser ner och hon vill inte gå ut i sörjan, utan bli kvar inne i huset och höra Stora Mo berätta om när hon mötte honom och mamman för första gången. När just de tre skulle bli en familj.

På resan i Lilla Quains hemland är det livligt och färgglatt och varmt och gott. Men varför är två i familjen bruna och Lilla Quains blå? Färgen på hud är verkligen helt oväsentlig Quainsför att känna närhet och släktskap, det vet vi ju. Eller som Lilla Quains mamma säger: ”Kärleken är färgblind.”

BlackblueI första mötet med mamman omfamnas Lilla Quains av henne och Stora Mo berättar:

Hon viskade på ett konstigt språk att hon var din mamma och att hon aldrig någonsin skulle lämna dig.

Det här är just en sådan fin historia som behövs för att visa på det gränslösa och vackra i att vi är människor som hör ihop hur vi än ser ut och var vi än bor från början. Kärlek och längtan och så att få mötas och få födas i varandras ögon och bli en del av varandras liv och sammanhang för tid och evighet. ”Läs den sagan nu!” ropar min 4-åring. Han har hört den förut och liksom jag ser och märker han det härliga och det fina.

Läs gärna om författarens inspiration här.


Lilla Quains får en storebror
Författare: Linda Mjölner
Illustratör: Ellen Sundquist
Förlag: Idus Förlag (2014)
Antal sidor: 26
ISBN: 9789175770321
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Selma har myror i brallan

selma har myror i brallanMaximal igenkänning kan inträffa för både en vuxen och ett barn i situationen kring att sitta still, som vi får uppleva i denna bok. Vid ett matbord blir det så påtagligt. Maten förresten, jag ogillar (som mamma till vegetariska barn) att det poängteras att Selma hellre vill ha köttbullar än det som serveras, det är troligen en sanning från verkliga livet, men just därför kan det med fördel tonas ner i moderna barnböcker. Det lilla barnet som hör sagan suger i sig orden nämligen och även om det är just så mångas verklighet ser ut, så behöver det inte fortgå på det viset. ”Vi måste börja ta ansvar för vad vi äter.” En ny devis att sträva efter?

Selma äter inte upp det som serveras, hon bara tramsar och har liksom myror i brallan. Mamman retar sig mest, det syns i bildspråket och kan så även avläsas i texten:

Sitt still på stolen, har du myror i brallan, säger mamma irriterat.

Selma undrar så var myrorna kan finnas. Men är de i byxorna verkligen? Alla dessa uttryck som vuxna svänger sig med, hur tar barnen det? Det är en rolig bokidé Mikael Rosengren fått. Selma har charm och en pigg envishet och sagan är fin till små barn som kanske har lite svårt att just sitta still.

MyrabrallaInom sig får Selma en sinnrik tanke. Den har med myror att göra. Riktiga myror. Selma vrider begreppet ett varv av egen kraft och liksom konkretiserar dess verkliga innebörd, hon tar det på orden så att säga.

Hennes pappa framställs som varm och närvarande. Mamman är bitvis mer surmulen, men mot slutet kan hon inte hålla på vuxenfasaden längre. Fem kärnfulla frågor avslutar boken och då framkommer om barnet du läst för alls hängde med. Mina egna små ”myror i brallan-barn” löste frågorna broderlikt ihop.

Illustrationerna av Märta Lindqvist passar bra för att beskriva visuellt en livlig liten en. Det är charmiga bilder med nära ansiktsuttryck. Min personliga favorit syns här:

Pappagos

”En bok om Selma” står det på bokomslaget. Det kan möjligen borga för fler böcker om denna lilla person.


Selma har myror i brallan
Författare: Mikael Rosengren
Illustratör: Märta Lindqvist
Förlag: Idus Förlag (2014)
Antal sidor: 32
ISBN: 9789175770307
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Zombiedjur – hungriga hamsterns återkomst

9789150220254Böcker om zombier har kommit alltmer på senare år. De är ju inte alls som vampyrerna, som nästan är superhjältar med sina krafter och oftast vackra yttre. Zombier är illaluktande, förfallna, fula och totalt menlösa att snacka med. Men förhoppningsvis kan en zombiebok också vara rolig och skapa en ny sorts historia som vi tidigare inte är vana vid.

Hårresande roligt med husdjur från andra sidan graven står det på baksidan av omslaget. Joe har en spännande morbror som kommer hem ibland från sina långa resor och berättar om sina äventyr. Alltid lämnar han gåvor till Joe och hans syskon. Denna gång får Joe en förtrollad egyptisk amulett och han önskar sig ett husdjur. Då dyker Klimpen upp. Klimpen är en hamsterzombie med grönaktig päls och stora, stirrande, röda ögon. Han kommer inte att lämna Joe ifred förrän de båda har lyckats reda ut något viktigt.

Boken är gulligt snäll, men något för seg och förutsägbar för min smak. Den här hamstern äter, äter och äter. Det är nog det mest äckliga med honom. Han är ju trots allt en zombie med otröttlig hunger men också en osalig ande som inte funnit frid ännu. De få illustrerade bilderna i grå färgton hjälper till att skapa humor. Klimpen ser ju något knasig ut med sina utstående ögon medan han käkar på allt.

IMG_6273

Texten är lättläst och kan nog vara lagom spännande till både låg- och mellanstadiebarn. Att det avslutas med en cliffhanger avslöjar att boken kommer att fortsätta med en serie om ett annat djur. Ja, ni kan nog ana vilket djur om jag säger att bok nummer två kommer i september och heter Spökkattens hämnd.


Zombiedjur – hungriga hamsterns återkomst
Författare: Sam Hay
Illustratör: Simon Cooper
Översättare: Carla Wiberg
Bokförlag: Berghs
Antal sidor: 106
Utgiven: 201403
ISBN: 9789150220254 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Lises hemlighet

lises hemlighetEn bok om ett barn som har en hemlighet och pysslar och hemlighetsmakar kring detta. Finns det något roligare att som barn ha en hemlighet? Hela barndomens lilla värld som plötsligt får en extra utgång till något större och något som de vuxna inte nödvändigtvis måste få reda på. Nu talar vi bara om de roliga hemligheterna. Boken handlar om en mycket efterlängtad och klassisk önskan, som kan bli verklighet, men som först måste hållas hemlig. Det är drömmen om en hund! En alldeles egen hund och denna önskan finns säkert på minst varannan önskelista runt om i hela världen.

Huvudpersonen Lise har sin hemliga lilla nyfunna hundvän gömd i potatiskällaren. Lillebror Gulle blir precis så där ettrigt nyfiken, som bara småsyskon kan bli. Men Lise är stoiskt hemlig. Hur länge kan hon hålla hela familjen utanför? Hon planerar givetvis att berätta snarast, men det måste gå rätt till.

En inte så önskvärd moster kommer på besök. Hon har höns och pratar mest om dessa hela tiden. Ingen i familjen verkar gilla henne så särskilt. Lite oklart varför hon nödvändigtvis måste ingå i berättelsen, kanske för att vidga bilden kring familjen, så vi lär känna dem mer? Mamman och pappan framställs bitvis som komna från en annan tidsålder. Mamman har lagat maten (tyvärr något med kött) och pappan ber om att få ”hjälpa till” med kaffet, fast han egentligen inte vill det, han vill bara få en chans att undkomma den där småtrista mostern. Och det är pappan som tänder brasan på kvällen förstås. En traditionellt framställd familj med andra ord, men ett tämligen glatt och positivt gäng. Kommer föräldrarna också att se det fantastiska med valpen, Chicko kallad? Kan och får han bli kvar hos dem?

NattmysLise har en vän, Fanny, som jag inte får reda på så mycket om, mer än att hon är en klasskompis och sitter i rullstol. Jag blir nyfiken på deras vänskap då hon verkar viktig för Lise, men som just för tillfället bara kan tänka på hundvalpen. Det uppstår en önskan i mig om en fortsättning på Lises vidare äventyr, kanske med Fanny?

Valpen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är en bilderbok, men i kapitelform och med många illustrationer. Roligt och välskrivet språk av nya författaren Lena Jeppsson. Jag tycker denna bok är ett fullgott alternativ till de mer traditionella lättlästa kapitelböckerna. Det blir liksom mer mustigt och mer givande med alla dessa bilder som flödar fram. Anna Andersson heter den skönt, galet bejakande illustratören och stilen i denna bok är som gjuten för själva bilderboksidén.


Lises hemlighet
Författare: Lena Jeppsson
Illustratör: Anna Andersson
Förlag: Idus Förlag (2013)
Antal sidor: 26
ISBN: 9789175770109
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ett vilset barn i de vuxnas värld – roller och förväntningar

mitziMitzi vill att allt ska vara som vanligt – så att hon känner igen sig. Mitzi vill vara den hon är – och kan inte fatta varför hon ska låtsas vara någon annan! Hon vill räkna matte i lugn och ro – inte bli störd av förändringar som hon inte förstår.

I skolan är det snart jullov och istället för matte tycker fröken att de kan rita – Mitzi vill räkna matte, som de brukar göra på mattetimmarna. Strax innan har fröken, efter att först ha byggt upp det kommande med dramatik, släppt bomben; först satt alla andäktigt tysta, efter tillkännagivandet utlöstes det allmänna jublet – ’som förväntat’ och på beställning.

Men vilken var då informationen som gavs och vilket var budskapet? ”Nästa torsdag, alltså…” (…) ”Då ska vi inte ha några lektioner alls. Då blir det…” (…) ”Maskeradbal!” (…) ”För hela årskurs ett!”

Mitzi är nollställd, och inte blir det bättre när ytterligare information delas ut i skriftligt format. Förvirrad, och utanför gemenskapen av alla som är lyckliga och redan har läst lappen, kämpar hon sig igenom de långa och obegripliga orden utan att bli särskilt mycket klokare. Runt om henne surrar luften av röster som talar om ’vad de ska vara’. Mitzi förstår inte. När hon kommer hem glömmer hon lappen i ryggsäcken.

Pappa hittar lappen och skrider lyckligt till verket: Mitzi ’ska vara’ punkare! Tålmodigt men fortfarande lika oförstående låter hon honom hållas, tills mamma kommer hem och tar över. Mammans fantasi vet inga gränser – och nu har offret åtminstone förstått att det handlar om att klä ut sig – och det till varje pris – och så får mamma hållas tills hon ger upp och överlämnar uppdraget till en teaterkostymör, som även hon får se sig besegrad av en oförstående liten flicka.mitzi1

Farfar ger henne en nyckel till mysteriet, men Mitzi lyckas inte låsa upp, hur hon än försöker; hon förstår inte varför hon ska vara någon annan än sig själv och hur hon ska kunna bli det! Farfars egen idol, Charlie Chaplin, som Mitzi är väl förtrogen med, accepteras och förvandlingen sätter igång. Men figuren som Mitzi möter i spegeln når inte in till hennes eget innersta – trots att farfar hjälper henne att träna och förklarar hur hon ska gå in i en roll.

mitzi2När Mitzi möter spårvagnskonduktören, som hon själv ser upp till, i andra kläder och annan miljö än hon är van att se honom i, överväldigas hon av en stor och oförklarlig sorg. Först här, i det konkreta som berör henne, kan Mitzi ta till sig vad det handlar om att gå in i en roll med hjälp av en förklädnad.

Mitzi på maskerad är en viktig bok! Alltför många vuxna förutsätter att alla barn har samma typ av förståelse, tycker att samma saker självklart är roliga. Lärare och föräldrar glömmer att förklara och förankra – och kolla upp att alla har tagit till sig budkapet, vad det hela går ut på. På flera sätt framgår att Mitzi inte är ’som alla andra’ – men hon är som många andra – fler än ’vi’ räknar med. Själv både känner jag och har träffat människor i olika åldrar som har blivit utsatta för samma behandling som Mitzi (i bland har begreppet bokstavsbarn viskats omkring dem). Egentligen kanske det inte handlar om barnen, utan om de vuxna som inte möter det barn som faktiskt står framför dem.

Mitzi har inte så lätt för att läsa och ta till sig det skrivna; mammans rika fantasi är blad det värsta hon vet; hon tycker inte om kalas och hon gillar inte att rita. Däremot förstår hon att det inte är någon idé att ge pappa en färgglad tröja när han bara använder svart – det är nämligen logiskt. Flickan vill ha struktur i tillvaron, inte överraskningar; matte är hennes starka ämne; hon vill ha lugn och ro och uppskattar strategispelet schack. Hon vill och behöver förstå, är inte sorten som bara accepterar och sväljer det som serveras.

En bra och charmig högläsningsbok vars titel och utsida inte riktigt motsvarar bokens innehåll – jag tror att Mitzi skulle tycka att ytan var just ytlig. Säkert är det många fler som känner igen sig än vi anar, och det finns många Mitzi som väntar på att ’förlösas’! Mårten Sandén har även skrivit Mitzi i mitten som finns recenserad här på Barnboksprat.

Titel: Mitzi på maskerad
Text: Mårten Sandén
Illustrationer: Åsa Arnehed
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 70
ISBN: 9789129687637
Jämför priser och provläs
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris